Terapi

Jag har ont i mitt lillfinger. Orsaken är att Prins Bus sparkat på det. Jag skall ta hela historien från början:

Våra kontaktpersoner på Bup kommer ibland hem till oss. I förrgår var det dags för ett nytt besök. Jag fick då veta att det nu är dags att påbörja terapin som skall göra Prins Bus kvitt sin fobi mot sprutor och blod. På tisdag nästa vecka är det dags för första träffen med sjuksköterskan som skall hålla i detta.

Detta är ju Prins Bus STÖRSTA skräck här i livet. Just därför är det nödvändigt att en gång för alla ta itu med det. Vi har försökt tidigare, först med hjälp av BVC och sedan lekterapin på närmsta barnsjukhus. Det gav inget resultat. Nu har han medicinerats i 1 års tid för sin adhd och inga som helst prover har tagits p g a att han är så otroligt rädd. Jag vet att det är viktigt med regelbundna kontroller eftersom det är så speciell medicin han får. Vill inte riskera att något missas bara för att han är så rädd för provtagning.

I förrgår kväll bestämde jag mig för att släppa bomben. Jag berättade att vi skall träffa sjuksköterskan på tisdag. Prins Bus reagerade precis som väntat. Först blev han ängslig och orolig och senare på kvällen exploderade han. Han var så arg, slog vilt omkring sig, skallades och sparkades, bet och klöste. Liknande utbrott är att vänta de närmaste dagarna. Det är han sätt att bearbeta det hemska. Under tiden försöker jag skydda mitt redan så ömma lillfinger.