Med plingplongtaxi till plåsterhuset

Söndag kväll och vi hade ätit en underbart god torskröra till middag. Efter maten skulle jag klippa håret på Bus och jag hann väl snagga honom till hälften då den alltför välbekanta magsmärtan slog till med våldsam kraft. Gallstensanfall.

Klippningen gick ju inte att avsluta, jag kunde knappt stå på benen, så Bus såg minst sagt lustig ut i håret med det kunde ju inte hjälpas. Snart krälade jag runt i soffan, kunde varken sitta eller ligga. Gick dubbelvikt in till toaletten för att hämta en hink, kände att en kräkning inte var långt borta. På vägen tillbaka till soffan vändes plötsligt hela världen upp och ner och hade jag tagit ett steg till skulle jag definitivt ha svimmat. Sjönk ner på golvet, satt hängandes över hinken och ansiktet blev genomvått av svett.

Barnen ropade oroligt och L försökte lugna dem. Själv orkade jag knappt svara på barnens oroliga frågor. Smärtan var fruktansvärd och jag kämpade för att hålla mig vid medvetande. Tänkte ett tag att jag skulle låta medvetslösheten ta över bara för att slippa smärtan men någonstans sa mitt förnuft att det skulle skrämma livet ur mina barn.

Tog mig krypandes till soffan och kunde äntligen ligga med vågade inte röra mig minsta lilla. Hade tagit en supp Voltaren så snart smärtorna började men den smärtlindringen hjälpte inte. Jag bad L ringa sjukvårdsupplysningen men där var det telefonkö så då återstod 112. Vi hade tur, en ambulans fanns i stan och kom hem till oss inom kort. Vi bor i en liten stad utan akutmottagning, endast en jourmottagning som stänger redan kl 18 på helger. Eftersom jag så väl kände igen smärtorna som gallstensanfall var min enda önskan att bli smärtlindrad. Jag hade hoppats att ambulanspersonalen hade kunnat ge mig en spruta men det visade sig att de endast hade tillgång till morfin och det kunde förvärra just gallsmärtor.

Närmaste akutmottagning ligger i Hudiksvall ca 6 mil bort. Där hade de intagstopp på kirurgpatienter just denna kväll. Ambulansen hänvisades till Gävle, 8 mil söderut. På darriga ben och med stöd från sjuksköterskan tog jag mig ut till ambulansen och vi åkte till Gävle sjukhus.

När vi kommit fram tog det inte lång stund förrän jag träffat en läkare och fått en spruta med smärtlindring. Efter 45 minuter var jag i stort sett smärtfri och fick klartecken på att åka hem. Jag frågade läkaren om jag fick ta en sjukresetaxi och då undrade han om det inte gick någon buss eller ett tåg hem. Jag hade kommit dit i ambulans och visserligen mådde jag bättre men inte sjutton kunde jag ta mig hem med hjälp av buss eller tåg. Jag var ju darrig och klen och en aning snurrig i skallen efter sprutan. Kände hur jag började ilskna till och det såg nog den unge doktorn för han sa att sjuksköterskan fick avgöra. Strax efteråt kom sköterskan in och sa att det var ju självklart att jag fick en taxi.

Klockan var närmare midnatt när jag kom hem igen. Både Bus och Lilla O var fortfarande vakna, de hade blivit ordentligt uppskrämda av allt som hänt. Jag var dödstrött och drömde mardrömmar hela natten. Idag har jag fortfarande lite känningar men det hålls under kontroll med Voltaren.

Nu önskar jag bara att det blir operation snart så gallblåsan får plockas bort. Så här mycket dramatik orkar jag inte med...

Kram!

Dr Ingrid

Tack alla snälla fina bloggläsare för era kommentarer! Ni är underbara!

Idag har jag och Bus varit till Bup för läkarbesök. Vi skulle träffa dr Ingrid för första gången. Hon visade sig vara en helt underbar läkare och jag hoppas verkligen hon beslutar sig för att fortsätta jobba här. En varm, lugn kvinna som visade stort intresse för Bus.

Hon blev mycket förvånad när hon fick veta att Bus aldrig haft någon egen resurs eller assistent i skolan och ändå har han fått godkänt i alla ämnen. Vi har ju länge önskat att han skulle få extra stöd i skolan men skolledningen har hela tiden sagt att Bus varit för smart för att behöva assistent. Inte har det hjälpt att vi påtalat att med hans diagnoser kan skolan vara jättejobbig trots att han är smart. Det har liksom inte med intelligensen att göra.

