Cyklar

Nu är det ny vecka och denna innebär bara fyra skoldagar innan det är dags för ett efterlängtat påsklov.

Bus och Lilla O fick nya cyklar i helgen. Lilla O´s cykel var i och för sig begagnad med i mycket fint skick. Bus köpte en sprillans ny cykel för egna pengar. Lilla O var rätt så avundsjuk när hon "bara" skulle få en begagnad och ställde därför till med stor drama inne på affären. Hon var riktigt "obevänlig" (hennes egna påhittade ord som betyder otrevlig).

Hon vandrade iväg i affären och hade en bit längre bort upptäckt cyklar i hennes storlek. Fina rosa med silvriga blommor på. När det gick upp för henne att vi inte gick att övertala frågade hon lite försynt om hon kanske kunde få en ny sparkcykel. Det kunde jag tänka mig att gå med på eftersom Bus förra året lånade ut Lilla O´s sparkcykel till en kompis som körde sönder den. Lilla O gick för att visa mig sparkcykeln och där stod den, alldeles bedårande rosa och söt (om en sparkcykel nu kan vara söt...) och den kostade bara 199:-. En sådan fick det bli och dessutom en cykelkorg som skulle passa hennes "nya" begagnade cykel som vi skulle hämta hos våra kompisar.

Bus valde en vit cool cykel och en tuff hjälm som passade bra till. Nu är det meningen att barnen ska cykla till och från skolan istället för att åka bil dit och promenera hem. Pappa L följer med dit och jag hämtar på eftermiddagen. Ska bli skönt att slippa gå den långa vägen hem varje dag.

Antikt

Äntligen är lurar-dagen över. Barnen gav järnet och aprilskämten haglade över mig hela dagen. Prins Bus kom inte ihåg att lura mormor, han skulle ta med sig en kompis hem från skolan och då låg hans fokus på det. Lilla O hade en papperslapp som hon smög med och kikade på hela em. På den hade hon skrivit: Du har en fet fläck på tröjan. Det var en fusklapp till det som hon uppenbarligen tyckte var det ultimata skämtet och det testade hon på mig, Bus och pappa L.
:-)

I morse kunde vi läsa i lokaltidningen att Antikrundan kommer att spelas in här i vår stad i sommar. Bus undrade om vi skulle vara med då.

Jag: "Vi har ju inga antika saker att visa upp"

Bus: "Vaddå antika saker, vad är det?"

Pappa L: "Det är sådant som är riktigt gammalt"

Bus: "Jamen det har vi ju!"

Pappa L: "Vaddå?"

Bus: "Mamma och du..."

Tack för den! :-)

April, april!

Idag är det 1:a april. En dag som inte går obemärkt förbi hos Bus. Han vill så gärna att man ska gå på hans aprilskämt men han har inte riktigt förstått hur det hela fungerar. Man måste ju vara lite listig och klurig för att lura någon men det har han liksom inte tid med. Snabbt ska det gå och ofta hinner man inte ens fatta vad han säger förrän han ropar: "April, April din dumma sill!". Jag försöker förklara för honom att för att lyckas lura någon måste man ju för det första hinna låta dem höra vad man säger.

Vid frukostbordet duggade aprilskämten tätt och till slut blev det ett sådant pladder att jag var tvungen att införa aprilskämtsförbud, i alla fall tills han ätit färdigt. Förstår ju att han så vansinnigt gärna vill lura någon ordentligt men utan viss hjälp kommer han aldrig att lyckas.

Idag ska mormor hämta barnen på skolan och Bus och jag har kommit överens om att han ska försöka lura henne. En gång tidigare hade Bus lyckats låsa in sina nycklar i skåpet på skolan och den gången blev det lite stressigt för mormor innan hon fick tag på en reservnyckel. Idag sa jag åt Bus att han kunde ju försöka lura i mormor att denna gång har han låst in både den vanliga nyckelknippan och reservnyckeln. "Men då måste du hålla god min och låta henne tro att det verkligen är så" sa jag.

Vi får väl se hur det går. Jag gissar på att mormor inte ens kommer att hinna höra vad han säger innan han förtjust ropar "April, april din dumma sill!". :-)

Tävling!

