Lilla O ryter till

Prins Bus och Lilla O tjafsar med varandra. Det är oftast Bus som vinner dessa situationer. Han har en förmåga att aldrig ge sig och till slut viker Lilla O undan.

Denna gång har hon dock bestämt sig för att visa var skåpet ska stå. Hon blir argare och argare på Bus. Försöker få honom att lyssna på vad hon anser om saken de tjafsar om. Bus försöker ta till det tunga artilleriet, bli lite hotfull mot henne. Det brukar göra susen.

Lilla O vill inte vara den snälla lillasyrran som alltid ger med sig så hon blåser upp sin lilla kropp och kolsvart i blicken vrålar hon åt Bus:"Du ska inte tro att du kan skrämma mig och göra som du vill med mig!! Tro inte det!! Jag är inte rädd för dig!!". Hon är mörkröd i ansiktet av ilska och Bus gör ett halvhjärtat försök att käfta tillbaka. Hon avbryter honom och upprepar vrålandes att han inte kan skrämma henne.

Bus kommer av sig och blir tyst, mycket förvånad över Lilla O´s plötsliga styrka. Tydligen blir hon mycket nöjd över hans reaktion för i nästa sekund säger hon med sin vänligaste röst: "Bus, vill du ha en halstablett av mig?". Bus och jag börjar gapskratta. Vilken lillasyrra!

Provsvar

Väntade på Bus provsvar hela torsdagen. Bestämde mig för att ringa själv på fredagmorgon. Fick knappa in Bus personnummer och sedan var det vara att vänta på att någon skulle ringa upp.

Nästan genast ringde en sjuksköterska. Jag berättade vad jag ville och hon sa att hon hade provsvaren framför sig. "Utan anmärkning", sa hon. Samtliga prover var utan anmärkning. Jag andades ut och kände mig lycklig. Tackade sköterskan för beskedet och avslutade samtalet.

Rusade uppför trappan till Bus rum. Han har varit orolig och naturligtvis ville jag lugna honom nu när jag visste att allt var bra. Hann ringa till Bus pappa också men det var upptaget på hans jobbtelefon så medans jag väntade ringde jag till min mamma. Vi är ju flera personer som oroat oss sedan knölen på Bus hals upptäcktes.

När jag pratat färdigt med min mamma och lagt på luren ringde telefonen igen. Det var sjuksköterskan. Hon bad om ursäkt och sa att hon tyvärr tittat på fel provsvar. Jag blev alldeles kall. Sköterskan fortsatte ursäkta sig och sa att Bus prover inte alls var helt ok. Det blev tyst i luren en stund som om hon väntade på min reaktion. Till slut sa hon: "Det är ett förhöjt värde på hans vita blodkroppar".

Det var precis de orden jag inte ville höra. Jag blev så ledsen och rädd och förbannad. Jag hade ju fått besked om att proven var utan anmärkning. Det var ju det jag sagt till Bus och det var ju det jag ville fortsätta tro på. Jag sa åt sköterskan att jag ville prata med doktorn. Hon skulle ordna det sa hon. Någon gång under dagen skulle doktorn ringa mig. När jag lagt på luren ringde jag min mamma. Hann tala om för henne att jag fått nya provsvar och sedan började jag gråta. Mamma lovade att hon skulle komma hem till mig. Jag ville inte vara ensam hemma med barnen när doktorn skulle ringa.

Jag tog mobilen och gjorde ett nytt försök att få tag på Bus pappa. När han svarade hann jag bara snyfta fram: "Jag har fått provsvaren..." Då ringde den andra telefonen och det var sköterskan igen. Nu hade hon pratat med doktorn och han sa att det förhöjda värdet ändå låg inom gränsvärdet. Troligen berodde det på att Bus är dunderförkyld. Om Bus knöl finns kvar om 4 veckor ska nya prover tas.

Hela morgonen hade varit som en berg- och dalbana känslomässigt. Så otroligt klantigt av sköterskan att inte göra detta på rätt sätt. Jag kan ännu inte släppa detta. Jag vill att knölen ska försvinna eller i alla fall få provsvar som är helt utan anmärkning för att jag ska kunna släppa oron.

