No more Mr Perfect

Bus har alltid haft lätt för att lära. Han lärde sig läsa på egen hand innan skolstart och även matte och engelska har han klarat hur enkelt som helst.

Jättebra, tycker vi och lärarna som inser att studier inte alltid är så enkla för barn med Bus diagnoser. Jag menar, hans diagnoser för med sig så mycket andra problem så just detta med att han har lätt att lära har ju varit en enorm fördel för honom.

Tills nu.

Han har fått för sig att han inte vill vara så duktig längre. Att ligga först i matten är inte bra tycker Bus. Han vill inte vara perfekt, som han säger. Än sen om man får fel på de uppgifter man gör? Vad spelar det för roll, tycker Bus. Om får till uppgift att läsa en bok och sedan recensera den, vad spelar det då för roll om man struntar helt i att läsa boken och sedan gissar sig till vad den handlat om? Om man får engelska glosor i läxa och egentligen kan rabbla orden som rinnande vatten, vad spelar det för roll om man avsiktligt stavar dem helt fel?

Han har fått för sig att vi tycker att han måste göra allt perfekt, men så är det inte. Det vi däremot vill är att han ska ta vara på sina förmågor. Han har det tillräckligt svårt i livet ändå och behöver verkligen inte sabba skolresultaten också.

Medicineringen hänger nog också på en skör tråd. Kravet för att han ska få medicinera är att han lyckas hålla vikten, därför vägs han regelbundet på Bup. Vid senaste vägningen hade han inte bara stått stilla utan även tappat i vikt. Det är allvarligt. Går han inte upp i vikt så växer han inte och medicinen tas bort. Det skulle vara katastrof för Bus (och oss) om han inte får medicinera. Bus slarvar med frukosten och hur det går med skollunchen vet jag inte eftersom jag inte kan kolla honom.

Jag pratade med lärarna idag och de sa att Bus är mycket mer okoncentrerad i skolan nu. Han har tankarna på något helt annat ställe. De blev förvånade när jag berättade om hans planer att inte längre vara perfekt. Att han nu tänker misslyckas med avsikt. De lovade att prata med honom och försöka få honom att förstå att han verkligen är fel ute när han tänker så.

Ok, jag ska skärpa mig!

Fick en liten hint om att det var dags att skriva ett nytt inlägg (tack Mia ;)) så det är väl bäst att göra det då. :-)

Här har varit en rätt intensiv vecka med mycket som skulle hinnas med på alldeles för få dagar. Blir så ibland. Dessutom har kroppen gått i strejk, iaf delar av den. Höger axel, armbåge, handled är alldeles extra ur funktion och resten av kroppen håller sakta men säkert att gå samma öde tillmötes.

Att då se livet från den ljusa sidan är inte lätt men jag tycker jag fixar det rätt så bra ändå. :-)

Jag har lusläst mängder med inredningstidningar de senaste veckorna i jakt på inspiration till vårt planerade projekt här hemma. Badrummet ska renoveras!!! Det som nu består av en fruktansvärt 80-tals våtrumstapet kommer under hösten att byta skepnad till snyggt vitt kakel och mörkgrått klinkers. Det gamla standardbadkaret ska bytas ut mot ett bubbelbadkar och det kommer mina ömma leder att må superbra av!

Lilla O delar mitt intresse för inredning men vi har rätt olika smak och det är inte alltid lätt att komma överens. Nu har vi äntligen lyckats enas om hur hennes rum ska se ut (även om vissa detaljer fortfarande behöver lösas genom kompromisser från både henne och mig). Hon älskar ju färg, min Lilla O och eftersom jag alltid har varit svag för den indiska/orientaliska stilen men inte tyckt att det passar i våra övriga rum så gav jag på förslag att hon kanske skulle göra en makeover i sitt rum. Allt för att min inredningslusta ska få sitt behov mättat. ;-)

Lilla O nappade genast på mitt förslag om fina indiska kuddar och vackra gardiner klickades hem från nätet. Diverse buddha-figurer köptes och det börjar allt mer likna det vi planerat. Nu återstår att välja tapeter. Det är där vi är totalt oense. Medans Bus och pappa L är rätt lätta att styra när det gäller inredning så är Lilla O den totala motsatsen. Hon vet precis vad hon vill ha och tänker inte ge vika. Det har hon gjort klart för mig. Hon vill ha svarta väggar, gärna med något guldmönster. Har en känsla av att hennes rum kommer att bli rätt olikt de andra 6-åriga tjejkompisarnas. De som har ljusrosa rum med prinsesstema. Men Lilla O tröttnade på prinsesslekar redan som 3-åring så nu blir nog Indien alldeles perfekt!

Kram till er!

Skolutflykt

Glädjen med våra nya små familjemedlemmar (råttan Remmi och kaninen Olga) består. Bus och Lilla O fullkomligt ääääälskar de små gnagarna. :-)

Kommer ni ihåg att det skulle komma en artikel i tidningen MAMA? Tidningen har kommit ut i butikerna nu och artikeln handlar om det blivit en diagnoshets när det gäller svårigheter av Npf-karaktär. Jag medverkar i en liten del där.

