Prins Bus och Lilla O

Strida eller ej?

2010-12-28T20:40:00.007+01:00

Dagarna rullar på här hemma. L har semester och börjar inte jobba förrän efter nyårshelgen. Vi har makalöst nog lyckats få några sovmornar, hela familjen. Det behövs så väl. Återhämtning är inte något som är vanligt förekommande i Bokstavslandet. Vi har levt mitt i det i väldigt många år nu och detta är nog första lovet som verkligen känns som just ett lov.

Anledningen kan säkert bero på att jag själv är krasslig. Jag orkar inte göra så väldigt mycket mer än bara softa hemma och det gör Bus lugnare. Fast helt utan moln på himlen har det inte varit. Sedan julafton har Bus knappt lämnat sitt rum och de gånger han varit tvungen att göra det har det varit under rätt stor protest. Han tittar på tv, spelar tv-spel eller data. Vi försöker locka honom med god middag eller att han ska komma ut och leka i snön men det varar bara ett ögonblick.

Maten hetsäter han och de få gånger vi lyckas få honom att följa med ut på gården slutar i bråk då hans impulsstyrning inte alls fungerar. En lek med Lilla O spårar ur då han fullständigt överöser henne med stora mängder snö. Lilla O gråter då snön pressas innanför jackkragen, Bus är oförstående och tycker det inte var hans fel trots att det bevisligen var han som var den skyldige. Han blir arg och stormar in i huset.

Vid ett annat tillfälle har vi lockat ut honom för att vara med och skotta snö. Han får till uppgift att skotta en gång över gräsmattan så att hunden lättare tar sig fram eftersom det kommit hur mycket snö som helst de senaste dagarna. Istället för att göra det jagar Bus efter katten och kastar snö på honom. Inte för att vara elak utan för att han helt enkelt inte tänker på att det kan vara fel. Till slut gömmer katten sig och Lilla O blir förtvivlad och tror att katten aldrig mer ska komma tillbaka. Ännu en gång är Bus oförstående och blir väldigt arg på oss när vi förklarar att katten inte vill att man kastar snö på honom. Ännu en gång stormar Bus in och fortsätter med det han gillar mest: titta på tv, spela tv-spel och data.

Och frågan är väl: Ska vi fortsätta låta honom syssla med det han gillar eller ska vi ta strid och tvinga honom till annat. För strid blir det, den saken är säker.

Kram!

God fortsättning....

2010-12-26T09:48:00.007+01:00

Så var julen i stort sett avklarad för den här gången. Vi har till största del varit hemma denna jul och det har passat perfekt då jag varit sjuk och barnen dessutom är som lugnast när de får vara hemma.

Vid lunchtid på julafton skulle vi åka ner till stan för att hämta farmor och sedan besöka kyrkogården och tända ljus för våra kära som lämnat oss. Dessvärre blev det ändrade planer då bilen vägrade starta. Farmor fick ta egen bil hit istället.

Jag lagade julmat, feberdarrig som jag var och sedan ringde mormor och berättade att även tomten hade feber. Det visste hon eftersom hon råkar vara sambo med honom och han är dessutom min pappa. :-) Det blev bestämt att tomten ändå skulle fullgöra sin plikt eftersom vi inte riktigt hade någon plan B.

Vi åt julmaten och efter det blev det dags för Kalle´jul. Bus och Lilla O passade på att visa hur överrörliga de är (se bild!), pappa L var något stelare i lederna.:-)

Mormor och morfar dök upp här hemma mitt i Kalle och hann med att få smaka lite ris a´ la malta de också.

När vi tittat färdigt på Kalle fick vi fler gäster då syrran med familj kom hit. Vi brukar alltid samlas för julklappsutdelning, varannat år hos oss och varannat år hos dem.

Så småningom dök tomten upp och Lilla O och minsta kusin S visste nog inte om de skulle skratta eller gråta för hur kul det än är med julklappar så är tomten alltid lite läskig också (även om man som i Lilla O´s fall visste vem som gömde sig bakom tomteskägget).

Jag tror mig veta att alla blev mycket nöjda med sina julklappar! :-)

Juldagen bestod i slapp och mys här hemma, god mat hos farmor (och ännu fler julklappar). Idag på Annandagen ska vi fortsätta mysa hemma och sedan är det tänkt att vi ska äta hemma hos mormor och morfar. Vi har snöstorm är i Hälsningland och det finns inte en tanke på några längre bilfärder (bilen startade snällt efter att batteriet blivit laddat). Mellandagsrean skippar vi tills vädret blir bättre.

Nu har vi en hel massa lediga dagar tillsammans att se fram emot. Pappa L har tagit semester i mellandagarna och jag själv börjar inte arbetsträna förrän 17 januari. Är förresten riktigt glad åt min nya arbetsplats. Jag ska jobba som registrator igen inom en statlig myndighet och det känns jättebra att få testa det igen. Det var ju mitt yrke innan jag blev långtidssjuk för snart 6 år sedan. Mycket har ju hänt under de senaste åren och det ska bli intressant att se hur det yrket fungerar nu. Jag tror själv att det kommer att gå bra.

Ha´det så bra!

Kram!

Rapport från sjukstugan!

2010-12-17T14:47:00.002+01:00

Halsont, hosta, snuva och kräksjuka. Det är en ganska bra sammanfattning av de senaste veckorna. Bacillerna har tydligen bestämt sig för en enad attack mot vår familj. Värst utsatt har Lilla O varit. Först blev hon hemma en hel vecka från skolan med en hals som gjorde jätteont. Två svalgprover togs under veckan eftersom halsfluss misstänktes men det var "bara" ett riktigt elakt virus. En enda dag hann hon gå i skolan och sedan var det dags för kräksjukan. Idag är Bus också hemma från skolan eftersom han kände sig lite illamående på morgonen.

Själv har jag hostat i en hel evighet och knappt varit utanför dörren sedan jag slutade arbetsträna. Det är inte många dagar kvar till jul och vi får väl se om vi lyckas bli friska innan dess.

Idag fick jag en trevlig överraskning med posten! Ett brev och en julklapp från en bloggvän. Tack snälla söta du, vad du gjorde mig glad! Behövdes verkligen piggas upp och paketet från dig gjorde susen! Jag är djupt tacksam! :-)

Blev ett snabbt besök till kyrkogården igår. Det var ett år sedan barnens farfar lämnade oss och vi ville tända ett ljus i Asklunden där han ligger begravd. Hela dagen hade det snöat och blåst kraftigt och på kyrkogården var det i stort sett oskottat. När vi besökt farfar kämpade vi vidare i snön för att komma till C´s grav. För nya läsare kan jag berätta att min bästa kompis C dog alldeles för ung i slutet av maj. Hon ligger inte i en lund utan har en egen gravplats med en egen sten och det tycker jag är så bra för det blir mer personligt på något sätt. C har en sådan fin gravplats i en lite undanskymd del av kyrkogården. Vi tände ljus även för henne och minns vilken fantastisk människa hon var och hur mycket vi saknar henne.

Idag har snöstormen fortsatt och nu kan vi i alla fall vara riktigt säkra på ett det blir en vit jul. Med det vill jag säga God Jul och ett Gott Nytt ÅR till alla mina bloggvänner!

Kram!

Ann-Sofie

Som hastigast.....

2010-12-03T13:33:00.002+01:00

....får ni ett litet livstecken från mig. Här är fullt upp med födelsedagar (idag är det Lilla O´s tur, hela 8 år blir vår tjej!), läxor, badrumsrenovering, julklappshandel samtidigt som jag för fullt söker ny plats för arbetsträning. Allt detta mitt i bokstavslandet. Blir inte mycket tid över till bloggande då.

Bus har dessutom varit sjuk och det blir lite extra komplicerat det också när man befinner sig i bokstavslandet. Lite extra oro när kroppen inte är som vanligt och så den eviga sjukhusskräcken. Inte det lättaste att övertala att åka till doktorn och när vi slutligen kommer dit så ska man även få personalen att förstå att detta är inte vilken 12-åring som helst. Denna gång hade vi tur och fick ett fantastiskt fint bemötande av både sjuksystrar och läkare. Inget stick i fingret blev det heller och det var nog det bästa av allt för det finns knappt något alls i denna värld som Bus tycker är mer läskigt.

Skolan har bestämt sig för att sluta skicka hem veckobrev till föräldrarna. Istället ska eleven skriva eventuella meddelanden samt läxor i en kalender. Läraren undrade om jag trodde att detta skulle fungera för Bus. Han har ju haft fullt sjå att komma ihåg att ta med sig veckobrevet hem tidigare och nu ska han komma ihåg att anteckna i kalendern istället. Jag sa till läraren att antingen kommer detta att skötas exemplariskt av Bus eller så går det inte alls. Nycklarna till skåpet i skolan har han t ex haft superkoll på till skillnad mot sina klasskamrater som tappar bort sina hela tiden. Tyvärr ser det ut som om detta med kalendern inte funkar så bra. Han glömmer att skriva av meddelandena i skolan och om han skriver något så blir det inte fullständigt. Läraren tog på sig detta och sa att det var hennes fel eftersom hon inte kollat vad han skrivit. Jag håller nog med om det. Om detta ska funka måste han ha stöd från skolan. Vi ger det några veckor till och funkar det fortfarande inte få läraren fortsätta skicka veckobrevet hem till oss. Bus kan ju parallelt med det anteckna i sin kalender som träning.

Nä, nu ska jag fortsätta städa här hemma för ikväll blir det kalas för Lilla O!

Kram!

Tjafs, tråkigheter och så lite roligheter

2010-11-08T18:43:00.002+01:00

Veckan som gått har inneburit allt vad rubriken säger.

Tjafset har ett par av Lilla O´s kompisar stått för. Två flickor i skolan som egentligen hör till Lilla O´s bästa vänner men som nu bestämt sig för att visa en inte alltför smickrande sida. Flickorna jävlas och fryser ut allt eftersom på vilket humör de är och Lilla O blir ledsen. Själv blir jag förbannad och skulle mer än gärna ta ett snack med dessa små primadonnor men får inte för Lilla O eftersom hon tror att det bara gör saken värre. Jag har i allafall pratat med lärarna och de har lovat hålla koll men nu är det ju så att dessa flickor inte direkt gör detta inför öppen ridå utan allt sker utom synhåll för lärarna och sedan står de där med tindrande ögon och spelar oskyldiga. Det gör ont i mammahjärtat och jag lider med Lilla O som är en genuint godhjärtad liten människa som aldrig skulle vara taskig mot en kompis.

Tråkigheterna har bestått av att jag inte får stanna kvar på arbetsplatsen där jag arbetstränar. Alla (arbetsförmedlingen, min handledare och mina arbetskamrater och inte minst jag själv) trodde att jag skulle få förlängt efter sista november men så sitter det ju en chef någonstans och bestämmer att så blir inte fallet. Jag är dödligt besviken och faktiskt rätt så arg eftersom detta beslut kom helt utan förvarning. Nu måste jag hitta någon ny plast och jag har ingen som helst idé eftersom jag liksom tyckt att jag redan hittat den perfekta arbetsplatsen. Nu vet jag ju att känslan jag har just nu kommer att gå över (jag är som en sådan där docka som är rund i botten och som reser sig trots att någon knuffar omkull den) men ett tag till kommer det att kännas en aning tungt.

Så till roligheterna! Denna vecka blir ett enda långt födelsedagskalas då bloggerskan själv fyller 40! Någon stor fest blir det inte men vi kalasar lite ändå med smörgåstårta och smarrigt fika. Igår kom några kompisar hit och på torsdag (som är självaste födelsdagen) ramlar släkten in är det tänkt. På fredag åker vi till Stockholm och går på teater och bor på hotell!

Kram!

Jobbigt...

2010-11-01T18:49:00.002+01:00

I förra inlägget skrev jag att Bus åkt till badhuset med 2 kompisar. De åkte dit kl 10 och stannade tills stängning kl 15. Jag hoppades att det skulle vara en trött men nöjd Bus som kom hem. Tyvärr var Bus på uruselt humör. Jag frågade om allt gått bra och då fick jag ett vrål till svar. Då undrade jag om han var trött men det ville han inte erkänna. Urförbannad skrek han: "Det är jävligt jobbigt!!! Fattar du? Det är jävligt jobbigt!!! Låt mig vara ifred!!!"

Det var inte läge att ställa några följdfrågor eller några som helst andra krav på honom resten av eftermiddagen och kvällen. Jag hade haft på känn att det skulle bli alldeles för lång tid för honom att vara på badhuset så många timmar men när han äntligen fick chansen att åka dit själv med kompisar så ville vi ju inte förstöra för honom. Fast med facit i hand var det nog det vi skulle ha gjort. Alltså inte förstöra men vi skulle ha begränsat hans tid där.

Idag är Bus på betydligt bättre humör. Hans råtta Remmi förgyller hans tillvaro och Bus säger ofta: "Tänk att man kan tycka om en råtta så himla mycket!" :-)
Vi har ju ett helt gäng med husdjur i vår familj men råttan är Bus alldeles egna och betyder extra mycket för honom. Passar perfekt att ha Remmi sittandes på axeln och finnas till tröst när dagen har varit så där jävla jobbig...

/Ann-Sofie

Halloween och lite annat...

2010-10-31T13:45:00.002+01:00

Det har firats Halloween i barnens skola. Disco och maskerad där pris delades ut för bästa utklädning. Av alla barn från förskoleklass till klass 9 visade sig Lilla O vara den som lyckats bäst med sin maskeradkostym! Det var en stolt storebror Bus som fick se Lilla O ta emot första pris som var ett presentkort i skolcafeterian. Nu är Lilla O egentligen för ung för att få handla i cafeterian (man måste gå i 4:an enl skolans policy) men hennes lärare gav henne dispans så länge hon hade sällskap av vuxen.

Igår tog vi en tur till Valbo köpcenter för att försöka reparera ett av Bus tv-spel som blivit repigt. Spelaffären slipar skivorna för endast 40:- och det blir ju otroligt mycket lönsammare än att behöva köpa ett nytt spel för 500:-. Jag och
Lilla O uträttade några ärenden inne på Ikea medans Bus och Pappa L fixade spelet och eftersom vi lärt oss bli ganska effektiva när det gäller shopping så var vi snart på väg hem igen. Det gäller att inte utmana ödet att reta upp Bus genom att gå i massor av affärer. Vi kompromissar och då kan det funka riktigt bra om vi har tur.

Idag har Bus varit på badhuset sedan förmiddagen. Han har sällskap av sin bästis och en fd granne som inte längre bor i vår stad men som hälsar på nu när det är höstlov. Dessa killar har Bus umgåtts med sedan han var riktigt liten och de är nog de som känner honom bäst. Det kommer att vara en trött men nöjd Bus som kommer hem om ca 1 timme.

Kram!

Bloggaren som försvann...

2010-10-27T16:17:00.002+02:00

Ja, det blev ett långt blogg-uppehåll. Helt oplanerat men nödvändigt eftersom det varken fanns tid eller ork till att blogga.

Under min frånvaro från bloggen har vårt liv här hemma rullat på utan några större nyheter eller händelser. Bus tillbringar allt mer tid på sitt rum. Det är inga problem med att få honom att vara i skolan men i stort sett all fritid tillbringas på rummet. Om det vid något tillfälle är nödvändigt för oss att han följer med oss bort är det viktigare än någonsin att han är väl förberedd i god tid innan. Just den delen är absolut jobbigast just nu tycker jag. Att aldrig få vara spontan. Ibland är jag så vansinnigt trött på att ständigt planera, planera och planera.

Något som vi har planerat sedan länge är en teaterresa. I mitten av november åker hela familjen tåg till Stockholm och där ska vi hinna med lite shopping, se på musikalen "Sugar - I hetaste laget" samt besöka Vasa-museet. För att göra det så bra som möjligt för Bus kommer vi att bo på ett hotell som vi bott på tidigare och musikalen spelas på Oscars-teatern som han även varit på vid en tidigare resa. Det nya för honom kommer att bli Vasa-museet men det ser vi ändå som ett säkert kort eftersom det är något som han själv önskat.

Nu är det bara ett par skoldagar kvar och sedan blir det höstlov. Eftersom jag jobbar nu kommer det att bli det första höstlovet Bus måste klara sig själv hemma. Känns lite jobbigt att lämna honom ensam men det kommer nog att gå bra ändå.

Kram!

Vad hette det sa du?

2010-08-19T19:17:00.002+02:00

Vi svänger in på Tempos parkering och när jag och pappa L får se att bilen framför oss har bokstäverna URK på sin regskylt börjar vi fnissa och skämta om detta.

Lilla O hänger inte riktigt med i det roliga och frågar nyfiket varför vi skrattar. Vi förklarar och hon undrar då vad URK egentligen betyder och jag säger att det är typ något som man kanske kan säga om man tycker något är riktigt äckligt. Något skeptiskt köper hon min förklaring.

L går in på affären och efter en liten stund har Lilla O kopplat loss bältet, rest sig upp och kikat ut genom vindrutan.

Strax hör jag henne säga: " Jahaaa! Menade du urk?!!!!

Jag: "Öh, jaa... Vad tyckte du jag sa då?"

Lilla O: "Jag tyckte du sa TURK!"

Förstår att hon var skeptiskt till min tidigare förklaring om att detta var något man kan säga när något är äckligt. ;-)

Jo men lite har vi ju ändå gjort...

2010-08-09T13:23:00.001+02:00

Efter mitt förra inlägg kändes det nästan som om vi inte gjort något alls denna sommar. Men det är ju fel. Vid några tillfällen har vi ju faktiskt lyckats locka Bus att lämna sitt rum och följa med oss på små äventyr.

Vi varit till Stockholm och besökt både Tom Tits Experiment och Gröna Lund. Precis som alltid lyckades vi pricka in sommarens absolut varmaste dagar och fick närapå värmeslag innan det var dags att åka hem till vår lilla kuststad i södra norrland. Tom Tits har vi aldrig besökt tidigare och det gillades av både barnen och mamman och pappan. Inför besöket på Grönan hade jag i ett svagt ögonblick lovat att jag skulle åka Kvasten och det blev en nära-döden-upplevelse jag sent ska glömma. Det är bara att konstatera: höga höjder och karuseller är ingen bra kombo för mig. Åkte även bläckfisken med Lilla O och det var betydligt roligare men då skrattade jag så Lilla O tyckte jag var pinsam...

Senare när Pappa L börjat jobba igen åkte jag och barnen med mormor och morfar på en dagsutflykt till Orsa och Björnparken. Höjdpunkten där var isbjörnarna som bjöd på improviserad show. Bus har längtat enormt mycket efter att få se isbjörnar så det var en riktigt lyckodag för honom.

För mig har det blivit några loppisrundor och en hel del fynd har gjorts. Har t ex köpt ett skruttigt dockskåp som jag och Lilla O håller på att rusta upp så nu försöker mina ögon ställa om sig och se hur minsta lilla pryl kan användas och bli någonting helt nytt i miniatyrvärlden.

Bus mest älskade ägodel Xboxen passade på att gå sönder och då var sammanbrottet nära men det löstes med att ny Xbox inhandlades akut och efter lite trix hade även det som fanns sparat på den gamla överförts till den nya och allt var frid och fröjd på spelfronten igen.

Ikea har också förärats ett besök av oss men det blev sådan kaos så nästa gång är det barnförbjudet där har jag bestämt. Bus och Lilla O röjde runt och tävlade om vem som snabbast kunde kasta sig i sofforna och då är det inte kul att vara mamman och pappan. Mycket av det som var planerat att köpa glömdes bort i kaoset men vi har väl oss sjävla att skylla när vi tar med oss barnen till ett sådant ställe. :(

Idag skulle jag ha jobbat men kroppen sa ifrån för första gången på hela sommaren. Värken gör sig påmind i varje led och muskel så det fick bli en vilodag. Det har regnat större delen av dagen men det ser ut att klarna upp lite till kvällen och då ska jag försöka mig på en promenad med en kompis medans våra flickor tränar friidrott.

Kram!

Gör ett försök....

2010-08-08T11:17:00.002+02:00

Bloggpausen var inte planerad, den bara blev. Helt plötsligt tappades lusten att skriva. Gör ett försök att komma tillbaka, för på något sätt känns det inte riktigt rätt att bara ge upp detta.

För första gången på flera år har jag jobbat denna sommar. Och för första gången på väldigt många år tycker jag det är roligt att jobba. Arbetsträningen har visat sig vara mitt drömjobb och gud vad jag önskar att jag på något sätt ska kunna stanna kvar där längre än till slutet av september som är bestämt som sista dag.

Bus har tillbringat hela sitt sommarlov i sitt rum. Hans kompisar har varit bortresta så den kontakt han haft med andra har varit via Xbox-live. Fördelen med detta är att han pratat en hel del engelska då flera av spelkompisarna bor i engelsktalande länder. Nackdelarna med att tillbringa ett helt sommarlov ensam på sitt rum är för mig hur många som helst men nu är det ju inte jag som har Asperger heller. Bus har haft chansen att umgås med andra barn (ett par killar har både ringt till honom och varit hem till oss för att försöka få honom att hänga med ut) men han har vänligt men bestämt nobbat dem. Om han inte kan vara med sina bästa vänner så är han hellre ensam. Det är första sommaren som han resonerar så och nog gör det ont i mammahjärtat men jag tror att han helt enkelt inte längre orkar försöka vara en person han inte är och om han ska umgås med personer som han inte riktigt litar på så kan han inte vara sig själv.

Lilla O har varit desto mer krävande på att ständigt bli underhållen. Hennes humör blir bara mer och mer berg-o-dal-bane-lik och det är stundtals oerhört påfrestande. Dessutom har hennes sätt att bemöta Bus förändrats. Hon backar inte undan längre utan nu jäklar går hon till attack mot honom så snart han retar upp henne. Hon nyper, klöser och sparkar honom. Mycket tid går åt till att medla mellan barnen.

Snart väntar skolstart och det innebär möten och planering. Bus börjar 6:an och det är mycket som behövs förbättras i skolans sätt att hantera honom och hans diagnoser. Bup flyttar snart till grannkommunen och det innebär betydligt längre resväg för alla kontroller.

Jag ligger lååååångt efter med att läsa era bloggar men ska försöka ta tag i det också. :-)

Kram!

En vecka i paradiset!

2010-06-15T12:28:00.011+02:00

Nu är vi tillbaka i Sverige efter en vecka i paradiset Marmaris, Turkiet!
Vår semester har varit toppen även om vi råkade ut för ett par ordentliga åskoväder de sista kvällarna. Vi kunde iallafall sola och bada varje dag och det var huvudsaken. Både Bus och Lilla O passade även på att fixa till sommarfrisyrerna hos hotellets egen frisör. Bus diagnoser har vi inte märkt mycket av den tid vi tillbringat med vårt resesällskap men då vi var ensamma med honom blev det väldigt tydligt att åtminstonde mr Tourettes följt med honom som fripassagerare på resan. Ticsen har varit väldigt intensiva och stundtals riktigt jobbiga när vi var ensamma på hotellrummet. Flygresan gick bra både dit och hem men transfern mellan flygplatsen och hotellet var jättelång och jobbig. På hemresan blev Bus dessutom åksjuk och kräktes ner hela sig i bussen.

Turkiet visade sig vara ett mycket trevligt semesterland och turkarna är barnkära och vänliga. Visst blev det ett evigt tjatande från försäljarna på bazaren och att ständigt behöva köpslå och pruta var inte heller så kul men aldrig möttes vi av ett otrevligt ord från någon trots att vi många gånger sa att vi inte var intresserade. Nu blev det en hel del shopping ändå, det var ju ganska ordentligt mycket billigare än i Sverige och det var jättekul att kunna frossa i alla kläder och prylar som fanns att köpa.

Att vara stark

2010-06-03T09:57:00.002+02:00

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna
Att var stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller att vilja mest
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas

Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den
Att falla till botten, att slå sig hårt och alltid komma igen
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit

Av Marie Fredriksson Anthony

Denna dikt hade C hittat på nätet och tyckte så mycket om den att hon länge hade den uppsatt på sitt kylskåp. Den betydde mycket för henne och den fanns med i hennes dödsannons. Jag tycker det är en otroligt fin dikt som på pricken beskriver hur C var som person. Känner även att den betyder mycket för mitt eget liv och för min familj.

Bus och Lilla O har idag sin sista skoldag för detta läsår. Vår resa närmar sig... Bus är speedad men lycklig över resan, Lilla O likaså. Vi missar begravningen och det känns som om det nog var en mening med det. Jag vet inte hur jag skulle ha orkat. Fina blommor kommer att finnas på plats och vi skänker även ett bidrag till barncancerfonden. Våra tankar kommer att vara hos C´s familj och när vi kommer hem går vi till C´s grav och tar vårt eget avsked.

Tack alla snälla fina läsare som skrivit så fina kommentarer!

Kram!

Hon har rest...

2010-05-27T18:47:00.002+02:00

För ett par år sedan fick jag ett litet blomskott av min fina vän C. Hon har haft de mest underbara pioner i sin trädgård under hela vår 20-åriga vänskap och varje år då de blommat har jag beundrat dem. Själv har jag allt annat än gröna fingrar så i min egen trädgård har det inte funnits mycket att beundra.

Jag var ytterst tveksam till att jag någonsin skulle få pionen att blomma speciellt då hunden vid flera tillfällen lyckades gräva upp det lilla skottet. Så blev den en ny sommar och makalöst nog kom det en blomsterknopp som sedan blev den vackraste blomma. Denna sommar har mitt lilla pionskott växt till sig ordentligt och där är nu 13 knoppar som väntar på att blomma ut sin prakt.

C hann aldrig se hur fantastisk pionen blivit denna sommar. Hon har somnat in och slipper smärta och sjukdom och jag kan inte fatta att jag aldrig mer får höra hennes röst och kloka ord. Jag kan bara inte fatta det...

Hon var fru, mamma, dotter, syster och dessutom var hon min bästa vän. Jag gråter för hennes familj, tänker på vilken oerhört jobbig tid de är mitt i nu. Jag gråter för att det är så fel att en kvinna som var mitt i livet ska vara tvungen att lämna det.

Ofattbart...

Finaste C, du fattas mig...

Award!

2010-05-26T13:23:00.004+02:00

Vill börja med att tacka fina Mia med bloggen Mia´s Universum för en trevlig Award! Med denna utmärkelse ingår även utmaningen att visa den 10:e bilden i bloggen. Min bild idag blir alltså på sötaste Lilla O när vi sitter på tåget på väg hem från en heldag på Grönan tillsammans med kusinerna. :)

Idag har Lilla O förhoppningsvis haft ännu en härlig utflykt men denna gång tillsammans med fritids. De har åkt båt till en ö i vår skärgård och ska vara där hela dagen. Sjöräddningen står för transporten ut till ön. Denna resa blir av tack vare ett politiskt beslut, kommunens samtliga fritidsbarn ska få chansen till detta. I vår kommun finns många barn som aldrig någonsin skulle få chansen att åka båt annars så det är en uppskattad utflykt. Tyvärr får ju inte barnen som ej har fritidsplats följa med, de har vanlig skoldag istället.

Bus är urless på skolan nu. Tack o lov är det ju snart är slut på terminen. Som läxa tills idag hade han 40 minuters räkning i matteboken. Det är ju helt omöjligt att få honom att kunna koncentrera sig på sådant när medicinen gått ur kroppen. Fattar inte heller varför klassen ska få en sådan läxa. Att läsa på till prov och träna glosor är helt ok som hemarbete men att sitta i 40 min med matteboken tycker jag man ska hålla på med i skolan och inte i hemmet.

