Fråga och svar!

Pilla! Du undrade varför Bus inte vill duscha. Ja, den som det visste... Grejen med honom är ju att han ääääälskar vatten men jag har upptäckt att han mycket hellre är i vatten och badar med hela kroppen än att duscha. Han är inte allt för förtjust i att vara ute i regn heller. Säger att det känns som om någon pickar på honom.

När han ska duscha krävs det lååång övertalning och ofta blir vi ovänner innan han tar steget in. Sedan när han tillslut är våt överallt ( det brukar vara huvudet som är det sista stora hindret) då kan han duscha hur länge som helst. Då brukar vi nästan hinna bli ovänner igen eftersom han aldrig vill sluta. Han är ett mysterium på många sätt, min käre son. :-)

Förresten, vill jag tipsa om en superbra bok! Läser just nu "Kalle Vrånglebäck och Stålfia" för Lilla O. Den är så bra! Det är som om det vore mina ungar det handlar om. Jag och Lilla O skrattar förtjust åt alla likheter! Hon är min lilla Stålfia upp i dagen och Bus är en kopia av Kalle Vrånglebäck.

Vill också tillägga att dagens skoldag var fri från slagsmål och bråk! Spelförbudet är hävt och headsetet sitter ännu en gång som klistrad vid Bus huvud! Allt är i sin ordning! ;-)

Kram!

En spelfri dag

Först och främst vill jag tacka Mia-Marie för den fina utmärkelsen. Skall snart lägga in en bild på den också men jag måste ha viss teknisk support med det. ;-)


Helgen har varit rätt så rörig. Världens snöoväder drog fram så vi blev sittandes hemma. Hade annars planerat att besöka någon av våra grannstäder.

Bus fördjupade sig totalt i specialintresset för stunden. Det är Xbox-live. Han spelar över internet och möter folk från hela världen. Ett bra sätt att lära sig engelska. Tyvärr blev det för mycket av det goda i helgen. Man kan säga att han levde Xbox-live hela helgen. Hans headset satt som klistrad på skallen och han tog inte ens av det när han gick på toa utan fortsatte prata med sina medspelare även därifrån. Han är väldigt duktig på att spela (övning ger ju färdighet och här övas mycket ;-)) och det är han som kommer med instruktioner till sina medspelare hur de skall göra.

På söndagkväll var Bus så stressad av detta spelande så jag bestämde att det var dags att bryta. Han skulle duscha och det är en ganska lång procedur för Bus. Lyckades till slut få in honom i duschen men han vägrade en lång stund att ens skruva på vattnet. Han förstår inte syftet med att duscha. Jag har upptäckt att han oftast inte heller duschar efter gympan i skolan. När jag frågar säger han att han inte vet varför men jag skulle tro att det är en sådan omständig procedur för honom att han helt enkelt inte gör sig tid.

Efter en timme var han klar och då hade han stänkt ner hela badrummet, halva mig och nästan hela shampooflaskan var tömd (bara för att känna efter hur det kändes med handen totalt dränkt av shampoo). Efter duschen berättade jag för honom att vi bestämt att nästa dag skulle vara en spelfri dag. Det blev vansinniga protester men vi stod fast vid vårt beslut.

Igår var det så dags för den spelfria dagen. Bus var sur redan på morgonen, kunde inte fatta hur han skulle klara dagen utan spel. Hans sura humör höll i sig under skoldagen. När jag kom till skolan för att hämta honom ville hans lärare prata med mig. Det hade varit bråk och Bus hade ett stort blåmärke på kindbenet.

Han har hållit sig undan konflikter i skolan ganska bra under detta skolår men denna dag var han så ur balans (antagligen pga spelförbudet) så han bara inte kunde behärska sig. Bus hade kört en armbåge i ansiktet på en annan kille och själv fått en smäll över kindbenet. När läraren kom var Bus i full färd med att jaga ifatt den andra killen som var vettskrämd över Bus ilskeutbrott. Resten av skoldagen hade Bus varit stökig och läraren hade suttit med honom för att hålla honom på plats.

Vi skulle precis som vanligt promenera hem men det gick inte. Bus vägrade gå från skolan, "Det är ingen mening med att gå hem för jag får ju ändå inte spela", snyftade han. Jag lyckades ordna skjuts hem eftersom jag såg framför mig vilket helvete det skulle bli att försöka få honom att promenera.