Idag är första dagen sedan i måndags som Bus vaknade feberfri. Han hostar och snorar men verkar piggare. Han har haft en lång och jobbig vecka. Ska få göra ett försök att leka idag, vi får se om det blir feber till kvällen igen men då har han i alla fall fått vara ute en stund.

Vi har nyss kommit hem från Missionskyrkan och lyssnat på Lilla O som sjungit med sin kör. Bus ville inte följa med men övertalades och till min förvåning så sjöng han med i varje psalm. :-)

Med hjälp av högre makter

Jag hade bestämt med några kompisar att vi skulle träffas och käka middag tillsammans. Jag, ensam med mina vänner, utan barn och man. Det är inte ofta jag gör sådant. Händer kanske på sin höjd 4-5 gånger/år.

Enligt Lilla O är detta på tok för ofta. Hon är en mammagris i själ och hjärta. Tycker att en kväll utan mig är så vansinnigt trist och hemsk. Dessutom tycker hon att mina vänner är hennes vänner. Hon kan inte fatta varför hon inte får vara med. Hon vill sitta där på restaurangen och spela vuxen, äta och dricka lite gott. Skämta och skratta. Hon tycker det är den naturligaste saken i världen att hon ska vara med. Fattar inte att jag vill träffa mina kompisar själv ibland.

De gånger hon fått veta att hon inte får följa med river hon upp både himmel och helvete. Hon gråter i timmar och kastar sig mot mig, klamrar sig fast som om det vore ett farväl för evigt.

Nu verkar det som om Lilla O tar till högre makter för att hålla mig hemma. Vid ett tillfälle bad hon till gud om att jag skulle bli sjuk och vara tvungen att stanna hemma. Vad som hände? Jag fick diarré. Igår tog hon på nytt kontakt med sin polare Gud och bad om ett mirakel (eller snarare en sjukdom). Vad som hände? En av middagskompisarnas barn blev sjuk idag och middagen ställdes in.

Jag tycker att det inte är riktigt schysst av Gud att göra en 6-årig unge till viljes på detta sätt. Men Lilla O är mer än nöjd.

Något som oroar

Sedan söndag kväll är Prins Bus sjuk. Det började med att han fick ont i halsen. På dagen hade vi varit till grannstaden för att träna friidrott. Då nämnde han inget om att han mådde dåligt men han var lättirriterad och grinig. Kanske kände han sig hängig redan då.

Höjdhoppen gick lysande ända tills Bus rev ner ribban och fick den under ryggen. Det gjorde såklart ont och smärta är något som skrämmer Bus. Han grät och blev arg. Skulle inte hoppa något mer, ville överhuvudtaget inte vara kvar i idrottshallen. Han skällde på mig och sa att jag ville att han skulle skada sig. Rasande gick han till den andra sidan av lokalen och ställde sig där och tjurade.

Efter en lång stund lyckades hans träningskompis locka honom med till längdhoppsgropen. De skulle träna trestegshopp och Bus fick in en fullträff direkt. Han hoppade 6,5 meter, måste ha varit all ilska som gav honom extra kraft.

Så blev det då kväll och Bus blev sjuk. Snorar, hostar och har feber. Igår när han satt brevid mig fick jag se en liten knöl på hans hals. Högt upp, strax nedanför käkbenet. En liten knöl i storleken av en grön ärta. Det knöt sig i magen på mig. Tankarna började virvla runt. Han är ju förkyld och då kan ju lymfkörtlarna bli större. Kunde inte släppa tanken på knölen så jag ringde till hälsocentralen för rådgivning.

En timme senare skulle vi få komma till vår familjeläkare. Bus reagerade kraftigt. Han VILLE INTE åka till doktorn och han VILLE INTE ta blodprov!! Han vandrade omkring här hemma ledsen och arg omvartannat. När vi åkte iväg till sjukhuset hade han lugnat ner sig, var fortfarande orolig men han grät inte längre. Läkare kände på knölen och undersökte armhålor och ljumskar på Bus. Allt annat kändes ok och knölen var med största säkerhet en ofarlig lymfkörtel men läkaren ville ändå ta blodprover för att utesluta något som inte är så bra.

