Strida eller ej?

Dagarna rullar på här hemma. L har semester och börjar inte jobba förrän efter nyårshelgen. Vi har makalöst nog lyckats få några sovmornar, hela familjen. Det behövs så väl. Återhämtning är inte något som är vanligt förekommande i Bokstavslandet. Vi har levt mitt i det i väldigt många år nu och detta är nog första lovet som verkligen känns som just ett lov.

Anledningen kan säkert bero på att jag själv är krasslig. Jag orkar inte göra så väldigt mycket mer än bara softa hemma och det gör Bus lugnare. Fast helt utan moln på himlen har det inte varit. Sedan julafton har Bus knappt lämnat sitt rum och de gånger han varit tvungen att göra det har det varit under rätt stor protest. Han tittar på tv, spelar tv-spel eller data. Vi försöker locka honom med god middag eller att han ska komma ut och leka i snön men det varar bara ett ögonblick.

Maten hetsäter han och de få gånger vi lyckas få honom att följa med ut på gården slutar i bråk då hans impulsstyrning inte alls fungerar. En lek med Lilla O spårar ur då han fullständigt överöser henne med stora mängder snö. Lilla O gråter då snön pressas innanför jackkragen, Bus är oförstående och tycker det inte var hans fel trots att det bevisligen var han som var den skyldige. Han blir arg och stormar in i huset.

Vid ett annat tillfälle har vi lockat ut honom för att vara med och skotta snö. Han får till uppgift att skotta en gång över gräsmattan så att hunden lättare tar sig fram eftersom det kommit hur mycket snö som helst de senaste dagarna. Istället för att göra det jagar Bus efter katten och kastar snö på honom. Inte för att vara elak utan för att han helt enkelt inte tänker på att det kan vara fel. Till slut gömmer katten sig och Lilla O blir förtvivlad och tror att katten aldrig mer ska komma tillbaka. Ännu en gång är Bus oförstående och blir väldigt arg på oss när vi förklarar att katten inte vill att man kastar snö på honom. Ännu en gång stormar Bus in och fortsätter med det han gillar mest: titta på tv, spela tv-spel och data.

Och frågan är väl: Ska vi fortsätta låta honom syssla med det han gillar eller ska vi ta strid och tvinga honom till annat. För strid blir det, den saken är säker.

Kram!

God fortsättning....

Så var julen i stort sett avklarad för den här gången. Vi har till största del varit hemma denna jul och det har passat perfekt då jag varit sjuk och barnen dessutom är som lugnast när de får vara hemma.

Vid lunchtid på julafton skulle vi åka ner till stan för att hämta farmor och sedan besöka kyrkogården och tända ljus för våra kära som lämnat oss. Dessvärre blev det ändrade planer då bilen vägrade starta. Farmor fick ta egen bil hit istället.

Jag lagade julmat, feberdarrig som jag var och sedan ringde mormor och berättade att även tomten hade feber. Det visste hon eftersom hon råkar vara sambo med honom och han är dessutom min pappa. :-) Det blev bestämt att tomten ändå skulle fullgöra sin plikt eftersom vi inte riktigt hade någon plan B.

Vi åt julmaten och efter det blev det dags för Kalle´jul. Bus och Lilla O passade på att visa hur överrörliga de är (se bild!), pappa L var något stelare i lederna.:-)

Mormor och morfar dök upp här hemma mitt i Kalle och hann med att få smaka lite ris a´ la malta de också.

När vi tittat färdigt på Kalle fick vi fler gäster då syrran med familj kom hit. Vi brukar alltid samlas för julklappsutdelning, varannat år hos oss och varannat år hos dem.

Så småningom dök tomten upp och Lilla O och minsta kusin S visste nog inte om de skulle skratta eller gråta för hur kul det än är med julklappar så är tomten alltid lite läskig också (även om man som i Lilla O´s fall visste vem som gömde sig bakom tomteskägget).

Jag tror mig veta att alla blev mycket nöjda med sina julklappar! :-)

Juldagen bestod i slapp och mys här hemma, god mat hos farmor (och ännu fler julklappar). Idag på Annandagen ska vi fortsätta mysa hemma och sedan är det tänkt att vi ska äta hemma hos mormor och morfar. Vi har snöstorm är i Hälsningland och det finns inte en tanke på några längre bilfärder (bilen startade snällt efter att batteriet blivit laddat). Mellandagsrean skippar vi tills vädret blir bättre.

Nu har vi en hel massa lediga dagar tillsammans att se fram emot. Pappa L har tagit semester i mellandagarna och jag själv börjar inte arbetsträna förrän 17 januari. Är förresten riktigt glad åt min nya arbetsplats. Jag ska jobba som registrator igen inom en statlig myndighet och det känns jättebra att få testa det igen. Det var ju mitt yrke innan jag blev långtidssjuk för snart 6 år sedan. Mycket har ju hänt under de senaste åren och det ska bli intressant att se hur det yrket fungerar nu. Jag tror själv att det kommer att gå bra.

Ha´det så bra!

Kram!

