Halloween och lite annat...

Det har firats Halloween i barnens skola. Disco och maskerad där pris delades ut för bästa utklädning. Av alla barn från förskoleklass till klass 9 visade sig Lilla O vara den som lyckats bäst med sin maskeradkostym! Det var en stolt storebror Bus som fick se Lilla O ta emot första pris som var ett presentkort i skolcafeterian. Nu är Lilla O egentligen för ung för att få handla i cafeterian (man måste gå i 4:an enl skolans policy) men hennes lärare gav henne dispans så länge hon hade sällskap av vuxen.

Igår tog vi en tur till Valbo köpcenter för att försöka reparera ett av Bus tv-spel som blivit repigt. Spelaffären slipar skivorna för endast 40:- och det blir ju otroligt mycket lönsammare än att behöva köpa ett nytt spel för 500:-. Jag och
Lilla O uträttade några ärenden inne på Ikea medans Bus och Pappa L fixade spelet och eftersom vi lärt oss bli ganska effektiva när det gäller shopping så var vi snart på väg hem igen. Det gäller att inte utmana ödet att reta upp Bus genom att gå i massor av affärer. Vi kompromissar och då kan det funka riktigt bra om vi har tur.

Idag har Bus varit på badhuset sedan förmiddagen. Han har sällskap av sin bästis och en fd granne som inte längre bor i vår stad men som hälsar på nu när det är höstlov. Dessa killar har Bus umgåtts med sedan han var riktigt liten och de är nog de som känner honom bäst. Det kommer att vara en trött men nöjd Bus som kommer hem om ca 1 timme.

Kram!

Bloggaren som försvann...

Ja, det blev ett långt blogg-uppehåll. Helt oplanerat men nödvändigt eftersom det varken fanns tid eller ork till att blogga.

Under min frånvaro från bloggen har vårt liv här hemma rullat på utan några större nyheter eller händelser. Bus tillbringar allt mer tid på sitt rum. Det är inga problem med att få honom att vara i skolan men i stort sett all fritid tillbringas på rummet. Om det vid något tillfälle är nödvändigt för oss att han följer med oss bort är det viktigare än någonsin att han är väl förberedd i god tid innan. Just den delen är absolut jobbigast just nu tycker jag. Att aldrig få vara spontan. Ibland är jag så vansinnigt trött på att ständigt planera, planera och planera.

Något som vi har planerat sedan länge är en teaterresa. I mitten av november åker hela familjen tåg till Stockholm och där ska vi hinna med lite shopping, se på musikalen "Sugar - I hetaste laget" samt besöka Vasa-museet. För att göra det så bra som möjligt för Bus kommer vi att bo på ett hotell som vi bott på tidigare och musikalen spelas på Oscars-teatern som han även varit på vid en tidigare resa. Det nya för honom kommer att bli Vasa-museet men det ser vi ändå som ett säkert kort eftersom det är något som han själv önskat.

Nu är det bara ett par skoldagar kvar och sedan blir det höstlov. Eftersom jag jobbar nu kommer det att bli det första höstlovet Bus måste klara sig själv hemma. Känns lite jobbigt att lämna honom ensam men det kommer nog att gå bra ändå.

Kram!

Vad hette det sa du?

Vi svänger in på Tempos parkering och när jag och pappa L får se att bilen framför oss har bokstäverna URK på sin regskylt börjar vi fnissa och skämta om detta.

Lilla O hänger inte riktigt med i det roliga och frågar nyfiket varför vi skrattar. Vi förklarar och hon undrar då vad URK egentligen betyder och jag säger att det är typ något som man kanske kan säga om man tycker något är riktigt äckligt. Något skeptiskt köper hon min förklaring.

L går in på affären och efter en liten stund har Lilla O kopplat loss bältet, rest sig upp och kikat ut genom vindrutan.

Strax hör jag henne säga: " Jahaaa! Menade du urk?!!!!

Jag: "Öh, jaa... Vad tyckte du jag sa då?"

