Jag hade bestämt med några kompisar att vi skulle träffas och käka middag tillsammans. Jag, ensam med mina vänner, utan barn och man. Det är inte ofta jag gör sådant. Händer kanske på sin höjd 4-5 gånger/år.
Enligt Lilla O är detta på tok för ofta. Hon är en mammagris i själ och hjärta. Tycker att en kväll utan mig är så vansinnigt trist och hemsk. Dessutom tycker hon att mina vänner är hennes vänner. Hon kan inte fatta varför hon inte får vara med. Hon vill sitta där på restaurangen och spela vuxen, äta och dricka lite gott. Skämta och skratta. Hon tycker det är den naturligaste saken i världen att hon ska vara med. Fattar inte att jag vill träffa mina kompisar själv ibland.
De gånger hon fått veta att hon inte får följa med river hon upp både himmel och helvete. Hon gråter i timmar och kastar sig mot mig, klamrar sig fast som om det vore ett farväl för evigt.
Nu verkar det som om Lilla O tar till högre makter för att hålla mig hemma. Vid ett tillfälle bad hon till gud om att jag skulle bli sjuk och vara tvungen att stanna hemma. Vad som hände? Jag fick diarré. Igår tog hon på nytt kontakt med sin polare Gud och bad om ett mirakel (eller snarare en sjukdom). Vad som hände? En av middagskompisarnas barn blev sjuk idag och middagen ställdes in.
Jag tycker att det inte är riktigt schysst av Gud att göra en 6-årig unge till viljes på detta sätt. Men Lilla O är mer än nöjd.
torsdag, februari 12, 2009
Med hjälp av högre makter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hahahaha * Ursäkta*
Men gjorde hon verkligen det?!
Vilken unge!
Va tråkigt att det inte vart någon middag. Kan vara skönt att komma bort själv och bara koppla av ett tag.
Din mage har packat i hop av din nervositet för Bus. Har ni fått något svar?
Kram
Jag ser en blivande Margaret Thatcher i din dotter! *skrattar gott* Synd på middagen dock!
Fast jag känner igen det där med att barnen anammat mammans vänner. En av mina bästa kompisar har två söner och de har bägge alltid två kalas när de fyller år; ett för sina små vänner och ett för sina stora vänner. Och jag kvalar in för de stora vännerna även om jag råkar vara under medellängd...Egentligen är det ett väldigt smidigt sätt att få oss barnlösa att åka ut på Lidingö för att gå på barnkalas, genom att vi vet att det inte finns några fler barn där, vi erbjuds vin och vuxenmat mot att vi har med oss en ask Lego...*s*
Trevlig helg!
Kram // Åsa
*hehe* Otroligt vilken makt dom har dom små...och det vet väl alla att om man önskar nått tillräckligt hett så sker det!!!
Hoppas ni får ha eran middag vid ett senare tillfälle och kanske du ska säga att du ska ut och handla, träna eller ta en timmes promis nästa gång, inte att du ska vara med dina vänner så hon önskar er mera sjukdom!!!
Annars tycker jag som andra här att din mage säger ifrån mest troligen av all stress som blir både utåt och inne i en då man har det jobbigt...och det är ju mycket nu med Prins Bus, hoppas allt ordnar sig!!!
Hade jätte skoj på ikea och en lapp full med namn på saker som skulle inhandlas och allt fanns - vilken tur!!!
Ha en bra dag...
Skicka en kommentar