Rapport från sjukstugan!

Halsont, hosta, snuva och kräksjuka. Det är en ganska bra sammanfattning av de senaste veckorna. Bacillerna har tydligen bestämt sig för en enad attack mot vår familj. Värst utsatt har Lilla O varit. Först blev hon hemma en hel vecka från skolan med en hals som gjorde jätteont. Två svalgprover togs under veckan eftersom halsfluss misstänktes men det var "bara" ett riktigt elakt virus. En enda dag hann hon gå i skolan och sedan var det dags för kräksjukan. Idag är Bus också hemma från skolan eftersom han kände sig lite illamående på morgonen.

Själv har jag hostat i en hel evighet och knappt varit utanför dörren sedan jag slutade arbetsträna. Det är inte många dagar kvar till jul och vi får väl se om vi lyckas bli friska innan dess.

Idag fick jag en trevlig överraskning med posten! Ett brev och en julklapp från en bloggvän. Tack snälla söta du, vad du gjorde mig glad! Behövdes verkligen piggas upp och paketet från dig gjorde susen! Jag är djupt tacksam! :-)


Blev ett snabbt besök till kyrkogården igår. Det var ett år sedan barnens farfar lämnade oss och vi ville tända ett ljus i Asklunden där han ligger begravd. Hela dagen hade det snöat och blåst kraftigt och på kyrkogården var det i stort sett oskottat. När vi besökt farfar kämpade vi vidare i snön för att komma till C´s grav. För nya läsare kan jag berätta att min bästa kompis C dog alldeles för ung i slutet av maj. Hon ligger inte i en lund utan har en egen gravplats med en egen sten och det tycker jag är så bra för det blir mer personligt på något sätt. C har en sådan fin gravplats i en lite undanskymd del av kyrkogården. Vi tände ljus även för henne och minns vilken fantastisk människa hon var och hur mycket vi saknar henne.

Idag har snöstormen fortsatt och nu kan vi i alla fall vara riktigt säkra på ett det blir en vit jul. Med det vill jag säga God Jul och ett Gott Nytt ÅR till alla mina bloggvänner!

Kram!

Ann-Sofie

Som hastigast.....

....får ni ett litet livstecken från mig. Här är fullt upp med födelsedagar (idag är det Lilla O´s tur, hela 8 år blir vår tjej!), läxor, badrumsrenovering, julklappshandel samtidigt som jag för fullt söker ny plats för arbetsträning. Allt detta mitt i bokstavslandet. Blir inte mycket tid över till bloggande då.

Bus har dessutom varit sjuk och det blir lite extra komplicerat det också när man befinner sig i bokstavslandet. Lite extra oro när kroppen inte är som vanligt och så den eviga sjukhusskräcken. Inte det lättaste att övertala att åka till doktorn och när vi slutligen kommer dit så ska man även få personalen att förstå att detta är inte vilken 12-åring som helst. Denna gång hade vi tur och fick ett fantastiskt fint bemötande av både sjuksystrar och läkare. Inget stick i fingret blev det heller och det var nog det bästa av allt för det finns knappt något alls i denna värld som Bus tycker är mer läskigt.

Skolan har bestämt sig för att sluta skicka hem veckobrev till föräldrarna. Istället ska eleven skriva eventuella meddelanden samt läxor i en kalender. Läraren undrade om jag trodde att detta skulle fungera för Bus. Han har ju haft fullt sjå att komma ihåg att ta med sig veckobrevet hem tidigare och nu ska han komma ihåg att anteckna i kalendern istället. Jag sa till läraren att antingen kommer detta att skötas exemplariskt av Bus eller så går det inte alls. Nycklarna till skåpet i skolan har han t ex haft superkoll på till skillnad mot sina klasskamrater som tappar bort sina hela tiden. Tyvärr ser det ut som om detta med kalendern inte funkar så bra. Han glömmer att skriva av meddelandena i skolan och om han skriver något så blir det inte fullständigt. Läraren tog på sig detta och sa att det var hennes fel eftersom hon inte kollat vad han skrivit. Jag håller nog med om det. Om detta ska funka måste han ha stöd från skolan. Vi ger det några veckor till och funkar det fortfarande inte få läraren fortsätta skicka veckobrevet hem till oss. Bus kan ju parallelt med det anteckna i sin kalender som träning.

Nä, nu ska jag fortsätta städa här hemma för ikväll blir det kalas för Lilla O!

Kram!

Tjafs, tråkigheter och så lite roligheter

Veckan som gått har inneburit allt vad rubriken säger.

Tjafset har ett par av Lilla O´s kompisar stått för. Två flickor i skolan som egentligen hör till Lilla O´s bästa vänner men som nu bestämt sig för att visa en inte alltför smickrande sida. Flickorna jävlas och fryser ut allt eftersom på vilket humör de är och Lilla O blir ledsen. Själv blir jag förbannad och skulle mer än gärna ta ett snack med dessa små primadonnor men får inte för Lilla O eftersom hon tror att det bara gör saken värre. Jag har i allafall pratat med lärarna och de har lovat hålla koll men nu är det ju så att dessa flickor inte direkt gör detta inför öppen ridå utan allt sker utom synhåll för lärarna och sedan står de där med tindrande ögon och spelar oskyldiga. Det gör ont i mammahjärtat och jag lider med Lilla O som är en genuint godhjärtad liten människa som aldrig skulle vara taskig mot en kompis.