Nu hoppas vi och Bup att nya diagnosen Asperger ska få upp ögonen på skolan och inse att Bus är en elev som behöver stöd och hjälp. Dr Ingrids teori är att Bus utbrott på eftermiddagarna efter skolan helt enkelt har sin grund i att skolan tar all hans energi eftersom han måste klara allt på egen hand där. Jag tror hon har rätt. Om vi får ordning på skolan så kanske han har lättare att hålla ihop här hemma också.

Ikväll ska det pluggas geografi. Bus har prov i morgon och landet denna vecka är Spanien. Läraren skickar hem ett antal dåligt kopierade papper och det är nära på omöjligt för Bus att förstå vad som är viktigt och mindre viktigt av all fakta. Han har mycket svårt för att själv plocka ut de viktiga delarna av en sådan text så det hjälper jag honom med. Geografi är väl det ämne som visat sig svårast för Bus (förutom träslöjden då) just eftersom det blir så enormt mycket fakta och han inte kan sortera bort det oviktiga.

Här har det varit snöstorm hela dagen och jag fick nyss höra att Bus bästis farfar försökt skotta bort snön från altantaket då det brast under honom och nu ligger han på sjukhus med bl a hjärnskakning och krossad axel. Var alltså försikiga där ute när ni snöröjer, det kan sluta illa annars.

Kram!

Detaljer

Som tidigare utlovat tänker jag ägna största delen av detta inlägg till inredning. Det är ett av mina största intressen, jag tycker helt enkelt om att omge mig med vackra ting. På bilderna ovan ser ni detaljer från mitt kök. Ber om ursäkt för dålig bildkvalité men jag har fotat med mobilen och vinklarna var väl inte de bästa.

Jag blandar gammalt och nytt. Stora favoriten är ju att fynda på loppis men kan även hitta guldkorn i små fina butiker. Jag vill att inredning ska vara personlig, saker ska vara valda med omtanke och betyda något för mig.

I köket har jag en vit gammal byrå och på den en samling turkosa flaskor och en lykta i samma färg. Ett par hyllor har jag fyndat på loppis och målat om. En gammal knopphängare fick jag från mamma och där passar det bra att hänga vackra små dekorationer. Tavlan har min pappa målat, jag har flera av hans målningar här hemma. Det runda pelarbordet hittade jag på en loppis, betsad i den fulaste gula färg. Efter lite vit färg blev det riktigt fint och passar betydligt bättre in här hemma.

Inredningsintresset är väl så långt ifrån bokstavslandet man kan komma. Det är viktigt för mig att ha ett intresse där jag kan drömma mig bort en stund.

På tal om bokstavslandet så har vi nu ytterligare ett par bokstäver att lägga till. Idag har vi varit på återgivningssamtal på Hab eftersom Bus utredning är klar. Det blev en Asperger diagnos. Nu känns det som om alla pusselbitarna fallit på plats. Jag känner en enorm trötthet just nu men jag är inte ledsen. Enbart lättad. Vi har ju länge förstått att Bus inte "bara" har Adhd och Tourettes, det har varit så tydligt för oss att det varit något mer. För att han ska ha rätten till den hjälp han behöver från skola och sjukvård så behövs en Asperger diagnos. Nu har han det. Väldigt många års kamp är över. Nu ser vi framåt!

Stor kram till er alla!

Rättegång

Jag har varit förkyld och hängig sedan i söndags. Inte orkat göra något annat än att kolla på tv. Idag laddade jag med alvedon och ignorerade febersvettningarna och begav mig till tingsrätten. Där var det rättegång och min systerson A var målsägande. A som blev mycket illa behandlad av tre klasskamrater i slutet av förra terminen.

Rättegången gick bra, de åtalade erkände och det behövdes bara korta förhör. Jag tyckte synd om A som skulle berätta för rätten hur han upplevde händelsen i skolan och hur han har blivit behandlad tidigare under hösten. Han har fått utstå slag i princip varje dag under hela hösten.

