Ett nytt försök

För ca 1 år sedan höjdes Prins Bus medicindos. Eftermiddagarna hade blivit jobbiga och för att lindra detta beslutade doktorn att Prins Bus inte bara skulle få medicin på morgonen utan även en låg dos på eftermiddagen direkt efter skolan. Visst blev Prins Bus lugnare men biverkningarna av medicinen blev så allvarliga att doktorn bestämde att vi inte fick forsätta ge honom eftermiddagsdosen. Han hade stora problem med vikten, var smal som en sticka och hade ingen aptit. Dessutom hade ticsen ökat avsevärt när medicindosen höjdes.

Sedan dess har Prins Bus med hjälp av näringsdryck lyckats hålla vikten, han ser mycket hälsosammare ut och växer som han ska. Eftermiddagarna är åter igen jobbiga. När jag hämtar honom efter skolan blir det ofta bråk hela vägen hem. Det är en promenad på ca 30 minuter och den blir otroligt påfrestande med ett sällskap som argumenterar, knuffas och i värsta fall slåss. Inget annat kan planeras, Prins Bus accepterar inte att gå någon annanstans än raka vägen hem.

Förra veckan var det dags för utvecklingssamtal på skolan. Jag hade flera tider att välja bland och valde den tid som stämde bäst överens med vilken tid skolan slutade. Prins Bus skoldag slutade kl 13.55 och tiden för utvecklingssamtalet blev kl 14.30. Detta förberedde jag honom på i en veckas tid. Den dag det var dags påminde jag Prins Bus en extra gång på morgonen. "I dag när du slutar så måste vi vänta i 30 minuter innan det är dags för utvecklingssamtalet med Erik".

Kl 13.55 stormade Prins Bus och hans klasskompisar ut ur klassrummet. Jag sa genast att vi måste sitta och vänta och fick en ilsken blick till svar. Läraren Erik kom och sa att han gärna ville hinna med en kopp kaffe först och jag svarade att vi var förberedda på att vänta. Erik hann bara försvinna in i personalrummet så började Prins Bus högljudda protester. Han sparkade på allt i hans närhet och skällde ut mig som bokat in en sådan dum tid. Jag försökte förklara att jag valt det bästa alternativet som fanns med det tyckte naturligtvis inte han. Han gormade om läraren och hans "jäkla kaffedrickande".

Efter 30 minuter var det dags för samtalet och 40 minuter senare kunde vi påbörja promenaden hem. Prins Bus gapade och skrek och idotförklarade mig hela vägen hem. Då fick jag nog. Orkar inte detta mer. Pratade med Bup och bad om att få utöka medicineringen igen. Vi gör ett nytt försök och hoppas på att han klarar att hålla vikten och att ticsen blir hanterbara.