När vi kom hem fortsatte han sura. Förbannade mig och mina idéer. Öste ur sig ilskan om hur dum jag var mot honom som jobbat så bra i skolan och därför var värd en belöning och gissa vad belöningen skulle vara, jo spel! Som en gåva från himlen ringde telefonen och Bus kompis ville att han skulle komma ut och åka pulka. Bus insåg att detta var den enda möjligheten att få lite kul en annars så skitdålig dag så han drog iväg till pulkbacken.

Kvällen gick bättre. Det var friidrottsträning och det är bra för då får han göra av med en massa överskottsenergi. När han kom hem frågade jag om han ville se favoritprogrammen på tv: "Skitiga jobb" och "Mythbusters" på Discovery. Överlycklig studsade han ner för trappen och när han rusade förbi mig frågade han: "Men imorgon blir det väl spel va´?".

Varken skolan eller jag orkar med så speciellt många spelfria dagar och allra helst inte två på raken så visst blir det spel. :-)

ADHD, TS och nu AS???

Prins Bus har vissa egenskaper som tyder på att vi snart står med en ny diagnos.

Han tar bokstavligt på ALLT vi säger.

Förstår inte ironi.

Har specialintressen.

Är oerhört känslig när det gäller mat.

Har svårt att ta in andras känslor.

Har svårt för att skilja på vad som är verkligt eller ej.

Mycket av detta trodde vi länge hörde till hans ålder. Nu är han snart 11 år och vi märker att så här är inte andra 11-åringar. Alla dessa tecken tyder på AS (Aspergers syndrom).

Efter långt övervägande bestämde vi oss för att ta upp detta med Bup. Jag hade laddat med argument, trodde de skulle vifta bort mina påståenden. Tänk vad fel jag hade. Jag behövde bara säga en mening: "Vi funderar på om Prins Bus möjligtvis kan ha Aspergers syndrom." De svarade direkt att det hade de misstänkt en längre tid. De hade pratat om Bus på sina ronder och sett alla tecken hos honom. Anledningen till att de valt att avvakta var att de ville vänta tills vi påtalade detta själva. Jag blev så lättad av deras omedelbara stöd och började nästan gråta. Vi pratade en lång stund och beslutade att det vore bäst om en ny utredning gjordes på Prins Bus. En utredning som visar om han har Aspergergs syndrom eller enbart autistiska drag.

När vårt möte var slut mådde jag konstigt. En blandning mellan lättnad och rädsla, lycka och sorg. Precis samma känsla som jag hade den dagen vi fick veta att han hade adhd och tourette.

Jag gick till skolan för att hämta Prins Bus och passade på att berätta för hans lärare att det troligtvis blir en AS-utredning. Hans lärare blev inte förvånad, även hon har lagt märke till dessa tecken och känt igen dem från tidigare elever med AS.

Under vår promenad på väg hem från skolan frågar plötsligt Bus: "Mamma, vad är Asperger egentligen?".

Jag blir mycket förvånad men väljer att inte visa det. Berättar istället det jag vet om Aspergers syndrom, väljer att framhålla det positiva. Berättar om kända personer som har/hade Asperger.

Bus lyssnar intresserat och säger sedan: "Jag tror nästan att jag också har det".

Jag väljer då att helt köra med öppna kort och säger att jag också tror det och att Bup tror det.

"Jag blir ingen annan person för det" säger han.

Jag svarar: "Nej vännen, du är alltid du och ingenting förändras, du får bara några extra bokstäver att hålla reda på..."

Härliga minnen av en skönare årstid

Idag är det grått och ruggigt väder ute. Jag är trött, ungarna är trötta och vi längtar efter solen och värmen.

Sur gubbe!

Det blev en tur till badhuset igår. De senaste gångerna vi varit där har vi nästan varit ensamma i bassängen och det har varit toppen. Igår var det betydligt fler människor där, både unga och gamla. När det blir trångt och höga ljudnivåer blir Prins Bus stökig. Han gör "bomben" mitt bland alla människor i bassängen och plaskar och tar stor plats. Det är inte så lyckat i en liten bassäng.

Efter en stund ville barnen åka vattenruschbana och den finns i en annan del av badhallen så vi gick dit. Det är en ganska lång vattenruschbana och för att komma till starten måste man klättra ganska högt upp i en trappa. När man har åkt klart skall man genast kliva ur vattenruschbanan eftersom man annars kan bli på-åkt av den som kommer efter. Prins Bus har fått tydliga order om att han måste vänta tills personen före honom åkte färdigt innan han själv får börja åka.

Det var 3 yngre killar som stod före honom i kön. När de åkt och kommit ner hoppade Prins Bus i vattenruschen och for iväg med en väldig fart. Problemet var att småkillarna inte alls klivit ur banan. De satt kvar och pladdrade om något annat. När Prins Bus kom farandes ner körde han på dem och det blev en seriekrock.