Jag har mycket svårt att fokusera just nu. Är djupt oroad över min bästa kompis som kämpar för sitt liv på ett vårdhem. Saknar våra samtal om allt vad livet innebär. I 20 år har vi varit vänner och vi har delat både skratt och gråt. Nu ska vi snart ut och resa på varsitt håll men skillnaden är att jag kommer tillbaka men det gör inte hon. Hon ska ut på sin sista resa och jag saknar henne redan...

Ta hand om er och de ni håller kära!

Kram

Jorå, jag finns kvar!

2010-05-17T17:49:00.002+02:00

Har varit borta från bloggen alldeles för länge. Man har ju liksom så mycket annat som tar upp det mesta av tiden. Jag har ju t o m ett jobb att tänka på nu! Visserligen är det bara ett jobb till låns, arbetstränar ju, men man kan ju låtsas att det är mitt alldeles egna riktiga jobb. Så bra trivs jag nämligen! Har börjat jätteförsiktigt med endast 6 tim/v men det ska utökas nu till 9 tim/v och sedan kanske det går med en rasande fart till hela 20 tim/v. Det är nog maxgränsen för vad jag klarar. Men jag sörjer inte för det, halvtid är nog alldeles utmärkt för en sådan som jag.

I fredags kändes det en smula underligt att lämna barn och man (som hade ledigt från skola och jobb)hemma och själv åka till jobbet ett par timmar. Det brukar ju vara jag som blir lämnad kvar hemma när de andra åker iväg. Ett jäkla åskväder var det också. Så pass att blixten slog ner och min arbetsplats blev utan fungerande telefoner!

För övrigt har det varit utvecklingssamtal för Bus. Hans klass har ju haft mängder med nationella prov denna termin. Bus resultat var blandat. Vissa prov hade han alla rätt på och några hade det gått lite sämre på. Engelskan klarar han alltid utmärkt. Han är en stjärna i engelska.

Matten har det däremot börjat gå lite trögare med. Ett av de nationella proven hade han inte ens fått godkänt på, en poäng fattades för det. Läraren visade mig provet och vid första felet satt jag länge och funderade eftersom jag tyckte att Bus svarat så rätt som man bara kunde och ändå hade han fått en bock av läraren. Jag påpekade att jag då inte kunde komma fram till något annat och då började läraren kolla närmare på talet och det visade sig att Bus hade rätt. Blev nog en smula pinsamt för läraren som även fick ändra hela provresultatet från icke godkänd till godkänd eftersom det bara var en liten poäng som saknats.

Han skyllde på att han hade haft så många prov att rätta. Jag har lite svårt att ta en sådan bortförklaring när det handlar om att bli godkänd eller icke godkänd. Då tycker jag faktiskt att läraren ska vara extra uppmärksam.

Lilla O har sitt utvecklingssamtal nästa vecka. Hon gillar skolan mer och mer nu, speciellt sedan hon blev färdig med de där rackarns bokstäverna. Inte kul och stimulerande att traggla sig igenom hela alfabetet när man redan kan det. Nu får hon roligare och mer utmanande uppgifter och det märks på henne att hon trivs bättre med det.

Idag har jag och Lilla O varit till frissan. Det är flera frisörer som jobbar i samma salong så då brukar vi boka in oss hos varsinn samtidigt. Lilla O´s fd friidrottstränare jobbar som frisör så hon hade såklart bestämt sig för att bli klippt av henne. Hon tyckte det var spännande att träffa henne i en helt annan miljö än på träningen. Lilla O ska spara ut sitt hår så hon ville bara toppas men jag var så less på mitt långa hår så jag klippte av ett par decimeter och har nu en fin bob-frisyr istället. :-)

Nu ska jag gå ut och roa Lilla O lite. Har lovat att hitta på något skoj med henne då hon inte kunde vara med på träningen eftersom hon är förkyld.

Ska försöka hinna med att kika in till er andra också! Har varit urusel på att lämna kommentarer på de bloggar jag brukar besöka men jag ska skärpa mig!

Kram!

Habgnabb och jobb

2010-05-03T12:19:00.002+02:00

Förra veckans besök på Hab gjorde mig rätt så upprörd. Det var ord och inga visor från psykologen och det kändes en aning orättvist. Vi hade sedan en månad tidigare kommit överens om ett par mål som ska försöka uppnås. Ett av dessa mål har vi kört fast rejält med och det var just det som psykologen tyckte var så fel.

Jag förstår att hon vill Bus bästa men grejen är att hon verkar inte förstå att det vill vi också. Hon träffar Bus en timme åt gången lite då och då och har fortfarande inte sett hans mindre charmiga sida. Det gör mig så arg när hon då slänger ur sig uttryck som: "men det är väl ändå ni som föräldrar som bestämmer?". Som om livet med Bus vore så jäkla enkelt. Vi älskar honom men att påstå att livet med honom är enkelt är helt fel. Den senaste månaden har han mått dåligt pga jobbig i skolan och oro inför utlandsresan. Då är det jättesvårt att pressa honom med nya rutiner.

Hade ju tänk åka till Arlanda i lördags för ett litet studiebesök. Det blev inget av med den resan eftersom Bus vägrade. Han vägrar mycket nuförtiden.

Jag har börjat arbetsträna! 2 tim/dag 3 dagar i veckan ska jag arbetsträna på en av kommunens dagliga verksamheter för förståndshandikappade. Jag har ju jobbat inom det området tidigare och trivdes väldigt bra då så nu när jag skulle föreslå en plats tänkte jag att det skulle vara trevligt att återvända till den miljön.

Jag har förresten ett nytt favoritprogram på tv. Det är "The Big Bang Theory", en komediserie om ett kompisgäng. En av huvudpersonerna heter Sheldon och ska väl föreställa urtypen av Aspergare. Rolig serie som jag kan rekommendera! Bus gillar den också, mest för att han känner igen sig i Sheldon.

Idag ska Lilla O ta med sig en kompis hem från skolan. De tränar friidrott tillsammans så de ska leka en stund innan det är dags att åka iväg på träning.

Ha´det så bra!

Lilla O´s hälsningsfras

2010-04-26T10:22:00.004+02:00

Lilla O satt och pysslade häromdagen. Hon tycker om att skriva och rita och ofta blir det små skyltar som hon sätter upp lite överallt här i huset. Efter en stund kom hon ut till mig i köket och satte upp sin lilla skylt på köksskåpet.

"Jäkligt Välkommen!" stod det skrivet med spretiga bokstäver. Jag började fnissa och då undrade hon lite ilsket vad det var som var så roligt. "Säger man inte så då?" undrade hon på fullaste allvar. Det visade sig att hon missuppfattat hälsningsfrasen "Hjärtligt Välkommen!" och trodde att det var "Jäkligt" man sa. :-)

Lilla O är en rolig liten tjej. Hon suger i sig som en svamp av allt som sägs och händer omkring henne men ibland så uppfattar hon vissa ord helt fel.

Idag ska vi till Habiliteringen med Bus och det är han inte så glad åt. Det blev lite surt på morgonen och när han är ilsken är det som vanligt Lilla O som får känna på det. I morse tjatade han om att han var så jäkla trött på sin adhd och han började skrika att Lilla O minsann hade adhd hon också. Hon tittade förvånat på mig och sa "Har jag???" men mycket mer än så reagerade hon inte. Jag sa till Bus att hela familjen antagligen har en släng av adhd och då såg han ganska nöjd ut.

Bus har aldrig klagat på att han har en Asperger och en Tourettes diagnos också, när han är sur är det alltid enbart Ahdh:n som han muttrar om. Vet inte varför.

Vi har fortfarande inte åkt till Arlanda för att visa barnen hur det ser ut där men förhoppningsvis kanske det kan bli av till helgen. Bus vill inte åka dit eftersom "det är så jobbigt med bilresan" men vi ska försöka övertala honom.

Mind maps

2010-04-23T11:02:00.002+02:00

Bus klass har de senaste veckorna läst om medeltiden. Vecka efter vecka har han fått läxa om detta och som vanligt när det gäller läxor så blir det konflikter. Bus är inte intresserad av historia, han blandar ihop Skötkonung med Ladulås och Jarl och gud vet allt vad de gamla kungarna hette.

I skolan har de fått använda sig av s k "mind maps", stödord som ska få barnen att lättare komma ihåg när de ska redovisa. Denna vecka fick Bus 9 papper med sig hem där han skrivit olika mind maps om medeltiden. Ingen fullständig text till oss föräldrar för att kunna hjälpa honom på traven när han låser fast (och det gör han hela tiden) i sen redogörelse.

Igår gick jag ännu en gång igenom allt med honom, i allafall allt som jag kunde tyda ut av hans mind maps. Jag vet ju inte vad de har pratat om i skolan så då är det inte heller lätt att tyda hans stödord och få ihop det hela. Bus blev surare och surare, suckade uppgivet gång på gång att han inte förstod eller kom ihåg.

I morse gjorde jag ett nytt försök eftersom de skulle få skriftligt förhör i skolan idag. Jag ställde frågor om digerdöden, hur den kom hit upp till Norden. Bus vägrade svara. Frågade honom flera gånger men OM han överhuvudtaget sa något så var det fula ord. Lilla O satt tyst brevid mig och plockade med sin frukost.

När det var dags att åka till skolan var Bus fortfarande sur. Jag tror han är så vansinnigt less på skolan nu. I ren frustration rev han ner flera jackor från klädhängaren i hallen och kastade dem över Lilla O som satt i trappen och knöt skorna. Hennes glasögon slogs av när Bus viftade till med jackorna över henne ansikte. Hon suckade, tog på sig glasögonen och blinkade bort tårarna. L tog med sig Bus ut på gården och jag försökte uppmuntra Lilla O som så många gånger råkar ut för Bus utbrott. Jag strök Lilla O med handen över håret och hon tittade upp på mig och sa: "Den kom med båt!". "Vadå??" sa jag som inte fattade vad hon menade. "Digerdöden kom med båt från England, det hörde jag igår när du läste för Bus".

Lilla duktiga Lilla O. Bus är ju också jätteduktig men det är så tydligt att detta sätt att lära inte passar honom. Han kommer ju inte ihåg varför han skrivit vissa av stödorden i sina mind maps. Såg att tv4 ska börja sända en tv-serie om Sveriges historia. Måste försöka få Bus att titta på den för jag tror att han skulle lära sig mycket på så sätt.

Nygammalt specialintresse

2010-04-21T11:34:00.002+02:00

Bus specialintressen har varierat genom åren och nu är ett nygammalt på tapeten igen. Pokémon har åter uppslukat honom och helt plötsligt kretsar allt kring dessa fantasifigurer. Tidigare har detta specialintresse innefattat samlarkort, samlarfigurer och diverse spel men denna gång verkar det som om han enbart bryr sig om speldelen.

Han har dammat av sin sedan länge bortglömda Nintendo DS och spelar Pokémonspel på den, surfar på internet för att leta diverse info om spelet där och pratar oavbrutet om detta. Han har t o m lyckats övertyga Lilla O om att hon verkligen skulle gilla att spela Pokémon hon också och tycker att hon ska önska ett sådant spel från oss.

Nu hoppas jag att han inte får upp ögonen för samlarkorten igen eftersom de tusentals han redan har räcker gott och väl. Minns med fasa åren då han tjatade om nya Pokémonkort varje dag. Vågar knappt tänka på hur mycket pengar vi köpt dessa kort för totalt.

Bus för mer än gärna ha specialintressen men när det börjar handla om kostsamma intressen blir det väldigt lätt konflikter eftersom Bus har noll koll på pengars värde.

Kan förresten även berätta att Bus förra veckan fick erbjudande om att låna lärarens dusch (för att kunna ställa om temperaturen). Bus tackade artigt nej och läraren trodde att han duschade i vanliga omklädningsrummet. På väg hem från skolan berättade Bus att han i vanlig ordning endast sköljt av håret under kranen i tvättstället. Jag sa åt honom att det inte gör något, han får se till att duscha hemma istället de dagar han haft gympa. Trots detta löfte blev det ett jäkla liv igår morse när Bus skulle till skolan. Tisdagar = gympa. Känns på något vis som om han inte riktigt förstår att han inte behöver smyga med detta för oss och läraren. Kanske behöver han bara tid att låta det sjunka in.

Igår betalade vi vår resa till Turkiet så nu börjar det kännas verkligt. Hoppas nu bara att den där envisa vulkanen inte ställer till det för oss för då har vi även ett utbrott att vänta oss här hemma. Bus har förvarnat...

Kram till er alla!

Ångest

2010-04-14T14:47:00.003+02:00

Igår kväll satt vi och tittade på tv när Bus kom ner från sitt rum. Jag behövde bara slänga en blick på honom för att se att allt inte stod rätt till. Han svettades, var nervös och orolig, flackade med blicken och dessutom hade han bitit på naglarna så blodet kom fram.

Jag frågade vad som hänt och han sa att han nog behövde duscha eftersom han var så svettig. När han duschat färdigt gick jag in till hans rum och där satt han i sin soffa och såg om möjligt ännu mer ångestfylld ut.

"Vad är det som oroar dig?" sa jag.

"Nä men jag är bara lite svettig" svarade han och blev alldeles blank i ögonen och likblek i ansiktet.

"Jag ser ju att du inte mår bra och det kommer att kännas mycket bättre om du berättar vad som hänt" sa jag.

Då började han berätta. Han var rädd för att han trodde han skulle få skäll av läraren eftersom han varit hemma från skolan dagen innan. Dessutom hade han struntat i att duscha efter gympan och det visste han var fel.

"Varför duschade du inte då?" sa jag.

"Mamma, vattnet går inte att ställa om och det är så hett så det gör ont" berättade han samtidigt som han tacksamt tog emot hinken som jag tagit fram. Hans ångestattacker brukar resultera i kräkningar.

Jag kände mig förtvivlad. Hela läsåret har jag och läraren försökt få Bus att berätta varför han fuskar med duschningen efter gympan. Vi har gissat på att det är för stökigt och stojigt i omklädningsrummet eller att han helt enkelt tycker det är för besvärligt att hinna med på den lilla tid de har på sig. Att få veta att det egentligen beror på att han upplever vattnet så hett att det gör ont gjorde mig förtvivlad. Och jag vet inte hur jag ska lösa det eftersom det antagligen bara är han som upplever det som hett. Precis på samma sätt som han upplever en lätt klapp på axeln som ett slag.

Han satt fortfarande med hinken framför sig och så berättade han att han är jätterädd för att få en ångestattack under flygresan när vi ska till Turkiet. Det har ju hänt tidigare att han råkat ut för det när vi åkt någonstans. T ex förra sommaren, när vi skulle göra en dagsutflykt till Stockholm för att gå på Gröna Lund. Vi har besökt Grönan varje år sedan Bus föddes så han är van att åka dit men ändå fick han en ångestattack i bilen eftersom han inte riktigt visste vilka karuseller han skulle åka.

Igår kväll satt han länge med hinken framför sig, vissa stunder fick ingen prata för då blev ångesten starkare. Till slut gick han med på att lägga sig då jag lovat att ha ljuset på och ligga brevid honom och titta på honom tills han sov.

Nu har vi planerat att åka till Arlanda för att visa Bus (och Lilla O) hur det ser ut där och förbereda så mycket vi kan. Jag tänker också ta kontakt med flygbolaget och fråga vad de kan hjälpa till med om han börjar må dåligt. Jag vet att de tar sådant här på största allvar.

Jag blir bara mer och mer tacksam över att jag själv genomgår KBT för min egen ångest. Jag har fått lära mig så otroligt mycket, hur kroppen fungerar och varför man reagerar som man gör. Det jag lär mig kan jag i min tur lära Bus.

Back to school

2010-04-13T09:57:00.002+02:00

Bus kom iväg till skolan idag. Han behövde den där extra dagen för att vänja sig vid tanken på att lovet var slut. I morse bråkade han inte men han var speedad så det blev lite trixande innan han kom iväg.

Vi har bestämt oss för att cykla till och från skolan nu när vägarna blivit snöfria. Dels spar vi lite pengar och det blir betydligt mindre tjafs på väg hem från skolan om Bus cyklar istället för att gå. Då har han ingen möjlighet att knuffa på Lilla O.

Nackdelen med att cykla är att Bus tycker det är jobbigt med cykelhjälmen. Han tycker den kliar och skaver trots att den nog egentligen inte gör det. Men han upplever det så och då blir det besvärligt. Nu har han fått för sig att hans hår fastnar i hjälmen om han inte har mössa på sig. Jag gav förslag på keps men det gick inte. Jag frågade då lite försynt om han hade tänkt använda mössa under hjälmen mitt i sommaren också och då fick jag en blick som idiotförklarade mig samtidigt som han sa att det var väl självklart. Ok.....

Idag fortsätter jag röjningen här hemma. Flera annonser är bokade eftersom vi har en hel del prylar att sälja. Ska bli så skönt att bli av med allt som tar upp plats i onödan och att de dessutom ger ett litet extra tillskott till resan gör ju inte saken sämre.

Kram!

Måndag

2010-04-12T10:05:00.002+02:00

Jaha, så var det dags för skola igen då, efter ett härligt påsklov. Precis som jag trodde skulle det bli svårt att få iväg Bus till skolan idag. Han tvärvägrade helt enkelt. Han har sovit dåligt i natt, antagligen legat vaken och gruvat sig för skolan. Jag ringde till läraren och sa precis som det var.

Idag ska jag försöka få med honom ut och cykla och hoppas att allt känns lite lättare för honom i morgon.

Påsklovet har varit perfekt för Bus. Han har träffat bästa kompisen varje dag och i princip har konflikterna varit som bortblåsta.

Idag ringde jag till kirugmottagningen och efterlyste ultraljudsvaret. Det har ju gått rätt så lång tid nu. Sköterskan sa först att hon inte fick lämna ut något svar över telefon men då jag berättat för henne att jag lider av panikångestsyndrom och att de senaste veckorna varit ett helvete för mig ändrade hon sig och sa att enl svaret finns inte något anmärkningsvärt i min lever. För första gången på flera veckor kände jag att axlarna åkte ner på rätt nivå igen.

När jag äntligen hade en vettig människa på tråden passade jag på att fråga vilken plats jag står i operationskön. Jag ska ju operera bort gallblåsan. Tur jag frågade för det hade läkaren missat. Jag var inte uppsatt i någon kö. Väntetiden är dessutom minst 3 månader så nu vet jag ju bestämt att det inte blir någon operation innan resan till Turkiet.

Efter senaste veckornas stress har min kropp börjat protestera högljutt. Är i stort behov av massage just nu. Trist att inte plånboken kan ställa upp på det. Tycker faktiskt att det är förjäkligt att man inte kan få massage på remiss. Det är ju den enda behandlingen som hjälper mot min fibrosmärta.

Nu ska jag försöka övetala Bus att vi ska baka lite muffins!

Kram!

Påsklov!

2010-04-06T10:08:00.002+02:00

Det blev en liten bloggpaus. Det var inte planerat men så mycket annat har upptagit min tid så bloggen har fått vila lite.

Nä, jag vet fortfarande inte något mer om resultaten från leverundersökningen. Har ringt till sjukhuset idag för att snabba på svaret.

Nu ska vi försöka njuta av att det är påsklov denna vecka. Riktigt skönt att slippa allt vad skolarbete heter. Bus har haft en jobbig termin i skolan. Mängder av nationella prov som ska avklaras och däremellan olika tema-arbeten och en massa annat.

Nu är det mindre än två månader kvar på detta skolår. Barnen får sommarlov en vecka tidigare eftersom vi åker till Turkiet i början av juni. Igår förbokade vi våra platser i planet. Perfekt att kunna göra sådant när man har ett barn som hatar överraskningar och som vill veta ALLT i god tid. Nu har vi t o m kunnat kolla i planet på nätet och Bus har kunnat se exakt hur det ser ut. Varje flygplansstol har en egen tv-skärm och där kommer man att kunna välja mellan 24 olika filmer, mängder av tv-serieavsnitt, spel och musik. Det är ju perfekt och kommer att vara till mycket stor hjälp för att få Bus att klara av resan.

Hab har varit på hembesök och det gick bra. De hade med sig ett s k kedjetäcke som Bus får låna ett tag. Tidigare har vi provat bolltäcke men de är så klumpiga och otympliga så Bus retade sig på det. Kedjetäcket är mycket smidigare och inte alls lika tungt och har dessutom bättre effekt (ligger tungt på kroppen) och ett stort plus är ju att man kan tvätta det i maskin. Bus blev mycket förtjust i kedjetäcket och troligtvis kommer vi att köpa ett sådant. Men det är dyrt (ca 3 500 kr) så jag hoppas verkligen att vi får höjt vårdbidrag nu när jag snart ska lämna in en ny ansökan. Annars tänker jag försöka söka fondmedel för den kostnaden.

Idag ska jag ägna dagen åt att rensa och sortera i röran. Precis som många andra har vi ett rum i huset där det mesta som vi inte använder hamnar. Vi kallar det för "rosa rummet" (har varit Lilla O´s rum en gång och det var i hennes rosa period...) och där finns som sagt var allt mellan himmel och jord. Jag har ännu inte kommit fram till vilken funktion det rummet ska ha för oss. Gästrum kanske men vi har ju aldrig övernattande gäster här så det känns lite onödigt. Arbetsrum är ju ett alternativ, jag har faktiskt en symaskin uppställd där inne men den har inte blivit använd ännu (alldeles för mycket saker som står i vägen). Ett annat alternativ är att göra om hela rummet till en stor walk-in-closet. Vore ju underbart att ha ett helt rum där kläderna kunde hängas upp snyggt och prydligt. Det är nog det sista alternativet som känns bäst just nu. Då skulle ju rummet verkligen komma till användning. Men innan det ens finns en chans att förverkliga den planen så måste det som sagt rensas och sorteras.

Kram till er alla!

Åh, denna väntan gör mig galen!

2010-03-23T16:12:00.002+01:00

Tack snälla vänner för er omtanke och allt fina stöd!

Jag väntar fortfarande på besked om vad som finns i min lever. Gjorde ett ultraljud med kontrast idag och trodde röntgenläkaren kunde säga något men icke. Han hade en underläkare med sig och satt bara hummande och pekade på ultraljudsbilden på skärmen. När jag frågade om han kunde upplysa mig om vad han såg så sa han att han måste jämföra denna undersökning med den som gjordes för någon vecka sedan. Jag får helt enkelt vänta på att remissvaret kommit till kirurgen.

För övrigt har väl inte speciellt mycket hänt sedan sist. Förutom att hunden varit på rymmen, Lilla O har tävlat i friidrott, Bus har haft tandvärk och katten på något sätt tagit sig upp på garagetaket. Ungefär som vanligt alltså.

Hunden kom tillrätta men får ej längre leka med grannens pudeltjej för hon tycks kunna lura med honom på dåligheter. Vår hund som annars är världens lydigaste glömde helt bort vem som bestämmer (JAG) bara för att en snygg vit storpudel råkar komma förbi.

Lilla O slog personbästa i både 60 m och länghopp men det räckte tyvärr inte till någon medalj. Vi är ju så stolta över henne ändå men för hennes egen skull önskar vi ju såklart att hon snart få en medalj också.

Bus tandvärk startade på fredagkväll och den är en lös tand som ännu inte är tillräckligt lös för att kunna dras ut men den hamnar snett ibland och då gör det ju så jädrans ont. Bus har alltid haft jobbigt med tandlossning, han tycker det är obehagligt med lösa tänder och så är han ju rädd för blod också. Vi får se hur det blir med denna tand, kanske måste vi låta tandläkaren dra ut den.

Vår katt Zlatan är en mycket speciell personlighet. Han är kändis här på gatan, mer populär hos vissa grannar och mindre hos andra. De som gillar honom tycker att han är så rolig när han "pratar" med alla som vill lyssna. De som är mindre förtjusta i honom blir lite upprörda när han ibland lurpassar på småfåglarna här i området. Jag ogillar också att han tar fåglar ibland (speciellt när han kommit in med dem och lagt dem framför mina fötter... jo det har hänt) men han grym på att fånga möss och sorkar så det är nog bara att acceptera att det slinker med någon liten pippi ibland också. Igår hade han som sagt lyckats ta sig upp på garagetaket och där hade han ju kunnat bli kvar hela natten om inte L råkat se honom igår kväll.

Till sist måste jag bara ännu en gång konstatera att skolan inte verkar fatta mycket av hur Bus fungerar. Igår fick jag hem ett veckobrev där man kunde läsa att hans lärare ska resa bort nästa vecka och istället ska klassen ha en vikarie. Jag kände inte igen namnet på vikarien så jag frågade Bus om det var någon som han visste vem det var. Det gjorde han inte. Idag träffade jag läraren och frågade om vikarien var någon som jobbat där tidigare. Det var det inte. Jag undrade då om läraren tänkt på att informera vikarien om Bus Npf. Nej, det hade han inte tänkt på alls. Men vafaan!
Hur många gånger ska jag behöva tala om för skolan att FÖRÄNDRINGAR är skitsvåra att hantera för Bus!!! Det kan bli helt fel för honom att ha en vikarie som inte alls känner till hans problematik.

Nu blängde jag med mina svartaste ögon på läraren och sa att vikarien SKA informeras och jag blev lovad att det skulle ske. Men visst har jag väl rätt när jag tycker att det skulle skolan kunna tänka på utan att jag måste påpeka det?

Jo, en grej till måste jag berätta. Jag var till arbetsförmedlingen igår och blev jätteförvånad när jag träffade min nya handläggare. Det är nämligen samma handläggare som jag haft på f-kassan. Hon hade bytt jobb! Jag blev jätteglad för det är en mycket trevlig och kompetent person som ju dessutom känner till mina krämpor och besvär. Synd om f-kassan bara som tappar en av få bra handläggare.

Tack o hej!

Kram!

Det gör ont

2010-03-09T11:57:00.002+01:00

Tror inte jag kan peka ut en enda del av min kropp som inte gör ont just nu. Jo förresten, näsan är helt ok. I övrigt värker det överallt. Det är fibromyalgin som lever rövare i min kropp.

Visserligen är jag van vid värk, kan inte ens komma ihåg att jag någonsin varit helt smärtfri men de senaste dagarna har varit överjävliga. Det kommer inte som någon överraskning direkt. Har levt under stark stress de senaste månaderna och förra veckan fick jag ett besked som skrämt slag på mig.

Efter alla problem med gallan har det gjorts en ultraljudsundersökning och då konstaterades gallsten. Så långt var jag förberedd. Det jag inte visste om var att samtidigt som gallan undersöktes så kollades även levern. När jag förra veckan skulle få träffa en kirurg för att besluta om att operera bort gallblåsan fick jag veta att allra först måste levern utredas ytterligare. Jag fattade inte något, dels på grund av att läkaren bröt kraftigt och dels för att jag inte hade en aning om att levern blivit undersökt överhuvudtaget.

Hur som helst så finns det något i min lever. Dr tror att det är ett s k Hemangiom, ett nystan av små små blodkärl. Helt ofarligt. Samma sak kan man ha på huden och då brukar man kalla det för smultronbett. Det som oroar mig enormt är läkarens ord: "det kan även vara något annat".

För en person med panikångestsyndrom är dessa 6 ord något som triggar igång en panikångestattack. Jag har mått fruktansvärt dåligt på grund av denna ovisshet. I och med att stressen ökat har även fibromyalgin reagerat kraftigt.

Nu väntar jag på en tid för att göra kontrast-ultraljud på levern. Jag har ringt röntgen för att höra om de fått någon remiss. Nej, det hade de inte. Jag har ringt kirurgen för att höra om remiss överhuvudtaget gått iväg. Nej, det hade den inte. Jag berättade då för sköterskan att jag lider av panikångest och mår skitdåligt av denna ovisshet. Hon sa genast att hon skulle skynda på läkarsekreteraren.

