Paus

Just nu finns varken ork eller tid till att blogga. Jag tar en liten paus och hämtar kraft.

Kram!

Att bada eller inte bada....

Först och främst vill jag tacka för alla fina kommentarer till mitt förra inlägg. Gallan håller sig ännu inte riktigt på sin kant, det molar och värker men det är inte akut på samma sätt som i söndags.

På grund av att jag inte är riktigt återställd ville jag skippa familjen badhusbesök igår. Vi brukar ju åka dit på onsdagskvällar men det kändes inte lockande igår. Någonstans hade Bus missuppfattat detta så han kom glatt nerskuttandes till middagen och kvittrade om att det skulle bli så roligt att åka till badhuset.

Försökte ännu en gång få honom att förstå att vi inte tänkte åka dit eftersom jag inte var så pigg men det gick ju inte. "Det är onsdag och vi badar alltid på onsdagar!!! Jo, men denna onsdag går det inte. Men lyssna, det är ju onsdag och vi badar alltid på onsdagar!!!".

Så gick diskussionen och som vanligt vann Bus och vi skyndade oss att äta upp maten för att komma iväg till badhuset. Bus fick efter en stunds letande fram sina badbyxor och skuttade runt för att göra allt annat än att packa ner dem i badväskan. Så småningom hade han ändå fått ner dem i väskan och började då leta efter nästa, för honom, mest viktiga sak att ha med sig till badhuset. Sitt cyklop. Det har blivit superviktigt för honom att ha cyklopet med sig varje gång han ska bada. Han är ju som en fisk i vattnet och innan han fick cyklopet i somras gick det hur bra som helst att bada utan det men nu kan han inte ens tänka sig att doppa tårna i vattnet utan cyklopet.

Eftersom det inte fanns ett spår av något cyklop här hemma gissade jag på att han glömt det på badhuset när han var där förra veckan med klassen. Och utan cyklop kan han som sagt inte bada. Inte ens om det är onsdag. Han suckade djupt och konstaterade att han skulle få ha en tråkig kväll hemma istället. Spelade ingen roll att vi sa att vi kunde försöka bada ändå. Han vägrade.

Alltså måste vi köpa ett nytt cyklop åt honom för snart är det väl onsdag igen.

Med plingplongtaxi till plåsterhuset

Söndag kväll och vi hade ätit en underbart god torskröra till middag. Efter maten skulle jag klippa håret på Bus och jag hann väl snagga honom till hälften då den alltför välbekanta magsmärtan slog till med våldsam kraft. Gallstensanfall.

Klippningen gick ju inte att avsluta, jag kunde knappt stå på benen, så Bus såg minst sagt lustig ut i håret med det kunde ju inte hjälpas. Snart krälade jag runt i soffan, kunde varken sitta eller ligga. Gick dubbelvikt in till toaletten för att hämta en hink, kände att en kräkning inte var långt borta. På vägen tillbaka till soffan vändes plötsligt hela världen upp och ner och hade jag tagit ett steg till skulle jag definitivt ha svimmat. Sjönk ner på golvet, satt hängandes över hinken och ansiktet blev genomvått av svett.

Barnen ropade oroligt och L försökte lugna dem. Själv orkade jag knappt svara på barnens oroliga frågor. Smärtan var fruktansvärd och jag kämpade för att hålla mig vid medvetande. Tänkte ett tag att jag skulle låta medvetslösheten ta över bara för att slippa smärtan men någonstans sa mitt förnuft att det skulle skrämma livet ur mina barn.

Tog mig krypandes till soffan och kunde äntligen ligga med vågade inte röra mig minsta lilla. Hade tagit en supp Voltaren så snart smärtorna började men den smärtlindringen hjälpte inte. Jag bad L ringa sjukvårdsupplysningen men där var det telefonkö så då återstod 112. Vi hade tur, en ambulans fanns i stan och kom hem till oss inom kort. Vi bor i en liten stad utan akutmottagning, endast en jourmottagning som stänger redan kl 18 på helger. Eftersom jag så väl kände igen smärtorna som gallstensanfall var min enda önskan att bli smärtlindrad. Jag hade hoppats att ambulanspersonalen hade kunnat ge mig en spruta men det visade sig att de endast hade tillgång till morfin och det kunde förvärra just gallsmärtor.

Närmaste akutmottagning ligger i Hudiksvall ca 6 mil bort. Där hade de intagstopp på kirurgpatienter just denna kväll. Ambulansen hänvisades till Gävle, 8 mil söderut. På darriga ben och med stöd från sjuksköterskan tog jag mig ut till ambulansen och vi åkte till Gävle sjukhus.

När vi kommit fram tog det inte lång stund förrän jag träffat en läkare och fått en spruta med smärtlindring. Efter 45 minuter var jag i stort sett smärtfri och fick klartecken på att åka hem. Jag frågade läkaren om jag fick ta en sjukresetaxi och då undrade han om det inte gick någon buss eller ett tåg hem. Jag hade kommit dit i ambulans och visserligen mådde jag bättre men inte sjutton kunde jag ta mig hem med hjälp av buss eller tåg. Jag var ju darrig och klen och en aning snurrig i skallen efter sprutan. Kände hur jag började ilskna till och det såg nog den unge doktorn för han sa att sjuksköterskan fick avgöra. Strax efteråt kom sköterskan in och sa att det var ju självklart att jag fick en taxi.