Tråkigheterna har bestått av att jag inte får stanna kvar på arbetsplatsen där jag arbetstränar. Alla (arbetsförmedlingen, min handledare och mina arbetskamrater och inte minst jag själv) trodde att jag skulle få förlängt efter sista november men så sitter det ju en chef någonstans och bestämmer att så blir inte fallet. Jag är dödligt besviken och faktiskt rätt så arg eftersom detta beslut kom helt utan förvarning. Nu måste jag hitta någon ny plast och jag har ingen som helst idé eftersom jag liksom tyckt att jag redan hittat den perfekta arbetsplatsen. Nu vet jag ju att känslan jag har just nu kommer att gå över (jag är som en sådan där docka som är rund i botten och som reser sig trots att någon knuffar omkull den) men ett tag till kommer det att kännas en aning tungt.

Så till roligheterna! Denna vecka blir ett enda långt födelsedagskalas då bloggerskan själv fyller 40! Någon stor fest blir det inte men vi kalasar lite ändå med smörgåstårta och smarrigt fika. Igår kom några kompisar hit och på torsdag (som är självaste födelsdagen) ramlar släkten in är det tänkt. På fredag åker vi till Stockholm och går på teater och bor på hotell!

Kram!

Jobbigt...

I förra inlägget skrev jag att Bus åkt till badhuset med 2 kompisar. De åkte dit kl 10 och stannade tills stängning kl 15. Jag hoppades att det skulle vara en trött men nöjd Bus som kom hem. Tyvärr var Bus på uruselt humör. Jag frågade om allt gått bra och då fick jag ett vrål till svar. Då undrade jag om han var trött men det ville han inte erkänna. Urförbannad skrek han: "Det är jävligt jobbigt!!! Fattar du? Det är jävligt jobbigt!!! Låt mig vara ifred!!!"

Det var inte läge att ställa några följdfrågor eller några som helst andra krav på honom resten av eftermiddagen och kvällen. Jag hade haft på känn att det skulle bli alldeles för lång tid för honom att vara på badhuset så många timmar men när han äntligen fick chansen att åka dit själv med kompisar så ville vi ju inte förstöra för honom. Fast med facit i hand var det nog det vi skulle ha gjort. Alltså inte förstöra men vi skulle ha begränsat hans tid där.

Idag är Bus på betydligt bättre humör. Hans råtta Remmi förgyller hans tillvaro och Bus säger ofta: "Tänk att man kan tycka om en råtta så himla mycket!" :-)
Vi har ju ett helt gäng med husdjur i vår familj men råttan är Bus alldeles egna och betyder extra mycket för honom. Passar perfekt att ha Remmi sittandes på axeln och finnas till tröst när dagen har varit så där jävla jobbig...

/Ann-Sofie

Halloween och lite annat...

Det har firats Halloween i barnens skola. Disco och maskerad där pris delades ut för bästa utklädning. Av alla barn från förskoleklass till klass 9 visade sig Lilla O vara den som lyckats bäst med sin maskeradkostym! Det var en stolt storebror Bus som fick se Lilla O ta emot första pris som var ett presentkort i skolcafeterian. Nu är Lilla O egentligen för ung för att få handla i cafeterian (man måste gå i 4:an enl skolans policy) men hennes lärare gav henne dispans så länge hon hade sällskap av vuxen.

Igår tog vi en tur till Valbo köpcenter för att försöka reparera ett av Bus tv-spel som blivit repigt. Spelaffären slipar skivorna för endast 40:- och det blir ju otroligt mycket lönsammare än att behöva köpa ett nytt spel för 500:-. Jag och
Lilla O uträttade några ärenden inne på Ikea medans Bus och Pappa L fixade spelet och eftersom vi lärt oss bli ganska effektiva när det gäller shopping så var vi snart på väg hem igen. Det gäller att inte utmana ödet att reta upp Bus genom att gå i massor av affärer. Vi kompromissar och då kan det funka riktigt bra om vi har tur.

Idag har Bus varit på badhuset sedan förmiddagen. Han har sällskap av sin bästis och en fd granne som inte längre bor i vår stad men som hälsar på nu när det är höstlov. Dessa killar har Bus umgåtts med sedan han var riktigt liten och de är nog de som känner honom bäst. Det kommer att vara en trött men nöjd Bus som kommer hem om ca 1 timme.

Kram!

Bloggaren som försvann...

Ja, det blev ett långt blogg-uppehåll. Helt oplanerat men nödvändigt eftersom det varken fanns tid eller ork till att blogga.