För övrigt har det varit ett par mycket lugna dagar här hemma. Bus och Lilla O har varit lite krassliga och hållits hemma från skolan. I dessa influensatider har vi fått klara order från skolan att alla barn som uppvisar minsta lilla symptom skall hållas hemma. Någon svininfluensa blev det inte hos oss denna gång. Falskt alarm.

Idag var det dags att återvända till skolan igen och Bus klass skulle åka buss till skärgården och tillbringa hela dagen utomhus. Enligt Bus hade läraren sagt att de barn som ville kunde bada i havet. Det ville såklart Bus men han fick inte för mig. Han har ju nyss varit krasslig och då tycker jag inte att det är lämpligt att ta ett septemberdopp i havet. Skickade alltså inte med honom några badkläder. Han ringde nyss hem och undrade om han inte kunde bada ändå. I sina vanliga kläder, de skulle ju hinna torka innan det var dags att ta bussen hem. Hade han tänkt ut. Jag svarade att han absolut inte fick bada men vet ju att har den ungen fått för sig något så kan det vara svårt att få honom att ändra sig. Kan mycket väl hoppa i med kläderna på.
Får väl hoppas att han plockar ur mobilen ur fickan först...

Kram till er alla!

Uppdatering:

När jag hämtade Lilla O på skolan ringde Bus på min mobil. Han sa att han just klivit av bussen och var på väg hem. Berättade också att han råkat spilla youghurt på kalsongerna så han varit tvungen att tvätta dem i havet...

När jag sa att jag visste att enda anledningen till att kalsongerna var blöta var att han badat och då började han snyfta och sa att jag måste tro på honom. Att historien om youghurten var rena rama sanningen. Jag suckade och sa att vi fick prata mer när jag kom hem.

På vägen från skolan mötte jag Bus båda lärare. Jag frågade om Bus badat och det visade sig att han ljugit för dem och sagt att jag lovat honom att bada. De hade t o m bildbevis på att han badat så youghurthistorien var ju bara att glömma.

När jag kom hem möttes jag av en ångerfull Bus. De genomvåta kalsongerna hade han lagt upp lite fint för att torka, visserligen på finaste pläden på soffan men tanken var ju god. ;-)

Att få sin önskan uppfylld

Djur är någonting som står vår familj varmt om hjärtat. Våra husdjur förgyller vår vardag och har blivit våra familjemedlemmar.

Vi har katten Zlatan, en mycket egensinnig röd kattkille med stort självförtroende. Finska Lapphunden Eino är antagligen jordens vänligaste varelse. Han hade det inte så lätt sina första 8 månader i livet men som sedan han flyttat till oss blivit en lugn och trygg hund. Vi har undulaterna Rut och Knut, ett vackert par som är ett trevligt sällskap med sitt kvittrande.

Bus och Lilla O har länge önskat varsitt eget lilla husdjur att ta hand om. Någon att plocka upp i knät och få ett alldeles speciellt förhållande till.

Lilla O ville ha en kanin och Bus bestämde sig efter noga övervägande för en tamråtta. Han frågade först om han kunde få en ödla eller en orm men eftersom vi måste ta med i beräkningen att det blir jag som får sköta om djuret så var mitt krav att han var tvungen att hitta på något "gosigare" djur. Då försökte han med fågelspindel. "Aldrig i livet" sa jag. "Men, den är ju hårig och då är man väl gosig?" tyckte Bus. Jag sa då att han som inte ens klarar av att slå ihjäl den minsta lilla pyttespindel, hur i hela världen skulle han kunna ha en stor fågelspindel som husdjur? Bus tittade förundrat på mig och sa: "Men varför skulle jag slå ihjäl den?". :-) Det hade han ju rätt i, klart att han inte behövde kunna slå ihjäl en spindel för att ha en som husdjur. Det är ju lika ologiskt som att jag skulle kunna slå ihjäl en hund eller katt för att få ha dem som husdjur. :-) Ibland är morsor bra dumma i sitt sätt att resonera! ;-)

Hur som helst så blev det ändå ingen spindel i detta hus, hur gosig den än kan vara. Det fick bli tamråtta.

Igår bestämde vi oss för att uppfylla deras önskan och vi åkte till en Zoo-butik. Lilla O hittade genast en mycket söt liten kaninflicka som fick namnet Olga. Bus valde en tamråtta som fick heta Remmi. Burar inhandlades också och diverse tillbehör. Med fullastad bil åkte vi hem och installerade våra nya familjemedlemmar.

Remmi har redan hittat sin favoritplats på Bus axel och Olga har tillbringat den största delen av tiden i Lilla O´s knä. Barnen är överlyckliga och i morse var första morgonen utan tjat, stök och bråk innan det var dags att åka till skolan. Istället hördes ett förtjust fnitter hela morgonen.

Jag hoppas både fnittrandet och intresset håller i sig. Lilla O är ju en liten person med alldeles speciell förmåga att få kontakt med djur. Bus har ju ett intensivare sätt så vissa djur drar sig undan honom men som det ser ut nu så trivs råttan Remmi alldeles ypperligt med sin nya husse.