Idag har det varit friidrottstävling i Bollnäs. Det var Lilla O´s första tävling sedan hon började träna friidrott och hon har längtat enormt mycket efter denna dag.

Bus har den senaste tiden tyckt det varit jobbigt att träna. Eftersom det är vinter måste ju träningen hållas inomhus och där vi bor finns ingen friidrottshall utan träningarna hålls i små idrottshallar och t o m en gammal kulvert under ett fd vårdhem används till att springa i. Detta har inte passat Bus något vidare. Han är ljudkänslig och i en stor grupp med högljudda barn som ska trängas i en kulvert blir det helt enkelt för jobbigt för honom.

Trots detta gick han med på att anmäla sig till denna tävling. Vi övertalade honom med att han ändå skulle vara tvungen att vara där med oss hela dagen och då vore det väl lika bra att tävla istället för att bara sitta och ha långtråkigt?

Lilla O ställde upp i följande grenar: längdhopp, 60 m och 200 m.

Prins Bus bestämde sig för: längdhopp och 600 m.

Dagen till ära hade barnen fått klubboveraller, det är ju mycket roligare om det syns vilken klubb man hör till. Svart och gult är klubbfärgerna.

Lilla O kämpade mycket bra, hon tog inga medaljer men humöret var i topp hela dagen.

Bus gjorde otroligt bra ifrån sig han också, otränad som han är. Det blev brons i längdhopp och silver i 600 m! Han har uppenbarligen talang för detta eftersom han varje gång får så bra resultat när det är tävling.

När tävlingarna var slut åkte vi till en nyöppnad stor affär och där tog Bus ork slut. Han fick ett utbrott och vi blev i vanlig ordning utstirrade. Bus rev ner pris-skyltar och sparkade på varukorgar, slog mig och fula ord bara forsade fram ur min käre son.

Åkte sedan till MAX för att äta och där gick det inte heller bra. Bus chickenburger var alldeles för välstekt, han blir äcklad av brända kanter. Vi fick säga till om en ny och helt otroligt nog var även denna burgare bränd. Då höll Bus på att gå i bitar. Han var inte arg men så väldigt ledsen. Tårarna sprutade och det var väldigt jobbigt för honom. Jag gick till kassan och förklarade för personalen att vi ville ha ännu en ny burgare. Lite konstiga blickar fick jag men jag förklarade att Bus verkligen inte klarar av brända kanter. Den tredje burgaren blev godkänd och Bus kunde äntligen börja äta.

I kväll ska vi titta på Robinson och vi är nog flera i familjen som kommer att somna i tv-soffan.

Helgen

Helgen började inget vidare. Fredagskvällen som skulle vara en mysig familjekväll blev istället en orolig och ängslig kväll för Prins Bus.

På morgonen hade han varit till Bup för kontroll av blodtryck och puls och ännu en gång var pulsen alldeles för hög. Läkaren är bekymrad. Han är rätt säker på att den höga pulsen inte är en biverkning av medicinen utan istället ett tecken på stress hos Bus. För att vara helt säker på att inte heller någon infektion ligger bakom så ville läkaren att den förstorade lymfkörteln ska kollas upp igen.

På fredag kväll var Bus rädd och ledsen. Kl 04 på lördag morgon gick han på toa och då kräktes han. Ungen var så full av ångest och oro och kramade mig hårt medans han gråtandes berättade att han tror att han är allvarligt sjuk. Jag är övertygad om att det var hans ångest som fick honom att kräkas. Jag gjorde mitt bästa för att lugna honom och senare på dagen mådde han bättre.

På söndagen bestämde vi att vi skulle göra ett försök att köpa nya skor åt både Bus och Lilla O. Just skoköp är något som brukar fungera dåligt med Bus. Han är mycket mer intresserad av att plocka ner alla bollar som finns uppsatta i sportaffären. Innan vi gick in i affären så sa jag: "Bus, vet du vad jag vill?". Han suckade och svarade: "Ja ja, jag ska låta bli bollarna".