Lilla O: "Jag tyckte du sa TURK!"

Förstår att hon var skeptiskt till min tidigare förklaring om att detta var något man kan säga när något är äckligt. ;-)

Jo men lite har vi ju ändå gjort...

Efter mitt förra inlägg kändes det nästan som om vi inte gjort något alls denna sommar. Men det är ju fel. Vid några tillfällen har vi ju faktiskt lyckats locka Bus att lämna sitt rum och följa med oss på små äventyr.

Vi varit till Stockholm och besökt både Tom Tits Experiment och Gröna Lund. Precis som alltid lyckades vi pricka in sommarens absolut varmaste dagar och fick närapå värmeslag innan det var dags att åka hem till vår lilla kuststad i södra norrland. Tom Tits har vi aldrig besökt tidigare och det gillades av både barnen och mamman och pappan. Inför besöket på Grönan hade jag i ett svagt ögonblick lovat att jag skulle åka Kvasten och det blev en nära-döden-upplevelse jag sent ska glömma. Det är bara att konstatera: höga höjder och karuseller är ingen bra kombo för mig. Åkte även bläckfisken med Lilla O och det var betydligt roligare men då skrattade jag så Lilla O tyckte jag var pinsam...

Senare när Pappa L börjat jobba igen åkte jag och barnen med mormor och morfar på en dagsutflykt till Orsa och Björnparken. Höjdpunkten där var isbjörnarna som bjöd på improviserad show. Bus har längtat enormt mycket efter att få se isbjörnar så det var en riktigt lyckodag för honom.

För mig har det blivit några loppisrundor och en hel del fynd har gjorts. Har t ex köpt ett skruttigt dockskåp som jag och Lilla O håller på att rusta upp så nu försöker mina ögon ställa om sig och se hur minsta lilla pryl kan användas och bli någonting helt nytt i miniatyrvärlden.

Bus mest älskade ägodel Xboxen passade på att gå sönder och då var sammanbrottet nära men det löstes med att ny Xbox inhandlades akut och efter lite trix hade även det som fanns sparat på den gamla överförts till den nya och allt var frid och fröjd på spelfronten igen.

Ikea har också förärats ett besök av oss men det blev sådan kaos så nästa gång är det barnförbjudet där har jag bestämt. Bus och Lilla O röjde runt och tävlade om vem som snabbast kunde kasta sig i sofforna och då är det inte kul att vara mamman och pappan. Mycket av det som var planerat att köpa glömdes bort i kaoset men vi har väl oss sjävla att skylla när vi tar med oss barnen till ett sådant ställe. :(

Idag skulle jag ha jobbat men kroppen sa ifrån för första gången på hela sommaren. Värken gör sig påmind i varje led och muskel så det fick bli en vilodag. Det har regnat större delen av dagen men det ser ut att klarna upp lite till kvällen och då ska jag försöka mig på en promenad med en kompis medans våra flickor tränar friidrott.

Kram!

Gör ett försök....

Bloggpausen var inte planerad, den bara blev. Helt plötsligt tappades lusten att skriva. Gör ett försök att komma tillbaka, för på något sätt känns det inte riktigt rätt att bara ge upp detta.

För första gången på flera år har jag jobbat denna sommar. Och för första gången på väldigt många år tycker jag det är roligt att jobba. Arbetsträningen har visat sig vara mitt drömjobb och gud vad jag önskar att jag på något sätt ska kunna stanna kvar där längre än till slutet av september som är bestämt som sista dag.

