Måndagkväll

Det är måndagkväll och dags för friidrottsträning. Både Prins Bus och Lilla O tränar friidrott men just ikväll är det Prins Bus grupp som skall träna. Pappa L är en av ledarna.

Varje gång det är dags för träning blir det lite kaos innan de kommer iväg. Prins Bus har en förmåga att strula rätt ordentligt innan de skall åka. Ofta blir vi osams. Han kan vara mitt i leken och vill inte avsluta den för att åka iväg till en dum träning eller så är det något annat som enligt honom är 1000 gånger viktigare än friidrott. Nu vet ju vi att bara han kommer dit så tycker han att det är jättekul. Av den anledningen är vi ganska hårda och bestämda med att han minsann inte slipper träningen.

Han är som gjord för friidrott. Han har en enorm energi och uthållighet, är snabb och smidig. Detta är helt enkelt hans grej och det är bra för honom. Jag börjar tro att hans strulande är en form av tics. Något han måste göra för att sedan kunna känna sig lugn och koncentrerad på träningen.

Lilla O brukar följa med hon också när Prins Bus tränar. Det går ju bra eftersom pappa L är ledare. Hon är flera år yngre än de andra barnen men hon hänger ändå med i deras övningar. Där har vi en tjej som inte ger upp i första taget!

När det är läggdags har jag en liten pratstund med barnen. Vi brukar turas om och berätta vad som varit dagens sämsta och dagens bästa. Orden bara bubblar ur Prins Bus, han avbryter och pratar konstant. Efter en stund får jag se att Lilla O ligger med armen uppsträckt i luften. Hon har insett för länge sedan att hon inte har en chans att få något sagt så länge Prins Bus babblar på. Jag ber honom vara tyst en stund och frågar Lilla O vad hon vill säga. Hon ser förvånad ut när det äntligen blivit hennes tur, tar ner armen , funderar en stund, suckar och säger:"Äsch, vi lägger ner det, jag har glömt vad jag skulle säga".