Riktigt duktig var han därinne, inte en enda boll plockades ner. Lilla O hittade de skor hon ville ha ganska snabbt, det blev ett par PUMA, svarta med lite rött på, väldigt snygga. Jag anade vilka Bus ville ha men sa inget utan frågade honom om han sett några snygga. "Det är ingen idé, jag får ändå inte köpa dem för du kommer att tycka att de är för dyra" suckade han.

Jag plockade ner skorna som jag gissat på och visst var det dem han ville ha. Märket var DC och skorna var svarta med mönster av dödskallar och annat som Bus är otroligt förtjust i. Klart han skulle få köpa skorna. Alla bollar låg ju kvar på sin plats i sportaffären och det har aldrig hänt tidigare när vi varit dit så någon belöning måste han ju få. ;-)

Resten av vår shopping gick helt utan problem och det var läääängesedan vi fick uppleva det.

En helt fantastisk vän!

Jag har hittat en helt fantastisk vän. En kvinna som skulle kunna vara min tvillingsjäl.Vi ser helt olika ut men våra liv är mycket lika.

Hennes son har samma diagnoser som Bus och det är en enorm lättnad att ha hittat någon som exakt förstår vad jag menar när Bus har haft en dålig dag. En person som förstår vad jag menar när jag säger att jag blir så less och trött men som också precis som jag kan se många av våra barns tokiga upptåg med glimten i ögat. Det som nästan fått oss att gråta kan efter en tid få oss att le vid minnet.

Det är viktigt med någon som förstår att efter ett utbrott från Bus där han kallat mig för alla tänkbara fula ord kan jag ändå hålla om honom och säga att jag älskar honom. Att leva med våra barn är som att vara mitt i en bergochdalbana utan slut. Min vän förstår precis vad jag menar.

Tack för att du finns Pilla!

Kram!

Rut

I somras blev vi tillfrågade om vi ville adoptera ett par undulater. Ägaren hade avlidit och fåglarna hade fått ett tillfälligt hem hos hennes dotter. L var inte riktigt med på noterna den gången så det blev inget.

För drygt en månad sedan såg jag en annons på Blocket att fåglarna fortfarande behövde ett permanent hem. Denna gång tog jag hjälp av Bus och Lilla O för att övertala L. Han kapitulerade och vi hämtade hem fåglarna. Ett vackert par som fick namnen Rut och Knut.

Hela familjen charmades av dessa färggranna varelser. Första morgonen tassade Bus ner tyst och försiktigt och jag hittade honom sittandes vid buren småpratandes med Rut och Knut.

I två veckor varade lyckan. Varje kväll hade vi lyft undan fågelburen till ett stängt rum eftersom vår katt Zlatan visat ett lite för stort intresse för Rut och Knut. Denna kväll tyckte jag att Zlatan nog hade vant sig vid att ha fåglar i sin närhet så jag bestämde att fågelburen fick stå kvar på sin vanliga plats även under natten. Big misstake!

Jag vaknade vid 4-tiden på morgonen av ett förfärligt väsen. Fåglarna skrek för livet, bokstavligt talat. Zlatan hade tippat ner buren i golv och lyckats få upp luckorna i gallret. Han fick tag på Rut och dödade henne omedelbart.

Bus och Lilla O sörjde enormt. Deras älskade Rut blev dödad av deras lika älskade katt. Rut lades i frysen i väntan på att tjälen ska gå ur marken, sedan ska hon begravas.

Igår skulle jag och barnen hämta något ur frysen och då frågade de om de fick titta på Rut. Hon såg ju helt oförstörd ut så jag tyckte det var en ganska bra idé att de fick se hur fridfull hon såg ut. Lilla O, som är den som sörjt Rut mest, tyckte att hon var fin där hon låg stel som en pinne. Bus blev betydligt mer känslosam, han fick tårar i ögonen när han tittade på Rut.

Lilla O skulle trösta honom och sa: "Bus, du vet, det är bara skalet som ligger där, stjälken är uppe i himlen!". Vi skrattade och undrade om det verkligen var stjälken som var uppe i himlen.

Lilla O: "Nej, just ja, jag menar hälen." :-)

Knut har fått en ny sambo som även den heter Rut men den kan också vara en Roger, vi är inte riktigt säkra på det ännu.