Veckan som gått har inneburit allt vad rubriken säger.
Tjafset har ett par av Lilla O´s kompisar stått för. Två flickor i skolan som egentligen hör till Lilla O´s bästa vänner men som nu bestämt sig för att visa en inte alltför smickrande sida. Flickorna jävlas och fryser ut allt eftersom på vilket humör de är och Lilla O blir ledsen. Själv blir jag förbannad och skulle mer än gärna ta ett snack med dessa små primadonnor men får inte för Lilla O eftersom hon tror att det bara gör saken värre. Jag har i allafall pratat med lärarna och de har lovat hålla koll men nu är det ju så att dessa flickor inte direkt gör detta inför öppen ridå utan allt sker utom synhåll för lärarna och sedan står de där med tindrande ögon och spelar oskyldiga. Det gör ont i mammahjärtat och jag lider med Lilla O som är en genuint godhjärtad liten människa som aldrig skulle vara taskig mot en kompis.
Tråkigheterna har bestått av att jag inte får stanna kvar på arbetsplatsen där jag arbetstränar. Alla (arbetsförmedlingen, min handledare och mina arbetskamrater och inte minst jag själv) trodde att jag skulle få förlängt efter sista november men så sitter det ju en chef någonstans och bestämmer att så blir inte fallet. Jag är dödligt besviken och faktiskt rätt så arg eftersom detta beslut kom helt utan förvarning. Nu måste jag hitta någon ny plast och jag har ingen som helst idé eftersom jag liksom tyckt att jag redan hittat den perfekta arbetsplatsen. Nu vet jag ju att känslan jag har just nu kommer att gå över (jag är som en sådan där docka som är rund i botten och som reser sig trots att någon knuffar omkull den) men ett tag till kommer det att kännas en aning tungt.
Så till roligheterna! Denna vecka blir ett enda långt födelsedagskalas då bloggerskan själv fyller 40! Någon stor fest blir det inte men vi kalasar lite ändå med smörgåstårta och smarrigt fika. Igår kom några kompisar hit och på torsdag (som är självaste födelsdagen) ramlar släkten in är det tänkt. På fredag åker vi till Stockholm och går på teater och bor på hotell!
Kram!
måndag, november 08, 2010
Tjafs, tråkigheter och så lite roligheter
måndag, november 01, 2010
Jobbigt...
I förra inlägget skrev jag att Bus åkt till badhuset med 2 kompisar. De åkte dit kl 10 och stannade tills stängning kl 15. Jag hoppades att det skulle vara en trött men nöjd Bus som kom hem. Tyvärr var Bus på uruselt humör. Jag frågade om allt gått bra och då fick jag ett vrål till svar. Då undrade jag om han var trött men det ville han inte erkänna. Urförbannad skrek han: "Det är jävligt jobbigt!!! Fattar du? Det är jävligt jobbigt!!! Låt mig vara ifred!!!"
Det var inte läge att ställa några följdfrågor eller några som helst andra krav på honom resten av eftermiddagen och kvällen. Jag hade haft på känn att det skulle bli alldeles för lång tid för honom att vara på badhuset så många timmar men när han äntligen fick chansen att åka dit själv med kompisar så ville vi ju inte förstöra för honom. Fast med facit i hand var det nog det vi skulle ha gjort. Alltså inte förstöra men vi skulle ha begränsat hans tid där.
Idag är Bus på betydligt bättre humör. Hans råtta Remmi förgyller hans tillvaro och Bus säger ofta: "Tänk att man kan tycka om en råtta så himla mycket!" :-)
Vi har ju ett helt gäng med husdjur i vår familj men råttan är Bus alldeles egna och betyder extra mycket för honom. Passar perfekt att ha Remmi sittandes på axeln och finnas till tröst när dagen har varit så där jävla jobbig...
/Ann-Sofie