God fortsättning....

Så var julen i stort sett avklarad för den här gången. Vi har till största del varit hemma denna jul och det har passat perfekt då jag varit sjuk och barnen dessutom är som lugnast när de får vara hemma.

Vid lunchtid på julafton skulle vi åka ner till stan för att hämta farmor och sedan besöka kyrkogården och tända ljus för våra kära som lämnat oss. Dessvärre blev det ändrade planer då bilen vägrade starta. Farmor fick ta egen bil hit istället.

Jag lagade julmat, feberdarrig som jag var och sedan ringde mormor och berättade att även tomten hade feber. Det visste hon eftersom hon råkar vara sambo med honom och han är dessutom min pappa. :-) Det blev bestämt att tomten ändå skulle fullgöra sin plikt eftersom vi inte riktigt hade någon plan B.

Vi åt julmaten och efter det blev det dags för Kalle´jul. Bus och Lilla O passade på att visa hur överrörliga de är (se bild!), pappa L var något stelare i lederna.:-)

Mormor och morfar dök upp här hemma mitt i Kalle och hann med att få smaka lite ris a´ la malta de också.

När vi tittat färdigt på Kalle fick vi fler gäster då syrran med familj kom hit. Vi brukar alltid samlas för julklappsutdelning, varannat år hos oss och varannat år hos dem.

Så småningom dök tomten upp och Lilla O och minsta kusin S visste nog inte om de skulle skratta eller gråta för hur kul det än är med julklappar så är tomten alltid lite läskig också (även om man som i Lilla O´s fall visste vem som gömde sig bakom tomteskägget).

Jag tror mig veta att alla blev mycket nöjda med sina julklappar! :-)

Juldagen bestod i slapp och mys här hemma, god mat hos farmor (och ännu fler julklappar). Idag på Annandagen ska vi fortsätta mysa hemma och sedan är det tänkt att vi ska äta hemma hos mormor och morfar. Vi har snöstorm är i Hälsningland och det finns inte en tanke på några längre bilfärder (bilen startade snällt efter att batteriet blivit laddat). Mellandagsrean skippar vi tills vädret blir bättre.

Nu har vi en hel massa lediga dagar tillsammans att se fram emot. Pappa L har tagit semester i mellandagarna och jag själv börjar inte arbetsträna förrän 17 januari. Är förresten riktigt glad åt min nya arbetsplats. Jag ska jobba som registrator igen inom en statlig myndighet och det känns jättebra att få testa det igen. Det var ju mitt yrke innan jag blev långtidssjuk för snart 6 år sedan. Mycket har ju hänt under de senaste åren och det ska bli intressant att se hur det yrket fungerar nu. Jag tror själv att det kommer att gå bra.

Ha´det så bra!

Kram!

Rapport från sjukstugan!

Halsont, hosta, snuva och kräksjuka. Det är en ganska bra sammanfattning av de senaste veckorna. Bacillerna har tydligen bestämt sig för en enad attack mot vår familj. Värst utsatt har Lilla O varit. Först blev hon hemma en hel vecka från skolan med en hals som gjorde jätteont. Två svalgprover togs under veckan eftersom halsfluss misstänktes men det var "bara" ett riktigt elakt virus. En enda dag hann hon gå i skolan och sedan var det dags för kräksjukan. Idag är Bus också hemma från skolan eftersom han kände sig lite illamående på morgonen.

Själv har jag hostat i en hel evighet och knappt varit utanför dörren sedan jag slutade arbetsträna. Det är inte många dagar kvar till jul och vi får väl se om vi lyckas bli friska innan dess.

Idag fick jag en trevlig överraskning med posten! Ett brev och en julklapp från en bloggvän. Tack snälla söta du, vad du gjorde mig glad! Behövdes verkligen piggas upp och paketet från dig gjorde susen! Jag är djupt tacksam! :-)


Blev ett snabbt besök till kyrkogården igår. Det var ett år sedan barnens farfar lämnade oss och vi ville tända ett ljus i Asklunden där han ligger begravd. Hela dagen hade det snöat och blåst kraftigt och på kyrkogården var det i stort sett oskottat. När vi besökt farfar kämpade vi vidare i snön för att komma till C´s grav. För nya läsare kan jag berätta att min bästa kompis C dog alldeles för ung i slutet av maj. Hon ligger inte i en lund utan har en egen gravplats med en egen sten och det tycker jag är så bra för det blir mer personligt på något sätt. C har en sådan fin gravplats i en lite undanskymd del av kyrkogården. Vi tände ljus även för henne och minns vilken fantastisk människa hon var och hur mycket vi saknar henne.

