I somras blev vi tillfrågade om vi ville adoptera ett par undulater. Ägaren hade avlidit och fåglarna hade fått ett tillfälligt hem hos hennes dotter. L var inte riktigt med på noterna den gången så det blev inget.
För drygt en månad sedan såg jag en annons på Blocket att fåglarna fortfarande behövde ett permanent hem. Denna gång tog jag hjälp av Bus och Lilla O för att övertala L. Han kapitulerade och vi hämtade hem fåglarna. Ett vackert par som fick namnen Rut och Knut.
Hela familjen charmades av dessa färggranna varelser. Första morgonen tassade Bus ner tyst och försiktigt och jag hittade honom sittandes vid buren småpratandes med Rut och Knut.
I två veckor varade lyckan. Varje kväll hade vi lyft undan fågelburen till ett stängt rum eftersom vår katt Zlatan visat ett lite för stort intresse för Rut och Knut. Denna kväll tyckte jag att Zlatan nog hade vant sig vid att ha fåglar i sin närhet så jag bestämde att fågelburen fick stå kvar på sin vanliga plats även under natten. Big misstake!
Jag vaknade vid 4-tiden på morgonen av ett förfärligt väsen. Fåglarna skrek för livet, bokstavligt talat. Zlatan hade tippat ner buren i golv och lyckats få upp luckorna i gallret. Han fick tag på Rut och dödade henne omedelbart.
Bus och Lilla O sörjde enormt. Deras älskade Rut blev dödad av deras lika älskade katt. Rut lades i frysen i väntan på att tjälen ska gå ur marken, sedan ska hon begravas.
Igår skulle jag och barnen hämta något ur frysen och då frågade de om de fick titta på Rut. Hon såg ju helt oförstörd ut så jag tyckte det var en ganska bra idé att de fick se hur fridfull hon såg ut. Lilla O, som är den som sörjt Rut mest, tyckte att hon var fin där hon låg stel som en pinne. Bus blev betydligt mer känslosam, han fick tårar i ögonen när han tittade på Rut.
Lilla O skulle trösta honom och sa: "Bus, du vet, det är bara skalet som ligger där, stjälken är uppe i himlen!". Vi skrattade och undrade om det verkligen var stjälken som var uppe i himlen.
Lilla O: "Nej, just ja, jag menar hälen." :-)
Knut har fått en ny sambo som även den heter Rut men den kan också vara en Roger, vi är inte riktigt säkra på det ännu.
2 kommentarer:
Vila i frid Rut!
Och välkommen RutRoger;-)
Vilken härlig liten O. Så liten och förståndig. Det har ni lärt henne bra.
Vad härligt att lilla bus visade sina känslor på rätta stället. Kan hade ju kunnat kläckt ur sig nåt burdust i stället.
Lycka till med RutRoger.hehe
Kramar
Hej!
hoppas det går bra med pippifåglarna och att roger är en rut *hehe* Här hos oss har det hänt grejer, formaterat om datorn, igen *suck* tappat allt och börjat om igen på en blog...
Välkommen!!!
Skicka en kommentar