I förra inlägget skrev jag att Bus åkt till badhuset med 2 kompisar. De åkte dit kl 10 och stannade tills stängning kl 15. Jag hoppades att det skulle vara en trött men nöjd Bus som kom hem. Tyvärr var Bus på uruselt humör. Jag frågade om allt gått bra och då fick jag ett vrål till svar. Då undrade jag om han var trött men det ville han inte erkänna. Urförbannad skrek han: "Det är jävligt jobbigt!!! Fattar du? Det är jävligt jobbigt!!! Låt mig vara ifred!!!"
Det var inte läge att ställa några följdfrågor eller några som helst andra krav på honom resten av eftermiddagen och kvällen. Jag hade haft på känn att det skulle bli alldeles för lång tid för honom att vara på badhuset så många timmar men när han äntligen fick chansen att åka dit själv med kompisar så ville vi ju inte förstöra för honom. Fast med facit i hand var det nog det vi skulle ha gjort. Alltså inte förstöra men vi skulle ha begränsat hans tid där.
Idag är Bus på betydligt bättre humör. Hans råtta Remmi förgyller hans tillvaro och Bus säger ofta: "Tänk att man kan tycka om en råtta så himla mycket!" :-)
Vi har ju ett helt gäng med husdjur i vår familj men råttan är Bus alldeles egna och betyder extra mycket för honom. Passar perfekt att ha Remmi sittandes på axeln och finnas till tröst när dagen har varit så där jävla jobbig...
/Ann-Sofie
måndag, november 01, 2010
Jobbigt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Välkommen tillbaka med det varmaste :-)Har verkligen saknat din blogg!!
Ja visst är det tur att våra små har råttorna (fast vi har ju sju stycken att hålla reda på)det är en otrolig källa till glädje!
Allt gott till dig och familjen!
KRAMSIAR
Hej!
Tack för titten hos mig, välkommen åter. Ha en bra dag :-)
Kram Lena
Ibland behöver vi föräldrar begränsa för barnen, men många gånger chansar man och låter dem hållas. Men tröttheten går ju som tur är över...
Vad härligt att Bus finner ro med sin råtta och kan glädjas över att ha den! Mysigt med djur.
Ha en bra dag. Kram från Bellan!
Hejsan!
Jag har läst din blogg lite då och då och jag tycker att du gör ett fantastiskt jobb med dina barn :)
Jag är snart färdig lärare och jag såg att du rekommenderade "Explosiva barn" av Ross W Greene
Hans nya bok "Vilse i skolan" är suveränt bra och en bok som alla skolor skulle köpa in och försöka arbeta efter, då tror jag att många barn som har behov av alla de slag skulle uppleva skolan som en betydligt mycket mer positivare plats att vara i :)
Mvh/Ingela
Det är inte alltid lätt att veta vad som är lagom.. Skönt att han mådde bättre redan dagen efter sen :)
Kram Nina!
Hej!!!! Såg att du skrev att du börjat blogga igen, här har varit så körigt men idag var det dags att hälsa på dig igen! Kul!
Det sägs ju att "lagom är bäst" men när vet man när "lagom" inträder egentligen? Min mamma sa alltid att man ska gå hem från kalas när det är som roligast för då minns man det bäst. Kanske ligger det något i det men "lagom"-metoden är svår.
Kul att läsa att du jobbar! Hoppas det går bra!
Varm kram!
Ja det där är minsann inte lätt alls. När de har roligt vill man ju så gärna att de ska fortsätta att ha det liksom.
Mysigt med råttan! Här har vi katter och Tjabolina har en kanin som betyder mer än nånting annat på denna jord. Så härligt.
Kram!
Känner igen det där med att för många timmar någon stans eller med något kan bli alldeles för mycket för dem! Min son är precis likadan. Tänk att sonen din har en så förstående mamma som inser att det är bäst att låta vara och att hålla inne med frågor och krav!
Härligt med råttan! Vi hade en tamråtta tidigare och vi älskade den. Tyvärr blev jag allergisk och det gick inte, hur mycket jag än ville behålla den. De är underbara djur! Härligt med din sons kärlek och engagemang till/med råttan!
många kramar
Skicka en kommentar