Idag har snöstormen fortsatt och nu kan vi i alla fall vara riktigt säkra på ett det blir en vit jul. Med det vill jag säga God Jul och ett Gott Nytt ÅR till alla mina bloggvänner!

Kram!

Ann-Sofie

Som hastigast.....

....får ni ett litet livstecken från mig. Här är fullt upp med födelsedagar (idag är det Lilla O´s tur, hela 8 år blir vår tjej!), läxor, badrumsrenovering, julklappshandel samtidigt som jag för fullt söker ny plats för arbetsträning. Allt detta mitt i bokstavslandet. Blir inte mycket tid över till bloggande då.

Bus har dessutom varit sjuk och det blir lite extra komplicerat det också när man befinner sig i bokstavslandet. Lite extra oro när kroppen inte är som vanligt och så den eviga sjukhusskräcken. Inte det lättaste att övertala att åka till doktorn och när vi slutligen kommer dit så ska man även få personalen att förstå att detta är inte vilken 12-åring som helst. Denna gång hade vi tur och fick ett fantastiskt fint bemötande av både sjuksystrar och läkare. Inget stick i fingret blev det heller och det var nog det bästa av allt för det finns knappt något alls i denna värld som Bus tycker är mer läskigt.

Skolan har bestämt sig för att sluta skicka hem veckobrev till föräldrarna. Istället ska eleven skriva eventuella meddelanden samt läxor i en kalender. Läraren undrade om jag trodde att detta skulle fungera för Bus. Han har ju haft fullt sjå att komma ihåg att ta med sig veckobrevet hem tidigare och nu ska han komma ihåg att anteckna i kalendern istället. Jag sa till läraren att antingen kommer detta att skötas exemplariskt av Bus eller så går det inte alls. Nycklarna till skåpet i skolan har han t ex haft superkoll på till skillnad mot sina klasskamrater som tappar bort sina hela tiden. Tyvärr ser det ut som om detta med kalendern inte funkar så bra. Han glömmer att skriva av meddelandena i skolan och om han skriver något så blir det inte fullständigt. Läraren tog på sig detta och sa att det var hennes fel eftersom hon inte kollat vad han skrivit. Jag håller nog med om det. Om detta ska funka måste han ha stöd från skolan. Vi ger det några veckor till och funkar det fortfarande inte få läraren fortsätta skicka veckobrevet hem till oss. Bus kan ju parallelt med det anteckna i sin kalender som träning.

Nä, nu ska jag fortsätta städa här hemma för ikväll blir det kalas för Lilla O!

Kram!

Tjafs, tråkigheter och så lite roligheter

Veckan som gått har inneburit allt vad rubriken säger.

Tjafset har ett par av Lilla O´s kompisar stått för. Två flickor i skolan som egentligen hör till Lilla O´s bästa vänner men som nu bestämt sig för att visa en inte alltför smickrande sida. Flickorna jävlas och fryser ut allt eftersom på vilket humör de är och Lilla O blir ledsen. Själv blir jag förbannad och skulle mer än gärna ta ett snack med dessa små primadonnor men får inte för Lilla O eftersom hon tror att det bara gör saken värre. Jag har i allafall pratat med lärarna och de har lovat hålla koll men nu är det ju så att dessa flickor inte direkt gör detta inför öppen ridå utan allt sker utom synhåll för lärarna och sedan står de där med tindrande ögon och spelar oskyldiga. Det gör ont i mammahjärtat och jag lider med Lilla O som är en genuint godhjärtad liten människa som aldrig skulle vara taskig mot en kompis.

Tråkigheterna har bestått av att jag inte får stanna kvar på arbetsplatsen där jag arbetstränar. Alla (arbetsförmedlingen, min handledare och mina arbetskamrater och inte minst jag själv) trodde att jag skulle få förlängt efter sista november men så sitter det ju en chef någonstans och bestämmer att så blir inte fallet. Jag är dödligt besviken och faktiskt rätt så arg eftersom detta beslut kom helt utan förvarning. Nu måste jag hitta någon ny plast och jag har ingen som helst idé eftersom jag liksom tyckt att jag redan hittat den perfekta arbetsplatsen. Nu vet jag ju att känslan jag har just nu kommer att gå över (jag är som en sådan där docka som är rund i botten och som reser sig trots att någon knuffar omkull den) men ett tag till kommer det att kännas en aning tungt.

Så till roligheterna! Denna vecka blir ett enda långt födelsedagskalas då bloggerskan själv fyller 40! Någon stor fest blir det inte men vi kalasar lite ändå med smörgåstårta och smarrigt fika. Igår kom några kompisar hit och på torsdag (som är självaste födelsdagen) ramlar släkten in är det tänkt. På fredag åker vi till Stockholm och går på teater och bor på hotell!

Kram!