Idag ringde jag röntgen ännu en gång men de hade fortfarande inte fått någon remiss. Fick rådet att prova igen på em.

Nu finns det mycket som pekar på att det är ett Hemangiom som jag har i levern. Jag har nämligen en hel del små på huden också, på överarmarna och bröstet. De har funnits där i flera år och jag har inte brytt mig nämnvärt. Alltså är ju sannorlikheten stor att jag även har sådan på fler ställen i kroppen. Enligt dr är det väldigt många människor som har detta och de vet helt enkelt inte om det eftersom ingen undersökning varit aktuell.

Mina mörkaste funderingar kring vad som finns i levern tror jag ni alla förstår. De tankarna kommer och sköljer över mig som iskallt vatten som får mig att tappa andan.

Tills jag fått besked övar jag på att andas i kvadrat. Vet ni vad det är? Jo, man tar ett djupt andetag under 3-4 sekunder, håller inne luften lika länge och sedan ska även utandningen pågå i lika lång tid. Fick det som tips av min psykolog och tänka sig, det funkar! Väldigt mycket hänger nämligen ihop med andningen. Är väl inget nytt tänker de flesta. Andas man inte så dör man. Ja, det är sant. Men visste ni att man kan gå omkring och hyperventilera utan att veta om det? Och hur mår man om man hyperventilerar? Jo, då framkallar man samma symptom som vid panikångest. Alltså ta kontroll över andningen och andas i kvadrat!

Kram!

Nu är jag tillbaka!

2010-03-05T10:33:00.002+01:00

Det blev ett par veckors vila från bloggen. Det behövdes eftersom allt som hänt det senaste halvåret kom ikapp och slog undan benen på mig. De senaste veckorna har jag känt mig trött och deppig. Kan tyvärr inte påstå att jag är mindre trött eller för den delen mindre deppig men jag gör ändå ett försök att skriva igen.

Det har varit många möten med Hab och Bup. Bus är inte speciellt förtjust i allt som är på gång, bland annat ska vi med hjälp av bildscheman planera hela kommande veckan varje söndag. På mötet med Hab sa han att han skulle ställa upp på detta men sedan när vi satt i bilen på väg hem sa han att han skiter fullständigt i någon sådan planering.*suck*

I skolan har de jobbat mycket med geografi och idag är det prov på Europas länder och huvudstäder. Geografi är jättesvårt för Bus. Han har väldigt dålig koll och totalt ointresse. I morse pekade jag på en ö på kartan och frågade vilket land det var. Han svarade: "Eftersom det är en ö så måste det vara Polen". Jag förklarade att Polen inte är en ö men då protesterade han vilt och sa att hans klasskompis S har varit i Polen och dit åkte hon båt, alltså måste det vara en ö. I själva verket var Irland landet jag frågade efter. Bus ryckte på axlarna och tyckte att det inte spelar någon roll om man kan sånt eller ej. När vi frågade vilken världsdel man kommer till om man fortsätter söderut från Europa svarade han Nordamerika.

Nästa vecka är det sportlov och vi får äntligen ett uppehåll från skolarbete. I morgon kväll har Bus och Lilla O varsin kompis här som ska få sova över. Det är första gången det händer. Ska bli mycket intressant att se hur det fungerar.

Resten av sportlovet är ännu inte planerat förutom måndag då vi åker till Bollnäs för att hämta våra pass. Lilla O har önskat skridskoåkning och det ska vi försöka ordna.

Solen skiner och det finns hopp om våren!

Kram!

Paus

2010-02-15T14:50:00.001+01:00

Just nu finns varken ork eller tid till att blogga. Jag tar en liten paus och hämtar kraft.

Kram!

Att bada eller inte bada....

2010-02-11T11:07:00.002+01:00

Först och främst vill jag tacka för alla fina kommentarer till mitt förra inlägg. Gallan håller sig ännu inte riktigt på sin kant, det molar och värker men det är inte akut på samma sätt som i söndags.

På grund av att jag inte är riktigt återställd ville jag skippa familjen badhusbesök igår. Vi brukar ju åka dit på onsdagskvällar men det kändes inte lockande igår. Någonstans hade Bus missuppfattat detta så han kom glatt nerskuttandes till middagen och kvittrade om att det skulle bli så roligt att åka till badhuset.

Försökte ännu en gång få honom att förstå att vi inte tänkte åka dit eftersom jag inte var så pigg men det gick ju inte. "Det är onsdag och vi badar alltid på onsdagar!!! Jo, men denna onsdag går det inte. Men lyssna, det är ju onsdag och vi badar alltid på onsdagar!!!".

Så gick diskussionen och som vanligt vann Bus och vi skyndade oss att äta upp maten för att komma iväg till badhuset. Bus fick efter en stunds letande fram sina badbyxor och skuttade runt för att göra allt annat än att packa ner dem i badväskan. Så småningom hade han ändå fått ner dem i väskan och började då leta efter nästa, för honom, mest viktiga sak att ha med sig till badhuset. Sitt cyklop. Det har blivit superviktigt för honom att ha cyklopet med sig varje gång han ska bada. Han är ju som en fisk i vattnet och innan han fick cyklopet i somras gick det hur bra som helst att bada utan det men nu kan han inte ens tänka sig att doppa tårna i vattnet utan cyklopet.

Eftersom det inte fanns ett spår av något cyklop här hemma gissade jag på att han glömt det på badhuset när han var där förra veckan med klassen. Och utan cyklop kan han som sagt inte bada. Inte ens om det är onsdag. Han suckade djupt och konstaterade att han skulle få ha en tråkig kväll hemma istället. Spelade ingen roll att vi sa att vi kunde försöka bada ändå. Han vägrade.

Alltså måste vi köpa ett nytt cyklop åt honom för snart är det väl onsdag igen.

Med plingplongtaxi till plåsterhuset

2010-02-08T13:33:00.002+01:00

Söndag kväll och vi hade ätit en underbart god torskröra till middag. Efter maten skulle jag klippa håret på Bus och jag hann väl snagga honom till hälften då den alltför välbekanta magsmärtan slog till med våldsam kraft. Gallstensanfall.

Klippningen gick ju inte att avsluta, jag kunde knappt stå på benen, så Bus såg minst sagt lustig ut i håret med det kunde ju inte hjälpas. Snart krälade jag runt i soffan, kunde varken sitta eller ligga. Gick dubbelvikt in till toaletten för att hämta en hink, kände att en kräkning inte var långt borta. På vägen tillbaka till soffan vändes plötsligt hela världen upp och ner och hade jag tagit ett steg till skulle jag definitivt ha svimmat. Sjönk ner på golvet, satt hängandes över hinken och ansiktet blev genomvått av svett.

Barnen ropade oroligt och L försökte lugna dem. Själv orkade jag knappt svara på barnens oroliga frågor. Smärtan var fruktansvärd och jag kämpade för att hålla mig vid medvetande. Tänkte ett tag att jag skulle låta medvetslösheten ta över bara för att slippa smärtan men någonstans sa mitt förnuft att det skulle skrämma livet ur mina barn.

Tog mig krypandes till soffan och kunde äntligen ligga med vågade inte röra mig minsta lilla. Hade tagit en supp Voltaren så snart smärtorna började men den smärtlindringen hjälpte inte. Jag bad L ringa sjukvårdsupplysningen men där var det telefonkö så då återstod 112. Vi hade tur, en ambulans fanns i stan och kom hem till oss inom kort. Vi bor i en liten stad utan akutmottagning, endast en jourmottagning som stänger redan kl 18 på helger. Eftersom jag så väl kände igen smärtorna som gallstensanfall var min enda önskan att bli smärtlindrad. Jag hade hoppats att ambulanspersonalen hade kunnat ge mig en spruta men det visade sig att de endast hade tillgång till morfin och det kunde förvärra just gallsmärtor.

Närmaste akutmottagning ligger i Hudiksvall ca 6 mil bort. Där hade de intagstopp på kirurgpatienter just denna kväll. Ambulansen hänvisades till Gävle, 8 mil söderut. På darriga ben och med stöd från sjuksköterskan tog jag mig ut till ambulansen och vi åkte till Gävle sjukhus.

När vi kommit fram tog det inte lång stund förrän jag träffat en läkare och fått en spruta med smärtlindring. Efter 45 minuter var jag i stort sett smärtfri och fick klartecken på att åka hem. Jag frågade läkaren om jag fick ta en sjukresetaxi och då undrade han om det inte gick någon buss eller ett tåg hem. Jag hade kommit dit i ambulans och visserligen mådde jag bättre men inte sjutton kunde jag ta mig hem med hjälp av buss eller tåg. Jag var ju darrig och klen och en aning snurrig i skallen efter sprutan. Kände hur jag började ilskna till och det såg nog den unge doktorn för han sa att sjuksköterskan fick avgöra. Strax efteråt kom sköterskan in och sa att det var ju självklart att jag fick en taxi.

Klockan var närmare midnatt när jag kom hem igen. Både Bus och Lilla O var fortfarande vakna, de hade blivit ordentligt uppskrämda av allt som hänt. Jag var dödstrött och drömde mardrömmar hela natten. Idag har jag fortfarande lite känningar men det hålls under kontroll med Voltaren.

Nu önskar jag bara att det blir operation snart så gallblåsan får plockas bort. Så här mycket dramatik orkar jag inte med...

Kram!

Dr Ingrid

2010-02-04T15:23:00.002+01:00

Tack alla snälla fina bloggläsare för era kommentarer! Ni är underbara!

Idag har jag och Bus varit till Bup för läkarbesök. Vi skulle träffa dr Ingrid för första gången. Hon visade sig vara en helt underbar läkare och jag hoppas verkligen hon beslutar sig för att fortsätta jobba här. En varm, lugn kvinna som visade stort intresse för Bus.

Hon blev mycket förvånad när hon fick veta att Bus aldrig haft någon egen resurs eller assistent i skolan och ändå har han fått godkänt i alla ämnen. Vi har ju länge önskat att han skulle få extra stöd i skolan men skolledningen har hela tiden sagt att Bus varit för smart för att behöva assistent. Inte har det hjälpt att vi påtalat att med hans diagnoser kan skolan vara jättejobbig trots att han är smart. Det har liksom inte med intelligensen att göra.

Nu hoppas vi och Bup att nya diagnosen Asperger ska få upp ögonen på skolan och inse att Bus är en elev som behöver stöd och hjälp. Dr Ingrids teori är att Bus utbrott på eftermiddagarna efter skolan helt enkelt har sin grund i att skolan tar all hans energi eftersom han måste klara allt på egen hand där. Jag tror hon har rätt. Om vi får ordning på skolan så kanske han har lättare att hålla ihop här hemma också.

Ikväll ska det pluggas geografi. Bus har prov i morgon och landet denna vecka är Spanien. Läraren skickar hem ett antal dåligt kopierade papper och det är nära på omöjligt för Bus att förstå vad som är viktigt och mindre viktigt av all fakta. Han har mycket svårt för att själv plocka ut de viktiga delarna av en sådan text så det hjälper jag honom med. Geografi är väl det ämne som visat sig svårast för Bus (förutom träslöjden då) just eftersom det blir så enormt mycket fakta och han inte kan sortera bort det oviktiga.

Här har det varit snöstorm hela dagen och jag fick nyss höra att Bus bästis farfar försökt skotta bort snön från altantaket då det brast under honom och nu ligger han på sjukhus med bl a hjärnskakning och krossad axel. Var alltså försikiga där ute när ni snöröjer, det kan sluta illa annars.

Kram!

Detaljer

2010-02-01T19:08:00.008+01:00

Som tidigare utlovat tänker jag ägna största delen av detta inlägg till inredning. Det är ett av mina största intressen, jag tycker helt enkelt om att omge mig med vackra ting. På bilderna ovan ser ni detaljer från mitt kök. Ber om ursäkt för dålig bildkvalité men jag har fotat med mobilen och vinklarna var väl inte de bästa.

Jag blandar gammalt och nytt. Stora favoriten är ju att fynda på loppis men kan även hitta guldkorn i små fina butiker. Jag vill att inredning ska vara personlig, saker ska vara valda med omtanke och betyda något för mig.

I köket har jag en vit gammal byrå och på den en samling turkosa flaskor och en lykta i samma färg. Ett par hyllor har jag fyndat på loppis och målat om. En gammal knopphängare fick jag från mamma och där passar det bra att hänga vackra små dekorationer. Tavlan har min pappa målat, jag har flera av hans målningar här hemma. Det runda pelarbordet hittade jag på en loppis, betsad i den fulaste gula färg. Efter lite vit färg blev det riktigt fint och passar betydligt bättre in här hemma.

Inredningsintresset är väl så långt ifrån bokstavslandet man kan komma. Det är viktigt för mig att ha ett intresse där jag kan drömma mig bort en stund.

På tal om bokstavslandet så har vi nu ytterligare ett par bokstäver att lägga till. Idag har vi varit på återgivningssamtal på Hab eftersom Bus utredning är klar. Det blev en Asperger diagnos. Nu känns det som om alla pusselbitarna fallit på plats. Jag känner en enorm trötthet just nu men jag är inte ledsen. Enbart lättad. Vi har ju länge förstått att Bus inte "bara" har Adhd och Tourettes, det har varit så tydligt för oss att det varit något mer. För att han ska ha rätten till den hjälp han behöver från skola och sjukvård så behövs en Asperger diagnos. Nu har han det. Väldigt många års kamp är över. Nu ser vi framåt!

Stor kram till er alla!

Rättegång

2010-01-27T15:14:00.002+01:00

Jag har varit förkyld och hängig sedan i söndags. Inte orkat göra något annat än att kolla på tv. Idag laddade jag med alvedon och ignorerade febersvettningarna och begav mig till tingsrätten. Där var det rättegång och min systerson A var målsägande. A som blev mycket illa behandlad av tre klasskamrater i slutet av förra terminen.

Rättegången gick bra, de åtalade erkände och det behövdes bara korta förhör. Jag tyckte synd om A som skulle berätta för rätten hur han upplevde händelsen i skolan och hur han har blivit behandlad tidigare under hösten. Han har fått utstå slag i princip varje dag under hela hösten.

En av de åtalade killarna satt under hela rättegången och smaskade med sitt tuggummi, blåste bubblor, spände musklerna, stretchade nacken och gäspade demonstrativt. En annan satt mest och tittade ner i bordet och den tredje såg mycket ångerfull ut. De två sistnämnda var vettiga nog att hålla med om att det var mobbing det handlade om. Den kaxige killen vägrade likställa detta med mobbing, för honom hade det varit en kul grej. Han hade inte ens sina föräldrar med på rättegången och för mig är det uppenbart att de skiter vad han gör med sitt liv.

Rätten dömde helt efter åklagarens linje, det blev böter för killarna och de ska även betala skadestånd till A. Rättens ordförande avslutade med att lyfta ett varningens finger åt de åtalade killarna och sa: "Det här gör ni inte om för då kommer ni snart att sitta här igen!"

Skönt att detta är över. Hoppas A kan få en bra skolgång under sina år på gymnasiet. Och hoppas han förstår att han gjorde rätt, killarna gjorde fel.

I nästa inlägg blir det förhoppningsvis lite inredning (Snacka om tvära kast! ;-)).
Ska försöka fota lite här hemma men idag är det snöstorm och inte mycket till ljus så fotografering är bara att glömma.

Ha det så bra kära vänner!

Kram!

Fredag!

2010-01-22T09:38:00.002+01:00

Så var det då äntligen fredag. Efter en vecka med en hel del händelser, både bra och dåliga, är det väldigt skönt att få känna sig avslappnad.

Fönstret är lagat. Glasmästaren kom hem i tisdags, plockade med sig hela altandörren och efter några timmar kom han tillbaka med nya rutor imonterade. Som ett litet extra tack överraskades glasmästaren av ett takras. Vi stod och pratade och plötsligt rasade massor av snö från taket och hamnade i huvudet på den stackars killen. Jag nära på skrattade ihjäl mig. Han var inte lika road men höll med om att det nog såg rätt så roligt ut.:)

Har även varit på utvecklingssamtal med Lilla O´s lärare. Fick veta att min dotter är superbegåvad och att hon i princip redan nått målen för årskurs 2 trots att hon bara går i 1:an. Nu har fröken bestämt att Lilla O ska få lite mer utmaningar att jobba med så att hon inte tröttnar pga att det är för enkla uppgifter.

Själv har jag påbörjat terapin hos min psykolog. Ni kanske kommer ihåg när jag berättade om första gången jag träffade honom, då tyckte jag att han såg ut som en
16-åring och jag retade mig enormt på att han efter allt jag sa svarade "Gott". Nåja, han ser fortfarande ut som en 16-åring men jag måste erkänna att han bättrat sig sedan sist. Har bestämt mig för att inte byta ut honom ännu.

Vi har även hunnit med ett besök på badhuset. Inte helt utan problem, Bus är inte så lätt att få med på någonting överhuvudtaget trots att han verkligen älskar att bada. Nu var vi ordentligt osams innan vi kom iväg men när vi väl var där så ville han som vanligt aldrig sluta bada.

I helgen blir det friidrott hela lördagen för Pappa L och Lilla O. På söndag lämnar vi barnen hos mormor och tar med oss farmor till Ikea eftersom hon behöver köpa lite nya möbler inför hennes flytt.

Här hemma ska nya gardiner upp idag. Fick hem nya fina äppelgröna ryamattan igår och nu ska det bli vårfint även i fönstren hade jag tänkt.

Hoppas ni får en härlig helg!

Kram!

Spark med stor stövel

2010-01-18T17:30:00.002+01:00

Så var det då dags att äta middag och den bestod av sprödbakad fisk och potatismos med remouladsås. Potatismosen var hemlagad och det är en ovanlighet i detta hus där pulvermos oftast setts som räddaren i nöden. Nu ville jag göra ett försöka att få Bus och Lilla O att tycka det är gott med potatismos och tänkte att jag fick väl anstränga mig lite och göra den mer ätbar än pulvervarianten.

Tji fick jag! Visserligen blev Lilla O mycket förtjust, hon t o m hjälpte mig laga maten men hennes bror var inte alls imponerad. Han protesterade högljutt och vräkte omkull stolar i köket. Tog på sig Pappa L´s gummistövlar och trampade omkring och letade nycklarna till förrådet där vi har frysen. Minipizza skulle han ha. Jag som verkligen börjar lessna på hans ovilja att äta annat än minipizzor till middag hade gömt nycklarna i tryggt förvar i min byxficka. Big misstake!

När jag vänt ryggen till för att lägga upp Bus mat på tallriken hörde jag ett ljud som jag allt för väl kände igen och det var ljudet av krossat glas. Inte något litet vattenglas eller tavelglas som han tidigare kastat sönder. Nej, det gick inte att ta miste på att denna gång hade Prins Bus lyckats rejält.

Från inte mindre än 7 meters håll hade ungen sparkat iväg en av Pappa L´s stövlar och den flög i en perfekt båge från vardagsrummet till genom köket och slutligen in i fönstret till altandörren. Båda rutorna gick sönder och stöveln lämnade ett stort hål efter sig.

De följande 5 sekunderna skrek både jag, Bus och Lilla O. Av rädsla och ilska. Sedan tog ett stort kliv över glasskrävorna och kramade Bus hårt. Fattar jag ju att det inte alls var hans mening att krossa rutan. Han var arg och hann inte tänka. Det är ju adhd i ett nötskal.

Nu sitter jag här och det börjar bli en aning kyligt här inne. Ett stort hål i fönstret släpper in rätt mycket kall luft kan jag säga. L och Lilla O har åkt till friidrottsträningen och morfar är här för att täcka för den trasiga rutan med en träskiva. I morgon ringer vi till glasmästaren och hoppas på att försäkringen täcker detta.

När Pappa L kom hem från jobbet och fick se förödelsen sa han till Bus: "Det var ju nästan synd att du slutade med fotbollen..."

Jag kan inte annat än att hålla med. Pricksäker som få med spark med stor stövel. Vad skulle han då inte kunna göra med en boll? ;)

Kram!

Förnyelse

2010-01-16T15:03:00.002+01:00

Nytt år och dags för lite förnyelse tycker jag. Bloggen får sig en liten make-over och detsamma gäller för huset och kanske till och med mig själv. Huset ska äntligen få ett fint badrum och övriga projekt som väntar är:

*Måla träpaneltaket i sovrummet.

*Tapetsera Lilla O´s rum och förvandla det till en Indisk dröm.

*Tapetsera arbetsrummet och inreda det till att vara både praktiskt och fint.

*Fixa tvättstugan genom att på billigaste sätt få den att se lyxig och inbjudande ut.

*Måla alla möbler som jag fyndat och som kommer att bli underbara med lite färg.

Listan skulle kunna göras hur lång som helst egentligen men det gäller nog att bara nämna fem projekt åt gången för annars har jag en man som garanterat går i baklås. Med mig som arbetsledare kan livet vara ganska hårt. ;-)

Bus har varit på sin sista testomgång på Hab. Psykologen påpekar gång på gång hur intelligent han är och det märks att Bus favorit litteratur alltid varit faktaböcker. Men när hon frågade honom om han visste vem Ludvig von Beethoven var så sa han först att det var en kille som höll på med musik. Psykologen nickade uppmuntrande och undrade om han ville säga något mer om denna musiker. Då sa Bus att den där Beethoven hade något med rock eller blues att göra. :-) Nåja, man kan ju inte kunna allt. Det är väl inte direkt faktaböcker om musik han läst genom åren.

Vi har varit på farfars begravning och den var så vacker och blev för oss ett riktigt fint minne. Det kom väldigt mycket folk, farfar har nämligen jobbat som militär och det var många gamla arbetskamrater som ville ta ett sista farväl. Vid kaffet efteråt bjöds vi på flera riktigt roliga anekdoter om farfar från den tiden när han fortfarande jobbade. Kändes bra att det blev en varm och trevlig minnesstund.

Ikväll väntar kalas hos min syster som fyllde 42 för några dagar sedan. Ni kanske kommer ihåg att jag skrev om hennes son som blivit misshandlad på skolan? Nu har detta gått till åtal och rättegången blir i slutet av januari. Då tänker minsann moster också se till att vara där för att ge det stöd som behövs. Vår tidining har skrivit artiklar två dagar i rad om händelsen och nyhetschefen skrev till och med om att han själv varit en mobbare i skolan. Något som han såklart skäms väldigt mycket för idag.

Nej, nu ska här fortsättas att planera badrummet. Badkar (massage), toastol och handfat är redan införskaffat. Nu återstår att välja hur väggarna ska se ut. Har hittat en laminatskiva som ser ut som kakel och som kan fästas utanpå våtväggen. Hur smidigt som helst. Det borde ju inte trötta ut mannen allt för mycket så då orkar han nog med några andra projekt på min lista också!

Trevlig helg!

Mellandagstankar

2009-12-28T15:38:00.003+01:00

Så var julen över för denna gång. Det blev väl ungefär som väntat. Barn som vaknade alldeles för tidigt (Bus vaknade kl 03.00 och Lilla O 04.00 på julaftonsmorgonen) sprickfärdiga av förväntan inför dagen. De allra viktigaste julklapparna öppnades på morgonen och resten tog vi med hem till min syster där vi tillbringade kvällen. Bus längtade hem, han har blivit allt mer osocial det senaste året. Vi åkte hem tidigt och fick avsluta julaftonskvällen i hemmets lugna vrå.

Resten av julhelgen har vi hållit oss till största del hemma. Trots det kom ett stort utbrott igår. Orsaken var en lång historia som jag inte orkar gå in på här men Bus kände sig illa behandlad av några kompisar och hans ilska gick ut över mig. Han öste över mig knytnävsslag, vrålade och skrek, knuffades och sparkades.

Vi hade en lång diskussion efteråt när han lugnat ner sig. Det var ju mest jag som pratade såklart. Han ansåg att jag fick skylla mig själv eftersom jag gjort honom arg. Jag blir så ledsen när jag tänker på hur vår framtid ser ut. Bus är 11 år nu. 154 cm lång och väger endast 40 kg. När han blir arg får han ofattbar styrka. Det låter ju löjligt att en så liten kille ska kunna skada en vuxen människa men tro mig, det kan han. Hur ska det bli när han blir 15? Han kommer säkerligen att bli lång eftersom både jag och Pappa L är det. Hur stark ska han inte bli då?

Kring nyår har jag alltid känt ett vemod och inte alls något sug efter fest och roligheter. Vet inte varför men ångesten har alltid funnits där som en värkande klump i bröstet när nyårsafton närmar sig. Ser inte alls fram emot det nya året. Jag vill slå på bromsen nu. Det finns allt för många frågor utan svar och det gillar jag inte. Min bästa kompis är mycket allvarligt sjuk, Bus utredning ska vara färdig om drygt 1 månad och några månader framåt väntar det som just nu känns som ett stort svart hål som sakta drar mig till sig. Min sjukersättning tar slut och jag har ingen jävla aning om vad som händer sedan. Jo, visst vet jag att jag blir inskriven på arbetsförmedlingen men vad hjälper det när jag fortfarande är lika förbannat sjuk som tidigare.

En ljusglimt ser jag långt där framme år 2010. Det är vår resa till Turkiet. Vi åker i juni och just nu är det den veckan som tänder en liten liten låga i min kropp.

Nyårsafton firar vi i stillhet här hemma. Det blir något gott att äta och förhoppningsvis en bra film. Fyrverkerier skippar vi och skumpan också. Det känns bäst så.

Kram till er alla!

God Jul!

2009-12-23T17:30:00.003+01:00

Vill med detta inlägg önska Er alla en riktigt God Jul! Här hemma ska vi snart äta en god middag och sedan blir det uppesittarkväll med Bingolotto. Bus och Lilla O har gjort 3 sorters julgodis och förväntan inför julafton är stor. Granen står grann men inte speciellt grön, har aldrig varit med om makan till gran att barra. I morgon tar vi farmor med oss och åker till mormor och morfar för att äta julmiddag och efter det fortsätter vi hem till min syrra och hennes familj och har vi riktig tur så kommer tomten dit!

Hoppas ni får en riktigt härlig jul!

Kram!

Sorg

2009-12-18T09:03:00.002+01:00

Barnens farfar är död. Beskedet kom i förrgår och det var oväntat. Visserligen hade farfar Alzheimers och bodde på gruppboende men han hade inte visat några tecken på annan sjukdom. Tvärtom var han pigg och välmående, förutom sitt dåliga minne.

Det gick hastigt, plötsligt hade han ramlat bakåt och personalen trodde att han fick ett ep-anfall. Andningen försämrades snabbt och det gick så fort så ambulansen hann inte ens fram innan allt var över. Troligtvis var det hjärtat. Det är i allafall läkarens teori.

Vi trodde inte att vi skulle mista honom så här. Inte så snabbt. Men med facit i hand var det såklart det bästa sättet, om det nu finns något bra sätt att lämna jordelivet på. Vi ville inte se honom tyna bort i en sjuksäng som de flesta Alzheimerspatienter gör i slutet av sitt liv.

Barnen reagerar olika. Lilla O undrar om farfar hade ont innan han dog och hon har haft svårt att koncentrera sig på lek och hon har blivit arg och ledsen för småsaker. Bus har knappt visat någon reaktion alls. Han frågade Pappa L om han var ledsen och sedan tog han på sig hörlurarna och fortsatte med sitt World of Warcraft-spelande på datorn. Att han inte visar någon reaktion betyder inte att han inte sörjer farfar. Det är bara det att han gör det på sitt eget sätt.

