Förnyelse

Nytt år och dags för lite förnyelse tycker jag. Bloggen får sig en liten make-over och detsamma gäller för huset och kanske till och med mig själv. Huset ska äntligen få ett fint badrum och övriga projekt som väntar är:

*Måla träpaneltaket i sovrummet.

*Tapetsera Lilla O´s rum och förvandla det till en Indisk dröm.

*Tapetsera arbetsrummet och inreda det till att vara både praktiskt och fint.

*Fixa tvättstugan genom att på billigaste sätt få den att se lyxig och inbjudande ut.

*Måla alla möbler som jag fyndat och som kommer att bli underbara med lite färg.

Listan skulle kunna göras hur lång som helst egentligen men det gäller nog att bara nämna fem projekt åt gången för annars har jag en man som garanterat går i baklås. Med mig som arbetsledare kan livet vara ganska hårt. ;-)

Bus har varit på sin sista testomgång på Hab. Psykologen påpekar gång på gång hur intelligent han är och det märks att Bus favorit litteratur alltid varit faktaböcker. Men när hon frågade honom om han visste vem Ludvig von Beethoven var så sa han först att det var en kille som höll på med musik. Psykologen nickade uppmuntrande och undrade om han ville säga något mer om denna musiker. Då sa Bus att den där Beethoven hade något med rock eller blues att göra. :-) Nåja, man kan ju inte kunna allt. Det är väl inte direkt faktaböcker om musik han läst genom åren.

Vi har varit på farfars begravning och den var så vacker och blev för oss ett riktigt fint minne. Det kom väldigt mycket folk, farfar har nämligen jobbat som militär och det var många gamla arbetskamrater som ville ta ett sista farväl. Vid kaffet efteråt bjöds vi på flera riktigt roliga anekdoter om farfar från den tiden när han fortfarande jobbade. Kändes bra att det blev en varm och trevlig minnesstund.

Ikväll väntar kalas hos min syster som fyllde 42 för några dagar sedan. Ni kanske kommer ihåg att jag skrev om hennes son som blivit misshandlad på skolan? Nu har detta gått till åtal och rättegången blir i slutet av januari. Då tänker minsann moster också se till att vara där för att ge det stöd som behövs. Vår tidining har skrivit artiklar två dagar i rad om händelsen och nyhetschefen skrev till och med om att han själv varit en mobbare i skolan. Något som han såklart skäms väldigt mycket för idag.

Nej, nu ska här fortsättas att planera badrummet. Badkar (massage), toastol och handfat är redan införskaffat. Nu återstår att välja hur väggarna ska se ut. Har hittat en laminatskiva som ser ut som kakel och som kan fästas utanpå våtväggen. Hur smidigt som helst. Det borde ju inte trötta ut mannen allt för mycket så då orkar han nog med några andra projekt på min lista också!

Trevlig helg!

God Jul!

Vill med detta inlägg önska Er alla en riktigt God Jul! Här hemma ska vi snart äta en god middag och sedan blir det uppesittarkväll med Bingolotto. Bus och Lilla O har gjort 3 sorters julgodis och förväntan inför julafton är stor. Granen står grann men inte speciellt grön, har aldrig varit med om makan till gran att barra. I morgon tar vi farmor med oss och åker till mormor och morfar för att äta julmiddag och efter det fortsätter vi hem till min syrra och hennes familj och har vi riktig tur så kommer tomten dit!

Hoppas ni får en riktigt härlig jul!

Kram!

Sorg

Barnens farfar är död. Beskedet kom i förrgår och det var oväntat. Visserligen hade farfar Alzheimers och bodde på gruppboende men han hade inte visat några tecken på annan sjukdom. Tvärtom var han pigg och välmående, förutom sitt dåliga minne.

Det gick hastigt, plötsligt hade han ramlat bakåt och personalen trodde att han fick ett ep-anfall. Andningen försämrades snabbt och det gick så fort så ambulansen hann inte ens fram innan allt var över. Troligtvis var det hjärtat. Det är i allafall läkarens teori.

Vi trodde inte att vi skulle mista honom så här. Inte så snabbt. Men med facit i hand var det såklart det bästa sättet, om det nu finns något bra sätt att lämna jordelivet på. Vi ville inte se honom tyna bort i en sjuksäng som de flesta Alzheimerspatienter gör i slutet av sitt liv.

Barnen reagerar olika. Lilla O undrar om farfar hade ont innan han dog och hon har haft svårt att koncentrera sig på lek och hon har blivit arg och ledsen för småsaker. Bus har knappt visat någon reaktion alls. Han frågade Pappa L om han var ledsen och sedan tog han på sig hörlurarna och fortsatte med sitt World of Warcraft-spelande på datorn. Att han inte visar någon reaktion betyder inte att han inte sörjer farfar. Det är bara det att han gör det på sitt eget sätt.

Vi låter helgerna passera innan det blir begravning i mitten av januari. Försöker ta hand om farmor och ge henne det stöd hon behöver. Någonstans bland molnen finns farfar, sittandes i sin segelbåt och spelar på sitt munspel.

Vilken lättnad...

I fredags hade jag ett gemensamt möte med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan inbokat. Jag har ju sjukersättning som tar slut i mars nästa år och enligt vår regering ska jag ju bli frisk då. Tanken har varit att jag skulle ut på arbetsträning men vilket typ av arbete jag skulle kunna klara av har jag ägnat månader åt att grubbla på. Innan jag blev sjuk hade jag arbetat i mer än 10 år med administration och det har varit uteslutet att jag skulle kunna fortsätta med den typen av arbetsuppgifter.

Vid mitt senaste möte med Af och Fk bestämde vi att jag skulle få fokusera på Bus utredning och eftersom den var planerad att vara färdig den 25 november bokade vi in nästa möte till 4 december. Nu blev ju hela utredningen försenad och jag har mått urdåligt över vetskapen om att jag ändå måste tvingas ut på arbetsträning.

Kl 11.00 var mötet inbokat och det var med tunga steg jag gick in till Af för att vänta på mina handläggare. När kl var 11.15 hade jag ännu inte blivit uppropad och tjejen som satt i kundtjänst frågade vem jag väntade på. Efter en stund kom Af-handläggaren ut och berättade att något måste ha blivit fel, hon hade en helt annan person inbokad. Jag var stupsäker på att jag hade rätt tid uppskriven men suckade och sa att de fick skicka mig en ny tid. Jag var förbannad när jag gick därifrån för även om jag gruvat mig för mötet så gillar jag inte när de slarvar och inte håller reda på vem de ska träffa.

Senare på dagen ringde Fk-handläggaren. Jag har turen att ha en väldigt bra handläggare och hon gjorde mig inte besviken denna gång heller. Hon bad om ursäkt och förklarade att det var helt och hållet deras fel och att det såklart varit meningen att jag skulle ha blivit underrättad om att tiden var avbokad. Sedan sa hon att hon och Af var överens om att jag ska få mer tid på mig till att fokusera på Bus och mig själv. Någon arbetsträning ska det inte bli tal om förrän tidigast efter mars och när sjukersättningen slutar betalas ut kommer jag att få ersättning som motsvarar a-kassa.

Jag är lättad. Somliga kanske tycker att jag bara skjuter problemen framför mig och på sätt och vis gör jag ju det men just nu är det precis vad jag måste få göra.

Kram!