Bus har tillbringat hela sitt sommarlov i sitt rum. Hans kompisar har varit bortresta så den kontakt han haft med andra har varit via Xbox-live. Fördelen med detta är att han pratat en hel del engelska då flera av spelkompisarna bor i engelsktalande länder. Nackdelarna med att tillbringa ett helt sommarlov ensam på sitt rum är för mig hur många som helst men nu är det ju inte jag som har Asperger heller. Bus har haft chansen att umgås med andra barn (ett par killar har både ringt till honom och varit hem till oss för att försöka få honom att hänga med ut) men han har vänligt men bestämt nobbat dem. Om han inte kan vara med sina bästa vänner så är han hellre ensam. Det är första sommaren som han resonerar så och nog gör det ont i mammahjärtat men jag tror att han helt enkelt inte längre orkar försöka vara en person han inte är och om han ska umgås med personer som han inte riktigt litar på så kan han inte vara sig själv.

Lilla O har varit desto mer krävande på att ständigt bli underhållen. Hennes humör blir bara mer och mer berg-o-dal-bane-lik och det är stundtals oerhört påfrestande. Dessutom har hennes sätt att bemöta Bus förändrats. Hon backar inte undan längre utan nu jäklar går hon till attack mot honom så snart han retar upp henne. Hon nyper, klöser och sparkar honom. Mycket tid går åt till att medla mellan barnen.

Snart väntar skolstart och det innebär möten och planering. Bus börjar 6:an och det är mycket som behövs förbättras i skolans sätt att hantera honom och hans diagnoser. Bup flyttar snart till grannkommunen och det innebär betydligt längre resväg för alla kontroller.

Jag ligger lååååångt efter med att läsa era bloggar men ska försöka ta tag i det också. :-)

Kram!

En vecka i paradiset!

Nu är vi tillbaka i Sverige efter en vecka i paradiset Marmaris, Turkiet!
Vår semester har varit toppen även om vi råkade ut för ett par ordentliga åskoväder de sista kvällarna. Vi kunde iallafall sola och bada varje dag och det var huvudsaken. Både Bus och Lilla O passade även på att fixa till sommarfrisyrerna hos hotellets egen frisör. Bus diagnoser har vi inte märkt mycket av den tid vi tillbringat med vårt resesällskap men då vi var ensamma med honom blev det väldigt tydligt att åtminstonde mr Tourettes följt med honom som fripassagerare på resan. Ticsen har varit väldigt intensiva och stundtals riktigt jobbiga när vi var ensamma på hotellrummet. Flygresan gick bra både dit och hem men transfern mellan flygplatsen och hotellet var jättelång och jobbig. På hemresan blev Bus dessutom åksjuk och kräktes ner hela sig i bussen.

Turkiet visade sig vara ett mycket trevligt semesterland och turkarna är barnkära och vänliga. Visst blev det ett evigt tjatande från försäljarna på bazaren och att ständigt behöva köpslå och pruta var inte heller så kul men aldrig möttes vi av ett otrevligt ord från någon trots att vi många gånger sa att vi inte var intresserade. Nu blev det en hel del shopping ändå, det var ju ganska ordentligt mycket billigare än i Sverige och det var jättekul att kunna frossa i alla kläder och prylar som fanns att köpa.

Att vara stark

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna
Att var stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller att vilja mest
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas

Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den
Att falla till botten, att slå sig hårt och alltid komma igen
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit

Av Marie Fredriksson Anthony


Denna dikt hade C hittat på nätet och tyckte så mycket om den att hon länge hade den uppsatt på sitt kylskåp. Den betydde mycket för henne och den fanns med i hennes dödsannons. Jag tycker det är en otroligt fin dikt som på pricken beskriver hur C var som person. Känner även att den betyder mycket för mitt eget liv och för min familj.

Bus och Lilla O har idag sin sista skoldag för detta läsår. Vår resa närmar sig... Bus är speedad men lycklig över resan, Lilla O likaså. Vi missar begravningen och det känns som om det nog var en mening med det. Jag vet inte hur jag skulle ha orkat. Fina blommor kommer att finnas på plats och vi skänker även ett bidrag till barncancerfonden. Våra tankar kommer att vara hos C´s familj och när vi kommer hem går vi till C´s grav och tar vårt eget avsked.

Tack alla snälla fina läsare som skrivit så fina kommentarer!

Kram!