Vi låter helgerna passera innan det blir begravning i mitten av januari. Försöker ta hand om farmor och ge henne det stöd hon behöver. Någonstans bland molnen finns farfar, sittandes i sin segelbåt och spelar på sitt munspel.

Nedräkning

2009-12-15T10:25:00.002+01:00

"9 dagar kvar!!!" Det var i princip Bus första ord idag när han vaknade. Han längtar enormt mycket till julafton. Faktiskt längtar han så mycket så han troligtvis fått högt blodtryck på köpet.

Vid de senaste kontrollerna på Bup har hans blodtryck legat lite över gränsen och nu ska det utredas vad det beror på. Visserligen kan hans medicin orsaka högt blodtryck men den har han ju ätit i flera år nu så jag tror att orsaken är något annat. Han tillbringar ju väldigt mycket tid framför datorn och tv:n, mer nu än tidigare, och jag läste någonstans att undersökningar visar att sådant kan höja blodtrycket på barn. Blir svårt att dra ner på det också eftersom datorn hör till Bus specialintresse och det är genom den han umgås med de få kompisar han faktiskt har.

De två viktigaste julklapparna har han fått veta att han ska få. Allt för att mildra oron. Men han längtar ju såååå mycket ändå.

Lilla O tycker det är orättvist att Bus vet vad han ska få i julklapp och hon tycker att hon minsann också kan få veta vad hon ska få. För att snabbt slippa en massa gnäll och tjat bestämde jag mig för att avslöja en julklapp om det nu var så viktigt för henne. Hennes ögon tindrade när jag berättade att hon ska få: "En platt-tv, en zebramatta och två tavlor...." Hon såg helt enkelt överlycklig ut tills jag avslutade meningen: "....till dockskåpet!". Då slocknade de tindrande ögonen och svämmades istället över av tårar. Hon trodde såklart att hon skulle få en riktig platt-tv, en alldeles äkte zebramatta och två nya fina tavlor till hennes eget rum! Fy vilken taskig morsa! Jag hade ju inte haft en tanke på att det skulle kunna missförstås. Kände mig som ett pucko och försökte släta över och trösta så mycket det gick.

Tur att den där jäkla dagen närmar sig med stormsteg för man vet aldrig vad jag hinner med att sabba annars. Har i allafall bestämt mig för att åka till Rusta idag och hoppas på att kunna köpa en vit tigermatta, det är väl så nära zebra man kan komma tycker jag....

Slutligen vill jag tacka för alla kloka kommentarer till mitt förra inlägg. Min systerson är efter omständigheterna ok och polisanmälan kommer att göras i dagarna. Jag hoppas även att det leder till att förövarna (som visade sig vara 5 st) får den hjälp de behöver för att inse att deras beteende behöver ändras.

Kram till er alla!

Våld i skolan

2009-12-09T09:17:00.002+01:00

Nu är jag arg. De senaste dagarna har jag fått höra om två händelser som gör mig fly förbannad.

Den första inträffade i Lilla O´s klass. Tack o lov var Lilla O sjuk och hemma från skolan denna dag. Några barn lekte ta ute på skolgården och sprang sedan in för att dricka vatten. En pojke tog då tag i en av flickorna och höll fast henne framför sig samtidigt som han tog en förskärare (som någon lärare lämnat framme på diskbänken) och höll den mot flickans hals. Pojken är inget elakt barn, tvärtom, han är glad, pigg men med ingen som helst förmåga att hålla tillbaka sina impulser och ett sådant barn behöver tillsyn hela tiden. Nu stannade händelsen vid detta, ingen kom till skada men det har ju kunnat sluta med katastrof.

Precis som i resten av skolan går det i Lilla O´s klass väldigt många barn med olika sorters problematik. Allt för ofta händer farliga saker och när ska skolledningen inse att mer personal behövs. Ska någon bli allvarligt skadad eller kanske t o m bli dödad innan ledningen reagerar?

Den andra händelsen inträffade på vår stads gymnasium och den drabbade är min systerson. Han blev fasthållen av 3 killar som band fast hans händer och fötter med hårt åtdragna buntband och blev sedan släpad runt hela lokalen innan förövarna lämnade honom utanför ett rum där en lärare fanns. Helt hjälplös medans resten av gruppen skrattade åt honom.

Killarna som gjorde detta är i 16-17 årsåldern och alltså straffmyndiga och jag hoppas verkligen att detta leder till en polisanmälan och åtal. När man blivit så pass gammal måste man förstå att man inte behandlar en annan människa på det sättet.

Jag blir arg och ledsen. Ska inte barnen kunna känna sig trygga i skolan?

Vilken lättnad...

2009-12-06T09:56:00.002+01:00

I fredags hade jag ett gemensamt möte med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan inbokat. Jag har ju sjukersättning som tar slut i mars nästa år och enligt vår regering ska jag ju bli frisk då. Tanken har varit att jag skulle ut på arbetsträning men vilket typ av arbete jag skulle kunna klara av har jag ägnat månader åt att grubbla på. Innan jag blev sjuk hade jag arbetat i mer än 10 år med administration och det har varit uteslutet att jag skulle kunna fortsätta med den typen av arbetsuppgifter.

Vid mitt senaste möte med Af och Fk bestämde vi att jag skulle få fokusera på Bus utredning och eftersom den var planerad att vara färdig den 25 november bokade vi in nästa möte till 4 december. Nu blev ju hela utredningen försenad och jag har mått urdåligt över vetskapen om att jag ändå måste tvingas ut på arbetsträning.

Kl 11.00 var mötet inbokat och det var med tunga steg jag gick in till Af för att vänta på mina handläggare. När kl var 11.15 hade jag ännu inte blivit uppropad och tjejen som satt i kundtjänst frågade vem jag väntade på. Efter en stund kom Af-handläggaren ut och berättade att något måste ha blivit fel, hon hade en helt annan person inbokad. Jag var stupsäker på att jag hade rätt tid uppskriven men suckade och sa att de fick skicka mig en ny tid. Jag var förbannad när jag gick därifrån för även om jag gruvat mig för mötet så gillar jag inte när de slarvar och inte håller reda på vem de ska träffa.

Senare på dagen ringde Fk-handläggaren. Jag har turen att ha en väldigt bra handläggare och hon gjorde mig inte besviken denna gång heller. Hon bad om ursäkt och förklarade att det var helt och hållet deras fel och att det såklart varit meningen att jag skulle ha blivit underrättad om att tiden var avbokad. Sedan sa hon att hon och Af var överens om att jag ska få mer tid på mig till att fokusera på Bus och mig själv. Någon arbetsträning ska det inte bli tal om förrän tidigast efter mars och när sjukersättningen slutar betalas ut kommer jag att få ersättning som motsvarar a-kassa.

Jag är lättad. Somliga kanske tycker att jag bara skjuter problemen framför mig och på sätt och vis gör jag ju det men just nu är det precis vad jag måste få göra.

Kram!

Storstadshelg

2009-11-30T10:29:00.002+01:00

Det var nära nära att vi inte skulle komma iväg. Tåget till Stockholm gick kl 07.25 i lördags morse och kl 07.00 befann vi oss fortfarande hemma i hallen med en vilt skrikandes Bus. Hans utbrott hade då pågått i nära 2 timmar. Flera månaders förberedelser hjälpte inte, Bus ville inte åka till Stockholm och framför allt inte gå på någon "jävla skit teater". Jag vet inte hur det gick till men till slut hade Bus i allafall fått på sig kläderna och gått ut till bilen för att åka till stationen. I bilen varvade han ner och blev lugn och fin och när vi klev ombord på tåget hade även jag och Pappa L börjat andas igen och kunde koppla av.

Hade redan insett att det inte skulle funka så bra att springa runt i en massa affärer så det blev inte så mycket shopping men både Bus och Lilla O kunde köpa något som de ville ha innan det var dags att gå till hotellet. Vi bodde på Nordic Sea och det var ett riktigt fint hotell. Rummet var en minisvit med gott om plats för en barnfamilj.

På söndagen var det teaterföreställning på Oscar´s teatern. "Rasmus på luffen" med Benjamin Wahlgren (Pernillas son) i rollen som Rasmus och Markoolio spelade luffaren Paradis-Oskar.

Det var en jättebra föreställning och alla (inklusive Bus) var mycket nöjda. När föreställningen var slut och vi skulle gå tillbaka till hotellet träffade vi på Benjamin Wahlgren som passade på att äta hamburgare i väntan på nästa föreställning. Mycket trevlig liten kille som glatt ställde upp på att fotograferas tillsammans med en förtjust Lilla O.

Timmarna innan tåget skulle ta oss hem igen tillbringade vi i Gamla Stan där det var julmarknad. Har aldrig upplevt märkligare 1:adventsväder tidigare. Tät dimma drog in över Stockholm och det blev nästa lite kusligt i Gamla Stans gränder. Kändes mer som om man befann sig i 1800-talets London.

Efter 2 timmars tågresa var vi hemma igen och Bus sa godnatt med orden: "Det har varit jätteroligt och jag gillade verkligen teatern". Och jag kan inte annat än att hålla med om det!

Kram till er alla!

Hänt sedan sist

2009-11-24T09:28:00.002+01:00

Som om någon högre makt märker att jag behövde ännu en veckas vila blev plötsligt den ännu en gång så fullbokade veckan helt fri så när som Bus tandläkarbesök i morgon kväll. Vi skulle egentligen ha varit till Hab måndag, onsdag, fredag men psykologen har blivit sjuk igen och hela veckans möten skjuts upp.

Liiiiite fel kändes det igår morse när vi fick vända och åka hem igen efter att Hab ringt och avbokat. Hade liksom ställt in mig på att göra detta denna vecka men nu när det inte blir så känns det riktigt skönt. Det enda som oroar mig är att hela utredningen fördröjs ännu mer.

Skolan har erbjudit de elever som vill att stanna kvar en timme efter skoldagens slut för att göra läxan där istället för att ta hem den. Vi har ju som jag berättat tidigare stora problem med Bus läxläsning och tack o lov nappade han på detta förslag. När jag kom till skolan och hämtade barnen var det en strålande glad Bus som stolt berättade att han hade gjort färdigt hela veckans läxa, bara engelska glosorna var kvar men dem är det aldrig några problem med, han rabblar glosor som rinnande vatten. Läraren var också glad, han har ju vetat om hur jobbigt vi upplevt läxläsningen här hemma.

Lilla O fick sina glasögon förra veckan men det går trögt att få henne att använda dem. Hon tycker hon blir ful och att en av "kompisarna" i skolan sagt att hon inte fick vara med och leka om hon hade glasögonen på sig gjorde ju inte saken bättre. Usch, vilka skitungar det finns! Jag blir riktigt förbannad. Nu har jag pratat med personalen på skolan och sagt att de måste hålla ögon och öron öppna och stoppa sånt skitsnack.

Bus får önskekost på skolan eftersom han har så svårt för vissa maträtter och verkligen inte får tappa i vikt för då plockas medicinen bort. Igår hade något ljushuvud snott hans mat. Han får hämta sin mat på ett speciellt ställe i matsalen och där står det en lapp med hans namn. När han kom dit igår fanns bara lappen kvar men ingen mat. Eftersom han inte klarade av att äta den ordinarie maten bestod hans lunch av lite ris och två mackor som han köpte i cafeterian. Han förstod inte att han skulle säga till personalen.

Bus tics har ökat igen och det börjar märkas att han snart är i behov av ledighet. Inte många veckor kvar tills jullovet och det är ju skönt men samtidigt kommer dessa veckor att bli extra oroliga eftersom han alltid har så höga förväntningar på julklapparna. Förra året berättade vi om de julklappar som var viktigast för honom. Han mådde bättre av det eftersom han inte alls uppskattar överraskningar.

Nu ska här adventpyntas eftersom vi reser bort i helgen. Vi åker till Stockholm och bor på hotell och går på teater. Blir nog inte mycket shoppande eftersom det inte funkar så bra att gå i affärer när det är så mycket folk men vi ska titta på julskyltningen och kanske blir det ett besök på något museum. På söndag ska vi se Markoolio i "Rasmus på luffen" på Oscarsteatern.

Ha´det så bra!

kram Ann-Sofie

Det gick inte alls

2009-11-18T08:41:00.003+01:00

Ni som läste förra inlägget vet att jag då var mitt uppe i en superstressig vecka. Det straffar sig att inte ta hand om sig själv och säga STOPP, på fredagen kom sammanbrottet. Det började med en jobbig morgon då både Lilla O och Bus var på dåligt humör. Bus vägrade äta frukost och Lilla O tyckte det lät som en ypperlig idé så hon vägrade hon också. Jag var trött och less och sa att de fick skylla sig själva och vara hungriga.

Lilla O blev ännu argare och mitt i allt bråk sa hon: "Gunnar är död, bara så du vet!" Jag fattade inte först vad hon sa men L hade hört henne och berättade att han och Olivia fått veta det kvällen innan då de var hos en kusin på kalas och sedan hade L missat att berätta det för mig. Vem var då Gunnar, undrar ni. Jo, Gunnar var vår älskade hund. En Golden Retriever som vi bestämde oss för att köpa när vi trodde att vi aldrig skulle kunna få barn. Han blev vår lilla bebis och vårt allra första möte med Npf. Han hade nämligen grav adhd, vår kära hund. Impulsiv och hyperaktiv men med ett hjärta av guld. Åh, vad många fina minnen vi har av Gunnar.

För några år sedan hade vi inte bara Gunnar utan även Bus och Lilla O och dessutom Gunnars halvbror Bosse. Både jag och L jobbade heltid och L´s jobb blev förflyttat till en grannkommun så helt plötsligt blev det omöjligt för oss att behålla hundarna. Vi kunde inte låta dem vara ensamma hemma 10 tim/dag, det kändes helt fel. Av kärlek till hundarna bestämde vi oss för att adoptera bort dem till nya familjer som hade mer tid. Gunnar och Bosse kom till varsinn underbar familj och här hemma var saknaden stor.

Jag har tänkt på dem varje dag och allra mest på Gunnar som alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Kusinen som L och Lilla O var på kalas hos går i skolan med en av döttrarna i Gunnars nya familj och hon hade fått veta att Gunnar avlivats. Han skulle snart fylla 13 år och hans höfter hade för länge sedan börjat ge honom problem.

Beskedet om att Gunnar nu är död blev droppen som fick det att rinna över för mig. Jag blev så oerhört ledsen. När L och barnen åkt iväg i fredags morse brast det totalt för mig. Jag grät i timmar, fick ont i bröstet, hjärtklappning, illamående och yrsel. En riktig panikångestattack.

Inte bara den jobbiga veckan utan hela höstens problem och strul var orsaken till denna panikångestattack och Gunnars död blev utlösaren. Mitt i allt ringde mamma och när hon hörde hur dåligt jag mådde kom hon hit. Jag ringde till L och sa att han måste hämta hem barnen från skolan, fanns inte en chans att jag skulle kunna gå ut överhuvudtaget.

Tog det lugnt hela helgen och ställde in kalaset här hemma. Den här veckan är almenackan tom och det känns jätteskönt. Pratade med min dr igår och han kommer att skicka en remiss till vuxenpsyk för ev adhd-utredning. Jag har själv önskat detta då fler och fler pusselbitar faller på plats ju mer jag lär mig om adhd. Jag som ständigt påbörjar nya projekt men aldrig slutför dem, jag som aldrig kan hålla ordning här hemma, jag som inte kan hålla uppmärksamheten på det jag gör och jag som har ett ständigt brus av tankar i mitt huvud.

Fullspikad vecka

2009-11-11T18:23:00.002+01:00

Oj, vilken stressig vecka detta är. Otroligt mycket inplanerat och jag trött av att bara titta i almenackan och läsa allt som står inskrivet. Nu har vi snart avverkat tre dagar och jag försöker hämta kraft inför återstående dagar.

Detta har vi i allafall hunnit med:

Måndag: Bus hade tid hos tandläkaren för att laga hål. Han gruvade sig något så enormt, hade svårt att somna kvällen innan. På morgonen ringde folktandvården och ställde in tiden eftersom tandläkaren blivit sjuk. Bus jublade!

Jag hade tid inbokad hos en av psykologerna på stället där jag gått på stresshanteringskurs. Kursen är ju slut och nu skulle individuell uppföljning göras. Ny psykolog som såg ut att inte vara en dag över 16 år och vars i princip enda kommentar efter allt jag sa var: "Gott". Jag kände mig som ett fån och började fundera på om det var dolda kameran.

När jag kom hem städade jag som en galning och exakt när jag var färdig och torkade av spishällen ringde det på dörren och arb.terapeuten från Hab kom på hembesök. Har ju vetat om detta hembesök i flera veckor men lik förbannat ska jag stå i sista minuten och städa hysteriskt. Måste ju finnas någon diagnos som passar in på det? Ska komma ihåg att fråga landets yngste psykolog nästa gång jag träffar honom. Fast han svarar väl bara "Gott" då också.

Hembesöket gick bra och nu är det städat och fint några dagar till förhoppningsvis. Arb.terapeuten frågade Bus om lite allt möjligt och hon undrade bl a om han sportar något. Bus funderade länge och väl och efter ett tag kom han på att han ju faktiskt stretchar fingrarna ibland när han sitter vid datorn. ;-)

Tisdag: Vi åkte till Hab i Bollnäs för att Bus hade tid för lite tester hos psykologen. Han fick lägga pussel, hitta på berättelser och prata om känslor. Psykologen undrade hur det känns i kroppen på Bus när han är ledsen, arg, glad, lycklig. Han kunde inte alls förklara hur de tillstånden känns i hans kropp. Då undrade psykologen hur Bus tror att jag ser att han är t ex glad. Bus svarade då att jag märker det när han springer omkring mycket. Han hade inte en tanke på att man t ex kan se det i en människas ansiktsuttryck, eller höra det på rösten. Jag menar, Bus springer omkring när han är arg och ledsen också.

Onsdag: Idag åkte vi till Hudiksvall eftersom Lilla O hade tid hos ögonläkaren. Hon ser ju dåligt, den lilla skruttungen. Nu blir det glasögon och när vi kom hem till vår stad igen passade vi på att välja ut glasögonbågar. Det blev ett par tuffa Björn Borg bågar och Lilla O är nöjd nu när hon inte behöver se suddigt längre. Om en vecka får vi hämta ut glasögonen.
Som grädde på moset passar jag på att fylla år idag. 39 år har jag blivit och i morse fick jag ett tortyrredskap som belöning. En spikmatta ska nu bli min förhoppningsvis käraste ägodel och bjuda på smärtlindring. Tänk, först spikmatta och snart massagebadkar, jag kommer ju att bli som en ny människa! ;-)

Resten av veckan ser ut så här enligt almenackan:

Torsdag: Till Bup med Bus på morgonen, till Hab med Bus på eftermiddagen, till kusinen på kalas på kvällen.

Fredag: Skolan vill att jag närvarar vid Lilla O´s vaccination, åka och handla på kvällen inför helgens kalas.

Lördag: Pappa L åker till Bollnäs på friidrottstävling, jag städar i sista minuten innan släkten kommer hit på kalas för att fira mig och L som fyller år nästa vecka. Kalas större delen av kvällen.

Söndag: Ingenting. Hur ska jag få den dagen att gå? ;-)

Kram till er alla!

Vit lögn, mejl och svinis-vaccin

2009-11-05T15:50:00.002+01:00

Det är morgon och i vanlig ordning ett smärre kaos här hemma. Hur mycket vi än försöker så lyckas vi inte få Bus att kliva ur sängen i tillräckligt god tid för att slippa den eviga stressen.

Idag försöker vi oss på ett nytt grepp. Pappa L berättar att han absolut måste komma i tid till jobbet eftersom de ska ha telefonmöte och alla chefer ska närvara och då ser det ju inte så bra ut att komma försent. Jag drar till med en vit lögn och säger: "Det är verkligen inte bra att komma försent till jobbet för då kanske cheferna säger: Nu jävlar får han sparken!"
Ja, jag vet att man inte ska ljuga för sina barn men det här skulle mer föreställa en liten kick i baken på Bus, för att få honom att förstå att man måste passa vissa tider.

Min vita lögn gav inte rätt effekt. Bus kommentar till den var: "Tror du verkligen att cheferna säger JÄVLAR?". Den lilla detaljen att Pappa L riskerade sitt jobb missade Bus totalt. Hans hjärna låste på svordomen.

Nåväl, Bus och Lilla O kom till slut iväg till skolan och Pappa L hann till mötet så ännu ett tag har vi åtminstonde en säker inkomst i familjen. :-)

Tisdags eftermiddagen tillbringades i Gävle där jag, Bus och Pappa L tittade på föreställningen "Jag vill vara normal" med Eric Donell (känd från serien "Vänner och Fiender"). Eric har själv Tourettes syndrom, Adhd och OCD och med denna föreställning berättar han om sin uppväxt och hur han alltid känt sig onormal innan han vid nästan 30 års ålder fick sina diagnoser.

En fantastiskt föreställning och jag rekommenderar alla att se den. Bus ville först inte följa med men efteråt ångrade han sig verkligen inte. Han tyckte det var jättebra och kände igen sig i mycket av det som Eric berättade.

Efter föreställningen frågade jag Bus om vi skulle gå fram och hälsa på Eric men då blev Bus blyg och ville inte. Jag skickade istället ett mejl till Eric för att visa vår uppskattning och igår fick jag ett mejl tillbaka där Eric tackar och skriver en hälsning till Bus med väl valda ord om att han en dag kommer att uppleva att hans tillstånd berikat hans liv. Denna hälsning var mycket uppskattad av Bus. Eric Donell är ju en känd person och att han tagit sig tid att skriva ett personligt mejl känns stort för Bus.

Idag har första snön kommit till vår stad. Blötsnö och blåst. Ingen härlig kombination. Men ungarna verkar glada.

Bus har fått svinis-vaccination idag. Han skulle egentligen ha fått in spruta nästa vecka men fick veta när han kom till skolan att de hade en lucka i planeringen och då skulle några klasser få redan idag. Det gick mirakulöst bra trots att han inte blivit förberedd. Nu har han ont i armen men inga andra biverkningar ännu. En kille i 6:an blev dålig och fick hämtas med ambulans så lite dramatik hade det varit idag.

Nu ska jag ladda för att åka och köpa vinterstövlar, handskar och lite annat smått och gott åt Lilla O. Handskarna från ifjol har tydligen fått fötter och sprungit iväg för jag hittar dem inte. Blir bara till att öppna plånboken igen då...

Ha´det så bra gott folk!

Tur i oturen

2009-10-30T11:00:00.003+01:00

För 2 år sedan råkade Bus ut för en olyckshändelse på skolgympan. De var ute och sprang och han halkade på löst grus som låg på asfalten och ramlade så olyckligt att han skrapade upp armbåge, lår och knä. Ingen lärare var med och de hade lång väg tillbaka till skolan så när Bus kom tillbaka dit var han en syn lärare och elever sent ska glömma. Huden var helt avskrapad och han blödde väldigt mycket och han var hysterisk.

Såren var svårläkta och eftersom huden var söndertrasad så gick det inte heller att sy. Det blev infekterat så antibiotika sattes in och det blev flera återbesök på sjukhuset innan såren var läkta. Som minne av denna händelse har Bus kvar ärr på knä och armbåge. Olyckan anmäldes till försäkringsbolaget och nu då det passerat 2 år sedan händelsen var det dags att skicka in foton på ärren.

För ett par dagar sedan fick Bus ett brev från försäkringsbolaget där de lämnade besked om att han få en ordentlig summa pengar som ersättning för de bestående ärren. Vi har bestämt att han ska få använda pengarna till något roligt och han har bestämt att han först och främst ska köpa en ny dator och kanske även en platt-tv.

Lilla O tycker det är grymt orättvist (eller obevänligt som hon själv brukar säga) att han fått så mycket pengar. Hon som själv nästan bet av sig tungan häromveckan får ju inte ett öre. Och tänk alla gånger hon ramlat och slagit sig gul och blå. Dessutom har hon ju t o m brytit nyckelbenet när hon gick på dagis. Men saken är ju den att hon inte fått några bestående skador eller ärr av någon av alla dessa olyckshändelser och då blir det inte heller någon ersättning. Livet är hårt för somliga små flickor.

Jag frågade Bus om han möjligtvis kunde tänka sig att köpa en present till Lilla O, som en liten tröst. Han skulle ju ändå få så mycket pengar över till sig själv. Det nappade han direkt på. I hemlighet åkte vi till leksaksaffären medans Lilla O var hos mormor. Där valde han ut en stor förpackning med Polly-docka och Barbie-kläder. När vi hämtade Lilla O lämnade han stolt över det inslagna paketet till en förvånad Lilla O som försynt undrade: "Vad är det för pessiellt ida´?" Bus mumlade något om att det var mammas förtjänst att hon fick leksakerna. "Men, du tyckte ju att det var en bra idé", sa jag. Då flinade han lite och sa: "Ja, det kanske jag tyckte".

Lilla O gav sin storebror en stor kram som tack och lite generad klappade han om henne. Bakom hans ibland hårda fasad finns ett varmt hjärta och även om han troligtvis inte skulle kommit på idén själv så insåg han ju att det inte är så tokigt att vara lite snäll mot lillasyster ibland. Trots att det inte var någon "pessiell" dag. ;-)

Kram till er alla därute och trevlig helg!

Snickra och snora

2009-10-26T11:22:00.002+01:00

Tack för alla kommentarer med jättebra tips! Faktum är att jag gick till skolan i fredags och möttes av en glad Bus som just avslutat sin slöjdlektion. Hans klassföreståndare hade varit med som resurs åt honom och det hade funkat jättebra. Jag visste ju att han aldrig skulle våga protestera mot henne.

Hon hade visat Bus vart alla verktyg och material fanns i slöjdsalen och sedan hade han fått hjälp av henne att tänka ut vad han ville göra. Slöjdläraren kom fram till mig och hälsade och berättade att för första gången under denna termin hade han sett Bus göra något vettigt på lektionen. Han hade varit som en helt annan unge. Tidigare hade han varit totalt ointresserad och bara ryckt på axlarna när slöjdläraren försökt få honom att jobba. Inte haft lust till någonting. Slöjdläraren tyckte det var så jobbigt att se att han inte hunnit med att hjälpa Bus på det sätt som behövdes. Nu kom jag, klassföreståndaren och slöjdläraren överens om att detta visar tydligt att Bus alltid behöver en resurs på slöjden. Detta ska klassföreståndaren prata med rektorn om och får hon ett nej till det så kommer jag själv att prata med rektorn.

Samma dag hade Bus klass fått besök av en vargexpert som visat bilder och pratat om vargar. Bus var alldeles upprymd över detta. Han hade lagt alla fakta på minnet och berättade allt för mig när vi gick hem från skolan. Det är så kul när han tycker något är intressant för då kommer han ihåg allt han hört eller läst. Han fortsatte prata om vargar hela kvällen och även morgonen därpå. Nu har vi lånat hem varg-böcker från bibblan och Bus suger i sig all information.

Här är det höstlov nu och tyvärr ser det ut att bli sjukstuga här hemma hela veckan. Bus började hosta igår och i morse kom han och bad om både hostmedicin och alvedon. Hostmedicin har jag inte lyckats få honom att ta frivilligt på många år så jag antar att han känner sig väldigt dålig. Hög feber har han också, nära 39 och han är lågtempare annars. All skrämselpropaganda om Svininfluensan gör honom livrädd och han frågar gång på gång om jag tror att det är det han drabbats av. Jag svarar att jag tror att detta inte är något annat än en vanlig förkylning. Kommer dock att hålla honom under noggrann uppsikt eftersom han har en förmåga att inte berätta hur dåligt han egentligen mår.

