Hur kan en halv vara mindre än ingenting?

Igår kunde Prins Bus kompis inte leka. Han skulle åka bort. Detta rubbade hela Prins Bus plan för dagen. Han hade räknat med att de skulle umgås från morgon till kväll. Jag förstod att detta betydde att dagen skulle bli bråkig och jobbig.

Vid lunchtid hade Prins Bus närapå trampat upp en stig på övervåningen mellan hans rum, vårt sovrum och fönstret mot gatan. Det hjälpte inte att jag sa att kompisen säkert skulle höra av sig när han kom hem. Prins Bus blev mer och mer frustrerad och sprang hela tiden till fönstret för att hålla utkik.

Till lunch hade jag gräddat våfflor och sa åt Prins Bus att han skulle komma och äta i köket med mig och Lilla O. Han äter oftast i sitt rum annars. Vi har för länge sedan insett att det brukar bli lugnast för oss alla om han får sitta där istället för tillsammans med oss. Igår tyckte jag att det kunde vara trevligt att äta tillsammans för en gångs skull. Han var arg som ett bi. Skulle då inte ha någon jäkla våffla.

Jag lyckades få igång ett samtal om något han tyckte var kul och passade då på att lägga upp en våffla med jordgubbssylt på hans tallrik. När han ätit upp den blev det stora protester när jag ville att han skulle äta en till. Lilla O frågade lite försynt om han kunde skicka jordgubbssylten åt henne och då fräste han ifrån: "Det är HALLONSYLT!". Till saken hör att Prins Bus inte gillar någon annan sylt än jordgubbssylt. Jag sa att det faktiskt var jordgubbssylt och då blev hans svar: "Va!!! Jag som trodde det var hallonsylt! Nu har jag suttit här och blivit äcklad och illamående i onödan! Tack vare er! Idioter!"

Efter lunchen rullade eftermiddagen på med diverse bråk och Prins Bus tjatade hela tiden om att han ville leka. För att försöka få honom att tänka på något annat undrade jag vad vi skulle äta till kvällsmat. "Kinamat!!" skrek barnen i munnen på varandra. Vi enades om att barnens pappa skulle få köpa med sig mat från Kinarestaurangen på väg hem från jobbet.

Jag ringde honom och sa vad vi ville ha. "Det räcker med EN låda åt barnen, de kan dela eftersom man får så mycket". Detta fick Prins Bus att explodera. "Dela!? Med syrran? Då får man ju bara halva lådan var!!!". Jag höll fast vid mitt beslut eftersom jag vis av erfarenhet visste att maten gott och väl skulle räcka och göra dem mätta. Prins Bus vägrade acceptera att han inte skulle få en hel låda för sig själv. Han grinade, hotade och upprepade gång på gång att då kunde han lika gärna vara utan eftersom en halv låda var alldeles för lite för honom. Min förklaring att om han var utan skulle han ju inte få något alls struntade han fullständigt i. En halv var mindre än ingenting, så resonerade han. Bråket höll i sig ett par timmar. Sedan kom L hem med maten, Lilla O tog sin portion och kvar i matlådan fanns hur mycket Nasi Goreng som helst. Mycket mer än en halv låda. Blank i ögonen av ilska och gråt tog Prins Bus matlådan med sig till sitt rum. Han åt upp rubbet!

När det var dags att sova väntade jag mig bråk igen eftersom en jobbig dag brukar sluta så i vårat hus. Prins Bus har haft svårt att hitta en bra sovplats och sedan ett tag tillbaka vägrar han sova i sitt rum. Han har sovit i vår säng men för någon vecka sedan var inte det heller bra för då ville han sova på en madrass på golvet i vårt sovrum istället. Gärna det, tänkte jag. Heller får han ju ligga på en madrass istället för att trängas i min säng.

Igår dög varken min säng eller madrassen på golvet, och speciellt inte hans eget rum. Han skulle sova sittandes på en kontorsstol, vår Prins Bus! Jag var så trött efter dagens bråk och tjafs så nu var det min tur att explodera. Visst hade jag kunnat låta honom sitta på den där stolen men det fanns ju inte en chans att han skulle lyckas somna och då visste jag ju att han snart skulle börja stöka i sovrummet igen. Jag struntade i alla råd om att det är viktigare att belöna än att hota. Jag bestämde mig för att här skall hotas. "LÄGG DIG NER NU ANNARS BLIR DET INTE NÅGON LEK I MORGON HELLER!!!!" Han gjorde några halvhjärtade försök att protestera men insåg snart att jag verkligen menade allvar. Han kröp ner brevid mig och mumlade: "Go natt! Du är en jävla idiotmamma!". Jag svarade: "Jag älskar dig också..."