Grönan

Igår gjorde vi en dagsutflykt till Stockholm och Gröna Lund. Hade tänkt skippa Grönan denna sommar eftersom vi åkte till Liseberg istället men Lilla O påminde mig om att jag faktiskt lovat henne förra året (då var hon för kort för att åka Vilda Musen).

Sagt och gjort, i hällande regn åkte vi iväg mot Stockholm. Bus hade kvällen innan blivit på viset och sagt att han minsann inte alls tänkte åka till Gröna Lund. Anledningen var att han blivit sur efter att jag grälat på honom för en dumhet han gjort mot Lilla O. Vi var fortfarande ovänner när han somnade så det kändes lite ovisst hur hans humör skulle vara på morgonen när det var dags att åka. Tack o lov var han inte arg längre men det märktes att han var nervös och spänd inför resan.

Nervositeten släppte inte utan blev bara värre och värre och efter en stund i bilen fick Bus en ångestattack. Likblek i ansiktet, illamående och hjärtklappning. Hans ångest bottnade sig i flera saker. Oro över det dåliga vädret, vilka karuseller han skulle våga åka, om bensinen skulle räcka ända till Stockholm, ängslan över sin bästa kompis som rest på semester till Mallorca. Listan över vad som gav Bus ångest kan göras lång.

Vi stannade bilen, Bus kräktes lite i en påse, gick ut och tog frisk luft, försökte få honom att andas och känna hur ångesten faktiskt klingade av och försvann. Jag har lärt mig en hel del om ångest det senaste året och vet ju att det inte är något farligt även om man lätt kan tro det när man själv är mitt uppe i en ångestattack.

Många skulle antagligen vända bilen och åka hem igen om deras barn råkade ut för detta och det var precis vad vi själva gjort många gånger för några år sedan. Nu vet vi att det bara förvärrar Bus tendens till att få ångest nästa gång vi skulle göra ett försök att åka. Ångesten ska man inte fly ifrån, den ska man stå emot och sedan känna hur den slutligen försvinner.

Bus mådde snart bättre och kunde faktiskt känna glädje över dagen som väntade.

Så snart vi kommit innan för Grönans entré gjorde Bus och Lilla O upp planer för vilka karuseller de tänkte åka och de hade väldigt roligt. Efter en stunds övervägande bestämde Bus att han ville åka Jetline med pappa L (Lilla O är fortfarande för kort för just den karusellen). Någon riktig berg o dalbana har Bus aldrig åkt tidigare så det var ju lite osäkert om han skulle gilla det. Nu visade det sig att han gillade det grymt mycket. Så mycket att han aldrig ville sluta åka. Lilla O fick sin efterlängtade åktur i Vilda Musen och sken som en sol.

Mängder av karusellåkande blev det och det var två trötta barn som nöjda tog plats i bilen när vi skulle åka hem.

Detta fick bli som ett avslut på sommaren. Hösten känns i luften och den ljuva sommartid börjar dra sig mot sitt slut.