Hoppas ni andra får en skön och frisk vecka!

Frustrerande!

2009-10-22T09:58:00.002+02:00

Visst har jag berättat tidigare att Bus har problem med slöjdlektionerna på skolan? Han har ju haft slöjd sedan årskurs 3 och nu går han i 5:an. Textilslöjden har funkat bra, där har läraren bestämt vad som ska göras och Bus har lyckats knåpa ihop lite smått och gott som han stolt tagit hem och visat när det blivit färdigt. Träslöjden har inte funkat alls...

Första åren hade han en lärare som visserligen var snäll men inte ett dugg pedagogisk. Han hade inte ens behörighet som lärare. Visst kan man komma långt med snällhet men när det gäller att ha en klass på närmare 30 elever som ska hantera verktyg måste man framförallt vara en god pedagog.

Från och med denna termin byttes läraren ut till en annan som är behörig men han är van att jobba med högstadieelever. Alltså flera år äldre barn som kan jobba mer självständigt. Bus har inget som helst handlag med att snickra. Det är helt enkelt inte hans starka sida. Mycket annat är han jätteduktig på (teknik, data t ex) men inte att snickra. Han behöver därför väldigt mycket hjälp under slöjdlektionerna. Han har svårt att förstå vad som är rimligt för honom att kunna tillverka och han behöver hela tiden någon som finns till för honom för att föra hans arbete framåt.

Att han ibland fått vänta en hel lektion på att borrmaskinen ska bli ledig eller att han inte fått hjälp med att hitta spikarna ställer till det för honom. Det är såklart jobbigt för vilken unge som helst men Bus har extra jobbigt med detta eftersom hans diagnoser innebär att han inte har ett uns tålamod. Nu har det gått så långt så han vill inte längre vara med på slöjden. Han känner sig misslyckad eftersom han ser alla andra barn lyckas med att snickra ihop hyllor och andra fina saker medans han själv inte får ett dugg gjort.

Jag har påpekat detta flera gånger för klassföreståndarna och nu äntligen verkar det hända något. På fredag är det dags för slöjd igen och då ska en av klassföreståndarna vara med på lektionen och hjälpa Bus. Sedan ska hon prata med rektorn och försöka ordna en egen resurs åt honom resten av terminen. Skitbra, tycker vi! Men inte Bus...

Han blev jättearg när han fick höra detta. Han vill inte ha någon extra hjälp, säger han. Anledningen till det är att han inte vill vara annorlunda. Men herregud, vad frustrerad jag blir!
När jag äntligen lyckas få skolan att agera så sätter sig Bus på tvären och vill inte ha någon hjälp. Han som tidigare glatt berättat för ALLA som vill lyssna att han har Adhd och Tourettes syndrom, helt plötsligt får ingenting göras som kan avslöja att han är annorlunda.

Grejen är ju att ju mindre hjälp han får, ju mer märks det att han inte är som alla andra. Det är så det är. Jag försöker förklara för honom att den resurs som blir med på slöjden inte alls behöver vara precis vid honom HELA lektionen men vi vill ju att han/hon ska finnas till hands när Bus kör fast.

Någon som har något tips om hur vi löser detta?

En vecka i bilder

2009-10-21T09:57:00.002+02:00

Lilla O hälsar och tackar för snälla kommentarer. Hon har fortfarande väldigt ont i tungan men som den tappra lilla tjej hon är håller hon humöret uppe och kämpar på. :-)

Med tanke på rubriken till detta inlägg så tror ni kanske att jag kommer att visa en hel del nytagna foton men tyvärr blir det inte så denna gång. Istället handlar det om andra bilder. Vi har ju varit till Hab och träffat en arbetsterapeut. Då pratade vi om bildscheman som skulle kunna vara till hjälp för Bus.

I måndags kom brevbäraren och ringde på dörren eftersom han hade ett brev med sig som var så stort så det inte fick plats i postlådan. Bus blev eld och lågor när han öppnade brevet och såg schemat som var specialgjort till just honom. Mängder av bilder fanns med och senare på kvällen planerade jag veckan för honom med hjälp av bilderna.

Nu vet jag inte om det är en tillfällighet men sedan vi började använda schemat har allt funkat mycket bättre med Bus. Han har varit glad och lätt att vistas kring. Tänk att vi inte testat detta tidigare!

Jag skulle ju vilja att han har ett sådant schema även i skolan och pratade med en av klassföreståndarna igår. Han tyckte också att det verkade jättebra och trodde att Bus skulle ha stor hjälp av det. Tyvärr vill inte Bus ha bildschemat i skolan, han har ju kommit in i en period då han inte vill känna sig annorlunda. Det är ju synd att han känner så eftersom han verkligen behöver detta hjälpmedel även i skolan. Hm... måste försöka tänka ut någon lösning på det.

Igår var första gången på alla år han gått i skolan som han själv kom ihåg att han skulle ha gympakläder med sig och det var tack vare bildschemat som visar vad som ska med till skolan. :-)

Tänk vad en morgon helt utan bråk kan göra underverk för mitt mående. Är fortfarande jättetrött och orkar inte vara så social med andra än de närmaste men jag skrattade i morse! Det är en rätt skön känsla, att skratta. Märker att jag saknat det.

Ha´det så bra mina vänner!

Aj, aj, aj...

2009-10-18T10:01:00.003+02:00

Jag är i köket och hör Lilla O´s vrål på lång väg när hon kommer inspringandes. Hon har varit ute på gatan och cyklat med grannens ungar. Det brukar ju bli vurpor lite då och då så jag suckar lite för mig själv och tänker att hon antagligen skrubbat knät igen.

Hon rycker upp dörren och skriker: "BLOD!!!". Jag hör på hennes röst att det inte alls handlar om ett skrubbat knä så jag rusar ut i hallen och möts av en chockerande syn då Lilla O´s mun och haka är helt täckt av blod. Hon gråter hysteriskt och blodet forsar ur hennes mun då hon försöker svara på mina frågor om vad som hänt.

Jag tar henne till tvättstället och försöker skölja bort blodet men det kommer nytt hela tiden och det går inte att se vart i munnen det blöder. Jag tror först att det är en tand som slagits ut men så får Lilla O fram att hon bitit sig i tungan. Vi sköljer och sköljer munnen och kan slutligen se såren på tungan. Aj, aj, aj... På ovansidan tungan är det 3 djupa jack och på undersidan 1 jack och dessutom har hon lyckats bita hål på underläppen. Varje jack är ca 1 cm breda.

Ringer sjukvårdsupplysningen och frågar om råd. Sköterskan ringer en läkare och får veta att så länge tungan inte är helt av eller att något hänger löst brukar man inte sy eftersom det brukar läka rätt så bra och eftersom det också gör väldigt ont att sy i en tunga.

Stackars Lilla O har jätteont och gråter hela kvällen. Smärtan lär sitta kvar flera dagar och det kommer att bli svårt att äta annat än flytande. Aj, aj, aj...

Mitt kaos

2009-10-14T09:04:00.002+02:00

Tack alla snälla som kommenterat, för era uppmuntrande och tröstande ord som går rakt in i mitt hjärta!

Hade ett möte med arbetsförmedlingen igår. Inte klokt egentligen, när jag mår som allra sämst ska jag försöka komma ut på arbetsträning. Jag som haft svår att ta mig igenom en dag här hemma i huset utan att må väldigt dåligt ska helt plötsligt klara av att vistas på en arbetsplats.

Det var som om min oro och ångest stod skrivet i mitt ansikte för det första handlläggaren på arbetsförmedlingen sa var: "Detta känns väldigt jobbigt för dig, eller hur?"

Jag bestämde mig där och då att lägga alla korten på bordet och berätta EXAKT hur jobbigt det kändes för mig. Vilket kaos det är i mitt huvud och hur dåligt jag mår av värken. Att all kraft går åt till Bus och vad den kommande månaden kommer att innebära i form av utredning och medicinbyte. Att jag måste fokusera på mitt eget mående för att orka stötta Bus.

Handläggaren sa att hon absolut tyckte att vi skjuter upp arbetsträningen tills Bus utredning är klar och att vi då tar kontakt för att höra hur jag mår. Vilken lättnad! Jag började nästan gråta där i det lilla rummet på arbetsförmedlingen. Att träffa på en myndighetsmänniska med hjärtat på rätta stället verkar få förunnat nuförtiden.

Om det som hände senare på kvällen berodde på den senare tidens stress eller om det var gallan som spökade vet jag inte. Jag fick svåra magplågor, kramp i ryggen, tryck över bröstet, svettningar och kraftigt illamående. Kröp ihop på soffan med en hink brevid mig på golvet den tid jag inte tillbringade på toaletten. Vaknade gång på gång under natten och kände mig mer död än levande när väckarklockan ringde.

Morgonen blev som alla andra, d v s stress, bråk, tjat. Till slut svämmade det över hos mig och tårarna forsade fram. Lilla O blev bestört och försökte trösta, Bus skrattade som han så ofta gör när han blir osäker och inte riktigt vet hur han ska reagera. Jag torkade tårarna och samlade ihop mig för att få iväg ungarna till skolan.

På måndag ska jag till psykologen på utvärdering av stresshanteringskursen. Tack vare kursen har jag ju fått de s k "verktygen" till att hantera stress. Nu gäller det att börja använda dem också. Måste bara hitta dem först, de har liksom kommit bort i röran...

Habiliteringen mm

2009-10-12T09:11:00.002+02:00

Oj, vad mycket som har hänt de senaste dagarna. Till råga på allt mår jag inte speciellt bra. Känner mig deppig och stressad. Har tusen tankar i huvudet som bara gör mig förvirrad.

Kan iallafall berätta att Bus varit på läkarbesök på Bup. Dr vill att Bus byter medicin. Strattera ska sättas in och Ritalinet troligtvis tas bort helt under hösten. Syftet med detta är att Bus får en medicin vars effekt sitter i hela tiden. Ritalin går snabbt ur kroppen och det har bara varit några timmar under skoltid som effekten funnits där.

Känns inte enbart positivt att ny medicin sätts in eftersom det finns riktigt läskiga biverkningar men Bus kommer att hållas under god uppsikt från Bup så vi gör ett försök. Visar det sig inte fungera bra kommer vi att avsluta genast.

Innan nya medicinen sätts in måste blodprov tas och i fredags morse var vi till Lab på sjukhuset. Blodprov har ju varit rena rama skräckscenariot tidigare men terapi, terapi och åter massor av terapi har gett resultat och det gick hur bra som helst. :-)

På eftermiddagen åkte vi till Hab i Bollnäs för att påbörja Autismspektra-utredningen och första mötet var med arbetsterapeuten. Bus har ju varit motståndare till denna utredning och det har haft olika orsaker. Främst vill han inte behöva åka så långt som till Bollnäs varje gång han ska till Hab och sedan har han börjat tycka det är jobbigt med tanken på att detta kanske resulterar i ännu en diagnos. Han tycker det räcker med de han redan har.

Mötet med arbetsterapeuten gick bra och Bus fick även hälsa på psykologen som han kommer att träffa om några veckor. De var så snälla mot honom och jag tror att de t o m lyckade få honm att känna sig lite smickrad.

Efteråt hade han såklart bråttom hem (dataspelet hägrade) och när vi ville stanna och äta på MAX innan hemfärd blev han sur och tvär. Det skulle ta så lång tid tyckte han och vägrade kliva ur bilen. Efter en hel del lirkande sa jag att även om han inte ville äta så tänkte jag och Pappa L äta eftersom vi var jättehungriga, alltså kunde han lika gärna kliva ur bilen och vänta inne i restaurangen på oss.

När vi kom in muttrade han fram att han också ville ha mat. Samtidigt fick jag lova att skynda mig äta, morsor kan ju tydligen vara väldigt långsamma... ;-)

När vi fått vår mat gick Bus till toaletten och där blev han kvar länge. Så länge att vi började undra vart han tagit vägen. Till slut kom han tillbaka och vi undrade om det varit lång kö. Det hade inte varit någon kö alls, visade det sig. Han hade passat på att spela på mobilen medans han satt på toa och såklart inte kunnat slita sig från det. :-) Han som hade så bråttom hem...

På kvällen sa han att veckan gått mycket bättre än vad han trott och att han var glad över att han avklarat både tandläkarbesök och provtagning utan att flippa ut.

Så blev det helg och jag trodde jag skulle slappna av och känna mig mindre stressad men se där gick jag på en nit. Gjorde ett försök att åka till köpcentret men mådde inte alls bra när jag var där. Fick ångest, svettades och kände ett starkt tryck över bröstet, gråten trängde fram och jag ville bara åka därifrån. Var hemma hela dagen igår och kände att jag inte orkade lämna huset.

Idag måste jag ändå ut härifrån. Upptäckte av en slump att min legitimation gått ut förra veckan och jag måste ju ha ett nytt leg.

Hoppas alla ni där ute får en bra dag!

Kram!

Lilla O på scen!

2009-10-07T08:33:00.003+02:00

Bild lånad från Söderhamns Kuriren

Tisdag kväll innbar Scen Norrtull på Kulturens Hus. Barn från f-klass - 9:an stod för underhållningen och publiken var stooor! Vi bjöds på dans, sång och musik samt modevisning. Lilla O och hennes klasskompis M visade upp en discodans och publiken jublade åt de duktiga småtjejerna som hade modet att stå på scenen inför alla dessa människor.

Just denna typ av evenemang är barnens skola väldigt bra på. Där finns många engagerade lärare som uppmuntrar barnen att våga. Dessutom får de äldre eleverna hjälpa de yngre med

t ex koreografi och det uppskattas av alla. När det gällde modevisningen så hade tjejer från högstadiet designat och sytt kläder åt varsinn elev från f-klassen (som även fick agera mannekäng) och det var riktigt snygga outfits som visades.

Skolan har ju ett dåligt rykte eftersom det varit (och i vissa fall fortfarande är) stökigt och bråkigt bland eleverna men en kväll som denna samarbetar alla och även en av skolans s k värstingar får visa upp att han är grym på att dansa hiphop. Kanske kan jublet efter hans uppvisning få honom att inse att det är detta han ska satsa på istället för att förstöra sin framtid genom att bråka.

Lilla O somnade snabbt när vi kommit hem igen och hon längtar redan till nästa gång det är dags för Scen Norrtull för vi hoppas och tror att detta blir en återkommande show.

Kram!

Detta har hänt

2009-10-03T09:36:00.002+02:00

Igår var det middag inbokad på Kina-restaurangen här stan. Svärmor ville bjuda på mat eftersom det skulle ha varit hennes ena sons 50-års dag. Det är L´s storebror och han dog för nästan exakt ett år sedan.

Innan vi åkte till restaurangen besökte vi minneslunden på kyrkogården och lämnade en bukett blommor.

Bus älskar kinamat så han såg fram emot middagen men det passar inte riktigt hans hyperaktivitet att sitta stilla på en restaurang och vänta på maten. Han satt inte stilla en sekund utan gled omkring på stolen och började sedan spela på glasen med hjälp av besticken. Finns inte en chans att vår familj går obemärkt förbi när vi är ute bland folk.;-)

Maten kom efter lååång väntan och alla åt och var nöjda. När Bus var mätt (efter en jätteportion Nasi Goreng) gjorde sig hyperaktiviteten påmind igen och han vankade runt i restaurangen och sprang upp och ner för trappen, gång på gång. Till slut blev Lilla O också rastlös och det kändes rätt skönt att vi inte var på en s k "fiiiin" restaurang utan på ett ställe där personalen och övriga gäster har hög toleransnivå.;-)

Nu är det äntligen helg och det ska bli så skönt att inte behöva stressa iväg barnen till skolan. Bus vill ju helst inte alls vara där. Han var ju hemma tisdag och onsdag. På torsdagen skulle han åka till skolan men det märktes tydligt på morgonen hur jobbigt han tyckte det var. Han blev jättearg för minsta lilla och kastade till slut fjärrkontrollen till vår nyaste tv i golv så den gick sönder.

Efter några timmar i skolan ringde han och sa att han vill åka hem för han hade ont i huvudet, han ville absolut inte vara med på gympan. Vi har märkt att han av någon anledning inte gillar gympan längre. Det som är nytt för detta läsår är att han nu har gympa med enbart killarna från 4:an, 5:an och 6:an. Bus går ju i 5:an och det finns en hel del killar i 6:an som han tycker är stökiga och bråkiga. Han säger själv att gympan var bättre förr när det bara var hans klass.

Veckan som kommer blir en utmaning. På onsdag ska Bus till tandis, på torsdag är det läkarbesök på Bup och på fredag startar Autism-spektra utredningen på Hab. Ser dock fram emot tisdagkväll för då ska Lilla O och en klasskompis dansa för hela skolan + väldigt många andra då Norrtullskolan bjuder in till stor show med dans, sång och modevisning. Modiga tjejer!

Kram!

No more Mr Perfect

2009-09-24T12:04:00.002+02:00

Bus har alltid haft lätt för att lära. Han lärde sig läsa på egen hand innan skolstart och även matte och engelska har han klarat hur enkelt som helst.

Jättebra, tycker vi och lärarna som inser att studier inte alltid är så enkla för barn med Bus diagnoser. Jag menar, hans diagnoser för med sig så mycket andra problem så just detta med att han har lätt att lära har ju varit en enorm fördel för honom.

Tills nu.

Han har fått för sig att han inte vill vara så duktig längre. Att ligga först i matten är inte bra tycker Bus. Han vill inte vara perfekt, som han säger. Än sen om man får fel på de uppgifter man gör? Vad spelar det för roll, tycker Bus. Om får till uppgift att läsa en bok och sedan recensera den, vad spelar det då för roll om man struntar helt i att läsa boken och sedan gissar sig till vad den handlat om? Om man får engelska glosor i läxa och egentligen kan rabbla orden som rinnande vatten, vad spelar det för roll om man avsiktligt stavar dem helt fel?

Han har fått för sig att vi tycker att han måste göra allt perfekt, men så är det inte. Det vi däremot vill är att han ska ta vara på sina förmågor. Han har det tillräckligt svårt i livet ändå och behöver verkligen inte sabba skolresultaten också.

Medicineringen hänger nog också på en skör tråd. Kravet för att han ska få medicinera är att han lyckas hålla vikten, därför vägs han regelbundet på Bup. Vid senaste vägningen hade han inte bara stått stilla utan även tappat i vikt. Det är allvarligt. Går han inte upp i vikt så växer han inte och medicinen tas bort. Det skulle vara katastrof för Bus (och oss) om han inte får medicinera. Bus slarvar med frukosten och hur det går med skollunchen vet jag inte eftersom jag inte kan kolla honom.

Jag pratade med lärarna idag och de sa att Bus är mycket mer okoncentrerad i skolan nu. Han har tankarna på något helt annat ställe. De blev förvånade när jag berättade om hans planer att inte längre vara perfekt. Att han nu tänker misslyckas med avsikt. De lovade att prata med honom och försöka få honom att förstå att han verkligen är fel ute när han tänker så.

Ok, jag ska skärpa mig!

2009-09-21T15:49:00.002+02:00

Fick en liten hint om att det var dags att skriva ett nytt inlägg (tack Mia ;)) så det är väl bäst att göra det då. :-)

Här har varit en rätt intensiv vecka med mycket som skulle hinnas med på alldeles för få dagar. Blir så ibland. Dessutom har kroppen gått i strejk, iaf delar av den. Höger axel, armbåge, handled är alldeles extra ur funktion och resten av kroppen håller sakta men säkert att gå samma öde tillmötes.

Att då se livet från den ljusa sidan är inte lätt men jag tycker jag fixar det rätt så bra ändå. :-)

Jag har lusläst mängder med inredningstidningar de senaste veckorna i jakt på inspiration till vårt planerade projekt här hemma. Badrummet ska renoveras!!! Det som nu består av en fruktansvärt 80-tals våtrumstapet kommer under hösten att byta skepnad till snyggt vitt kakel och mörkgrått klinkers. Det gamla standardbadkaret ska bytas ut mot ett bubbelbadkar och det kommer mina ömma leder att må superbra av!

Lilla O delar mitt intresse för inredning men vi har rätt olika smak och det är inte alltid lätt att komma överens. Nu har vi äntligen lyckats enas om hur hennes rum ska se ut (även om vissa detaljer fortfarande behöver lösas genom kompromisser från både henne och mig). Hon älskar ju färg, min Lilla O och eftersom jag alltid har varit svag för den indiska/orientaliska stilen men inte tyckt att det passar i våra övriga rum så gav jag på förslag att hon kanske skulle göra en makeover i sitt rum. Allt för att min inredningslusta ska få sitt behov mättat. ;-)

Lilla O nappade genast på mitt förslag om fina indiska kuddar och vackra gardiner klickades hem från nätet. Diverse buddha-figurer köptes och det börjar allt mer likna det vi planerat. Nu återstår att välja tapeter. Det är där vi är totalt oense. Medans Bus och pappa L är rätt lätta att styra när det gäller inredning så är Lilla O den totala motsatsen. Hon vet precis vad hon vill ha och tänker inte ge vika. Det har hon gjort klart för mig. Hon vill ha svarta väggar, gärna med något guldmönster. Har en känsla av att hennes rum kommer att bli rätt olikt de andra 6-åriga tjejkompisarnas. De som har ljusrosa rum med prinsesstema. Men Lilla O tröttnade på prinsesslekar redan som 3-åring så nu blir nog Indien alldeles perfekt!

Kram till er!

Skolutflykt

2009-09-10T12:47:00.003+02:00

Glädjen med våra nya små familjemedlemmar (råttan Remmi och kaninen Olga) består. Bus och Lilla O fullkomligt ääääälskar de små gnagarna. :-)

Kommer ni ihåg att det skulle komma en artikel i tidningen MAMA? Tidningen har kommit ut i butikerna nu och artikeln handlar om det blivit en diagnoshets när det gäller svårigheter av Npf-karaktär. Jag medverkar i en liten del där.

För övrigt har det varit ett par mycket lugna dagar här hemma. Bus och Lilla O har varit lite krassliga och hållits hemma från skolan. I dessa influensatider har vi fått klara order från skolan att alla barn som uppvisar minsta lilla symptom skall hållas hemma. Någon svininfluensa blev det inte hos oss denna gång. Falskt alarm.

Idag var det dags att återvända till skolan igen och Bus klass skulle åka buss till skärgården och tillbringa hela dagen utomhus. Enligt Bus hade läraren sagt att de barn som ville kunde bada i havet. Det ville såklart Bus men han fick inte för mig. Han har ju nyss varit krasslig och då tycker jag inte att det är lämpligt att ta ett septemberdopp i havet. Skickade alltså inte med honom några badkläder. Han ringde nyss hem och undrade om han inte kunde bada ändå. I sina vanliga kläder, de skulle ju hinna torka innan det var dags att ta bussen hem. Hade han tänkt ut. Jag svarade att han absolut inte fick bada men vet ju att har den ungen fått för sig något så kan det vara svårt att få honom att ändra sig. Kan mycket väl hoppa i med kläderna på.
Får väl hoppas att han plockar ur mobilen ur fickan först...

Kram till er alla!

Uppdatering:

När jag hämtade Lilla O på skolan ringde Bus på min mobil. Han sa att han just klivit av bussen och var på väg hem. Berättade också att han råkat spilla youghurt på kalsongerna så han varit tvungen att tvätta dem i havet...

När jag sa att jag visste att enda anledningen till att kalsongerna var blöta var att han badat och då började han snyfta och sa att jag måste tro på honom. Att historien om youghurten var rena rama sanningen. Jag suckade och sa att vi fick prata mer när jag kom hem.

På vägen från skolan mötte jag Bus båda lärare. Jag frågade om Bus badat och det visade sig att han ljugit för dem och sagt att jag lovat honom att bada. De hade t o m bildbevis på att han badat så youghurthistorien var ju bara att glömma.

När jag kom hem möttes jag av en ångerfull Bus. De genomvåta kalsongerna hade han lagt upp lite fint för att torka, visserligen på finaste pläden på soffan men tanken var ju god. ;-)

Att få sin önskan uppfylld

2009-09-07T08:36:00.004+02:00

Djur är någonting som står vår familj varmt om hjärtat. Våra husdjur förgyller vår vardag och har blivit våra familjemedlemmar.

Vi har katten Zlatan, en mycket egensinnig röd kattkille med stort självförtroende. Finska Lapphunden Eino är antagligen jordens vänligaste varelse. Han hade det inte så lätt sina första 8 månader i livet men som sedan han flyttat till oss blivit en lugn och trygg hund. Vi har undulaterna Rut och Knut, ett vackert par som är ett trevligt sällskap med sitt kvittrande.

Bus och Lilla O har länge önskat varsitt eget lilla husdjur att ta hand om. Någon att plocka upp i knät och få ett alldeles speciellt förhållande till.

Lilla O ville ha en kanin och Bus bestämde sig efter noga övervägande för en tamråtta. Han frågade först om han kunde få en ödla eller en orm men eftersom vi måste ta med i beräkningen att det blir jag som får sköta om djuret så var mitt krav att han var tvungen att hitta på något "gosigare" djur. Då försökte han med fågelspindel. "Aldrig i livet" sa jag. "Men, den är ju hårig och då är man väl gosig?" tyckte Bus. Jag sa då att han som inte ens klarar av att slå ihjäl den minsta lilla pyttespindel, hur i hela världen skulle han kunna ha en stor fågelspindel som husdjur? Bus tittade förundrat på mig och sa: "Men varför skulle jag slå ihjäl den?". :-) Det hade han ju rätt i, klart att han inte behövde kunna slå ihjäl en spindel för att ha en som husdjur. Det är ju lika ologiskt som att jag skulle kunna slå ihjäl en hund eller katt för att få ha dem som husdjur. :-) Ibland är morsor bra dumma i sitt sätt att resonera! ;-)

Hur som helst så blev det ändå ingen spindel i detta hus, hur gosig den än kan vara. Det fick bli tamråtta.

Igår bestämde vi oss för att uppfylla deras önskan och vi åkte till en Zoo-butik. Lilla O hittade genast en mycket söt liten kaninflicka som fick namnet Olga. Bus valde en tamråtta som fick heta Remmi. Burar inhandlades också och diverse tillbehör. Med fullastad bil åkte vi hem och installerade våra nya familjemedlemmar.

Remmi har redan hittat sin favoritplats på Bus axel och Olga har tillbringat den största delen av tiden i Lilla O´s knä. Barnen är överlyckliga och i morse var första morgonen utan tjat, stök och bråk innan det var dags att åka till skolan. Istället hördes ett förtjust fnitter hela morgonen.

Jag hoppas både fnittrandet och intresset håller i sig. Lilla O är ju en liten person med alldeles speciell förmåga att få kontakt med djur. Bus har ju ett intensivare sätt så vissa djur drar sig undan honom men som det ser ut nu så trivs råttan Remmi alldeles ypperligt med sin nya husse.

Tics och tvång

2009-08-31T11:52:00.002+02:00

Bus har ju som bekant två diagnoser. Adhd och Tourettes syndrom. Adhd är ju långt mer känt av andra människor men Tourettes syndrom vet inte många vad det innebär. Jag visst inte själv förrän jag, i mitt sökande efter varför Bus inte uppförde sig som de flesta andra barn, läste mängder av litteratur för att få ett svar.

Det sägs att Amadeus Mozart hade Tourettes syndrom. Hans tics ska t o m ha visats sig i de brev han skrev. Nu är det väl vida känt att Basshunter (med låten Boten Anna) har TS. Finns antagligen många fler kända personer som skulle kunna ge TS ett ansikte.

