Vad hette det sa du?

Vi svänger in på Tempos parkering och när jag och pappa L får se att bilen framför oss har bokstäverna URK på sin regskylt börjar vi fnissa och skämta om detta.

Lilla O hänger inte riktigt med i det roliga och frågar nyfiket varför vi skrattar. Vi förklarar och hon undrar då vad URK egentligen betyder och jag säger att det är typ något som man kanske kan säga om man tycker något är riktigt äckligt. Något skeptiskt köper hon min förklaring.

L går in på affären och efter en liten stund har Lilla O kopplat loss bältet, rest sig upp och kikat ut genom vindrutan.

Strax hör jag henne säga: " Jahaaa! Menade du urk?!!!!

Jag: "Öh, jaa... Vad tyckte du jag sa då?"

Lilla O: "Jag tyckte du sa TURK!"

Förstår att hon var skeptiskt till min tidigare förklaring om att detta var något man kan säga när något är äckligt. ;-)

Jo men lite har vi ju ändå gjort...

Efter mitt förra inlägg kändes det nästan som om vi inte gjort något alls denna sommar. Men det är ju fel. Vid några tillfällen har vi ju faktiskt lyckats locka Bus att lämna sitt rum och följa med oss på små äventyr.

Vi varit till Stockholm och besökt både Tom Tits Experiment och Gröna Lund. Precis som alltid lyckades vi pricka in sommarens absolut varmaste dagar och fick närapå värmeslag innan det var dags att åka hem till vår lilla kuststad i södra norrland. Tom Tits har vi aldrig besökt tidigare och det gillades av både barnen och mamman och pappan. Inför besöket på Grönan hade jag i ett svagt ögonblick lovat att jag skulle åka Kvasten och det blev en nära-döden-upplevelse jag sent ska glömma. Det är bara att konstatera: höga höjder och karuseller är ingen bra kombo för mig. Åkte även bläckfisken med Lilla O och det var betydligt roligare men då skrattade jag så Lilla O tyckte jag var pinsam...

Senare när Pappa L börjat jobba igen åkte jag och barnen med mormor och morfar på en dagsutflykt till Orsa och Björnparken. Höjdpunkten där var isbjörnarna som bjöd på improviserad show. Bus har längtat enormt mycket efter att få se isbjörnar så det var en riktigt lyckodag för honom.

För mig har det blivit några loppisrundor och en hel del fynd har gjorts. Har t ex köpt ett skruttigt dockskåp som jag och Lilla O håller på att rusta upp så nu försöker mina ögon ställa om sig och se hur minsta lilla pryl kan användas och bli någonting helt nytt i miniatyrvärlden.

Bus mest älskade ägodel Xboxen passade på att gå sönder och då var sammanbrottet nära men det löstes med att ny Xbox inhandlades akut och efter lite trix hade även det som fanns sparat på den gamla överförts till den nya och allt var frid och fröjd på spelfronten igen.

Ikea har också förärats ett besök av oss men det blev sådan kaos så nästa gång är det barnförbjudet där har jag bestämt. Bus och Lilla O röjde runt och tävlade om vem som snabbast kunde kasta sig i sofforna och då är det inte kul att vara mamman och pappan. Mycket av det som var planerat att köpa glömdes bort i kaoset men vi har väl oss sjävla att skylla när vi tar med oss barnen till ett sådant ställe. :(

Idag skulle jag ha jobbat men kroppen sa ifrån för första gången på hela sommaren. Värken gör sig påmind i varje led och muskel så det fick bli en vilodag. Det har regnat större delen av dagen men det ser ut att klarna upp lite till kvällen och då ska jag försöka mig på en promenad med en kompis medans våra flickor tränar friidrott.

Kram!

Gör ett försök....

Bloggpausen var inte planerad, den bara blev. Helt plötsligt tappades lusten att skriva. Gör ett försök att komma tillbaka, för på något sätt känns det inte riktigt rätt att bara ge upp detta.

För första gången på flera år har jag jobbat denna sommar. Och för första gången på väldigt många år tycker jag det är roligt att jobba. Arbetsträningen har visat sig vara mitt drömjobb och gud vad jag önskar att jag på något sätt ska kunna stanna kvar där längre än till slutet av september som är bestämt som sista dag.

Bus har tillbringat hela sitt sommarlov i sitt rum. Hans kompisar har varit bortresta så den kontakt han haft med andra har varit via Xbox-live. Fördelen med detta är att han pratat en hel del engelska då flera av spelkompisarna bor i engelsktalande länder. Nackdelarna med att tillbringa ett helt sommarlov ensam på sitt rum är för mig hur många som helst men nu är det ju inte jag som har Asperger heller. Bus har haft chansen att umgås med andra barn (ett par killar har både ringt till honom och varit hem till oss för att försöka få honom att hänga med ut) men han har vänligt men bestämt nobbat dem. Om han inte kan vara med sina bästa vänner så är han hellre ensam. Det är första sommaren som han resonerar så och nog gör det ont i mammahjärtat men jag tror att han helt enkelt inte längre orkar försöka vara en person han inte är och om han ska umgås med personer som han inte riktigt litar på så kan han inte vara sig själv.

Lilla O har varit desto mer krävande på att ständigt bli underhållen. Hennes humör blir bara mer och mer berg-o-dal-bane-lik och det är stundtals oerhört påfrestande. Dessutom har hennes sätt att bemöta Bus förändrats. Hon backar inte undan längre utan nu jäklar går hon till attack mot honom så snart han retar upp henne. Hon nyper, klöser och sparkar honom. Mycket tid går åt till att medla mellan barnen.

Snart väntar skolstart och det innebär möten och planering. Bus börjar 6:an och det är mycket som behövs förbättras i skolans sätt att hantera honom och hans diagnoser. Bup flyttar snart till grannkommunen och det innebär betydligt längre resväg för alla kontroller.

Jag ligger lååååångt efter med att läsa era bloggar men ska försöka ta tag i det också. :-)

Kram!