Under min frånvaro från bloggen har vårt liv här hemma rullat på utan några större nyheter eller händelser. Bus tillbringar allt mer tid på sitt rum. Det är inga problem med att få honom att vara i skolan men i stort sett all fritid tillbringas på rummet. Om det vid något tillfälle är nödvändigt för oss att han följer med oss bort är det viktigare än någonsin att han är väl förberedd i god tid innan. Just den delen är absolut jobbigast just nu tycker jag. Att aldrig få vara spontan. Ibland är jag så vansinnigt trött på att ständigt planera, planera och planera.

Något som vi har planerat sedan länge är en teaterresa. I mitten av november åker hela familjen tåg till Stockholm och där ska vi hinna med lite shopping, se på musikalen "Sugar - I hetaste laget" samt besöka Vasa-museet. För att göra det så bra som möjligt för Bus kommer vi att bo på ett hotell som vi bott på tidigare och musikalen spelas på Oscars-teatern som han även varit på vid en tidigare resa. Det nya för honom kommer att bli Vasa-museet men det ser vi ändå som ett säkert kort eftersom det är något som han själv önskat.

Nu är det bara ett par skoldagar kvar och sedan blir det höstlov. Eftersom jag jobbar nu kommer det att bli det första höstlovet Bus måste klara sig själv hemma. Känns lite jobbigt att lämna honom ensam men det kommer nog att gå bra ändå.

Kram!

Vad hette det sa du?

Vi svänger in på Tempos parkering och när jag och pappa L får se att bilen framför oss har bokstäverna URK på sin regskylt börjar vi fnissa och skämta om detta.

Lilla O hänger inte riktigt med i det roliga och frågar nyfiket varför vi skrattar. Vi förklarar och hon undrar då vad URK egentligen betyder och jag säger att det är typ något som man kanske kan säga om man tycker något är riktigt äckligt. Något skeptiskt köper hon min förklaring.

L går in på affären och efter en liten stund har Lilla O kopplat loss bältet, rest sig upp och kikat ut genom vindrutan.

Strax hör jag henne säga: " Jahaaa! Menade du urk?!!!!

Jag: "Öh, jaa... Vad tyckte du jag sa då?"

Lilla O: "Jag tyckte du sa TURK!"

Förstår att hon var skeptiskt till min tidigare förklaring om att detta var något man kan säga när något är äckligt. ;-)

Jo men lite har vi ju ändå gjort...

Efter mitt förra inlägg kändes det nästan som om vi inte gjort något alls denna sommar. Men det är ju fel. Vid några tillfällen har vi ju faktiskt lyckats locka Bus att lämna sitt rum och följa med oss på små äventyr.

Vi varit till Stockholm och besökt både Tom Tits Experiment och Gröna Lund. Precis som alltid lyckades vi pricka in sommarens absolut varmaste dagar och fick närapå värmeslag innan det var dags att åka hem till vår lilla kuststad i södra norrland. Tom Tits har vi aldrig besökt tidigare och det gillades av både barnen och mamman och pappan. Inför besöket på Grönan hade jag i ett svagt ögonblick lovat att jag skulle åka Kvasten och det blev en nära-döden-upplevelse jag sent ska glömma. Det är bara att konstatera: höga höjder och karuseller är ingen bra kombo för mig. Åkte även bläckfisken med Lilla O och det var betydligt roligare men då skrattade jag så Lilla O tyckte jag var pinsam...

Senare när Pappa L börjat jobba igen åkte jag och barnen med mormor och morfar på en dagsutflykt till Orsa och Björnparken. Höjdpunkten där var isbjörnarna som bjöd på improviserad show. Bus har längtat enormt mycket efter att få se isbjörnar så det var en riktigt lyckodag för honom.

För mig har det blivit några loppisrundor och en hel del fynd har gjorts. Har t ex köpt ett skruttigt dockskåp som jag och Lilla O håller på att rusta upp så nu försöker mina ögon ställa om sig och se hur minsta lilla pryl kan användas och bli någonting helt nytt i miniatyrvärlden.

Bus mest älskade ägodel Xboxen passade på att gå sönder och då var sammanbrottet nära men det löstes med att ny Xbox inhandlades akut och efter lite trix hade även det som fanns sparat på den gamla överförts till den nya och allt var frid och fröjd på spelfronten igen.

Ikea har också förärats ett besök av oss men det blev sådan kaos så nästa gång är det barnförbjudet där har jag bestämt. Bus och Lilla O röjde runt och tävlade om vem som snabbast kunde kasta sig i sofforna och då är det inte kul att vara mamman och pappan. Mycket av det som var planerat att köpa glömdes bort i kaoset men vi har väl oss sjävla att skylla när vi tar med oss barnen till ett sådant ställe. :(

Idag skulle jag ha jobbat men kroppen sa ifrån för första gången på hela sommaren. Värken gör sig påmind i varje led och muskel så det fick bli en vilodag. Det har regnat större delen av dagen men det ser ut att klarna upp lite till kvällen och då ska jag försöka mig på en promenad med en kompis medans våra flickor tränar friidrott.

Kram!

Gör ett försök....