Bus tics började när han bara var några år gammal. Då var det olika ljud han gjorde. Sedan började ögonticsen och de finns fortfarande kvar. För övrigt går Bus tics i perioder och han har gått igenom ett stort antal varianter.

Ibland är det svårt att veta vad som är tics och vad som är tvång. Nu vill han t ex gärna slicka på saker (som man inte bör slicka på). Det skulle ju kunna vara ett tvång likväl som ett tics. Hans ritualer med att alltid ställa upp dörren till toa på övervåningen och tända alla lampor (hur många gånger vi än stänger dörren och släcker lamporna) tycks ju var ett tvång. Precis som han för flera år sedan räknade dagarna mellan toabesöken för att det absolut skulle gå tre dagar mellan. Annars gick det inte att gå på toa.

Han hade även en period då han alltid stängde bildörren tre gånger och olika serier med handklapp förekommer fortfarande. Spott-tics är jobbigt eftersom det ofta slutar med att någon blir arg på honom.

Idag när jag var på banken för att uträtta ett ärende var det två män där som absolut har TS. Den yngre mannen i 30-års åldern gjorde en serie med nickningar gång på gång och en äldre man hade grava ögontics samtidigt som han gjorde pruttljud med munnen. De betraktade varandra och lade säkerligen märke till varandras tics. Om Bus hade varit med hade han också lagt märke till detta, det är ungefär som om man fått ett extra sinne som scannar in andra personer med Npf.

Egentligen är en dubbeldiagnos som Adhd och TS svår att medicinera eftersom t ex centralstimulantia som används för att dämpa hyperaktiviteten och impulsiviteten har en förmåga att istället öka ticsen. Vi valde att ändå medicinera med Ritalin eftersom det hittils varit jobbigare med Bus Adhd-problematik än hans Tourette. Om något år är det kanske annorlunda. Då kanske hans tics är av den typen att det verkligen blir ett handikapp för honom och då få vi kanske tänka om i fråga om medicinering.

Grönan

2009-08-23T16:49:00.002+02:00

Igår gjorde vi en dagsutflykt till Stockholm och Gröna Lund. Hade tänkt skippa Grönan denna sommar eftersom vi åkte till Liseberg istället men Lilla O påminde mig om att jag faktiskt lovat henne förra året (då var hon för kort för att åka Vilda Musen).

Sagt och gjort, i hällande regn åkte vi iväg mot Stockholm. Bus hade kvällen innan blivit på viset och sagt att han minsann inte alls tänkte åka till Gröna Lund. Anledningen var att han blivit sur efter att jag grälat på honom för en dumhet han gjort mot Lilla O. Vi var fortfarande ovänner när han somnade så det kändes lite ovisst hur hans humör skulle vara på morgonen när det var dags att åka. Tack o lov var han inte arg längre men det märktes att han var nervös och spänd inför resan.

Nervositeten släppte inte utan blev bara värre och värre och efter en stund i bilen fick Bus en ångestattack. Likblek i ansiktet, illamående och hjärtklappning. Hans ångest bottnade sig i flera saker. Oro över det dåliga vädret, vilka karuseller han skulle våga åka, om bensinen skulle räcka ända till Stockholm, ängslan över sin bästa kompis som rest på semester till Mallorca. Listan över vad som gav Bus ångest kan göras lång.

Vi stannade bilen, Bus kräktes lite i en påse, gick ut och tog frisk luft, försökte få honom att andas och känna hur ångesten faktiskt klingade av och försvann. Jag har lärt mig en hel del om ångest det senaste året och vet ju att det inte är något farligt även om man lätt kan tro det när man själv är mitt uppe i en ångestattack.

Många skulle antagligen vända bilen och åka hem igen om deras barn råkade ut för detta och det var precis vad vi själva gjort många gånger för några år sedan. Nu vet vi att det bara förvärrar Bus tendens till att få ångest nästa gång vi skulle göra ett försök att åka. Ångesten ska man inte fly ifrån, den ska man stå emot och sedan känna hur den slutligen försvinner.

Bus mådde snart bättre och kunde faktiskt känna glädje över dagen som väntade.

Så snart vi kommit innan för Grönans entré gjorde Bus och Lilla O upp planer för vilka karuseller de tänkte åka och de hade väldigt roligt. Efter en stunds övervägande bestämde Bus att han ville åka Jetline med pappa L (Lilla O är fortfarande för kort för just den karusellen). Någon riktig berg o dalbana har Bus aldrig åkt tidigare så det var ju lite osäkert om han skulle gilla det. Nu visade det sig att han gillade det grymt mycket. Så mycket att han aldrig ville sluta åka. Lilla O fick sin efterlängtade åktur i Vilda Musen och sken som en sol.

Mängder av karusellåkande blev det och det var två trötta barn som nöjda tog plats i bilen när vi skulle åka hem.

Detta fick bli som ett avslut på sommaren. Hösten känns i luften och den ljuva sommartid börjar dra sig mot sitt slut.

1:an och 5:an

2009-08-20T18:49:00.002+02:00

1:an och 5:an, det är Lilla O´s och Bus klasser fr o m idag. Det var nog många fjärilar i magen i morse. Lilla O sa direkt när hon blev väckt att det fladdrade som tusan i magen. Bus försökte sig på att vara vrång och sur när han inte fick sin vilja igenom och bli skjutsad till skolan i bil. Så länge det är passande väder så cyklar vi till och från skolan, det vet Bus men enligt hans egna regler så gäller det inte första dagen på nya skolåret.

"Någon bilskjuts blir det inte tal om" sa vi och då surade han lite till men det var mest ett litet halvhjärtat försök. En stund senare var han klädd och klar och den förste av oss fyra att gå ut till cyklarna.

Lilla O klev in i kapprummet, stolt över att äntligen inte behöva vara yngst på skolan (hon är ju dessutom decemberbarn så hon var verkligen yngst förra året).

Bus hittade genast sin kompis på skolgården och de såg riktigt glada och förväntansfulla ut då de väntade på att skolan skulle börja. Tre nya elever började i Bus klass så nu är de 29 barn i klassen. Alldeles för många anser både jag och lärarna men tydligen har Bus klass ett gott rykte om att vara en trevlig grupp så rektorn placerar hellre nykomlingar där än i andra klasser i samma årskull. Bus klassföreståndare blir samma som förra året. Det är bra, han känner trygghet i dem.

Lilla O slutade senare än Bus så hon skulle bli hämtad av pappa L när han slutade jobba. Jag cyklade för att hämta hem Bus men behövde åka ner på stan innan vi skulle hem. Det ville såklart inte Bus och han gav själv på förslag att han skulle cykla hem ensam. Det har han aldrig gjort förut. Dels så har han varit rädd att cykla den vägen själv och dessutom har jag varit väldigt tveksam till att våga släppa iväg honom eftersom flera vägar ska korsas och han är väldigt slarvig med att se efter så inga bilar kommer innan han åker över vägen.

Bestämde att han måste på chansen att prova nu när han gav det på förslag själv. Tror att han är mer uppmärksam när han inte cyklar tillsammans med någon kompis (då har han fullt upp med att prata och titta på kompisen).

När jag var nere på stan ringde min mobil och det var Bus som berättade att han var hemma. Nu har vi bestämt att han ska cykla hem själv lite då och då. Somliga dagar slutar han och Lilla O samma tid och eftersom hon är alldeles för liten för att cykla hem själv så måste jag ju hämta henne och då åker vi såklart tillsammans alla tre. Men de dagar Bus slutar tidigare eller senare ska han få cykla hem själv. När det sedan blir vinter får vi se hur vi löser det. Vill inte att han cyklar på våra snöiga och isiga vägar och jag är inte säker på att han känner sig säker om han går ensam.

Skoldagen hade i allafall gått bra för båda barnen. Lilla O delade bänk med en ett år äldre flicka och det var Lilla O som fått hjälpa den äldre flickan med matte och inte tvärtom. Det var Lilla O rätt så mallig över. :-)

Kram

Ann-Sofie

292 dagar kvar!

2009-08-16T11:49:00.002+02:00

Om 292 dagar befinner vi oss i ett annat land. Resan bokades igår. Vi åker till Turkiet och får förhoppningsvis en vecka med sol, värme, bad och upplevelser som vi kan bära med oss länge.

Det blir första resan utomlands för både Bus och Lilla O. Frågorna och förväntningarna är många. Hur varmt kommer det att vara? Hur kommer maten att smaka? Finns där något att shoppa? Hur känns det att åka flygplan? När vi svarar gäller det att välja sina ord och få framför allt Bus att förstå att vi inte kan vara säker på att det blir strålande sol VARJE dag, att det kanske finns mat som han inte gillar osv.

Det finns ju en risk att Bus HATAR att flyga, att det blir en plåga för honom och oss när hyperaktiviteten gör sig påmind. Det finns även en risk att Bus HATAR maten och den tryckande värmen. Allt kanske gör honom förvirrad, trött och arg. Men vi väljer att tro precis tvärtom. Han kommer förhoppningsvis att NJUTA oerhört denna vecka som påbörjas om 292 dagar.

Vi bor på ett fint hotell med en gudomlig enorm pool med vattenruschbanor i flera varianter. Vatten är Bus rätta element, född i Vattumannens tecken som han är. Med en pool eller en strand i närheten så vet vi att han befinner sig mer under än ovanför vattenytan.

Vi reser tillsammans med min syster och hennes familj. Kusinerna är tre grabbar som hunnit bli 5, 15 och 16 år då det är dags att åka till Turkiet. Grabbarna kommer bra överens med Bus och Lilla O och de kommer att få en rolig vecka tillsammans.

På torsdag börjar skolan igen. Har många funderingar på hur det ska bli. Lilla O börjar 1:an och det kommer inte att bli några som helst problem med det. Hon är en liten mönsterelev nämligen, det fick jag veta på utvecklingssamtalet i våras. Om alla elever var som Lilla O skulle läraren ha ett väldigt lätt jobb, fick jag minsann höra. Bus börjar 5:an och jag undrar vilka överraskningar detta skolår ska bjuda på. Förra året upptäckte vi ju att Bus fattade nada av Sveriges geografi. Börjar de med Europas karta detta läsår så kan jag ju tänka mig att han blir ännu mer förvirrad. Men Turkiet ska jag iallafall se till att han vet var det ligger på kartan!;-)

Till sist vill jag tacka för fina kommentarer! Ni finns i mitt hjärta!

Kram

Ann-Sofie

Nu kan han!

2009-08-06T17:49:00.002+02:00

För ett tid sedan fick jag ett mejl från Lilja. En kvinna som jag haft kontakt med på ett forum och via våra bloggar. Lilja och hennes familj tillbringade semestern i våra trakter och undrade om vi ville träffa dem. Absolut ville vi det! Jag har ju läst så mycket om pojkarna Loppan och Lillfisen och Lilja skriver så otroligt fina kommentarer här på min blogg.

Förra lördagen begav vi oss till den ort där de semestrar. Det blev en vacker resa genom vårt landskap. Bus och Lilla O var pirriga och nyfikna på att träffa nya kamrater. Jag och pappa L var också en aning pirriga men jag hade ju pratat med Lilja i telefon och hennes vänliga röst gjorde mig ändå säker på att det skulle bli ett bra möte.

Vi hade stämt träff i parken där en fin lekplats fanns för barnen. Lilja, Skilla och pojkarna kom och vi hälsade och presenterade oss för varandra. Vilken härlig familj! Så rara pojkar och supertrevliga föräldrar. Vi hade massor att prata om, Loppan och Bus är ju så lika till sättet och Lillfisen och Lilla O har ju så mycket gemensamt de också som syskon till sina bokstavs-bröder.

Det blev en härlig eftermiddag och jag hoppas vi snart träffas igen!

Veckan som gått har varit relativt lugn. Jag har varit låg både psykiskt och fysiskt men Bus har varit riktigt omtänksam och inte ställt till med en massa tokigheter. Jag var stolt idag när vi var på kontroll på Bup och vi kunde säga att allt funkar mycket bättre nu. Bus var också stolt. Inte ett ord har han yppat om att han känner sig seg och inte vill ta medicinen. Han märker ju att han behöver sitt piller för att fungera.

Och vet ni vad han fick tid till att göra nu när hans hyperaktivitet minskat? Han kan nu vissla! Lilla O lärde sig ju vissla för flera år sedan men Bus har liksom aldrig riktigt fått till det. Häromdagen åkte hans bästa kompis (och granne) bort och Bus ville ha koll på när han kom hem så han väntade på honom i backen på väg upp till vår gata. Det blev en lång väntan. Från förmiddagen till kvällen stod han där (med avbrott för mat) och det hade ju varit omöjligt för honom att fixa med den hyperaktivieten som han har när han är omedicinerad. Jag kan ju erkänna att jag inte var riktigt nöjd med att han tillbringade hela dagen med att vänta där borta i backen men efter att ha grälat på honom hela sommaren för att han inte kunnat vara stilla överhuvudtaget kändes det fel att säga att detta också var fel.

Hur som helst så väntade, väntade och väntade han på kompisen och när han väntat färdigt och kom hem så frågade jag vad han sysselsatt sig med och då berättade han glädjestrålande att han minsann lärt sig vissla och så fick jag ett litet smakprov på det. :-)

Kram!

Att tänka positivt!

2009-07-31T12:49:00.002+02:00

Lilla O är med oss på affären och när jag börjar packa varorna i kassen har den lilla fröken såklart handen aningen för nära och lillfingret kommer i kläm när jag lägger ner korvburken. Hon knölar ihop sitt lilla ansikte och försöker blinka tillbaka tårarna som envist tränger fram.

Jag kramar om henne och säger: "Förlåt lilla gumman! Är lillfingret alldeles tillplattat nu?"

Lilla O: "Ja...men jag har ju ett till!

Där har vi en tjej som tänker positivt!

Testresultat

2009-07-28T18:09:00.002+02:00

Jaha, så blev det tisdag och dags för Bus att göra datatestet Bup bokat tid för. Lilla O sov över hos mormor sedan igår och tur var väl det för morgonens händelser är jag glad att hon slapp bevittna. Bus satte sig på tvären och skulle absolut INTE åka till Hudik och göra "nåt jävla test" som han så vackert uttryckte sig.

Vi lockade, mutade, hotade för att han skulle gå med på att åka men han vidhöll sitt "NEJ!!" så det enda val vi hade var att helt enkelt bära/släpa med honom till bilen. Han skrek såklart och jag kan tänka mig att flertalet grannar vaknade.

När han tillslut satt i bilen fick jag alla lösa föremål som fanns i hans närhet kastade på mig men så snart han inte hittade mer att kasta var det som om han insåg att det liksom inte var någon idé att fortsätta bråka. I alla fall inte fysiskt. Hans diskussioner fortsatte ett tag till.

Vi kom fram till Hudik och deras Bup-mottagning och där väntade M som är vår kontaktperson i vår stad. Hon tog med sig Bus in till rummet där testet skulle utföras och vi väntade i väntrummet. Testet tog 20 min och lite enkelt förklarat så satt Bus vid en dator och hade hörlurar på sig. När han fick kommandot "1" skulle han klicka på en 1:a men om han fick kommandot "2" skulle han inte göra något alls. Kommandot kom ibland från hörlurarna och ibland från skärmen.

När detta test var färdigt åkte vi hem för att vänta på att dr skulle gå igenom resultatet. Sent på em ringde M och berättade att dr hade kollat igenom Bus resultat och upptäckt att han hade mycket dåliga resultat på de kommandon som kommit ur hörlurarna. Detta fick henne att undra om det möjligtvis kan vara så att Bus hör dåligt. "När gjordes senaste hörseltestet" undrade M. Jag tror att det gjordes ett hörseltest när Bus gick på 6-års men Bus själv säger att han inte har gjort det.

Eventuell hörselnedsättning måste alltså utredas. Jag är rätt säker på att han hör bra och att det misslyckade resultatet helt enkelt beror på att han inte klarade av att ta emot kommandon både från via hörsel och visuellt. Speciellt inte nu när han är utan medicin. MEN... med tanke på att både pappa L, farmor och L´s mormor har/hade hörselnedsättningar (varav farmors och gammelmormors är konstaterat ärftligt) så vill vi naturligtvis att hans hörsel kontrolleras noga.

Nu är det ändå bestämt att medicinen sätts in i morgon. Underbart skönt! Bus protesterar men det verkar ändå som om hans protester blivit aningen svagare nu när allt är spikat och klart och dag för start är inbokad. Han var t o m vänlig mot mig nu på eftermiddagen och när jag påpekade det så sa han "det är för att jag inte har någon annan att vara med idag". Troligvis ska jag ändå ta det som en komplimang. ;-)

Kram!

Dr´s ordination

2009-07-21T15:18:00.003+02:00

Har varit till Bup idag. Det var en sur och orolig son vi hade med oss. Sur var han eftersom han absolut inte vill börja med medicinen igen och orolig var han eftersom han trodde att vi skulle bli där så länge så han inte skulle hinna leka något mer idag.

L och jag fick oss en pratstund med kontaktpersonen medans Bus följde med dr Nicos för att kolla blodtryck, puls, längd och vikt. När de kom tillbaka till oss fortsatte vårt samtal och nu ville de att Bus själv skulle berätta hur han mår och varför han inte vill ha medicin.

Bus sa att han känner sig seg och trög när han äter medicin. Han vill röra sig fort men kroppen lyder inte. Vi försökte få honom att inse fördelarna med medicinen, att den gör så att han hinner tänka efter. Dr Nicos sa att han upplevde Bus som mycket okoncentrerad nu. Han fick ställa samma fråga flera gånger innan Bus svarade. Dessutom undvek Bus ögonkontakt helt och hållet.

Dr Nicos sa att om det vore helt upp till honom så skulle han sätta in medicinen genast men överläkaren hade haft en annan åsikt. Hon ville att Bus skulle göra ett datatest som visar hans styrkor och svagheter. Genom resultatet kan man sedan läsa ut vilken typ av medicin som är mest lämplig. Testet görs i Hudiksvall och vi fick en tid dit nästa tisdag. Ingen medicin innan dess alltså.

Bus är nöjd eftersom detta beslut fördröjer medicineringen. Testet är säkert bra och ger säkert ett resultat som visar på vilket sätt han behöver hjälp men det känns som om det kommer att bli en låååång vecka vi har framför oss.

Att be om hjälp

2009-07-20T16:12:00.002+02:00

Idag är det L´s första dag tillbaka på jobbet efter 4 veckors semester. Vi har sedan en tid tillbaka bestämt att detta även skulle bli dagen då vi kapitulerar och ber om hjälp för att få Bus på rälsen igen. Han har ju spårat ur rejält sedan hans medicinuppehåll startade. Ett uppehåll som vi inte önskat men som Bup låtit oss förstå är viktigt när man medicineras med centralstimulantia. Kroppen behöver återhämta sig och för att inte skolan ska bli lidande planeras dessa uppehåll till loven.

Jag ringde i morse till Bup och pratade med vår kontaktperson M som idag kommit tillbaka från semestern. Jag berättade hur jobbigt vi haft det de senaste 3 veckorna och framför allt hur dåligt Bus mår utan sin medicin. Jag är så trött på att skälla och vakta på honom och jag förstår att det är kaos inne i hans huvud nu.

Det värsta av allt är att Bus själv säger att han inte tänker börja med medicinen igen. Han känner sig inte lika snabb när han äter medicin säger han. Nä, det kan jag förstå. Utan medicin är han ju så hyperaktiv så det är klart att han känner sig snabb. Men han måste ju också märka att han råkar i trubbel pga att han inte kan styra sig.

Nu har vi i alla fall fått en tid till Bup i morgon. Förhoppningsvis håller dr med vår kontaktperson om att medicinen ska sättas in igen, tidigare än beräknat.

Tack för alla fina och stöttande kommentarer till förra inlägget! Ni läsare betyder väldigt mycket för mig! Kramar till er!!!

Helvetet tur och retur

2009-07-07T16:17:00.002+02:00

Jag står i duschen och dörren till badrummet slår igen med en fruktansvärd smäll. Gång på gång slår den igen så fönsterrutorna skallrar. Bus är medicinfri sedan dagen efter vår resa. Det märks. All problematik hans diagnoser innebär kommer i enad front och sveper undan fötterna på oss.

"Jävla CP-kärring! Ner i helvetet med dig!!!" vrålar Bus gång på gång i samma takt som han slår igen dörren till badrummet.

Han är så jävla förbannad eftersom vi bestämt att åka några mil bort för att besöka ett loppis vi aldrig varit till tidigare. Denna idiot-idé kom vi på nu på morgonen och det borde vi ju ha fattat att det är väldigt dumt att inte förbereda honom mer än så.

Sedan Bus medicinuppehåll startade har dagarna här hemma varit som en berg- o dalbana. Tvära kast mellan sprudlande glädje och slagsmål och fula ord. Förmiddagarna har varit värst. Oftast har Bus börjat morgonen med att sparkande väcka oss och sedan har slagen haglat över främst Lilla O.

Jag har fått ta rollen som väktare, alltid redo att gripa in. Vansinnigt tröttsamt. Jag skulle ju hämta andan denna sommar, få bukt med stressen. Hur ska det gå när jag har en tornado i huset och L som snart börjar jobba igen?

Konstigt nog kommer vi iväg till loppisen. Fattar inte varför vi åkte. Antagligen för att både L och jag kände att nu jäklar ska vi visa vart skåpet ska stå. Det är vi som bestämmer! Men det skiter väl Bus i. Under hela bilturen ägnar han sig åt att nypa och slå Lilla O och såklart fråga om vi snart är framme och om vi verkligen hittar dit och om bensinen räcker. Hans stora skräck är att vi ska få bensinstopp.

När vi kommer fram så visar det sig att loppisen bara var skräp och då går Bus igång på allvar. Han ställer sig utanför dörren och sparkar hårt i marken, vrålar av ilska och tårarna sprutar. När vi åkte en bit riktar Bus en spark mot L som kör bilen. Livsfarligt! Vi möter just en långtradare och det hade kunnat sluta riktigt illa. Jag sätter mig i baksätet mellan Bus och Lilla O för att åter igen ta rollen som väktare. Skydda Lilla O och se till så att L kan köra utan att bli sparkad.

Bus slår mig, nyper mig, biter mig och skriker att han vill att jag ska dö. Han hatar mig säger han och önskar jag försvinner från jordens yta. Efter en stund vill han att det är han som dör. Han tänker döda sig själv så fort han får chansen säger han.

På något sätt, jag vet själv inte hur, lyckas vi få honom att lugna ner sig. Han lutar huvudet mot min axel och när jag sträcker fram min hand så lägger han sin tunna smala näve i min. Lilla O berättar för honom att han är den bästa bror hon kan tänka sig och lyckas få Bus att le en smula.

Det blev en resa till helvetet tur och retur. Fler loppisresor blir det inte och i mitt huvud snurrar en miljon tankar och funderingar på hur resten av sommaren ska bli.

Resan

2009-06-28T09:32:00.011+02:00

Vi är hemma igen. Årets semesterresa är över och resten av semestern tillbringas på hemmaplan. Denna resa var den längsta vi gjort med Bus och Lilla O. Vi åkte hemifrån på lördagen och kom hem igen sent på torsdagkväll. Har åkt ca 145 mil.

Resans första anhalt blev Örebro. Där besökte vi Lek o Buslandet och barnen fick leka av sig i Europas största inomhuslekland. Bus och Lilla O höll sams hela tiden och tyckte det var ett toppenställe.

Dag 2 reste vi vidare till Ullared. Ett ställe jag sett fram emot med viss bävan eftersom jag visste att det skulle utmana både Bus och mina egna svårigheter. Vi checkade in i stugbyn och tog sedan ett djupt andetag och gick in på Gekå´s enorma butik. Bus tog med sig pappa L och drog genast till den del av butiken som sålde tv-spel. Han hade ju hört att det skulle vara mycket billigt där och i hans värld kostar då spelen 20:-/st. I verkligheten kostade spelen 200:- och det blev såklart en stor besvikelse. Vi väntade oss ett utbrott men han höll ihop och efter att ha funderat över natten bestämde han sig för att köpa spelen dagen efter. Jag som gruvat mig för att stå i en evighetskö inne på Gekå´s tyckte att köandet var det lungaste stället av allt i hela affären. Där fick man stå ifred och hämta andan, i resten av affären var det betydligt jobbigare med alla dessa människor som knuffade sig fram.

På em dag 3 åkte vi till Göteborg. Checkade in på hotellet och drog sedan vidare till Universeum. Roligt ställe med mycket intressant att titta på för hela familjen men även här blev Bus något besviken eftersom bilder på internet fått honom att tro att det skulle vara såååå mycket större akvarium än vad det var i verkligheten. Det bästa var nog att han äntligen fick se maneter, det är något han önskat länge.

Tillbaka på hotellet badade vi i poolen och barnen och pappa L roade sig sedan i hotellets spelrum.

Dag 4 besökte vi Maritiman. Ett båtmuseum i Göteborgs hamn där man får kliva in i olika militärbåtar och lastbåtar. Lilla O var inte så road, hon hade bara Liseberg i huvudet och att då klättra omkring på gamla båtar var ingen höjdare för henne. Bus däremot gillade det. Sent på em skulle vi till Liseberg och då upptäckte Bus att han saknade sina gympaskor. Dumma mamma hade glömt att packa ner skorna hemma och de enda skor han hade var Foppaskor och enl honom kan man INTE åka karusell i Foppaskor. Nu kom ett ordentligt utbrott och vi hade inget annat val än att leta oss till en skoaffär. Sedan uppstod problemet med att välja mellan de två par skor Bus accepterade. Han tappade fattningen och förde ett jäkla liv i affären och vi frågade om han ville att vi skulle välja åt honom istället men det gick inte. Till slut samlade han ihop sig och valde ett par sandaler och strålade som en sol när vi lämnade affären.

Kvällen på Liseberg gick helt utan problem. Inga konflikter och barnen var på gott humör hela kvällen. Långa köer till karusellerna men inte ens det kunde få någon av dem att mulna.

Dag 5 åkte vi till Eskilstuna för att träffa Pilla och hennes familj för allra första gången. Pilla och jag har varit "mejlvänner" sedan vi träffade på varandra på Attentions forum. Hennes son Rasmus har samma diagnoser som Bus och det har varit fantastiskt att få ha hennes stöd eftersom hon vet precis vad det handlar om.

Det första Rasmus gjorde var att springa fram till mig och ge mig en bamsekram och mitt hjärta tog flera glädjeskutt. Vilken go unge! Hela familjen var underbara och det kändes som om vi varit vänner hela livet. Barnen funkade jättebra ihop och vi vuxna hade hur mycket som helst att prata om. Dag 6 gick vi i Parken Zoo tillsammans med Pilla och familjen och det blev en helt underbar dag. Så härligt för Lilla O och Sanna att finna varandra och få lite "tjejtid" ihop ifred från busiga bröder. Hoppas vi snart träffas igen!!!

Efter Parken Zoo var det dags för den långa resan hem till södra Norrland och myggen. Jag kan konstatera att jag inte drabbats av ångest en enda gång under vår resa. Inte ens under Bus utbrott och när vi tappade bort Lilla O i Parken. Jag var lugn och höll ihop. Min stresskurs har gett resultat!

Artikel i MAMA

2009-06-17T08:11:00.004+02:00

För en tid sedan fick jag en förfrågan från en frilansjournalist om att delta i en artikel i tidningen MAMA. Artikeln skulle handla om "Diagnoshets". Frågan var om dagens föräldrar hetsas att få diagnoser på deras annorlunda barn. Mitt svar var självklart. Bus hade mycket tydliga tecken på Adhd och Tourette och därför var det helt naturligt att kämpa för en utredning så att han fick sina diagnoser.