Klockan var närmare midnatt när jag kom hem igen. Både Bus och Lilla O var fortfarande vakna, de hade blivit ordentligt uppskrämda av allt som hänt. Jag var dödstrött och drömde mardrömmar hela natten. Idag har jag fortfarande lite känningar men det hålls under kontroll med Voltaren.

Nu önskar jag bara att det blir operation snart så gallblåsan får plockas bort. Så här mycket dramatik orkar jag inte med...

Kram!

Dr Ingrid

Tack alla snälla fina bloggläsare för era kommentarer! Ni är underbara!

Idag har jag och Bus varit till Bup för läkarbesök. Vi skulle träffa dr Ingrid för första gången. Hon visade sig vara en helt underbar läkare och jag hoppas verkligen hon beslutar sig för att fortsätta jobba här. En varm, lugn kvinna som visade stort intresse för Bus.

Hon blev mycket förvånad när hon fick veta att Bus aldrig haft någon egen resurs eller assistent i skolan och ändå har han fått godkänt i alla ämnen. Vi har ju länge önskat att han skulle få extra stöd i skolan men skolledningen har hela tiden sagt att Bus varit för smart för att behöva assistent. Inte har det hjälpt att vi påtalat att med hans diagnoser kan skolan vara jättejobbig trots att han är smart. Det har liksom inte med intelligensen att göra.

Nu hoppas vi och Bup att nya diagnosen Asperger ska få upp ögonen på skolan och inse att Bus är en elev som behöver stöd och hjälp. Dr Ingrids teori är att Bus utbrott på eftermiddagarna efter skolan helt enkelt har sin grund i att skolan tar all hans energi eftersom han måste klara allt på egen hand där. Jag tror hon har rätt. Om vi får ordning på skolan så kanske han har lättare att hålla ihop här hemma också.

Ikväll ska det pluggas geografi. Bus har prov i morgon och landet denna vecka är Spanien. Läraren skickar hem ett antal dåligt kopierade papper och det är nära på omöjligt för Bus att förstå vad som är viktigt och mindre viktigt av all fakta. Han har mycket svårt för att själv plocka ut de viktiga delarna av en sådan text så det hjälper jag honom med. Geografi är väl det ämne som visat sig svårast för Bus (förutom träslöjden då) just eftersom det blir så enormt mycket fakta och han inte kan sortera bort det oviktiga.

Här har det varit snöstorm hela dagen och jag fick nyss höra att Bus bästis farfar försökt skotta bort snön från altantaket då det brast under honom och nu ligger han på sjukhus med bl a hjärnskakning och krossad axel. Var alltså försikiga där ute när ni snöröjer, det kan sluta illa annars.

Kram!

Detaljer

Som tidigare utlovat tänker jag ägna största delen av detta inlägg till inredning. Det är ett av mina största intressen, jag tycker helt enkelt om att omge mig med vackra ting. På bilderna ovan ser ni detaljer från mitt kök. Ber om ursäkt för dålig bildkvalité men jag har fotat med mobilen och vinklarna var väl inte de bästa.

Jag blandar gammalt och nytt. Stora favoriten är ju att fynda på loppis men kan även hitta guldkorn i små fina butiker. Jag vill att inredning ska vara personlig, saker ska vara valda med omtanke och betyda något för mig.

I köket har jag en vit gammal byrå och på den en samling turkosa flaskor och en lykta i samma färg. Ett par hyllor har jag fyndat på loppis och målat om. En gammal knopphängare fick jag från mamma och där passar det bra att hänga vackra små dekorationer. Tavlan har min pappa målat, jag har flera av hans målningar här hemma. Det runda pelarbordet hittade jag på en loppis, betsad i den fulaste gula färg. Efter lite vit färg blev det riktigt fint och passar betydligt bättre in här hemma.

Inredningsintresset är väl så långt ifrån bokstavslandet man kan komma. Det är viktigt för mig att ha ett intresse där jag kan drömma mig bort en stund.

På tal om bokstavslandet så har vi nu ytterligare ett par bokstäver att lägga till. Idag har vi varit på återgivningssamtal på Hab eftersom Bus utredning är klar. Det blev en Asperger diagnos. Nu känns det som om alla pusselbitarna fallit på plats. Jag känner en enorm trötthet just nu men jag är inte ledsen. Enbart lättad. Vi har ju länge förstått att Bus inte "bara" har Adhd och Tourettes, det har varit så tydligt för oss att det varit något mer. För att han ska ha rätten till den hjälp han behöver från skola och sjukvård så behövs en Asperger diagnos. Nu har han det. Väldigt många års kamp är över. Nu ser vi framåt!

Stor kram till er alla!