En av de åtalade killarna satt under hela rättegången och smaskade med sitt tuggummi, blåste bubblor, spände musklerna, stretchade nacken och gäspade demonstrativt. En annan satt mest och tittade ner i bordet och den tredje såg mycket ångerfull ut. De två sistnämnda var vettiga nog att hålla med om att det var mobbing det handlade om. Den kaxige killen vägrade likställa detta med mobbing, för honom hade det varit en kul grej. Han hade inte ens sina föräldrar med på rättegången och för mig är det uppenbart att de skiter vad han gör med sitt liv.

Rätten dömde helt efter åklagarens linje, det blev böter för killarna och de ska även betala skadestånd till A. Rättens ordförande avslutade med att lyfta ett varningens finger åt de åtalade killarna och sa: "Det här gör ni inte om för då kommer ni snart att sitta här igen!"

Skönt att detta är över. Hoppas A kan få en bra skolgång under sina år på gymnasiet. Och hoppas han förstår att han gjorde rätt, killarna gjorde fel.

I nästa inlägg blir det förhoppningsvis lite inredning (Snacka om tvära kast! ;-)).
Ska försöka fota lite här hemma men idag är det snöstorm och inte mycket till ljus så fotografering är bara att glömma.

Ha det så bra kära vänner!

Kram!

Fredag!

Så var det då äntligen fredag. Efter en vecka med en hel del händelser, både bra och dåliga, är det väldigt skönt att få känna sig avslappnad.

Fönstret är lagat. Glasmästaren kom hem i tisdags, plockade med sig hela altandörren och efter några timmar kom han tillbaka med nya rutor imonterade. Som ett litet extra tack överraskades glasmästaren av ett takras. Vi stod och pratade och plötsligt rasade massor av snö från taket och hamnade i huvudet på den stackars killen. Jag nära på skrattade ihjäl mig. Han var inte lika road men höll med om att det nog såg rätt så roligt ut.:)

Har även varit på utvecklingssamtal med Lilla O´s lärare. Fick veta att min dotter är superbegåvad och att hon i princip redan nått målen för årskurs 2 trots att hon bara går i 1:an. Nu har fröken bestämt att Lilla O ska få lite mer utmaningar att jobba med så att hon inte tröttnar pga att det är för enkla uppgifter.

Själv har jag påbörjat terapin hos min psykolog. Ni kanske kommer ihåg när jag berättade om första gången jag träffade honom, då tyckte jag att han såg ut som en
16-åring och jag retade mig enormt på att han efter allt jag sa svarade "Gott". Nåja, han ser fortfarande ut som en 16-åring men jag måste erkänna att han bättrat sig sedan sist. Har bestämt mig för att inte byta ut honom ännu.

Vi har även hunnit med ett besök på badhuset. Inte helt utan problem, Bus är inte så lätt att få med på någonting överhuvudtaget trots att han verkligen älskar att bada. Nu var vi ordentligt osams innan vi kom iväg men när vi väl var där så ville han som vanligt aldrig sluta bada.

I helgen blir det friidrott hela lördagen för Pappa L och Lilla O. På söndag lämnar vi barnen hos mormor och tar med oss farmor till Ikea eftersom hon behöver köpa lite nya möbler inför hennes flytt.

Här hemma ska nya gardiner upp idag. Fick hem nya fina äppelgröna ryamattan igår och nu ska det bli vårfint även i fönstren hade jag tänkt.

Hoppas ni får en härlig helg!

Kram!

Spark med stor stövel

Så var det då dags att äta middag och den bestod av sprödbakad fisk och potatismos med remouladsås. Potatismosen var hemlagad och det är en ovanlighet i detta hus där pulvermos oftast setts som räddaren i nöden. Nu ville jag göra ett försöka att få Bus och Lilla O att tycka det är gott med potatismos och tänkte att jag fick väl anstränga mig lite och göra den mer ätbar än pulvervarianten.

Tji fick jag! Visserligen blev Lilla O mycket förtjust, hon t o m hjälpte mig laga maten men hennes bror var inte alls imponerad. Han protesterade högljutt och vräkte omkull stolar i köket. Tog på sig Pappa L´s gummistövlar och trampade omkring och letade nycklarna till förrådet där vi har frysen. Minipizza skulle han ha. Jag som verkligen börjar lessna på hans ovilja att äta annat än minipizzor till middag hade gömt nycklarna i tryggt förvar i min byxficka. Big misstake!