Tid bokades in för att ta blodprov idag och vi utrustades med emlaplåster och åkte hem. Bus föredrar blodprov som tas i armvecket, han förstår nu att det går att bedöva där. I fingrarna går det inte att bedöva och ett sådant stick skrämmer honom enormt. Provtagningen gick bra, han var blek men lugn. Nu väntar vi på provsvar. Må det visa att allt är bra...

Ligger Skåne verkligen i Sverige?

Idag när jag kom till skolan för att hämta Bus ropade läraren och sa att hon behövde prata med mig. Hon berättade att Bus varit otroligt stökig och orolig både igår och idag. Han jobbade inte med sina uppgifter, han förstod inte vad han skulle göra och han ticsade mer än vanligt.

Han har dessa dagar haft 3 olika lärare och alla har lagt märke till samma beteende. Orsaken till denna "försämring" kan vara flera.

För det första så börjar det närma sig Bus födelsedag. Detta är ett stort orosmoment för honom, liksom alla andra högtider. Han kan ju som bekant inte uppskatta en överraskning så nu har vi berättat för honom precis vad han kommer att få i present. Vansinnigt tråkigt tycker många men för oss är det det bästa alternativet. Pga att han vet vad han ska få har jag därför lite svårt att tro att det är födelsedagen som oroar honom så pass att han inte klarar skolan.

Hans lärare hade en annan gissning. Han har en bästa kompis i klassen och Bus och J ligger inte på samma nivå studiemässigt. Bus är lika snabb som J är långsam. J är en snäll kille och en bra kompis till Bus men läraren har lagt märke till att Bus ser det som sin uppgift att hjälpa J. Det blir jobbigt för Bus att göra detta samtidigt som han ska klara sina egna uppgifter. Nu hade läraren bestämt att de inte får jobba tillsammans.

Den tredje orsaken skulle kunna vara att klassen nu jobbar med geografi och det har visat sig att Bus har svårt att förstå detta med landskap och kartor. Lika lätt som han har för matte, svenska och engelska, lika svårt har han med geografi. Han förstår inte alls. Vet inte hur många gånger han frågat mig om Skåne ligger i Sverige. Nu är det ju ett gränsfall med just Skåne men ändå..;-)

Det är inte säkert att vi får veta varför Bus är extra orolig. Kanske har han helt enkelt en dålig vecka. Kanske är allt på ett helt annat sätt redan i morgon eller så är detta vad vi har att kämpa med en lång tid framöver.

Fråga och svar!

Pilla! Du undrade varför Bus inte vill duscha. Ja, den som det visste... Grejen med honom är ju att han ääääälskar vatten men jag har upptäckt att han mycket hellre är i vatten och badar med hela kroppen än att duscha. Han är inte allt för förtjust i att vara ute i regn heller. Säger att det känns som om någon pickar på honom.

När han ska duscha krävs det lååång övertalning och ofta blir vi ovänner innan han tar steget in. Sedan när han tillslut är våt överallt ( det brukar vara huvudet som är det sista stora hindret) då kan han duscha hur länge som helst. Då brukar vi nästan hinna bli ovänner igen eftersom han aldrig vill sluta. Han är ett mysterium på många sätt, min käre son. :-)

Förresten, vill jag tipsa om en superbra bok! Läser just nu "Kalle Vrånglebäck och Stålfia" för Lilla O. Den är så bra! Det är som om det vore mina ungar det handlar om. Jag och Lilla O skrattar förtjust åt alla likheter! Hon är min lilla Stålfia upp i dagen och Bus är en kopia av Kalle Vrånglebäck.

Vill också tillägga att dagens skoldag var fri från slagsmål och bråk! Spelförbudet är hävt och headsetet sitter ännu en gång som klistrad vid Bus huvud! Allt är i sin ordning! ;-)

Kram!

