Hon har rest...

För ett par år sedan fick jag ett litet blomskott av min fina vän C. Hon har haft de mest underbara pioner i sin trädgård under hela vår 20-åriga vänskap och varje år då de blommat har jag beundrat dem. Själv har jag allt annat än gröna fingrar så i min egen trädgård har det inte funnits mycket att beundra.

Jag var ytterst tveksam till att jag någonsin skulle få pionen att blomma speciellt då hunden vid flera tillfällen lyckades gräva upp det lilla skottet. Så blev den en ny sommar och makalöst nog kom det en blomsterknopp som sedan blev den vackraste blomma. Denna sommar har mitt lilla pionskott växt till sig ordentligt och där är nu 13 knoppar som väntar på att blomma ut sin prakt.

C hann aldrig se hur fantastisk pionen blivit denna sommar. Hon har somnat in och slipper smärta och sjukdom och jag kan inte fatta att jag aldrig mer får höra hennes röst och kloka ord. Jag kan bara inte fatta det...

Hon var fru, mamma, dotter, syster och dessutom var hon min bästa vän. Jag gråter för hennes familj, tänker på vilken oerhört jobbig tid de är mitt i nu. Jag gråter för att det är så fel att en kvinna som var mitt i livet ska vara tvungen att lämna det.

Ofattbart...

Finaste C, du fattas mig...

Award!

Vill börja med att tacka fina Mia med bloggen Mia´s Universum för en trevlig Award! Med denna utmärkelse ingår även utmaningen att visa den 10:e bilden i bloggen. Min bild idag blir alltså på sötaste Lilla O när vi sitter på tåget på väg hem från en heldag på Grönan tillsammans med kusinerna. :)

Idag har Lilla O förhoppningsvis haft ännu en härlig utflykt men denna gång tillsammans med fritids. De har åkt båt till en ö i vår skärgård och ska vara där hela dagen. Sjöräddningen står för transporten ut till ön. Denna resa blir av tack vare ett politiskt beslut, kommunens samtliga fritidsbarn ska få chansen till detta. I vår kommun finns många barn som aldrig någonsin skulle få chansen att åka båt annars så det är en uppskattad utflykt. Tyvärr får ju inte barnen som ej har fritidsplats följa med, de har vanlig skoldag istället.

Bus är urless på skolan nu. Tack o lov är det ju snart är slut på terminen. Som läxa tills idag hade han 40 minuters räkning i matteboken. Det är ju helt omöjligt att få honom att kunna koncentrera sig på sådant när medicinen gått ur kroppen. Fattar inte heller varför klassen ska få en sådan läxa. Att läsa på till prov och träna glosor är helt ok som hemarbete men att sitta i 40 min med matteboken tycker jag man ska hålla på med i skolan och inte i hemmet.

Jag har mycket svårt att fokusera just nu. Är djupt oroad över min bästa kompis som kämpar för sitt liv på ett vårdhem. Saknar våra samtal om allt vad livet innebär. I 20 år har vi varit vänner och vi har delat både skratt och gråt. Nu ska vi snart ut och resa på varsitt håll men skillnaden är att jag kommer tillbaka men det gör inte hon. Hon ska ut på sin sista resa och jag saknar henne redan...

Ta hand om er och de ni håller kära!

Kram

Jorå, jag finns kvar!

Har varit borta från bloggen alldeles för länge. Man har ju liksom så mycket annat som tar upp det mesta av tiden. Jag har ju t o m ett jobb att tänka på nu! Visserligen är det bara ett jobb till låns, arbetstränar ju, men man kan ju låtsas att det är mitt alldeles egna riktiga jobb. Så bra trivs jag nämligen! Har börjat jätteförsiktigt med endast 6 tim/v men det ska utökas nu till 9 tim/v och sedan kanske det går med en rasande fart till hela 20 tim/v. Det är nog maxgränsen för vad jag klarar. Men jag sörjer inte för det, halvtid är nog alldeles utmärkt för en sådan som jag.

I fredags kändes det en smula underligt att lämna barn och man (som hade ledigt från skola och jobb)hemma och själv åka till jobbet ett par timmar. Det brukar ju vara jag som blir lämnad kvar hemma när de andra åker iväg. Ett jäkla åskväder var det också. Så pass att blixten slog ner och min arbetsplats blev utan fungerande telefoner!