Bloggpausen var inte planerad, den bara blev. Helt plötsligt tappades lusten att skriva. Gör ett försök att komma tillbaka, för på något sätt känns det inte riktigt rätt att bara ge upp detta.

För första gången på flera år har jag jobbat denna sommar. Och för första gången på väldigt många år tycker jag det är roligt att jobba. Arbetsträningen har visat sig vara mitt drömjobb och gud vad jag önskar att jag på något sätt ska kunna stanna kvar där längre än till slutet av september som är bestämt som sista dag.

Bus har tillbringat hela sitt sommarlov i sitt rum. Hans kompisar har varit bortresta så den kontakt han haft med andra har varit via Xbox-live. Fördelen med detta är att han pratat en hel del engelska då flera av spelkompisarna bor i engelsktalande länder. Nackdelarna med att tillbringa ett helt sommarlov ensam på sitt rum är för mig hur många som helst men nu är det ju inte jag som har Asperger heller. Bus har haft chansen att umgås med andra barn (ett par killar har både ringt till honom och varit hem till oss för att försöka få honom att hänga med ut) men han har vänligt men bestämt nobbat dem. Om han inte kan vara med sina bästa vänner så är han hellre ensam. Det är första sommaren som han resonerar så och nog gör det ont i mammahjärtat men jag tror att han helt enkelt inte längre orkar försöka vara en person han inte är och om han ska umgås med personer som han inte riktigt litar på så kan han inte vara sig själv.

Lilla O har varit desto mer krävande på att ständigt bli underhållen. Hennes humör blir bara mer och mer berg-o-dal-bane-lik och det är stundtals oerhört påfrestande. Dessutom har hennes sätt att bemöta Bus förändrats. Hon backar inte undan längre utan nu jäklar går hon till attack mot honom så snart han retar upp henne. Hon nyper, klöser och sparkar honom. Mycket tid går åt till att medla mellan barnen.

Snart väntar skolstart och det innebär möten och planering. Bus börjar 6:an och det är mycket som behövs förbättras i skolans sätt att hantera honom och hans diagnoser. Bup flyttar snart till grannkommunen och det innebär betydligt längre resväg för alla kontroller.

Jag ligger lååååångt efter med att läsa era bloggar men ska försöka ta tag i det också. :-)

Kram!

En vecka i paradiset!

Nu är vi tillbaka i Sverige efter en vecka i paradiset Marmaris, Turkiet!
Vår semester har varit toppen även om vi råkade ut för ett par ordentliga åskoväder de sista kvällarna. Vi kunde iallafall sola och bada varje dag och det var huvudsaken. Både Bus och Lilla O passade även på att fixa till sommarfrisyrerna hos hotellets egen frisör. Bus diagnoser har vi inte märkt mycket av den tid vi tillbringat med vårt resesällskap men då vi var ensamma med honom blev det väldigt tydligt att åtminstonde mr Tourettes följt med honom som fripassagerare på resan. Ticsen har varit väldigt intensiva och stundtals riktigt jobbiga när vi var ensamma på hotellrummet. Flygresan gick bra både dit och hem men transfern mellan flygplatsen och hotellet var jättelång och jobbig. På hemresan blev Bus dessutom åksjuk och kräktes ner hela sig i bussen.

Turkiet visade sig vara ett mycket trevligt semesterland och turkarna är barnkära och vänliga. Visst blev det ett evigt tjatande från försäljarna på bazaren och att ständigt behöva köpslå och pruta var inte heller så kul men aldrig möttes vi av ett otrevligt ord från någon trots att vi många gånger sa att vi inte var intresserade. Nu blev det en hel del shopping ändå, det var ju ganska ordentligt mycket billigare än i Sverige och det var jättekul att kunna frossa i alla kläder och prylar som fanns att köpa.

Att vara stark

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna
Att var stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller att vilja mest
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas

Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den
Att falla till botten, att slå sig hårt och alltid komma igen
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit

Av Marie Fredriksson Anthony


Denna dikt hade C hittat på nätet och tyckte så mycket om den att hon länge hade den uppsatt på sitt kylskåp. Den betydde mycket för henne och den fanns med i hennes dödsannons. Jag tycker det är en otroligt fin dikt som på pricken beskriver hur C var som person. Känner även att den betyder mycket för mitt eget liv och för min familj.

Bus och Lilla O har idag sin sista skoldag för detta läsår. Vår resa närmar sig... Bus är speedad men lycklig över resan, Lilla O likaså. Vi missar begravningen och det känns som om det nog var en mening med det. Jag vet inte hur jag skulle ha orkat. Fina blommor kommer att finnas på plats och vi skänker även ett bidrag till barncancerfonden. Våra tankar kommer att vara hos C´s familj och när vi kommer hem går vi till C´s grav och tar vårt eget avsked.

Tack alla snälla fina läsare som skrivit så fina kommentarer!

Kram!

Hon har rest...

För ett par år sedan fick jag ett litet blomskott av min fina vän C. Hon har haft de mest underbara pioner i sin trädgård under hela vår 20-åriga vänskap och varje år då de blommat har jag beundrat dem. Själv har jag allt annat än gröna fingrar så i min egen trädgård har det inte funnits mycket att beundra.