En spelfri dag

Först och främst vill jag tacka Mia-Marie för den fina utmärkelsen. Skall snart lägga in en bild på den också men jag måste ha viss teknisk support med det. ;-)


Helgen har varit rätt så rörig. Världens snöoväder drog fram så vi blev sittandes hemma. Hade annars planerat att besöka någon av våra grannstäder.

Bus fördjupade sig totalt i specialintresset för stunden. Det är Xbox-live. Han spelar över internet och möter folk från hela världen. Ett bra sätt att lära sig engelska. Tyvärr blev det för mycket av det goda i helgen. Man kan säga att han levde Xbox-live hela helgen. Hans headset satt som klistrad på skallen och han tog inte ens av det när han gick på toa utan fortsatte prata med sina medspelare även därifrån. Han är väldigt duktig på att spela (övning ger ju färdighet och här övas mycket ;-)) och det är han som kommer med instruktioner till sina medspelare hur de skall göra.

På söndagkväll var Bus så stressad av detta spelande så jag bestämde att det var dags att bryta. Han skulle duscha och det är en ganska lång procedur för Bus. Lyckades till slut få in honom i duschen men han vägrade en lång stund att ens skruva på vattnet. Han förstår inte syftet med att duscha. Jag har upptäckt att han oftast inte heller duschar efter gympan i skolan. När jag frågar säger han att han inte vet varför men jag skulle tro att det är en sådan omständig procedur för honom att han helt enkelt inte gör sig tid.

Efter en timme var han klar och då hade han stänkt ner hela badrummet, halva mig och nästan hela shampooflaskan var tömd (bara för att känna efter hur det kändes med handen totalt dränkt av shampoo). Efter duschen berättade jag för honom att vi bestämt att nästa dag skulle vara en spelfri dag. Det blev vansinniga protester men vi stod fast vid vårt beslut.

Igår var det så dags för den spelfria dagen. Bus var sur redan på morgonen, kunde inte fatta hur han skulle klara dagen utan spel. Hans sura humör höll i sig under skoldagen. När jag kom till skolan för att hämta honom ville hans lärare prata med mig. Det hade varit bråk och Bus hade ett stort blåmärke på kindbenet.

Han har hållit sig undan konflikter i skolan ganska bra under detta skolår men denna dag var han så ur balans (antagligen pga spelförbudet) så han bara inte kunde behärska sig. Bus hade kört en armbåge i ansiktet på en annan kille och själv fått en smäll över kindbenet. När läraren kom var Bus i full färd med att jaga ifatt den andra killen som var vettskrämd över Bus ilskeutbrott. Resten av skoldagen hade Bus varit stökig och läraren hade suttit med honom för att hålla honom på plats.

Vi skulle precis som vanligt promenera hem men det gick inte. Bus vägrade gå från skolan, "Det är ingen mening med att gå hem för jag får ju ändå inte spela", snyftade han. Jag lyckades ordna skjuts hem eftersom jag såg framför mig vilket helvete det skulle bli att försöka få honom att promenera.

När vi kom hem fortsatte han sura. Förbannade mig och mina idéer. Öste ur sig ilskan om hur dum jag var mot honom som jobbat så bra i skolan och därför var värd en belöning och gissa vad belöningen skulle vara, jo spel! Som en gåva från himlen ringde telefonen och Bus kompis ville att han skulle komma ut och åka pulka. Bus insåg att detta var den enda möjligheten att få lite kul en annars så skitdålig dag så han drog iväg till pulkbacken.

Kvällen gick bättre. Det var friidrottsträning och det är bra för då får han göra av med en massa överskottsenergi. När han kom hem frågade jag om han ville se favoritprogrammen på tv: "Skitiga jobb" och "Mythbusters" på Discovery. Överlycklig studsade han ner för trappen och när han rusade förbi mig frågade han: "Men imorgon blir det väl spel va´?".

Varken skolan eller jag orkar med så speciellt många spelfria dagar och allra helst inte två på raken så visst blir det spel. :-)