Jobbigt...

I förra inlägget skrev jag att Bus åkt till badhuset med 2 kompisar. De åkte dit kl 10 och stannade tills stängning kl 15. Jag hoppades att det skulle vara en trött men nöjd Bus som kom hem. Tyvärr var Bus på uruselt humör. Jag frågade om allt gått bra och då fick jag ett vrål till svar. Då undrade jag om han var trött men det ville han inte erkänna. Urförbannad skrek han: "Det är jävligt jobbigt!!! Fattar du? Det är jävligt jobbigt!!! Låt mig vara ifred!!!"

Det var inte läge att ställa några följdfrågor eller några som helst andra krav på honom resten av eftermiddagen och kvällen. Jag hade haft på känn att det skulle bli alldeles för lång tid för honom att vara på badhuset så många timmar men när han äntligen fick chansen att åka dit själv med kompisar så ville vi ju inte förstöra för honom. Fast med facit i hand var det nog det vi skulle ha gjort. Alltså inte förstöra men vi skulle ha begränsat hans tid där.

Idag är Bus på betydligt bättre humör. Hans råtta Remmi förgyller hans tillvaro och Bus säger ofta: "Tänk att man kan tycka om en råtta så himla mycket!" :-)
Vi har ju ett helt gäng med husdjur i vår familj men råttan är Bus alldeles egna och betyder extra mycket för honom. Passar perfekt att ha Remmi sittandes på axeln och finnas till tröst när dagen har varit så där jävla jobbig...

/Ann-Sofie

Halloween och lite annat...

Det har firats Halloween i barnens skola. Disco och maskerad där pris delades ut för bästa utklädning. Av alla barn från förskoleklass till klass 9 visade sig Lilla O vara den som lyckats bäst med sin maskeradkostym! Det var en stolt storebror Bus som fick se Lilla O ta emot första pris som var ett presentkort i skolcafeterian. Nu är Lilla O egentligen för ung för att få handla i cafeterian (man måste gå i 4:an enl skolans policy) men hennes lärare gav henne dispans så länge hon hade sällskap av vuxen.

Igår tog vi en tur till Valbo köpcenter för att försöka reparera ett av Bus tv-spel som blivit repigt. Spelaffären slipar skivorna för endast 40:- och det blir ju otroligt mycket lönsammare än att behöva köpa ett nytt spel för 500:-. Jag och
Lilla O uträttade några ärenden inne på Ikea medans Bus och Pappa L fixade spelet och eftersom vi lärt oss bli ganska effektiva när det gäller shopping så var vi snart på väg hem igen. Det gäller att inte utmana ödet att reta upp Bus genom att gå i massor av affärer. Vi kompromissar och då kan det funka riktigt bra om vi har tur.

Idag har Bus varit på badhuset sedan förmiddagen. Han har sällskap av sin bästis och en fd granne som inte längre bor i vår stad men som hälsar på nu när det är höstlov. Dessa killar har Bus umgåtts med sedan han var riktigt liten och de är nog de som känner honom bäst. Det kommer att vara en trött men nöjd Bus som kommer hem om ca 1 timme.

Kram!

Bloggaren som försvann...

Ja, det blev ett långt blogg-uppehåll. Helt oplanerat men nödvändigt eftersom det varken fanns tid eller ork till att blogga.

Under min frånvaro från bloggen har vårt liv här hemma rullat på utan några större nyheter eller händelser. Bus tillbringar allt mer tid på sitt rum. Det är inga problem med att få honom att vara i skolan men i stort sett all fritid tillbringas på rummet. Om det vid något tillfälle är nödvändigt för oss att han följer med oss bort är det viktigare än någonsin att han är väl förberedd i god tid innan. Just den delen är absolut jobbigast just nu tycker jag. Att aldrig få vara spontan. Ibland är jag så vansinnigt trött på att ständigt planera, planera och planera.

Något som vi har planerat sedan länge är en teaterresa. I mitten av november åker hela familjen tåg till Stockholm och där ska vi hinna med lite shopping, se på musikalen "Sugar - I hetaste laget" samt besöka Vasa-museet. För att göra det så bra som möjligt för Bus kommer vi att bo på ett hotell som vi bott på tidigare och musikalen spelas på Oscars-teatern som han även varit på vid en tidigare resa. Det nya för honom kommer att bli Vasa-museet men det ser vi ändå som ett säkert kort eftersom det är något som han själv önskat.

Nu är det bara ett par skoldagar kvar och sedan blir det höstlov. Eftersom jag jobbar nu kommer det att bli det första höstlovet Bus måste klara sig själv hemma. Känns lite jobbigt att lämna honom ensam men det kommer nog att gå bra ändå.

Kram!