Åh, denna väntan gör mig galen!

Tack snälla vänner för er omtanke och allt fina stöd!

Jag väntar fortfarande på besked om vad som finns i min lever. Gjorde ett ultraljud med kontrast idag och trodde röntgenläkaren kunde säga något men icke. Han hade en underläkare med sig och satt bara hummande och pekade på ultraljudsbilden på skärmen. När jag frågade om han kunde upplysa mig om vad han såg så sa han att han måste jämföra denna undersökning med den som gjordes för någon vecka sedan. Jag får helt enkelt vänta på att remissvaret kommit till kirurgen.

För övrigt har väl inte speciellt mycket hänt sedan sist. Förutom att hunden varit på rymmen, Lilla O har tävlat i friidrott, Bus har haft tandvärk och katten på något sätt tagit sig upp på garagetaket. Ungefär som vanligt alltså.

Hunden kom tillrätta men får ej längre leka med grannens pudeltjej för hon tycks kunna lura med honom på dåligheter. Vår hund som annars är världens lydigaste glömde helt bort vem som bestämmer (JAG) bara för att en snygg vit storpudel råkar komma förbi.

Lilla O slog personbästa i både 60 m och länghopp men det räckte tyvärr inte till någon medalj. Vi är ju så stolta över henne ändå men för hennes egen skull önskar vi ju såklart att hon snart få en medalj också.

Bus tandvärk startade på fredagkväll och den är en lös tand som ännu inte är tillräckligt lös för att kunna dras ut men den hamnar snett ibland och då gör det ju så jädrans ont. Bus har alltid haft jobbigt med tandlossning, han tycker det är obehagligt med lösa tänder och så är han ju rädd för blod också. Vi får se hur det blir med denna tand, kanske måste vi låta tandläkaren dra ut den.

Vår katt Zlatan är en mycket speciell personlighet. Han är kändis här på gatan, mer populär hos vissa grannar och mindre hos andra. De som gillar honom tycker att han är så rolig när han "pratar" med alla som vill lyssna. De som är mindre förtjusta i honom blir lite upprörda när han ibland lurpassar på småfåglarna här i området. Jag ogillar också att han tar fåglar ibland (speciellt när han kommit in med dem och lagt dem framför mina fötter... jo det har hänt) men han grym på att fånga möss och sorkar så det är nog bara att acceptera att det slinker med någon liten pippi ibland också. Igår hade han som sagt lyckats ta sig upp på garagetaket och där hade han ju kunnat bli kvar hela natten om inte L råkat se honom igår kväll.

Till sist måste jag bara ännu en gång konstatera att skolan inte verkar fatta mycket av hur Bus fungerar. Igår fick jag hem ett veckobrev där man kunde läsa att hans lärare ska resa bort nästa vecka och istället ska klassen ha en vikarie. Jag kände inte igen namnet på vikarien så jag frågade Bus om det var någon som han visste vem det var. Det gjorde han inte. Idag träffade jag läraren och frågade om vikarien var någon som jobbat där tidigare. Det var det inte. Jag undrade då om läraren tänkt på att informera vikarien om Bus Npf. Nej, det hade han inte tänkt på alls. Men vafaan!
Hur många gånger ska jag behöva tala om för skolan att FÖRÄNDRINGAR är skitsvåra att hantera för Bus!!! Det kan bli helt fel för honom att ha en vikarie som inte alls känner till hans problematik.

Nu blängde jag med mina svartaste ögon på läraren och sa att vikarien SKA informeras och jag blev lovad att det skulle ske. Men visst har jag väl rätt när jag tycker att det skulle skolan kunna tänka på utan att jag måste påpeka det?

Jo, en grej till måste jag berätta. Jag var till arbetsförmedlingen igår och blev jätteförvånad när jag träffade min nya handläggare. Det är nämligen samma handläggare som jag haft på f-kassan. Hon hade bytt jobb! Jag blev jätteglad för det är en mycket trevlig och kompetent person som ju dessutom känner till mina krämpor och besvär. Synd om f-kassan bara som tappar en av få bra handläggare.

Tack o hej!

Kram!

Det gör ont

Tror inte jag kan peka ut en enda del av min kropp som inte gör ont just nu. Jo förresten, näsan är helt ok. I övrigt värker det överallt. Det är fibromyalgin som lever rövare i min kropp.

Visserligen är jag van vid värk, kan inte ens komma ihåg att jag någonsin varit helt smärtfri men de senaste dagarna har varit överjävliga. Det kommer inte som någon överraskning direkt. Har levt under stark stress de senaste månaderna och förra veckan fick jag ett besked som skrämt slag på mig.