Vi insåg att utan diagnos finns det ingen hjälp för Bus. Det var också viktigt för honom att kunna sätta ord på varför han inte är precis som andra. Bus reagerade inte med ilska när han fick sina diagnoser. Han blev lättad och sa "nu kan jag äntligen förklara för andra varför jag är som jag är".

Att få en Npf-diagnos är inte något som sker hur lätt som helst. Det ligger en lång utredning bakom. När man om förälder har fått utstå föraktfulla kommentarer som : "han är dåligt uppfostrad, vilken jäkla unge, om det vore någon ordning på föräldrarna så skulle detta aldrig ske", är det en lättnad att faktiskt kunna bevisa det är ett funktionshinder vårt barn har. Vi fick papper på vilka svårigheter Bus faktiskt har och det gav en helt ny respons från skolan.

Diagnoserna har inte satt en stämpel på Bus. Han hade redan en stämpel på sig som en bråkig hopplös unge med lika hopplösa föräldrar. Den stämpeln är bortsuddad nu.

Jag vet inte exakt när artikeln i MAMA kommer att publiceras men tror att det är inom kort.

Avslut och påbörjan

2009-06-12T16:17:00.003+02:00

Gårdagskvällen innebar skolavslutning för Prins Bus och Lilla O. I vanlig ordning lyckades det bli helt fel från början.

Avslutningen hölls på en stor festplats som finns uppe på ett berg i vår stad. Det finns två sätt att ta sig upp till festplatsen, en brant och låååång trappa eller en väg. När Bus klass varit på berget för att repetera sången gick de i trappan eftersom den låg närmast till då de kom från skolan. Igår hade vi bil och då valde vi att parkera nära vägen som går upp till berget på andra sidan.

Bus protesterade vilt. Han var helt övertygad om att han MÅSTE gå i trappan upp eftersom det var så de hade gått när de repeterade. Vi försökte få honom att förstå att det inte alls var så utan att han kunde gå den andra vägen. Han vägrade så pappa L fick släppa av mig och Lilla O vid vägen och åka runt berget för att kunna släppa av Bus vid trappan. När han kommit upp till festplatsen lugnade han ner sig och samlade ihop sig riktigt bra. Programmet innehöll både sång och dans och det var riktigt trevligt.

Första dagen på sommarlovet påbörjdes Habiliteringens utredning av Bus. Jag och pappa L var där på ett första möte på fm. Träffade en psykolog och en arbetsterapeut som hade massor av frågor om Bus. Vi pratade i 2 timmar och kände oss rätt nöjda när vi åkte hem igen.

Nu blir det uppehåll över sommaren men tidigt i höst är det planerat att Bus ska få träffa arbetsterapeuten för att det ska göras en bedömning om fin- och grovmotorik, vi ska prata om hans urdåliga tidsuppfattning och även om hans svårigheter att förstå pengars värde. Senare i höst fortsätter utredningen med tester och samtal med psykolog, besök i skolan och hemma och i slutet av november borde allt vara färdigt.

Jag ska försöka samla kraft till allt detta under sommaren. Det största problemet kommer att vara resorna till och från Habiliteringen. Det är ca 4,5 mil enkel resa från vår stad och om det är något som Bus tycker är otroligt onödigt och tråkigt så är det att åka bil om inte något alldeles speciellt roligt väntar vid resans mål. En utredning inom autismspektrat är ju kanske inte riktigt så kul som Bus skulle önska så protester lär det bli innan allt är avklarat.

Slutspurt

2009-06-08T08:44:00.003+02:00

Äntligen är vi på slutspurten för detta skolår. Fyra dagar kvar och sedan blir det skolavslutning på torsdag kväll. Har nog aldrig längtat så mycket efter ett sommarlov som jag gör nu. Barnen har haft ett tufft år på en ny skola och nu behöver de lång ledighet för återhämtning. Jag också.

Prins Bus har trots mina farhågor klarat skolåret relativt bra. Höstterminen startade ju i förskräckelse då han blev attackerad med en vass blyertspenna av en kille i klassen. Killen har nu flyttat till en annan del av vårt avlånga land men minnet av honom i form av ett ärr på Bus mage lär finnas kvar hela livet. Några fler slagsmål med blåmärken som följd har det också varit men inte på långa vägar så många som jag faktiskt trott.

Bus har blivit förändrad detta skolår. Inte lika utåtagerande mot andra barn utan han har istället dragit sig undan och hållit en lägre profil än väntat. Antagligen beror det på att på denna nya skola finns det barn som är betydligt stökigare än vad Bus någonsin varit. De skrämmer honom lite. Han har själv sagt att det är bäst att han håller sig till gungorna och umgås där med sin kompis J. Gungorna har blivit hans trygga punkt på skolgården.

Trots att skolåret ändå har gått bättre än väntat har jag känt en oro för Bus. Rädd att han ska känna sig utanför och annorlunda. Hemma har han nämligen gång på gång börjat säga att han är en idiot som har ADHD och TS. Att vi skulle ha det bättre utan honom och att han hatar det som dessa extra bokstäver ställer för honom. Förut har han inte resonerat så. Han har nära på varit stolt över sina bokstäver. Men jag antar att det blir mer och mer tydligt för honom att han inte riktigt fungerar som sina jämnåriga. Speciellt inte nu när det blivit så uppenbart att han kanske får bokstäverna AS också att lägga till samlingen. Därför är ett sommarlov väldigt efterlängtat nu. Då behöver han bara umgås med sina vänner och de förstår varandra bra.

Skådespelardebut i skitiga kläder

2009-05-29T10:34:00.002+02:00

Bus klass har under en längre tid jobbat med en musikal. De har skrivit repliker, sytt kläder, byggt och målat rekvisita. Musikalen handlar om en resa i tiden. Två barn går in i en telefonkiosk som visar sig vara en tidsmaskin. Med hjälp av dem flyttas de först så långt tillbaka i tiden som Big Bang och sedan framåt via stenåldern, vikingatiden osv.

Pojken och flickan som musikalen handlar om heter Ben och Anja. Bus spelar rollen som Ben. Om detta visste jag inget förrän jag började ställa mer ingående frågor om musikalen. Bus hade bara i förbifarten nämnt att de jobbade med den. Jag frågade om han hade någon roll och då svarade han att det ju var honom det handlade om.

Igår var det premiär och genrepet hade framförts inför skolans fritidsgrupp tidigare på dagen. Kvällen innan hade Bus sagt att han var orolig över vilka kläder han skulle ha. Det fick ju inte bli fel. Jag träffade läraren vid skolan och frågade henne och hon sa då att Bus kunde ha vilka kläder som helst. Det spelade ingen roll.

Kläderna Bus hade haft i skolan var smutsiga och jag bad honom byta innan vi skulle åka till teatern. Han protesterade vilt. Han kunde ju inte byta kläder!! Läraren hade ju sagt att han kunde ha samma kläder som på skolan. Jag försökte förklara att läraren menade att han inte behövde ha speciella scenkläder utan att han kunde ha vilka som helst. Bus tog läraren på orden för hon hade sagt till honom att han kunde ha samma kläder som i skolan.

Det hjälpte inte att jag visade hur smutsiga kläderna var, han skulle ändå inte byta eftersom läraren sagt att han skulle ha samma kläder. Herregud vilket bråk det blev! Bus grinade och kastade kläder vilt omkring sig. Han skrek att om jag skulle tvinga honom att byta kläder då skulle han riva teatern eller kanske inte ens åka dit.

Jag gav upp och Bus fick åka i skitiga kläder. Något annat hade inte gått.

Bus spelade sin roll utmärkt och att han vågade stå i strålkastarljuset där alla kunde se hans tics så tydligt var en stor prestation. Då spelar det inte så stor roll om man har skitiga kläder.

Karma

2009-05-20T09:25:00.002+02:00

För någon vecka sedan hade Granngården "Djurens dag". Där visades får med ulliga lammungar, kaniner av alla sorter, höns, kossa och hästar.

Det erbjöds ponnyridning och hästskjuts med kraftfulla Ardennerhästar. Lilla O och kompisen W sprang glatt från djur till djur, klappade och kastade längtansfulla blickar. Det är ju Lilla O´s högsta önskan att vi en dag ska flytta till en gård på landet och skaffa en fårskock, några getter och allra helst en häst.

Flickorna red på ponnys och sedan var det dags att ta plats i hästskjutsen för att få oss en åktur. Bonden som höll i tömmarna berättade om hästen som visade sig vara en stadig dam som t o m var mormor.

Lilla O strålade ikapp med solen och sa: " Jag hoppas att jag blir en häst i mitt nästa liv!"

Jag, bonden och några av våra medpassagerare skrattade och bonden sa: "Jaså, du vill bli en häst du?"

Lilla O: "Ja, inte vill jag då bli en pissmyra i alla fall!"

Nä, där kan man snacka om dålig karma, att återfödas som en pissmyra. :-)

Stress

2009-05-11T19:00:00.002+02:00

Hade tänkt att detta inlägg skulle innehålla många fina bilder på Bus och Lilla O men det får vänta tills nästa gång jag skriver. Istället kommer detta inlägg att handla om mig själv.

Har haft en jobbig vecka. Jag har påbörjat en kurs i stresshantering och det tar på krafterna må jag säga. Vi träffas varje måndag för föreläsning och diskussioner och får hemuppgifter att göra tills nästa träff.

Viss tillfredsställelse ger det att få veta att jag är inte ensam om att vara utmattad av stress. Vi är 8 deltagare i kursen som leds av en psykolog. Alla har vi olika orsaker till att vi hamnat i vår svåra situation men vårt mående har vi gemensamt. Alla har vi upplevt ångest och panikattacker. Vi har gråtit och varit totalt utmattade.

På kursen får vi lära oss hur viktigt det är med återhämtning. Vi får lära oss att vi behöver göra beteendeförändringar. Vi kommer att prata mycket om ångest.

Jag har levt under stress i väldigt många år nu. Det började på allvar när vi försökte få barn men inte lyckades förrän efter provrörsbefruktningen. Det tog ca 6 år. När Bus sedan föddes blev det en annan sorts stress. Inte direkt men efter ett halvår ungefär. Det var ju då de första tecknen på hans ovilja till förändringar märktes.

Sedan dess har stressen och jag gått hand i hand genom livet. Tid för återhämtning har inte funnits överhuvudtaget, eller rättare sagt, jag har inte insett hur viktigt det är med återhämtning. Det handlar om att göra något som får mig att må bra. Helt utan krav. Förra veckan hade vi som hemuppgift att ha minst 30 min återhämtning varje dag.

Jag läste, målade, sjöng, gjorde hudvård och en hel del annat som ger mig kraft tillbaka. Det var underbart. Denna vecka skulle vi skriva ner olika situationer vi hamnat i som givit oss stress, vilket beteende det gav oss och hur det påverkade oss kortsiktigt och långsiktigt. Det var en betydligt svårare och obekvämare hemuppgift. Det blir så tydligt hur jävla dåligt jag mår när jag ser det skrivet framför mig.

I mitt liv finns det många yttre faktorer som stressar mig och de är svåra att styra men jag kan lära mig styra mitt eget beteende. Kanske kan jag lära mig något som jag kan dela med mig av till Bus.

Valborgsmässoafton

2009-05-01T09:58:00.008+02:00

Eftersom det var Valborgsmässoafton igår slutade Bus och Lilla O´s pappa L redan vid lunchtid igår. Vi uträttade en del ärenden innan det var dags att hämta barnen på skolan. Bus hade gympa som sista lektion och i vanlig ordning fick vi vänta läääänge innan han kom ut från omklädningsrummet.

Han är alltid sist. En efter en kom killarna i klassen ut men inte Bus. När vi tyckte det tagit alldeles för lång tid frågade vi en kille som kom ut om Bus var färdig snart. "Han har precis gått in i duschen" svarade killen. Jag och L tittade på varandra och suckade. Vi skulle få vänta ganska länge till innan Bus släntrade ut. Förvånad över att se både mig och L där stannade Bus till och frågade misstänksamt "Vart ska vi? Varför är ni här båda två?". Det blev helt fel för honom att vi båda var där och hämtade honom, det brukar vi bara göra om vi t ex ska till dr. Ett sådant litet "fel" kan rubba Bus värld. Han vill ha total koll och tål inga överraskningar.

Vi åkte hem och lämnade av Bus och fortsatte sedan till affären för att handla. Vi undviker så gott det går att ta med honom till affären. De gånger han följer med slutar oftast i bråk och stress.

Mot kvällen åkte vi och gratulerade kusinen som fyllde 14 år. Stannade där i ett par timmar och åkte sedan till mormor och morfars stuga i skärgården. Vi avstod från att gå till något stort Valborgsfirande eftersom det inte riktigt funkar bra för Bus. Alldeles för mycket folk och om det dessutom skjuts smällare så blir det en plåga för honom.

Istället käkade vi varmkorv i stugan i skärgården. Barnen spexade och ställde glatt upp på fotografering. Efter tre korvar blev Bus jättetrött och ville åka hem. Båda barnen somnade i bilen och så var Valborg över för denna gång.

2009-04-27T12:02:00.002+02:00

En liten primadonna gjorde sin debut igår. Lilla O´s kör Kantarellan spelade upp musikal. Det var en enkel men ack så viktig historia om vänskap. Lilla O hade första repliken som var: "Titta där är han". Hon hade en liten skrynklig lapp hemma där denna replik stod uppskriven och hon hade övat länge.

När huvudpersonen i musikalen hade sjungit sin solosång satt Lilla O redo med mikrofonen.

"Titta där är...." började hon och sedan: "mäh, den är ju inte på!". Då vaknade ljudteknikern till och skruvade upp ljudet i micken. "Titta där är han!" Upprepade Lilla O, rödblommig av rodnad.

Tokigt att det strulade med mikrofonen men det var snart glömt och resten av musikalen rullade på fint. Lilla O applåderade själv också efter varje avslutat sångnummer. Yngst i kören är hon men hon hade inte några problem med att komma ihåg sångtexterna.

I den främre raden stod hon med solhatt och ljustgul sommarklänning med rosa rosor. Med krusat hår och den breda gluggen där framtänderna suttit var hon söt som socker.

Bus följde med till musikalen under protest men jag tror nog att även han uppskattade framträdandet.

Helgen

2009-04-19T14:33:00.002+02:00

Under några dagar på påsklovet har Prins Bus lekt med några barn han inte umgås så ofta med i vanliga fall. Det märks på honom att det inte varit så lyckat. När vi pratat med varandra på telefon har han växlat mellan att vara megahyperaktiv och skitförbannad och ledsen. Jag skulle aldrig få honom att erkänna att det inte funkar så bra med dessa barn. Men jag märker ju som sagt att han inte mår bra när han leker med dem.

För att bryta de senaste dagarnas mönster bestämde vi oss för att åka iväg till ett äventyrsbad ca 1 timmes bilfärd härifrån. Som sällskap tog vi med oss familjen Å, de har två tjejer som fungerar mycket bra ihop med Lilla O och Bus. Lilla O blev först jätteglad när hon fick veta vart vi skulle åka men ganska snabbt byttes glädjen mot ilska. Hon kan inte simma mer än ett par meter och ska man vara på äventyrsbad behöver man flytpuffar om man inte är simkunnig.

Lilla O: "Jag VILL INTE ha flytpuffar, det ser barnsligt ut!"

Jag: "Då måste jag ju hålla dig hela tiden för annars drunknar du"

Lilla O: "Jag VILL INTE inte ha flytpyffar och jag VILL INTE att du håller mig. Jag är ju en stor tjej och alla kommer att tycka att jag är jättebarnslig"

Jag: "Lilla O, du är 6 år och det är många som inte kan simma vid den åldern. Bus lärde sig inte simma förrän i 2:an"

Jag bestämde mig för att inte fortsätta diskussionen mer den kvällen. När det blev morgon och vi åkte iväg var vi noga med att inte föra ämnet på tal igen. När vi närmade oss Sandviken hade Lilla O suttit tyst länge och pappa L frågade vad hon funderade på.

Lilla O: "Jag sitter och funderar på om jag kommer att drunkna eller inte"

Det var uppenbart att hon inte var särskilt sugen på att drunkna för när vi kom fram till badet sa hon att hon nog skulle använda flytpuffar ändå.

Timmarna på äventyrsbadet gick snabbt och vi hade en trevlig stund med familjen Å. Vi hade planerat att äta på MAX på vägen hem och Bus hade bestämt sig för vilken sorts hamburgare han skulle ha. När vi kom till restaurangen hade de bytt ut delar av menyn så just den hamburgaren fanns inte längre. Bus hade ju laddat för den i ett par dagar så det låste sig helt för honom. Länge, länge fick vi försöka övertala honom att ta en annan hamburgare. Detta är nog hans största svårighet, att klara av att något inte blir som han tänkt. I sådana lägen gäller det att vi andra i familjen behåller lugnet och har det allra största tålamod som går att uppbringa.

Efter lång tids fundering varvat med tårar och ilska bestämde han sig för en kycklingburgare. Vi andra andades ut och maten kunde beställas.

Idag blir det en lugn hemmadag. Det ska fixas i trädgården och Bus och Lilla O har varsinn kompis på besök. I morgon börjar skolan igen efter en veckas påsklov. Förväntar mig att kvällen kan bli lite turbulent. Lilla O längtar tillbaka till skolan och Bus gör det inte.

Sanningens ord

2009-04-16T08:52:00.002+02:00

Lilla O har kommit på det roliga med att hoppa hopprep. Hon övar och blir duktigare för var dag. Nu har ett långrep också införskaffats och vi knyter fast ena ändan i grinden och jag står vid andra ändan och sköter om själva snurrandet. Hon hoppar och hoppar och kommer sedan på att hon måste träna på att hoppa in i farten också. Jag vevar på och hon gör sina försök. De gånger hon misslyckas blir hon arg och snart kommer långa ramsor av svordomar ur den lilla söta munnen.

Jag: "Det blir ju inte bättre av att du svär"

Lilla O: "Det blir väl inte bättre av att jag låter bli att svära heller"

Så sant, så sant....

Tandvärk

2009-04-09T18:07:00.002+02:00

Prins Bus har varit på dåligt humör i flera dagar när han en kväll erkänner att han har tandvärk. Sedan en längre tid tillbaka har han haft ett hål i en mjölktand. Tandläkaren har sagt att så länge det inte blir besvärligt för honom så får tanden vara ifred, de lagar inte en mjölktand. Vi har ju varit tacksamma för det eftersom Bus har stor skräck för tandläkare.

Att han överhuvudtaget bestämde sig för att erkänna att han har haft ont tyder på att den värkt ordentligt. När han berättade om tanden grät han och fick panik när jag sa att han måste till tandläkaren. Han förstod ju att tanden måste dras ut och han visste att han då måste bli bedövad och då måste han bli stucken i munnen. Detta har han gråtit över de senaste dagarna.

Igår berättade jag att jag ordnat en tid hos tandläkaren. Vi pratade länge om hur det skulle bli och till slut så sa han att han inte klarade av att tugga maten eftersom det gjorde så ont. "Då inser du att tanden måste bort?" sa jag. Det gjorde han. Han peppade upp sig själv och visade en helt ny sida som jag inte sett tidigare.

I morse när han vaknade sa han: "Nu ska äntligen tandjäveln bort!". Förmiddagen blev stressig. Vi hade först tid hos familjeläkaren för att kolla upp knölen som Bus haft på halsen. Den var nu helt borta tack o lov! Direkt efter hälsocentralen åkte vi till tandläkaren.

Satt i väntrummet några minuter tills en kvinnlig tandläkare kom och ropade upp oss. Jag hade talat om redan när jag bokade tiden att Bus är väldigt rädd så det var tandläkaren beredd på. Hon var helt underbar! Lugnt och försiktigt förklarade hon för Bus vad som skulle hända och hon svarade på en miljon frågor som han hade. Han blev bedövad med emlasalva och sedan fick han tre bedövningssprutor. När han kände att han började domna bort utropade han glatt: "Det här går ju galant!!!".

Jag höll honom i handen hela tiden. Tandläkaren tog god tid på sig när hon skulle dra ut tanden och det oroade Bus lite. Han blev blank i ögonen men det stannade vid det. Tanden kom ut och vi fick se vilket jättehål han haft i den. Undra på att han haft ont! Efteråt hade han lite svårt att hantera att bedövningen satt kvar så pass länge. Han kunde inte fokusera på något annat och det hade blivit lite jobbigt i skolan. Nu är det kväll och han har full känsel igen. Han är stolt och glad över vad han lyckats med. Detta är ett jättesteg för honom. :-)

Cyklar

2009-04-06T19:07:00.002+02:00

Nu är det ny vecka och denna innebär bara fyra skoldagar innan det är dags för ett efterlängtat påsklov.

Bus och Lilla O fick nya cyklar i helgen. Lilla O´s cykel var i och för sig begagnad med i mycket fint skick. Bus köpte en sprillans ny cykel för egna pengar. Lilla O var rätt så avundsjuk när hon "bara" skulle få en begagnad och ställde därför till med stor drama inne på affären. Hon var riktigt "obevänlig" (hennes egna påhittade ord som betyder otrevlig).

Hon vandrade iväg i affären och hade en bit längre bort upptäckt cyklar i hennes storlek. Fina rosa med silvriga blommor på. När det gick upp för henne att vi inte gick att övertala frågade hon lite försynt om hon kanske kunde få en ny sparkcykel. Det kunde jag tänka mig att gå med på eftersom Bus förra året lånade ut Lilla O´s sparkcykel till en kompis som körde sönder den. Lilla O gick för att visa mig sparkcykeln och där stod den, alldeles bedårande rosa och söt (om en sparkcykel nu kan vara söt...) och den kostade bara 199:-. En sådan fick det bli och dessutom en cykelkorg som skulle passa hennes "nya" begagnade cykel som vi skulle hämta hos våra kompisar.

Bus valde en vit cool cykel och en tuff hjälm som passade bra till. Nu är det meningen att barnen ska cykla till och från skolan istället för att åka bil dit och promenera hem. Pappa L följer med dit och jag hämtar på eftermiddagen. Ska bli skönt att slippa gå den långa vägen hem varje dag.

Antikt

2009-04-02T09:21:00.004+02:00

Äntligen är lurar-dagen över. Barnen gav järnet och aprilskämten haglade över mig hela dagen. Prins Bus kom inte ihåg att lura mormor, han skulle ta med sig en kompis hem från skolan och då låg hans fokus på det. Lilla O hade en papperslapp som hon smög med och kikade på hela em. På den hade hon skrivit: Du har en fet fläck på tröjan. Det var en fusklapp till det som hon uppenbarligen tyckte var det ultimata skämtet och det testade hon på mig, Bus och pappa L.
:-)

I morse kunde vi läsa i lokaltidningen att Antikrundan kommer att spelas in här i vår stad i sommar. Bus undrade om vi skulle vara med då.

Jag: "Vi har ju inga antika saker att visa upp"

Bus: "Vaddå antika saker, vad är det?"

Pappa L: "Det är sådant som är riktigt gammalt"

Bus: "Jamen det har vi ju!"

Pappa L: "Vaddå?"

Bus: "Mamma och du..."

Tack för den! :-)

April, april!

2009-04-01T08:28:00.002+02:00

Idag är det 1:a april. En dag som inte går obemärkt förbi hos Bus. Han vill så gärna att man ska gå på hans aprilskämt men han har inte riktigt förstått hur det hela fungerar. Man måste ju vara lite listig och klurig för att lura någon men det har han liksom inte tid med. Snabbt ska det gå och ofta hinner man inte ens fatta vad han säger förrän han ropar: "April, April din dumma sill!". Jag försöker förklara för honom att för att lyckas lura någon måste man ju för det första hinna låta dem höra vad man säger.

Vid frukostbordet duggade aprilskämten tätt och till slut blev det ett sådant pladder att jag var tvungen att införa aprilskämtsförbud, i alla fall tills han ätit färdigt. Förstår ju att han så vansinnigt gärna vill lura någon ordentligt men utan viss hjälp kommer han aldrig att lyckas.

Idag ska mormor hämta barnen på skolan och Bus och jag har kommit överens om att han ska försöka lura henne. En gång tidigare hade Bus lyckats låsa in sina nycklar i skåpet på skolan och den gången blev det lite stressigt för mormor innan hon fick tag på en reservnyckel. Idag sa jag åt Bus att han kunde ju försöka lura i mormor att denna gång har han låst in både den vanliga nyckelknippan och reservnyckeln. "Men då måste du hålla god min och låta henne tro att det verkligen är så" sa jag.

Vi får väl se hur det går. Jag gissar på att mormor inte ens kommer att hinna höra vad han säger innan han förtjust ropar "April, april din dumma sill!". :-)

Tävling!

2009-03-28T18:33:00.005+01:00

Idag har det varit friidrottstävling i Bollnäs. Det var Lilla O´s första tävling sedan hon började träna friidrott och hon har längtat enormt mycket efter denna dag.

Bus har den senaste tiden tyckt det varit jobbigt att träna. Eftersom det är vinter måste ju träningen hållas inomhus och där vi bor finns ingen friidrottshall utan träningarna hålls i små idrottshallar och t o m en gammal kulvert under ett fd vårdhem används till att springa i. Detta har inte passat Bus något vidare. Han är ljudkänslig och i en stor grupp med högljudda barn som ska trängas i en kulvert blir det helt enkelt för jobbigt för honom.

Trots detta gick han med på att anmäla sig till denna tävling. Vi övertalade honom med att han ändå skulle vara tvungen att vara där med oss hela dagen och då vore det väl lika bra att tävla istället för att bara sitta och ha långtråkigt?

Lilla O ställde upp i följande grenar: längdhopp, 60 m och 200 m.

Prins Bus bestämde sig för: längdhopp och 600 m.

Dagen till ära hade barnen fått klubboveraller, det är ju mycket roligare om det syns vilken klubb man hör till. Svart och gult är klubbfärgerna.

Lilla O kämpade mycket bra, hon tog inga medaljer men humöret var i topp hela dagen.

Bus gjorde otroligt bra ifrån sig han också, otränad som han är. Det blev brons i längdhopp och silver i 600 m! Han har uppenbarligen talang för detta eftersom han varje gång får så bra resultat när det är tävling.

När tävlingarna var slut åkte vi till en nyöppnad stor affär och där tog Bus ork slut. Han fick ett utbrott och vi blev i vanlig ordning utstirrade. Bus rev ner pris-skyltar och sparkade på varukorgar, slog mig och fula ord bara forsade fram ur min käre son.

Åkte sedan till MAX för att äta och där gick det inte heller bra. Bus chickenburger var alldeles för välstekt, han blir äcklad av brända kanter. Vi fick säga till om en ny och helt otroligt nog var även denna burgare bränd. Då höll Bus på att gå i bitar. Han var inte arg men så väldigt ledsen. Tårarna sprutade och det var väldigt jobbigt för honom. Jag gick till kassan och förklarade för personalen att vi ville ha ännu en ny burgare. Lite konstiga blickar fick jag men jag förklarade att Bus verkligen inte klarar av brända kanter. Den tredje burgaren blev godkänd och Bus kunde äntligen börja äta.

I kväll ska vi titta på Robinson och vi är nog flera i familjen som kommer att somna i tv-soffan.

Helgen

2009-03-23T10:11:00.003+01:00

Helgen började inget vidare. Fredagskvällen som skulle vara en mysig familjekväll blev istället en orolig och ängslig kväll för Prins Bus.