Jag var ytterst tveksam till att jag någonsin skulle få pionen att blomma speciellt då hunden vid flera tillfällen lyckades gräva upp det lilla skottet. Så blev den en ny sommar och makalöst nog kom det en blomsterknopp som sedan blev den vackraste blomma. Denna sommar har mitt lilla pionskott växt till sig ordentligt och där är nu 13 knoppar som väntar på att blomma ut sin prakt.

C hann aldrig se hur fantastisk pionen blivit denna sommar. Hon har somnat in och slipper smärta och sjukdom och jag kan inte fatta att jag aldrig mer får höra hennes röst och kloka ord. Jag kan bara inte fatta det...

Hon var fru, mamma, dotter, syster och dessutom var hon min bästa vän. Jag gråter för hennes familj, tänker på vilken oerhört jobbig tid de är mitt i nu. Jag gråter för att det är så fel att en kvinna som var mitt i livet ska vara tvungen att lämna det.

Ofattbart...

Finaste C, du fattas mig...

Award!

Vill börja med att tacka fina Mia med bloggen Mia´s Universum för en trevlig Award! Med denna utmärkelse ingår även utmaningen att visa den 10:e bilden i bloggen. Min bild idag blir alltså på sötaste Lilla O när vi sitter på tåget på väg hem från en heldag på Grönan tillsammans med kusinerna. :)

Idag har Lilla O förhoppningsvis haft ännu en härlig utflykt men denna gång tillsammans med fritids. De har åkt båt till en ö i vår skärgård och ska vara där hela dagen. Sjöräddningen står för transporten ut till ön. Denna resa blir av tack vare ett politiskt beslut, kommunens samtliga fritidsbarn ska få chansen till detta. I vår kommun finns många barn som aldrig någonsin skulle få chansen att åka båt annars så det är en uppskattad utflykt. Tyvärr får ju inte barnen som ej har fritidsplats följa med, de har vanlig skoldag istället.

Bus är urless på skolan nu. Tack o lov är det ju snart är slut på terminen. Som läxa tills idag hade han 40 minuters räkning i matteboken. Det är ju helt omöjligt att få honom att kunna koncentrera sig på sådant när medicinen gått ur kroppen. Fattar inte heller varför klassen ska få en sådan läxa. Att läsa på till prov och träna glosor är helt ok som hemarbete men att sitta i 40 min med matteboken tycker jag man ska hålla på med i skolan och inte i hemmet.

Jag har mycket svårt att fokusera just nu. Är djupt oroad över min bästa kompis som kämpar för sitt liv på ett vårdhem. Saknar våra samtal om allt vad livet innebär. I 20 år har vi varit vänner och vi har delat både skratt och gråt. Nu ska vi snart ut och resa på varsitt håll men skillnaden är att jag kommer tillbaka men det gör inte hon. Hon ska ut på sin sista resa och jag saknar henne redan...

Ta hand om er och de ni håller kära!

Kram

Jorå, jag finns kvar!

Har varit borta från bloggen alldeles för länge. Man har ju liksom så mycket annat som tar upp det mesta av tiden. Jag har ju t o m ett jobb att tänka på nu! Visserligen är det bara ett jobb till låns, arbetstränar ju, men man kan ju låtsas att det är mitt alldeles egna riktiga jobb. Så bra trivs jag nämligen! Har börjat jätteförsiktigt med endast 6 tim/v men det ska utökas nu till 9 tim/v och sedan kanske det går med en rasande fart till hela 20 tim/v. Det är nog maxgränsen för vad jag klarar. Men jag sörjer inte för det, halvtid är nog alldeles utmärkt för en sådan som jag.

I fredags kändes det en smula underligt att lämna barn och man (som hade ledigt från skola och jobb)hemma och själv åka till jobbet ett par timmar. Det brukar ju vara jag som blir lämnad kvar hemma när de andra åker iväg. Ett jäkla åskväder var det också. Så pass att blixten slog ner och min arbetsplats blev utan fungerande telefoner!

För övrigt har det varit utvecklingssamtal för Bus. Hans klass har ju haft mängder med nationella prov denna termin. Bus resultat var blandat. Vissa prov hade han alla rätt på och några hade det gått lite sämre på. Engelskan klarar han alltid utmärkt. Han är en stjärna i engelska.

Matten har det däremot börjat gå lite trögare med. Ett av de nationella proven hade han inte ens fått godkänt på, en poäng fattades för det. Läraren visade mig provet och vid första felet satt jag länge och funderade eftersom jag tyckte att Bus svarat så rätt som man bara kunde och ändå hade han fått en bock av läraren. Jag påpekade att jag då inte kunde komma fram till något annat och då började läraren kolla närmare på talet och det visade sig att Bus hade rätt. Blev nog en smula pinsamt för läraren som även fick ändra hela provresultatet från icke godkänd till godkänd eftersom det bara var en liten poäng som saknats.