För övrigt har det varit utvecklingssamtal för Bus. Hans klass har ju haft mängder med nationella prov denna termin. Bus resultat var blandat. Vissa prov hade han alla rätt på och några hade det gått lite sämre på. Engelskan klarar han alltid utmärkt. Han är en stjärna i engelska.

Matten har det däremot börjat gå lite trögare med. Ett av de nationella proven hade han inte ens fått godkänt på, en poäng fattades för det. Läraren visade mig provet och vid första felet satt jag länge och funderade eftersom jag tyckte att Bus svarat så rätt som man bara kunde och ändå hade han fått en bock av läraren. Jag påpekade att jag då inte kunde komma fram till något annat och då började läraren kolla närmare på talet och det visade sig att Bus hade rätt. Blev nog en smula pinsamt för läraren som även fick ändra hela provresultatet från icke godkänd till godkänd eftersom det bara var en liten poäng som saknats.

Han skyllde på att han hade haft så många prov att rätta. Jag har lite svårt att ta en sådan bortförklaring när det handlar om att bli godkänd eller icke godkänd. Då tycker jag faktiskt att läraren ska vara extra uppmärksam.

Lilla O har sitt utvecklingssamtal nästa vecka. Hon gillar skolan mer och mer nu, speciellt sedan hon blev färdig med de där rackarns bokstäverna. Inte kul och stimulerande att traggla sig igenom hela alfabetet när man redan kan det. Nu får hon roligare och mer utmanande uppgifter och det märks på henne att hon trivs bättre med det.

Idag har jag och Lilla O varit till frissan. Det är flera frisörer som jobbar i samma salong så då brukar vi boka in oss hos varsinn samtidigt. Lilla O´s fd friidrottstränare jobbar som frisör så hon hade såklart bestämt sig för att bli klippt av henne. Hon tyckte det var spännande att träffa henne i en helt annan miljö än på träningen. Lilla O ska spara ut sitt hår så hon ville bara toppas men jag var så less på mitt långa hår så jag klippte av ett par decimeter och har nu en fin bob-frisyr istället. :-)

Nu ska jag gå ut och roa Lilla O lite. Har lovat att hitta på något skoj med henne då hon inte kunde vara med på träningen eftersom hon är förkyld.

Ska försöka hinna med att kika in till er andra också! Har varit urusel på att lämna kommentarer på de bloggar jag brukar besöka men jag ska skärpa mig!

Kram!

Habgnabb och jobb

Förra veckans besök på Hab gjorde mig rätt så upprörd. Det var ord och inga visor från psykologen och det kändes en aning orättvist. Vi hade sedan en månad tidigare kommit överens om ett par mål som ska försöka uppnås. Ett av dessa mål har vi kört fast rejält med och det var just det som psykologen tyckte var så fel.

Jag förstår att hon vill Bus bästa men grejen är att hon verkar inte förstå att det vill vi också. Hon träffar Bus en timme åt gången lite då och då och har fortfarande inte sett hans mindre charmiga sida. Det gör mig så arg när hon då slänger ur sig uttryck som: "men det är väl ändå ni som föräldrar som bestämmer?". Som om livet med Bus vore så jäkla enkelt. Vi älskar honom men att påstå att livet med honom är enkelt är helt fel. Den senaste månaden har han mått dåligt pga jobbig i skolan och oro inför utlandsresan. Då är det jättesvårt att pressa honom med nya rutiner.

Hade ju tänk åka till Arlanda i lördags för ett litet studiebesök. Det blev inget av med den resan eftersom Bus vägrade. Han vägrar mycket nuförtiden.

Jag har börjat arbetsträna! 2 tim/dag 3 dagar i veckan ska jag arbetsträna på en av kommunens dagliga verksamheter för förståndshandikappade. Jag har ju jobbat inom det området tidigare och trivdes väldigt bra då så nu när jag skulle föreslå en plats tänkte jag att det skulle vara trevligt att återvända till den miljön.

Jag har förresten ett nytt favoritprogram på tv. Det är "The Big Bang Theory", en komediserie om ett kompisgäng. En av huvudpersonerna heter Sheldon och ska väl föreställa urtypen av Aspergare. Rolig serie som jag kan rekommendera! Bus gillar den också, mest för att han känner igen sig i Sheldon.

Idag ska Lilla O ta med sig en kompis hem från skolan. De tränar friidrott tillsammans så de ska leka en stund innan det är dags att åka iväg på träning.

Ha´det så bra!