Har jag tråkigt så skall du ha tråkigt!

Det är en orolig tid för Prins Bus. Han hatar förändringar och till hösten väntar en mycket stor förändring i hans liv. Hans skola skall stängas och alla elever flyttas till en mycket större skola som är nyrenoverad. Klassen skall delas upp och nya elever från en annan skola skall bli Prins Bus nya klasskompisar. Ny skola, nya klasskompisar, nya lärare. Det blir många förändringar på en och samma gång.

Planeringen har i vanlig ordning gått alldeles för långsamt och nu är det snart sommarlov och inga klara besked finns att få. Detta ställer till stora problem för Prins Bus. Han blir orolig och det yttrar sig i att han bråkar.

Han har en bästis som bor granne med oss och det är som om denna kille är Prins Bus enda fasta punkt just nu. Honom klänger han sig fast vid och han vill vara med honom all vaken tid. Om bästisen inte är hemma vet jag att då väntar oss en bråkig dag.

Häromdagen var en sådan dag. Prins Bus vankade oroligt av och an här hemma. Grubblade över om kompisen skulle komma hem snart. Hade tråkigt. Tog ut sin frustration på Lilla O som fick både en och två smällar av sin bror. Jag gav på förslag att de skulle hoppa på studsmattan en stund (för att han skulle förbruka lite överskottsenergi) men det urartade direkt. Prins Bus blev våldsam och ännu en gång fick Lilla O känna på hans ilska. Jag bad honom kliva ner från studsmattan och gå in i huset men det hade han ingen som helst tanke på att göra. Han skuttade runt, runt hånskrattade åt både mig och Lilla O.

När han stannade upp för ett ögonblick passade jag på. Fick tag på honom och lyfte ner honom från studsmattan och in i huset genom altandörren. Prins Bus svor åt mig men i nästa sekund rusade han ut genom ytterdörren och så var han tillbaka på studsmattan. Nu var jag riktigt arg. Så pass arg att han tyckte det var säkrast att springa in i huset igen genom altandörren. Väl inne låste han altandörren och gapskrattade åt mig som stod utanför, arg som ett bi.

Vi mätte varandra med blicken och i exakt samma ögonblick kom vi båda på att min enda chans att komma in i huset igen var genom ytterdörren. Jag hade inga nycklar på mig och om dörren var låst från insidan skulle jag inte ha en möjlighet att komma in. Jag sprang som jag aldrig sprungit förr och det samma gjorde Prins Bus. Han tänkte låsa mig ute. Vi kom fram till ytterdörren samtidigt och jag ryckte upp den just när han skulle vrida om låset. "Tänkte du verkligen låsa ut mig?" frågade jag. "Om jag har tråkigt så skall fan i mig du också få känna på hur det är att ha tråkigt" var hans svar.

Nu går jag inte utanför dörren utan att ha nycklar med mig. Vågar ju inte riskera att någon har tråkigt och tycker att jag är värd detsamma.