Han skyllde på att han hade haft så många prov att rätta. Jag har lite svårt att ta en sådan bortförklaring när det handlar om att bli godkänd eller icke godkänd. Då tycker jag faktiskt att läraren ska vara extra uppmärksam.

Lilla O har sitt utvecklingssamtal nästa vecka. Hon gillar skolan mer och mer nu, speciellt sedan hon blev färdig med de där rackarns bokstäverna. Inte kul och stimulerande att traggla sig igenom hela alfabetet när man redan kan det. Nu får hon roligare och mer utmanande uppgifter och det märks på henne att hon trivs bättre med det.

Idag har jag och Lilla O varit till frissan. Det är flera frisörer som jobbar i samma salong så då brukar vi boka in oss hos varsinn samtidigt. Lilla O´s fd friidrottstränare jobbar som frisör så hon hade såklart bestämt sig för att bli klippt av henne. Hon tyckte det var spännande att träffa henne i en helt annan miljö än på träningen. Lilla O ska spara ut sitt hår så hon ville bara toppas men jag var så less på mitt långa hår så jag klippte av ett par decimeter och har nu en fin bob-frisyr istället. :-)

Nu ska jag gå ut och roa Lilla O lite. Har lovat att hitta på något skoj med henne då hon inte kunde vara med på träningen eftersom hon är förkyld.

Ska försöka hinna med att kika in till er andra också! Har varit urusel på att lämna kommentarer på de bloggar jag brukar besöka men jag ska skärpa mig!

Kram!

Habgnabb och jobb

Förra veckans besök på Hab gjorde mig rätt så upprörd. Det var ord och inga visor från psykologen och det kändes en aning orättvist. Vi hade sedan en månad tidigare kommit överens om ett par mål som ska försöka uppnås. Ett av dessa mål har vi kört fast rejält med och det var just det som psykologen tyckte var så fel.

Jag förstår att hon vill Bus bästa men grejen är att hon verkar inte förstå att det vill vi också. Hon träffar Bus en timme åt gången lite då och då och har fortfarande inte sett hans mindre charmiga sida. Det gör mig så arg när hon då slänger ur sig uttryck som: "men det är väl ändå ni som föräldrar som bestämmer?". Som om livet med Bus vore så jäkla enkelt. Vi älskar honom men att påstå att livet med honom är enkelt är helt fel. Den senaste månaden har han mått dåligt pga jobbig i skolan och oro inför utlandsresan. Då är det jättesvårt att pressa honom med nya rutiner.

Hade ju tänk åka till Arlanda i lördags för ett litet studiebesök. Det blev inget av med den resan eftersom Bus vägrade. Han vägrar mycket nuförtiden.

Jag har börjat arbetsträna! 2 tim/dag 3 dagar i veckan ska jag arbetsträna på en av kommunens dagliga verksamheter för förståndshandikappade. Jag har ju jobbat inom det området tidigare och trivdes väldigt bra då så nu när jag skulle föreslå en plats tänkte jag att det skulle vara trevligt att återvända till den miljön.

Jag har förresten ett nytt favoritprogram på tv. Det är "The Big Bang Theory", en komediserie om ett kompisgäng. En av huvudpersonerna heter Sheldon och ska väl föreställa urtypen av Aspergare. Rolig serie som jag kan rekommendera! Bus gillar den också, mest för att han känner igen sig i Sheldon.

Idag ska Lilla O ta med sig en kompis hem från skolan. De tränar friidrott tillsammans så de ska leka en stund innan det är dags att åka iväg på träning.

Ha´det så bra!

Lilla O´s hälsningsfras

Lilla O satt och pysslade häromdagen. Hon tycker om att skriva och rita och ofta blir det små skyltar som hon sätter upp lite överallt här i huset. Efter en stund kom hon ut till mig i köket och satte upp sin lilla skylt på köksskåpet.

"Jäkligt Välkommen!" stod det skrivet med spretiga bokstäver. Jag började fnissa och då undrade hon lite ilsket vad det var som var så roligt. "Säger man inte så då?" undrade hon på fullaste allvar. Det visade sig att hon missuppfattat hälsningsfrasen "Hjärtligt Välkommen!" och trodde att det var "Jäkligt" man sa. :-)

Lilla O är en rolig liten tjej. Hon suger i sig som en svamp av allt som sägs och händer omkring henne men ibland så uppfattar hon vissa ord helt fel.

Idag ska vi till Habiliteringen med Bus och det är han inte så glad åt. Det blev lite surt på morgonen och när han är ilsken är det som vanligt Lilla O som får känna på det. I morse tjatade han om att han var så jäkla trött på sin adhd och han började skrika att Lilla O minsann hade adhd hon också. Hon tittade förvånat på mig och sa "Har jag???" men mycket mer än så reagerade hon inte. Jag sa till Bus att hela familjen antagligen har en släng av adhd och då såg han ganska nöjd ut.

Bus har aldrig klagat på att han har en Asperger och en Tourettes diagnos också, när han är sur är det alltid enbart Ahdh:n som han muttrar om. Vet inte varför.