När jag vänt ryggen till för att lägga upp Bus mat på tallriken hörde jag ett ljud som jag allt för väl kände igen och det var ljudet av krossat glas. Inte något litet vattenglas eller tavelglas som han tidigare kastat sönder. Nej, det gick inte att ta miste på att denna gång hade Prins Bus lyckats rejält.

Från inte mindre än 7 meters håll hade ungen sparkat iväg en av Pappa L´s stövlar och den flög i en perfekt båge från vardagsrummet till genom köket och slutligen in i fönstret till altandörren. Båda rutorna gick sönder och stöveln lämnade ett stort hål efter sig.

De följande 5 sekunderna skrek både jag, Bus och Lilla O. Av rädsla och ilska. Sedan tog ett stort kliv över glasskrävorna och kramade Bus hårt. Fattar jag ju att det inte alls var hans mening att krossa rutan. Han var arg och hann inte tänka. Det är ju adhd i ett nötskal.

Nu sitter jag här och det börjar bli en aning kyligt här inne. Ett stort hål i fönstret släpper in rätt mycket kall luft kan jag säga. L och Lilla O har åkt till friidrottsträningen och morfar är här för att täcka för den trasiga rutan med en träskiva. I morgon ringer vi till glasmästaren och hoppas på att försäkringen täcker detta.

När Pappa L kom hem från jobbet och fick se förödelsen sa han till Bus: "Det var ju nästan synd att du slutade med fotbollen..."

Jag kan inte annat än att hålla med. Pricksäker som få med spark med stor stövel. Vad skulle han då inte kunna göra med en boll? ;)

Kram!

Förnyelse

Nytt år och dags för lite förnyelse tycker jag. Bloggen får sig en liten make-over och detsamma gäller för huset och kanske till och med mig själv. Huset ska äntligen få ett fint badrum och övriga projekt som väntar är:

*Måla träpaneltaket i sovrummet.

*Tapetsera Lilla O´s rum och förvandla det till en Indisk dröm.

*Tapetsera arbetsrummet och inreda det till att vara både praktiskt och fint.

*Fixa tvättstugan genom att på billigaste sätt få den att se lyxig och inbjudande ut.

*Måla alla möbler som jag fyndat och som kommer att bli underbara med lite färg.

Listan skulle kunna göras hur lång som helst egentligen men det gäller nog att bara nämna fem projekt åt gången för annars har jag en man som garanterat går i baklås. Med mig som arbetsledare kan livet vara ganska hårt. ;-)

Bus har varit på sin sista testomgång på Hab. Psykologen påpekar gång på gång hur intelligent han är och det märks att Bus favorit litteratur alltid varit faktaböcker. Men när hon frågade honom om han visste vem Ludvig von Beethoven var så sa han först att det var en kille som höll på med musik. Psykologen nickade uppmuntrande och undrade om han ville säga något mer om denna musiker. Då sa Bus att den där Beethoven hade något med rock eller blues att göra. :-) Nåja, man kan ju inte kunna allt. Det är väl inte direkt faktaböcker om musik han läst genom åren.

Vi har varit på farfars begravning och den var så vacker och blev för oss ett riktigt fint minne. Det kom väldigt mycket folk, farfar har nämligen jobbat som militär och det var många gamla arbetskamrater som ville ta ett sista farväl. Vid kaffet efteråt bjöds vi på flera riktigt roliga anekdoter om farfar från den tiden när han fortfarande jobbade. Kändes bra att det blev en varm och trevlig minnesstund.

Ikväll väntar kalas hos min syster som fyllde 42 för några dagar sedan. Ni kanske kommer ihåg att jag skrev om hennes son som blivit misshandlad på skolan? Nu har detta gått till åtal och rättegången blir i slutet av januari. Då tänker minsann moster också se till att vara där för att ge det stöd som behövs. Vår tidining har skrivit artiklar två dagar i rad om händelsen och nyhetschefen skrev till och med om att han själv varit en mobbare i skolan. Något som han såklart skäms väldigt mycket för idag.

Nej, nu ska här fortsättas att planera badrummet. Badkar (massage), toastol och handfat är redan införskaffat. Nu återstår att välja hur väggarna ska se ut. Har hittat en laminatskiva som ser ut som kakel och som kan fästas utanpå våtväggen. Hur smidigt som helst. Det borde ju inte trötta ut mannen allt för mycket så då orkar han nog med några andra projekt på min lista också!

Trevlig helg!