Efter alla problem med gallan har det gjorts en ultraljudsundersökning och då konstaterades gallsten. Så långt var jag förberedd. Det jag inte visste om var att samtidigt som gallan undersöktes så kollades även levern. När jag förra veckan skulle få träffa en kirurg för att besluta om att operera bort gallblåsan fick jag veta att allra först måste levern utredas ytterligare. Jag fattade inte något, dels på grund av att läkaren bröt kraftigt och dels för att jag inte hade en aning om att levern blivit undersökt överhuvudtaget.

Hur som helst så finns det något i min lever. Dr tror att det är ett s k Hemangiom, ett nystan av små små blodkärl. Helt ofarligt. Samma sak kan man ha på huden och då brukar man kalla det för smultronbett. Det som oroar mig enormt är läkarens ord: "det kan även vara något annat".

För en person med panikångestsyndrom är dessa 6 ord något som triggar igång en panikångestattack. Jag har mått fruktansvärt dåligt på grund av denna ovisshet. I och med att stressen ökat har även fibromyalgin reagerat kraftigt.

Nu väntar jag på en tid för att göra kontrast-ultraljud på levern. Jag har ringt röntgen för att höra om de fått någon remiss. Nej, det hade de inte. Jag har ringt kirurgen för att höra om remiss överhuvudtaget gått iväg. Nej, det hade den inte. Jag berättade då för sköterskan att jag lider av panikångest och mår skitdåligt av denna ovisshet. Hon sa genast att hon skulle skynda på läkarsekreteraren.

Idag ringde jag röntgen ännu en gång men de hade fortfarande inte fått någon remiss. Fick rådet att prova igen på em.

Nu finns det mycket som pekar på att det är ett Hemangiom som jag har i levern. Jag har nämligen en hel del små på huden också, på överarmarna och bröstet. De har funnits där i flera år och jag har inte brytt mig nämnvärt. Alltså är ju sannorlikheten stor att jag även har sådan på fler ställen i kroppen. Enligt dr är det väldigt många människor som har detta och de vet helt enkelt inte om det eftersom ingen undersökning varit aktuell.

Mina mörkaste funderingar kring vad som finns i levern tror jag ni alla förstår. De tankarna kommer och sköljer över mig som iskallt vatten som får mig att tappa andan.

Tills jag fått besked övar jag på att andas i kvadrat. Vet ni vad det är? Jo, man tar ett djupt andetag under 3-4 sekunder, håller inne luften lika länge och sedan ska även utandningen pågå i lika lång tid. Fick det som tips av min psykolog och tänka sig, det funkar! Väldigt mycket hänger nämligen ihop med andningen. Är väl inget nytt tänker de flesta. Andas man inte så dör man. Ja, det är sant. Men visste ni att man kan gå omkring och hyperventilera utan att veta om det? Och hur mår man om man hyperventilerar? Jo, då framkallar man samma symptom som vid panikångest. Alltså ta kontroll över andningen och andas i kvadrat!

Kram!

Nu är jag tillbaka!

Det blev ett par veckors vila från bloggen. Det behövdes eftersom allt som hänt det senaste halvåret kom ikapp och slog undan benen på mig. De senaste veckorna har jag känt mig trött och deppig. Kan tyvärr inte påstå att jag är mindre trött eller för den delen mindre deppig men jag gör ändå ett försök att skriva igen.

Det har varit många möten med Hab och Bup. Bus är inte speciellt förtjust i allt som är på gång, bland annat ska vi med hjälp av bildscheman planera hela kommande veckan varje söndag. På mötet med Hab sa han att han skulle ställa upp på detta men sedan när vi satt i bilen på väg hem sa han att han skiter fullständigt i någon sådan planering.*suck*

I skolan har de jobbat mycket med geografi och idag är det prov på Europas länder och huvudstäder. Geografi är jättesvårt för Bus. Han har väldigt dålig koll och totalt ointresse. I morse pekade jag på en ö på kartan och frågade vilket land det var. Han svarade: "Eftersom det är en ö så måste det vara Polen". Jag förklarade att Polen inte är en ö men då protesterade han vilt och sa att hans klasskompis S har varit i Polen och dit åkte hon båt, alltså måste det vara en ö. I själva verket var Irland landet jag frågade efter. Bus ryckte på axlarna och tyckte att det inte spelar någon roll om man kan sånt eller ej. När vi frågade vilken världsdel man kommer till om man fortsätter söderut från Europa svarade han Nordamerika.

Nästa vecka är det sportlov och vi får äntligen ett uppehåll från skolarbete. I morgon kväll har Bus och Lilla O varsin kompis här som ska få sova över. Det är första gången det händer. Ska bli mycket intressant att se hur det fungerar.

Resten av sportlovet är ännu inte planerat förutom måndag då vi åker till Bollnäs för att hämta våra pass. Lilla O har önskat skridskoåkning och det ska vi försöka ordna.

Solen skiner och det finns hopp om våren!

Kram!