På morgonen hade han varit till Bup för kontroll av blodtryck och puls och ännu en gång var pulsen alldeles för hög. Läkaren är bekymrad. Han är rätt säker på att den höga pulsen inte är en biverkning av medicinen utan istället ett tecken på stress hos Bus. För att vara helt säker på att inte heller någon infektion ligger bakom så ville läkaren att den förstorade lymfkörteln ska kollas upp igen.

På fredag kväll var Bus rädd och ledsen. Kl 04 på lördag morgon gick han på toa och då kräktes han. Ungen var så full av ångest och oro och kramade mig hårt medans han gråtandes berättade att han tror att han är allvarligt sjuk. Jag är övertygad om att det var hans ångest som fick honom att kräkas. Jag gjorde mitt bästa för att lugna honom och senare på dagen mådde han bättre.

På söndagen bestämde vi att vi skulle göra ett försök att köpa nya skor åt både Bus och Lilla O. Just skoköp är något som brukar fungera dåligt med Bus. Han är mycket mer intresserad av att plocka ner alla bollar som finns uppsatta i sportaffären. Innan vi gick in i affären så sa jag: "Bus, vet du vad jag vill?". Han suckade och svarade: "Ja ja, jag ska låta bli bollarna".

Riktigt duktig var han därinne, inte en enda boll plockades ner. Lilla O hittade de skor hon ville ha ganska snabbt, det blev ett par PUMA, svarta med lite rött på, väldigt snygga. Jag anade vilka Bus ville ha men sa inget utan frågade honom om han sett några snygga. "Det är ingen idé, jag får ändå inte köpa dem för du kommer att tycka att de är för dyra" suckade han.

Jag plockade ner skorna som jag gissat på och visst var det dem han ville ha. Märket var DC och skorna var svarta med mönster av dödskallar och annat som Bus är otroligt förtjust i. Klart han skulle få köpa skorna. Alla bollar låg ju kvar på sin plats i sportaffären och det har aldrig hänt tidigare när vi varit dit så någon belöning måste han ju få. ;-)

Resten av vår shopping gick helt utan problem och det var läääängesedan vi fick uppleva det.

En helt fantastisk vän!

2009-03-20T08:18:00.002+01:00

Jag har hittat en helt fantastisk vän. En kvinna som skulle kunna vara min tvillingsjäl.Vi ser helt olika ut men våra liv är mycket lika.

Hennes son har samma diagnoser som Bus och det är en enorm lättnad att ha hittat någon som exakt förstår vad jag menar när Bus har haft en dålig dag. En person som förstår vad jag menar när jag säger att jag blir så less och trött men som också precis som jag kan se många av våra barns tokiga upptåg med glimten i ögat. Det som nästan fått oss att gråta kan efter en tid få oss att le vid minnet.

Det är viktigt med någon som förstår att efter ett utbrott från Bus där han kallat mig för alla tänkbara fula ord kan jag ändå hålla om honom och säga att jag älskar honom. Att leva med våra barn är som att vara mitt i en bergochdalbana utan slut. Min vän förstår precis vad jag menar.

Tack för att du finns Pilla!

Kram!

Rut

2009-03-09T10:50:00.002+01:00

I somras blev vi tillfrågade om vi ville adoptera ett par undulater. Ägaren hade avlidit och fåglarna hade fått ett tillfälligt hem hos hennes dotter. L var inte riktigt med på noterna den gången så det blev inget.

För drygt en månad sedan såg jag en annons på Blocket att fåglarna fortfarande behövde ett permanent hem. Denna gång tog jag hjälp av Bus och Lilla O för att övertala L. Han kapitulerade och vi hämtade hem fåglarna. Ett vackert par som fick namnen Rut och Knut.

Hela familjen charmades av dessa färggranna varelser. Första morgonen tassade Bus ner tyst och försiktigt och jag hittade honom sittandes vid buren småpratandes med Rut och Knut.

I två veckor varade lyckan. Varje kväll hade vi lyft undan fågelburen till ett stängt rum eftersom vår katt Zlatan visat ett lite för stort intresse för Rut och Knut. Denna kväll tyckte jag att Zlatan nog hade vant sig vid att ha fåglar i sin närhet så jag bestämde att fågelburen fick stå kvar på sin vanliga plats även under natten. Big misstake!

Jag vaknade vid 4-tiden på morgonen av ett förfärligt väsen. Fåglarna skrek för livet, bokstavligt talat. Zlatan hade tippat ner buren i golv och lyckats få upp luckorna i gallret. Han fick tag på Rut och dödade henne omedelbart.

Bus och Lilla O sörjde enormt. Deras älskade Rut blev dödad av deras lika älskade katt. Rut lades i frysen i väntan på att tjälen ska gå ur marken, sedan ska hon begravas.

Igår skulle jag och barnen hämta något ur frysen och då frågade de om de fick titta på Rut. Hon såg ju helt oförstörd ut så jag tyckte det var en ganska bra idé att de fick se hur fridfull hon såg ut. Lilla O, som är den som sörjt Rut mest, tyckte att hon var fin där hon låg stel som en pinne. Bus blev betydligt mer känslosam, han fick tårar i ögonen när han tittade på Rut.

Lilla O skulle trösta honom och sa: "Bus, du vet, det är bara skalet som ligger där, stjälken är uppe i himlen!". Vi skrattade och undrade om det verkligen var stjälken som var uppe i himlen.

Lilla O: "Nej, just ja, jag menar hälen." :-)

Knut har fått en ny sambo som även den heter Rut men den kan också vara en Roger, vi är inte riktigt säkra på det ännu.

Lilla O ryter till

2009-02-20T09:41:00.002+01:00

Prins Bus och Lilla O tjafsar med varandra. Det är oftast Bus som vinner dessa situationer. Han har en förmåga att aldrig ge sig och till slut viker Lilla O undan.

Denna gång har hon dock bestämt sig för att visa var skåpet ska stå. Hon blir argare och argare på Bus. Försöker få honom att lyssna på vad hon anser om saken de tjafsar om. Bus försöker ta till det tunga artilleriet, bli lite hotfull mot henne. Det brukar göra susen.

Lilla O vill inte vara den snälla lillasyrran som alltid ger med sig så hon blåser upp sin lilla kropp och kolsvart i blicken vrålar hon åt Bus:"Du ska inte tro att du kan skrämma mig och göra som du vill med mig!! Tro inte det!! Jag är inte rädd för dig!!". Hon är mörkröd i ansiktet av ilska och Bus gör ett halvhjärtat försök att käfta tillbaka. Hon avbryter honom och upprepar vrålandes att han inte kan skrämma henne.

Bus kommer av sig och blir tyst, mycket förvånad över Lilla O´s plötsliga styrka. Tydligen blir hon mycket nöjd över hans reaktion för i nästa sekund säger hon med sin vänligaste röst: "Bus, vill du ha en halstablett av mig?". Bus och jag börjar gapskratta. Vilken lillasyrra!

Provsvar

2009-02-15T12:27:00.003+01:00

Väntade på Bus provsvar hela torsdagen. Bestämde mig för att ringa själv på fredagmorgon. Fick knappa in Bus personnummer och sedan var det vara att vänta på att någon skulle ringa upp.

Nästan genast ringde en sjuksköterska. Jag berättade vad jag ville och hon sa att hon hade provsvaren framför sig. "Utan anmärkning", sa hon. Samtliga prover var utan anmärkning. Jag andades ut och kände mig lycklig. Tackade sköterskan för beskedet och avslutade samtalet.

Rusade uppför trappan till Bus rum. Han har varit orolig och naturligtvis ville jag lugna honom nu när jag visste att allt var bra. Hann ringa till Bus pappa också men det var upptaget på hans jobbtelefon så medans jag väntade ringde jag till min mamma. Vi är ju flera personer som oroat oss sedan knölen på Bus hals upptäcktes.

När jag pratat färdigt med min mamma och lagt på luren ringde telefonen igen. Det var sjuksköterskan. Hon bad om ursäkt och sa att hon tyvärr tittat på fel provsvar. Jag blev alldeles kall. Sköterskan fortsatte ursäkta sig och sa att Bus prover inte alls var helt ok. Det blev tyst i luren en stund som om hon väntade på min reaktion. Till slut sa hon: "Det är ett förhöjt värde på hans vita blodkroppar".

Det var precis de orden jag inte ville höra. Jag blev så ledsen och rädd och förbannad. Jag hade ju fått besked om att proven var utan anmärkning. Det var ju det jag sagt till Bus och det var ju det jag ville fortsätta tro på. Jag sa åt sköterskan att jag ville prata med doktorn. Hon skulle ordna det sa hon. Någon gång under dagen skulle doktorn ringa mig. När jag lagt på luren ringde jag min mamma. Hann tala om för henne att jag fått nya provsvar och sedan började jag gråta. Mamma lovade att hon skulle komma hem till mig. Jag ville inte vara ensam hemma med barnen när doktorn skulle ringa.

Jag tog mobilen och gjorde ett nytt försök att få tag på Bus pappa. När han svarade hann jag bara snyfta fram: "Jag har fått provsvaren..." Då ringde den andra telefonen och det var sköterskan igen. Nu hade hon pratat med doktorn och han sa att det förhöjda värdet ändå låg inom gränsvärdet. Troligen berodde det på att Bus är dunderförkyld. Om Bus knöl finns kvar om 4 veckor ska nya prover tas.

Hela morgonen hade varit som en berg- och dalbana känslomässigt. Så otroligt klantigt av sköterskan att inte göra detta på rätt sätt. Jag kan ännu inte släppa detta. Jag vill att knölen ska försvinna eller i alla fall få provsvar som är helt utan anmärkning för att jag ska kunna släppa oron.

Idag är första dagen sedan i måndags som Bus vaknade feberfri. Han hostar och snorar men verkar piggare. Han har haft en lång och jobbig vecka. Ska få göra ett försök att leka idag, vi får se om det blir feber till kvällen igen men då har han i alla fall fått vara ute en stund.

Vi har nyss kommit hem från Missionskyrkan och lyssnat på Lilla O som sjungit med sin kör. Bus ville inte följa med men övertalades och till min förvåning så sjöng han med i varje psalm. :-)

Med hjälp av högre makter

2009-02-12T15:47:00.004+01:00

Jag hade bestämt med några kompisar att vi skulle träffas och käka middag tillsammans. Jag, ensam med mina vänner, utan barn och man. Det är inte ofta jag gör sådant. Händer kanske på sin höjd 4-5 gånger/år.

Enligt Lilla O är detta på tok för ofta. Hon är en mammagris i själ och hjärta. Tycker att en kväll utan mig är så vansinnigt trist och hemsk. Dessutom tycker hon att mina vänner är hennes vänner. Hon kan inte fatta varför hon inte får vara med. Hon vill sitta där på restaurangen och spela vuxen, äta och dricka lite gott. Skämta och skratta. Hon tycker det är den naturligaste saken i världen att hon ska vara med. Fattar inte att jag vill träffa mina kompisar själv ibland.

De gånger hon fått veta att hon inte får följa med river hon upp både himmel och helvete. Hon gråter i timmar och kastar sig mot mig, klamrar sig fast som om det vore ett farväl för evigt.

Nu verkar det som om Lilla O tar till högre makter för att hålla mig hemma. Vid ett tillfälle bad hon till gud om att jag skulle bli sjuk och vara tvungen att stanna hemma. Vad som hände? Jag fick diarré. Igår tog hon på nytt kontakt med sin polare Gud och bad om ett mirakel (eller snarare en sjukdom). Vad som hände? En av middagskompisarnas barn blev sjuk idag och middagen ställdes in.

Jag tycker att det inte är riktigt schysst av Gud att göra en 6-årig unge till viljes på detta sätt. Men Lilla O är mer än nöjd.

Något som oroar

2009-02-11T10:27:00.002+01:00

Sedan söndag kväll är Prins Bus sjuk. Det började med att han fick ont i halsen. På dagen hade vi varit till grannstaden för att träna friidrott. Då nämnde han inget om att han mådde dåligt men han var lättirriterad och grinig. Kanske kände han sig hängig redan då.

Höjdhoppen gick lysande ända tills Bus rev ner ribban och fick den under ryggen. Det gjorde såklart ont och smärta är något som skrämmer Bus. Han grät och blev arg. Skulle inte hoppa något mer, ville överhuvudtaget inte vara kvar i idrottshallen. Han skällde på mig och sa att jag ville att han skulle skada sig. Rasande gick han till den andra sidan av lokalen och ställde sig där och tjurade.

Efter en lång stund lyckades hans träningskompis locka honom med till längdhoppsgropen. De skulle träna trestegshopp och Bus fick in en fullträff direkt. Han hoppade 6,5 meter, måste ha varit all ilska som gav honom extra kraft.

Så blev det då kväll och Bus blev sjuk. Snorar, hostar och har feber. Igår när han satt brevid mig fick jag se en liten knöl på hans hals. Högt upp, strax nedanför käkbenet. En liten knöl i storleken av en grön ärta. Det knöt sig i magen på mig. Tankarna började virvla runt. Han är ju förkyld och då kan ju lymfkörtlarna bli större. Kunde inte släppa tanken på knölen så jag ringde till hälsocentralen för rådgivning.

En timme senare skulle vi få komma till vår familjeläkare. Bus reagerade kraftigt. Han VILLE INTE åka till doktorn och han VILLE INTE ta blodprov!! Han vandrade omkring här hemma ledsen och arg omvartannat. När vi åkte iväg till sjukhuset hade han lugnat ner sig, var fortfarande orolig men han grät inte längre. Läkare kände på knölen och undersökte armhålor och ljumskar på Bus. Allt annat kändes ok och knölen var med största säkerhet en ofarlig lymfkörtel men läkaren ville ändå ta blodprover för att utesluta något som inte är så bra.

Tid bokades in för att ta blodprov idag och vi utrustades med emlaplåster och åkte hem. Bus föredrar blodprov som tas i armvecket, han förstår nu att det går att bedöva där. I fingrarna går det inte att bedöva och ett sådant stick skrämmer honom enormt. Provtagningen gick bra, han var blek men lugn. Nu väntar vi på provsvar. Må det visa att allt är bra...

Ligger Skåne verkligen i Sverige?

2009-02-03T15:33:00.003+01:00

Idag när jag kom till skolan för att hämta Bus ropade läraren och sa att hon behövde prata med mig. Hon berättade att Bus varit otroligt stökig och orolig både igår och idag. Han jobbade inte med sina uppgifter, han förstod inte vad han skulle göra och han ticsade mer än vanligt.

Han har dessa dagar haft 3 olika lärare och alla har lagt märke till samma beteende. Orsaken till denna "försämring" kan vara flera.

För det första så börjar det närma sig Bus födelsedag. Detta är ett stort orosmoment för honom, liksom alla andra högtider. Han kan ju som bekant inte uppskatta en överraskning så nu har vi berättat för honom precis vad han kommer att få i present. Vansinnigt tråkigt tycker många men för oss är det det bästa alternativet. Pga att han vet vad han ska få har jag därför lite svårt att tro att det är födelsedagen som oroar honom så pass att han inte klarar skolan.

Hans lärare hade en annan gissning. Han har en bästa kompis i klassen och Bus och J ligger inte på samma nivå studiemässigt. Bus är lika snabb som J är långsam. J är en snäll kille och en bra kompis till Bus men läraren har lagt märke till att Bus ser det som sin uppgift att hjälpa J. Det blir jobbigt för Bus att göra detta samtidigt som han ska klara sina egna uppgifter. Nu hade läraren bestämt att de inte får jobba tillsammans.

Den tredje orsaken skulle kunna vara att klassen nu jobbar med geografi och det har visat sig att Bus har svårt att förstå detta med landskap och kartor. Lika lätt som han har för matte, svenska och engelska, lika svårt har han med geografi. Han förstår inte alls. Vet inte hur många gånger han frågat mig om Skåne ligger i Sverige. Nu är det ju ett gränsfall med just Skåne men ändå..;-)

Det är inte säkert att vi får veta varför Bus är extra orolig. Kanske har han helt enkelt en dålig vecka. Kanske är allt på ett helt annat sätt redan i morgon eller så är detta vad vi har att kämpa med en lång tid framöver.

Fråga och svar!

2009-01-27T16:16:00.003+01:00

Pilla! Du undrade varför Bus inte vill duscha. Ja, den som det visste... Grejen med honom är ju att han ääääälskar vatten men jag har upptäckt att han mycket hellre är i vatten och badar med hela kroppen än att duscha. Han är inte allt för förtjust i att vara ute i regn heller. Säger att det känns som om någon pickar på honom.

När han ska duscha krävs det lååång övertalning och ofta blir vi ovänner innan han tar steget in. Sedan när han tillslut är våt överallt ( det brukar vara huvudet som är det sista stora hindret) då kan han duscha hur länge som helst. Då brukar vi nästan hinna bli ovänner igen eftersom han aldrig vill sluta. Han är ett mysterium på många sätt, min käre son. :-)

Förresten, vill jag tipsa om en superbra bok! Läser just nu "Kalle Vrånglebäck och Stålfia" för Lilla O. Den är så bra! Det är som om det vore mina ungar det handlar om. Jag och Lilla O skrattar förtjust åt alla likheter! Hon är min lilla Stålfia upp i dagen och Bus är en kopia av Kalle Vrånglebäck.

Vill också tillägga att dagens skoldag var fri från slagsmål och bråk! Spelförbudet är hävt och headsetet sitter ännu en gång som klistrad vid Bus huvud! Allt är i sin ordning! ;-)

Kram!

En spelfri dag

2009-01-27T08:58:00.002+01:00

Först och främst vill jag tacka Mia-Marie för den fina utmärkelsen. Skall snart lägga in en bild på den också men jag måste ha viss teknisk support med det. ;-)

Helgen har varit rätt så rörig. Världens snöoväder drog fram så vi blev sittandes hemma. Hade annars planerat att besöka någon av våra grannstäder.

Bus fördjupade sig totalt i specialintresset för stunden. Det är Xbox-live. Han spelar över internet och möter folk från hela världen. Ett bra sätt att lära sig engelska. Tyvärr blev det för mycket av det goda i helgen. Man kan säga att han levde Xbox-live hela helgen. Hans headset satt som klistrad på skallen och han tog inte ens av det när han gick på toa utan fortsatte prata med sina medspelare även därifrån. Han är väldigt duktig på att spela (övning ger ju färdighet och här övas mycket ;-)) och det är han som kommer med instruktioner till sina medspelare hur de skall göra.

På söndagkväll var Bus så stressad av detta spelande så jag bestämde att det var dags att bryta. Han skulle duscha och det är en ganska lång procedur för Bus. Lyckades till slut få in honom i duschen men han vägrade en lång stund att ens skruva på vattnet. Han förstår inte syftet med att duscha. Jag har upptäckt att han oftast inte heller duschar efter gympan i skolan. När jag frågar säger han att han inte vet varför men jag skulle tro att det är en sådan omständig procedur för honom att han helt enkelt inte gör sig tid.

Efter en timme var han klar och då hade han stänkt ner hela badrummet, halva mig och nästan hela shampooflaskan var tömd (bara för att känna efter hur det kändes med handen totalt dränkt av shampoo). Efter duschen berättade jag för honom att vi bestämt att nästa dag skulle vara en spelfri dag. Det blev vansinniga protester men vi stod fast vid vårt beslut.

Igår var det så dags för den spelfria dagen. Bus var sur redan på morgonen, kunde inte fatta hur han skulle klara dagen utan spel. Hans sura humör höll i sig under skoldagen. När jag kom till skolan för att hämta honom ville hans lärare prata med mig. Det hade varit bråk och Bus hade ett stort blåmärke på kindbenet.

Han har hållit sig undan konflikter i skolan ganska bra under detta skolår men denna dag var han så ur balans (antagligen pga spelförbudet) så han bara inte kunde behärska sig. Bus hade kört en armbåge i ansiktet på en annan kille och själv fått en smäll över kindbenet. När läraren kom var Bus i full färd med att jaga ifatt den andra killen som var vettskrämd över Bus ilskeutbrott. Resten av skoldagen hade Bus varit stökig och läraren hade suttit med honom för att hålla honom på plats.

Vi skulle precis som vanligt promenera hem men det gick inte. Bus vägrade gå från skolan, "Det är ingen mening med att gå hem för jag får ju ändå inte spela", snyftade han. Jag lyckades ordna skjuts hem eftersom jag såg framför mig vilket helvete det skulle bli att försöka få honom att promenera.

När vi kom hem fortsatte han sura. Förbannade mig och mina idéer. Öste ur sig ilskan om hur dum jag var mot honom som jobbat så bra i skolan och därför var värd en belöning och gissa vad belöningen skulle vara, jo spel! Som en gåva från himlen ringde telefonen och Bus kompis ville att han skulle komma ut och åka pulka. Bus insåg att detta var den enda möjligheten att få lite kul en annars så skitdålig dag så han drog iväg till pulkbacken.

Kvällen gick bättre. Det var friidrottsträning och det är bra för då får han göra av med en massa överskottsenergi. När han kom hem frågade jag om han ville se favoritprogrammen på tv: "Skitiga jobb" och "Mythbusters" på Discovery. Överlycklig studsade han ner för trappen och när han rusade förbi mig frågade han: "Men imorgon blir det väl spel va´?".

Varken skolan eller jag orkar med så speciellt många spelfria dagar och allra helst inte två på raken så visst blir det spel. :-)

ADHD, TS och nu AS???

2009-01-21T10:50:00.002+01:00

Prins Bus har vissa egenskaper som tyder på att vi snart står med en ny diagnos.

Han tar bokstavligt på ALLT vi säger.

Förstår inte ironi.

Har specialintressen.

Är oerhört känslig när det gäller mat.

Har svårt att ta in andras känslor.

Har svårt för att skilja på vad som är verkligt eller ej.

Mycket av detta trodde vi länge hörde till hans ålder. Nu är han snart 11 år och vi märker att så här är inte andra 11-åringar. Alla dessa tecken tyder på AS (Aspergers syndrom).

Efter långt övervägande bestämde vi oss för att ta upp detta med Bup. Jag hade laddat med argument, trodde de skulle vifta bort mina påståenden. Tänk vad fel jag hade. Jag behövde bara säga en mening: "Vi funderar på om Prins Bus möjligtvis kan ha Aspergers syndrom." De svarade direkt att det hade de misstänkt en längre tid. De hade pratat om Bus på sina ronder och sett alla tecken hos honom. Anledningen till att de valt att avvakta var att de ville vänta tills vi påtalade detta själva. Jag blev så lättad av deras omedelbara stöd och började nästan gråta. Vi pratade en lång stund och beslutade att det vore bäst om en ny utredning gjordes på Prins Bus. En utredning som visar om han har Aspergergs syndrom eller enbart autistiska drag.

När vårt möte var slut mådde jag konstigt. En blandning mellan lättnad och rädsla, lycka och sorg. Precis samma känsla som jag hade den dagen vi fick veta att han hade adhd och tourette.

Jag gick till skolan för att hämta Prins Bus och passade på att berätta för hans lärare att det troligtvis blir en AS-utredning. Hans lärare blev inte förvånad, även hon har lagt märke till dessa tecken och känt igen dem från tidigare elever med AS.

Under vår promenad på väg hem från skolan frågar plötsligt Bus: "Mamma, vad är Asperger egentligen?".

Jag blir mycket förvånad men väljer att inte visa det. Berättar istället det jag vet om Aspergers syndrom, väljer att framhålla det positiva. Berättar om kända personer som har/hade Asperger.

Bus lyssnar intresserat och säger sedan: "Jag tror nästan att jag också har det".

Jag väljer då att helt köra med öppna kort och säger att jag också tror det och att Bup tror det.

"Jag blir ingen annan person för det" säger han.

Jag svarar: "Nej vännen, du är alltid du och ingenting förändras, du får bara några extra bokstäver att hålla reda på..."

Härliga minnen av en skönare årstid

2009-01-18T10:30:00.008+01:00

Idag är det grått och ruggigt väder ute. Jag är trött, ungarna är trötta och vi längtar efter solen och värmen.

Sur gubbe!

2009-01-15T08:37:00.002+01:00

Det blev en tur till badhuset igår. De senaste gångerna vi varit där har vi nästan varit ensamma i bassängen och det har varit toppen. Igår var det betydligt fler människor där, både unga och gamla. När det blir trångt och höga ljudnivåer blir Prins Bus stökig. Han gör "bomben" mitt bland alla människor i bassängen och plaskar och tar stor plats. Det är inte så lyckat i en liten bassäng.

Efter en stund ville barnen åka vattenruschbana och den finns i en annan del av badhallen så vi gick dit. Det är en ganska lång vattenruschbana och för att komma till starten måste man klättra ganska högt upp i en trappa. När man har åkt klart skall man genast kliva ur vattenruschbanan eftersom man annars kan bli på-åkt av den som kommer efter. Prins Bus har fått tydliga order om att han måste vänta tills personen före honom åkte färdigt innan han själv får börja åka.

Det var 3 yngre killar som stod före honom i kön. När de åkt och kommit ner hoppade Prins Bus i vattenruschen och for iväg med en väldig fart. Problemet var att småkillarna inte alls klivit ur banan. De satt kvar och pladdrade om något annat. När Prins Bus kom farandes ner körde han på dem och det blev en seriekrock.

Småkillarna grinade och gick till sin pappa. Prins Bus berättade för mig att han sett hur killarna kommit till slutet och trodde såklart att de skulle kliva ur. Han var helt förtvivlad. Jag gick fram till småkillarna och deras pappa, frågade hur det gått och förklarade att det var en olyckshändelse och att Prins Bus verkligen inte hade menat att skada dem.

Pappan bara stirrade på mig och svarade inte ens. Nu var det ingen större skada skedd, småkillarna hade nog mest blivit rädda. Trots det fortsatte jag med att ursäkta min son men fick ingen som helst respons. Deras pappa vägrade prata med mig.
Istället tog han med sig sina barn och gick därifrån.

Hans konstiga reaktion fick Prins Bus att må ännu sämre. Glädjen över att bada försvann och det tog ganska lång stund innan han slappnade av igen. Sura gubbar som inte ens kan ta emot en ursäkt är inte värda mycket i mina ögon.

Sällskapssjuk

2009-01-10T10:18:00.002+01:00

Vi hade haft krångel med diskmaskinen en längre tid. Den lät konstigt, ett knäppande ljud som tycktes bli värre för varje dag. Ringde efter en reparatör och efter någon dag kom han hit.

Jag var ensam hemma med barnen, Prins Bus var på sitt rum men Lilla O gjorde sitt bästa för att underhålla reparatören. Diskmaskinen sattes igång och reparatören satte sig ner för att vänta på att det konstiga knäppande ljudet skulle sätta igång. Det gick 30 minuter, inget ljud. Det gick 45 minuter, inget ljud. När en timme passerat och Lilla O bjudit på den ena historien efter den andra hade diskmaskinen fortfarande inte låtit konstigt en enda gång och då gav reparatören upp. Klockan började närma sig 17 och hans arbetsdag var slut.

Innan han gick fick jag hans mobilnr och han sa att jag skulle ringa om diskmaskinen mot förmodan började låta konstigt igen. Lilla O tog då tillfället i akt och sa: "Jag hoppas då verkligen att den blir konstig igen för då får mamma och jag sällskap av dig en gång till! Vi tycker om att ha sällskap när pappa är på jobbet förstår du. Det tycker vi är så trevligt!" Reparatören skrattade och tänkte nog både det ena och det andra om mig. Var jag en desperat hemmafru som lockade hem reparatörer för en stunds sällskap? För diskmaskinen var det ju uppenbarligen inget fel på...