Vi har fortfarande inte åkt till Arlanda för att visa barnen hur det ser ut där men förhoppningsvis kanske det kan bli av till helgen. Bus vill inte åka dit eftersom "det är så jobbigt med bilresan" men vi ska försöka övertala honom.

Mind maps

Bus klass har de senaste veckorna läst om medeltiden. Vecka efter vecka har han fått läxa om detta och som vanligt när det gäller läxor så blir det konflikter. Bus är inte intresserad av historia, han blandar ihop Skötkonung med Ladulås och Jarl och gud vet allt vad de gamla kungarna hette.

I skolan har de fått använda sig av s k "mind maps", stödord som ska få barnen att lättare komma ihåg när de ska redovisa. Denna vecka fick Bus 9 papper med sig hem där han skrivit olika mind maps om medeltiden. Ingen fullständig text till oss föräldrar för att kunna hjälpa honom på traven när han låser fast (och det gör han hela tiden) i sen redogörelse.

Igår gick jag ännu en gång igenom allt med honom, i allafall allt som jag kunde tyda ut av hans mind maps. Jag vet ju inte vad de har pratat om i skolan så då är det inte heller lätt att tyda hans stödord och få ihop det hela. Bus blev surare och surare, suckade uppgivet gång på gång att han inte förstod eller kom ihåg.

I morse gjorde jag ett nytt försök eftersom de skulle få skriftligt förhör i skolan idag. Jag ställde frågor om digerdöden, hur den kom hit upp till Norden. Bus vägrade svara. Frågade honom flera gånger men OM han överhuvudtaget sa något så var det fula ord. Lilla O satt tyst brevid mig och plockade med sin frukost.

När det var dags att åka till skolan var Bus fortfarande sur. Jag tror han är så vansinnigt less på skolan nu. I ren frustration rev han ner flera jackor från klädhängaren i hallen och kastade dem över Lilla O som satt i trappen och knöt skorna. Hennes glasögon slogs av när Bus viftade till med jackorna över henne ansikte. Hon suckade, tog på sig glasögonen och blinkade bort tårarna. L tog med sig Bus ut på gården och jag försökte uppmuntra Lilla O som så många gånger råkar ut för Bus utbrott. Jag strök Lilla O med handen över håret och hon tittade upp på mig och sa: "Den kom med båt!". "Vadå??" sa jag som inte fattade vad hon menade. "Digerdöden kom med båt från England, det hörde jag igår när du läste för Bus".

Lilla duktiga Lilla O. Bus är ju också jätteduktig men det är så tydligt att detta sätt att lära inte passar honom. Han kommer ju inte ihåg varför han skrivit vissa av stödorden i sina mind maps. Såg att tv4 ska börja sända en tv-serie om Sveriges historia. Måste försöka få Bus att titta på den för jag tror att han skulle lära sig mycket på så sätt.

Nygammalt specialintresse

Bus specialintressen har varierat genom åren och nu är ett nygammalt på tapeten igen. Pokémon har åter uppslukat honom och helt plötsligt kretsar allt kring dessa fantasifigurer. Tidigare har detta specialintresse innefattat samlarkort, samlarfigurer och diverse spel men denna gång verkar det som om han enbart bryr sig om speldelen.

Han har dammat av sin sedan länge bortglömda Nintendo DS och spelar Pokémonspel på den, surfar på internet för att leta diverse info om spelet där och pratar oavbrutet om detta. Han har t o m lyckats övertyga Lilla O om att hon verkligen skulle gilla att spela Pokémon hon också och tycker att hon ska önska ett sådant spel från oss.

Nu hoppas jag att han inte får upp ögonen för samlarkorten igen eftersom de tusentals han redan har räcker gott och väl. Minns med fasa åren då han tjatade om nya Pokémonkort varje dag. Vågar knappt tänka på hur mycket pengar vi köpt dessa kort för totalt.

Bus för mer än gärna ha specialintressen men när det börjar handla om kostsamma intressen blir det väldigt lätt konflikter eftersom Bus har noll koll på pengars värde.

Kan förresten även berätta att Bus förra veckan fick erbjudande om att låna lärarens dusch (för att kunna ställa om temperaturen). Bus tackade artigt nej och läraren trodde att han duschade i vanliga omklädningsrummet. På väg hem från skolan berättade Bus att han i vanlig ordning endast sköljt av håret under kranen i tvättstället. Jag sa åt honom att det inte gör något, han får se till att duscha hemma istället de dagar han haft gympa. Trots detta löfte blev det ett jäkla liv igår morse när Bus skulle till skolan. Tisdagar = gympa. Känns på något vis som om han inte riktigt förstår att han inte behöver smyga med detta för oss och läraren. Kanske behöver han bara tid att låta det sjunka in.

Igår betalade vi vår resa till Turkiet så nu börjar det kännas verkligt. Hoppas nu bara att den där envisa vulkanen inte ställer till det för oss för då har vi även ett utbrott att vänta oss här hemma. Bus har förvarnat...

Kram till er alla!