För ett tid sedan fick jag ett mejl från Lilja. En kvinna som jag haft kontakt med på ett forum och via våra bloggar. Lilja och hennes familj tillbringade semestern i våra trakter och undrade om vi ville träffa dem. Absolut ville vi det! Jag har ju läst så mycket om pojkarna Loppan och Lillfisen och Lilja skriver så otroligt fina kommentarer här på min blogg.
Förra lördagen begav vi oss till den ort där de semestrar. Det blev en vacker resa genom vårt landskap. Bus och Lilla O var pirriga och nyfikna på att träffa nya kamrater. Jag och pappa L var också en aning pirriga men jag hade ju pratat med Lilja i telefon och hennes vänliga röst gjorde mig ändå säker på att det skulle bli ett bra möte.
Vi hade stämt träff i parken där en fin lekplats fanns för barnen. Lilja, Skilla och pojkarna kom och vi hälsade och presenterade oss för varandra. Vilken härlig familj! Så rara pojkar och supertrevliga föräldrar. Vi hade massor att prata om, Loppan och Bus är ju så lika till sättet och Lillfisen och Lilla O har ju så mycket gemensamt de också som syskon till sina bokstavs-bröder.
Det blev en härlig eftermiddag och jag hoppas vi snart träffas igen!
Veckan som gått har varit relativt lugn. Jag har varit låg både psykiskt och fysiskt men Bus har varit riktigt omtänksam och inte ställt till med en massa tokigheter. Jag var stolt idag när vi var på kontroll på Bup och vi kunde säga att allt funkar mycket bättre nu. Bus var också stolt. Inte ett ord har han yppat om att han känner sig seg och inte vill ta medicinen. Han märker ju att han behöver sitt piller för att fungera.
Och vet ni vad han fick tid till att göra nu när hans hyperaktivitet minskat? Han kan nu vissla! Lilla O lärde sig ju vissla för flera år sedan men Bus har liksom aldrig riktigt fått till det. Häromdagen åkte hans bästa kompis (och granne) bort och Bus ville ha koll på när han kom hem så han väntade på honom i backen på väg upp till vår gata. Det blev en lång väntan. Från förmiddagen till kvällen stod han där (med avbrott för mat) och det hade ju varit omöjligt för honom att fixa med den hyperaktivieten som han har när han är omedicinerad. Jag kan ju erkänna att jag inte var riktigt nöjd med att han tillbringade hela dagen med att vänta där borta i backen men efter att ha grälat på honom hela sommaren för att han inte kunnat vara stilla överhuvudtaget kändes det fel att säga att detta också var fel.
Hur som helst så väntade, väntade och väntade han på kompisen och när han väntat färdigt och kom hem så frågade jag vad han sysselsatt sig med och då berättade han glädjestrålande att han minsann lärt sig vissla och så fick jag ett litet smakprov på det. :-)
Kram!
torsdag, augusti 06, 2009
Nu kan han!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hallå nyfunna vänner!
Tack för senast. Var jätte kul att träffa er, alla. Nja, nyfunna känns det inte riktigt som för vi mammor har ju haft mye kontakt sen tidigare. Fast för resten av våra respektive familjer var det ju nytt. Redan när jag talade med dig i telefon kände jag att detta är rätt, du är varm och go och så härligt sprallig, jag fick ett uppsving efter att ha talat med dig. Det är det jag ska göra när sockersuget sätter in, jag ska ringa dig. Skämt å sido, men jag hoppas du förstår. Du gör mig så glad! Tack vännen och tack till hela din familj. Tiden gick fort, vi hade roligt och nu bygger vi vidare för framtiden. Du skriver så fint, glad att ni också tyckte det var roligt. STORT KRAM KALAS från oss. Tjingeling!!
Vad spännande och härligt att ni fick till kontakt IRL! Och att det funkade så bra! Modigt!
Tack för dina fina kommentarer på min blogg under min "ofrivilliga" bloggpaus. Det känns som jag är på väg ut på banan igen...
Hoppas du också känner dig bättre! Visst är det väl jobbigt med de här groparna man trampar igenom i då och då!? Förhoppningsvis lär vi oss för varje gång så att det blir längre och längre mellan gångerna!!!
Tänk att Bus lärt sig vissla! Så härligt! Ännu en färdighet är erövrad!
Varmaste kramen till dig!
Så härligt...han behövde kanske just denna stund i backen för att i lugn och ro kunna koncentrera sig på att lära sig vissla - vilken lycka!
Det är så härligt...för våra barn är inget förgivet och att lära sig vissla har vi nog alla kämpa med men utan svårigheterna att koncentrera sig och bara ha tid att att vara stilla och lugn den stund det tar att lär sig!
Skönt att höra att ni fått det lugnare så sett och haft trevligt.
Själv har vi fullt upp - livet med en valp - är inte lugnt precis =)
Jag håller också på att bygga en ny, egen hemsida...vilket tar tid att fixa alla gamla inlägg - bara om Bamse...Men du ska få adressen sen...och tjuvkika =)
Kram Mia
ja, du...detta med maten är en historia i sig.
Jag hoppas att skolan tar till sig och att jag får nått meddelande snart om att träffas för att gå igenom detta, problemet nu för oss är ju lilla Bamse =( vi måste nog starta ensamhetsträning i veckan, för hör skolan av sig nu så kan han ju inte följa *suck*
Skolan börjar nästa vecka men ingen har ännu hört av sig, ännu!
Skolan är suverän så sett men ibland är det lite irriterande att "folk" inte inser vad tid och planering innebär för oss =(
Hoppas ni får en underbara dag, trots ev. regn! Kram
Hej svejs, hoppas allt är väl?
Här lunkar allt på i sin gilla gång. Vi inväntar nästa vecka och skolstart - ny rektor fick jag veta i förrgår *suck*
Så vi får se om detta slutar bra eller om man nu ska måsta börja om och bråka igen, har ingen aning om ass. är återanställd för höstterminen heller *bläää*
Jag verkligen hatar detta att andra inte kan ta hänsyn till att för oss är det viktigt med förberedelse och planering, bara för att andra kan stressa runt och vara impulsiva så funkar det inte för alla andra...*arg*
Bekanta har flyttat neråt Umeå och jag bad dom kolla upp om det finns bra skolor där för barn/ungdomar med Aspergers...jag vill hålla alla dörrar öppna!
Kram Mia
Skicka en kommentar