En vecka i paradiset!

Nu är vi tillbaka i Sverige efter en vecka i paradiset Marmaris, Turkiet!
Vår semester har varit toppen även om vi råkade ut för ett par ordentliga åskoväder de sista kvällarna. Vi kunde iallafall sola och bada varje dag och det var huvudsaken. Både Bus och Lilla O passade även på att fixa till sommarfrisyrerna hos hotellets egen frisör. Bus diagnoser har vi inte märkt mycket av den tid vi tillbringat med vårt resesällskap men då vi var ensamma med honom blev det väldigt tydligt att åtminstonde mr Tourettes följt med honom som fripassagerare på resan. Ticsen har varit väldigt intensiva och stundtals riktigt jobbiga när vi var ensamma på hotellrummet. Flygresan gick bra både dit och hem men transfern mellan flygplatsen och hotellet var jättelång och jobbig. På hemresan blev Bus dessutom åksjuk och kräktes ner hela sig i bussen.

Turkiet visade sig vara ett mycket trevligt semesterland och turkarna är barnkära och vänliga. Visst blev det ett evigt tjatande från försäljarna på bazaren och att ständigt behöva köpslå och pruta var inte heller så kul men aldrig möttes vi av ett otrevligt ord från någon trots att vi många gånger sa att vi inte var intresserade. Nu blev det en hel del shopping ändå, det var ju ganska ordentligt mycket billigare än i Sverige och det var jättekul att kunna frossa i alla kläder och prylar som fanns att köpa.

Att vara stark

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna
Att var stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller att vilja mest
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas

Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den
Att falla till botten, att slå sig hårt och alltid komma igen
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit

Av Marie Fredriksson Anthony


Denna dikt hade C hittat på nätet och tyckte så mycket om den att hon länge hade den uppsatt på sitt kylskåp. Den betydde mycket för henne och den fanns med i hennes dödsannons. Jag tycker det är en otroligt fin dikt som på pricken beskriver hur C var som person. Känner även att den betyder mycket för mitt eget liv och för min familj.

Bus och Lilla O har idag sin sista skoldag för detta läsår. Vår resa närmar sig... Bus är speedad men lycklig över resan, Lilla O likaså. Vi missar begravningen och det känns som om det nog var en mening med det. Jag vet inte hur jag skulle ha orkat. Fina blommor kommer att finnas på plats och vi skänker även ett bidrag till barncancerfonden. Våra tankar kommer att vara hos C´s familj och när vi kommer hem går vi till C´s grav och tar vårt eget avsked.

Tack alla snälla fina läsare som skrivit så fina kommentarer!

Kram!