Bloggpausen var inte planerad, den bara blev. Helt plötsligt tappades lusten att skriva. Gör ett försök att komma tillbaka, för på något sätt känns det inte riktigt rätt att bara ge upp detta.
För första gången på flera år har jag jobbat denna sommar. Och för första gången på väldigt många år tycker jag det är roligt att jobba. Arbetsträningen har visat sig vara mitt drömjobb och gud vad jag önskar att jag på något sätt ska kunna stanna kvar där längre än till slutet av september som är bestämt som sista dag.
Bus har tillbringat hela sitt sommarlov i sitt rum. Hans kompisar har varit bortresta så den kontakt han haft med andra har varit via Xbox-live. Fördelen med detta är att han pratat en hel del engelska då flera av spelkompisarna bor i engelsktalande länder. Nackdelarna med att tillbringa ett helt sommarlov ensam på sitt rum är för mig hur många som helst men nu är det ju inte jag som har Asperger heller. Bus har haft chansen att umgås med andra barn (ett par killar har både ringt till honom och varit hem till oss för att försöka få honom att hänga med ut) men han har vänligt men bestämt nobbat dem. Om han inte kan vara med sina bästa vänner så är han hellre ensam. Det är första sommaren som han resonerar så och nog gör det ont i mammahjärtat men jag tror att han helt enkelt inte längre orkar försöka vara en person han inte är och om han ska umgås med personer som han inte riktigt litar på så kan han inte vara sig själv.
Lilla O har varit desto mer krävande på att ständigt bli underhållen. Hennes humör blir bara mer och mer berg-o-dal-bane-lik och det är stundtals oerhört påfrestande. Dessutom har hennes sätt att bemöta Bus förändrats. Hon backar inte undan längre utan nu jäklar går hon till attack mot honom så snart han retar upp henne. Hon nyper, klöser och sparkar honom. Mycket tid går åt till att medla mellan barnen.
Snart väntar skolstart och det innebär möten och planering. Bus börjar 6:an och det är mycket som behövs förbättras i skolans sätt att hantera honom och hans diagnoser. Bup flyttar snart till grannkommunen och det innebär betydligt längre resväg för alla kontroller.
Jag ligger lååååångt efter med att läsa era bloggar men ska försöka ta tag i det också. :-)
Kram!
söndag, augusti 08, 2010
Gör ett försök....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Visst är det mycket man funderar över nu när skolan kör igång. Det kommer säkert att gå bra. Kul att du "är tillbaka". Har saknat att läsa om er. Kramar
sånt som händer - blogglusten tar slut ibland, hoppas den kommer tillbaka, ordentligt sen och härligt att få läsa lite, förstår att det kan vara mysket nu också inför skolstarten - begär åtgärdsprogram, där du kan begära att SPSM kommer till skolan och handleder/utbildar gratis - all personal! För BUS bästa...
Och jag hoppas det lugnar ner sig för lilla O kan vara ett sätt att få uppmärksamhet, hon har ju alltid kanske "stått" åt sidan för BUS innan (vad vet jag) och nu är hon också äldre och vill ta plats och synas =) Sen att "ge igen" eller försvara sig kommer ju också med åldern, hon är kanske less helt enkelt på att vara den "duktiga", som ska förstå helt enkelt...(vad vet jag)
Hoppas ni får en bra höst annars...
Härligt att du är tillbaka
Välkommen tillbaka :-) som jag längtat!!
Jag har heller inte bloggat så mycket i sommar,skriver ju för fullt på boken :-)
En vän till mig har en kille med AS och han har aldrig haft behovet av vänner och han är nöjd med det..Nu är han 20 år och det gått bra för honom.. Jag brukar tänka på honom då Sam är inne i "jag vill inte vara med någon nu period"
Stort lycka till med allt!!
KRAMISAR
Skicka en kommentar