Ny skola

Både Prins Bus och Lilla O började på en ny skola detta läsår. En skola som rustats upp för många miljoner och från att ha varit en högstadieskola nu blivit en F-9 skola. Detta är de ansvariga mycket stolta över. Skolan är designad och fin, arkitekten har verkligen bemödat sig med att göra det så snyggt som möjligt.

Tyvärr blev det inte så bra ändå i slutändan. Visst är skolan snygg och supermodern men hur blev det med grundtanken att denna skola skulle satsa stenhårt på de barn som behöver mest hjälp? Klassrummen har glasväggar ut mot korridoren. Alla som går förbi tittar in genom glasväggen och barnen som sitter i klassrummet kan inte låta bli att titta på de som är i korridoren. För ett barn med stora koncentrationssvårigheter är det en omöjlig uppgift att försöka klara skolarbetet under sådana omständigheter.

I klassrummen måste eleverna förvara sitt skolmaterial i lådhurtsar, det blir ett evigt springande fram och tillbaka från bordet till lådan. Skolgården är minimal, inträngd mellan två stora byggnader, inte alls anpassad till barn som behöver yta att leka på när det är rast. Det finns 8 gungor och en klätterställning. Dessa skall flera hundra barn dela på. Det är så trångt att klasserna måste ha en utedag var varje vecka, oavsett väder, eftersom det annars blir för trångt på skolgården.

I Prins Bus klass finns det förutom honom ytterligare 2 barn med liknande problematik. Klassen består av 28 elever och 3 av dessa behöver alltså extra stöd och tillsyn. Läraren var förtvivlad i början då allt var kaos. Jag varnade för att det skulle sluta i katastrof och det gjorde det. En dag blev Prins Bus attackerad av en av de andra pojkarna. Han blev huggen med en vass blyertspenna i sidan av magen. Pennudden gick igenom en tjock tröja och bröts sedan av och satt fast i skinnet. Prins Bus blev galen av ilska och rädsla. Den andra pojken hämtades av sina föräldrar och Prins Bus fick uppsöka skolsköterskan som plockade ut udden.

Senare på dagen hade Prins Bus lugnat ner sig och klassen pratade om händelsen. Han berättade då om sitt eget funktionshinder, att man gör saker man inte menar. Han kunde nämligen verkligen sätta sig in i hur den attackerande pojken mådde, Prins Bus hade ju gjort samma sak själv mot en annan pojke för några år sedan. Den pojken fick pennudden strax under ögat.

Jag tog kontakt med rektorn och bad henne agera. Förklarade för henne att det var viktigt att glasväggen täcktes för med något för att minska alla intryck och att barnen som har extra behov bör få en riktig skolbänk med lock för att slippa allt spring. Detta hade lärarna påtalat redan innan men de fick inget gehör hos rektorn. Nu sattes en extra resurs in och glasväggen täcktes för. Fortfarande har inga bänkar kommit men 3 barn (bl a Prins Bus) är lovade att de skall få en sådan.

Nu är det lugnare i klassen och Prins Bus säger att han trivs. På rasterna är det gungorna som gäller för honom, han känner sig trygg där och vet att det är större risk att han råkar i bråk om han driver omkring.