Småkillarna grinade och gick till sin pappa. Prins Bus berättade för mig att han sett hur killarna kommit till slutet och trodde såklart att de skulle kliva ur. Han var helt förtvivlad. Jag gick fram till småkillarna och deras pappa, frågade hur det gått och förklarade att det var en olyckshändelse och att Prins Bus verkligen inte hade menat att skada dem.

Pappan bara stirrade på mig och svarade inte ens. Nu var det ingen större skada skedd, småkillarna hade nog mest blivit rädda. Trots det fortsatte jag med att ursäkta min son men fick ingen som helst respons. Deras pappa vägrade prata med mig.
Istället tog han med sig sina barn och gick därifrån.

Hans konstiga reaktion fick Prins Bus att må ännu sämre. Glädjen över att bada försvann och det tog ganska lång stund innan han slappnade av igen. Sura gubbar som inte ens kan ta emot en ursäkt är inte värda mycket i mina ögon.

Sällskapssjuk

Vi hade haft krångel med diskmaskinen en längre tid. Den lät konstigt, ett knäppande ljud som tycktes bli värre för varje dag. Ringde efter en reparatör och efter någon dag kom han hit.

Jag var ensam hemma med barnen, Prins Bus var på sitt rum men Lilla O gjorde sitt bästa för att underhålla reparatören. Diskmaskinen sattes igång och reparatören satte sig ner för att vänta på att det konstiga knäppande ljudet skulle sätta igång. Det gick 30 minuter, inget ljud. Det gick 45 minuter, inget ljud. När en timme passerat och Lilla O bjudit på den ena historien efter den andra hade diskmaskinen fortfarande inte låtit konstigt en enda gång och då gav reparatören upp. Klockan började närma sig 17 och hans arbetsdag var slut.

Innan han gick fick jag hans mobilnr och han sa att jag skulle ringa om diskmaskinen mot förmodan började låta konstigt igen. Lilla O tog då tillfället i akt och sa: "Jag hoppas då verkligen att den blir konstig igen för då får mamma och jag sällskap av dig en gång till! Vi tycker om att ha sällskap när pappa är på jobbet förstår du. Det tycker vi är så trevligt!" Reparatören skrattade och tänkte nog både det ena och det andra om mig. Var jag en desperat hemmafru som lockade hem reparatörer för en stunds sällskap? För diskmaskinen var det ju uppenbarligen inget fel på...

För mycket av det goda

Ända sedan Prins Bus var liten bebis har han älskat att bada. Han började på babysim när han var ett par månader gammal. Igår frågade en kompis om Prins Bus ville följa med hans familj till badhuset. Eld och lågor blev han över detta. Irrade runt här hemma, letade badbyxor och simglasögon. När han hittat dem var det dags att leta fram badkortet och hänglåset till skåpet i omklädningsrummet. När han fått fram dem måste han börja om med att leta badbyxorna eftersom han glömt vart han lagt dem när han plockat fram dem. Lika bra att hjälpa honom för annars kommer han att hinna tappa bort fler saker innan han kommer iväg.

Innan han skall åka ropar han åt mig att komma ihåg att köpa det headset som vi tidigare pratat om. Han spelar Xbox-live och behöver ett nytt headset för att kunna prata med sina medspelare. Det gamla headsetet har han bitit sönder...

Han kommer inte hem igen förrän kl 20.30 på kvällen. Det första han säger när han kommer innanför ytterdörren är: "Har ni köpt headsetet?". Pappa Leif förklarar att han varit till den stora leksaksaffären och att headsetet tyvärr var slutsålt. I samma mening säger Leif att han istället gjort en beställning från en internetbutik. Prins Bus blir rasande. Han ville ha headsetet NU! Det spelar ingen roll att vi förklarar gång på gång att det var slut i affären. Han vägrar förstå, gapar och skriker om att han vill ha headsetet NU, annars kan han lika gärna strunta i att spela. "Strunta i det då!" säger jag, trött på hans bråk.

Nu blir han ännu surare, vägrar ta av sig jackan och mössan. Jag vet att han reagerar såhär pga trötthet. Han är trött och frusen efter flera timmar i bassängen. Detta skulle han aldrig erkänna själv. Han som älskar att bada. Att det blivit för mycket av det goda denna gång kan han inte inse. Vid 22-tiden lyckas jag få honom att klä av sig ytterkläderna och lägga sig. Han får en värmekudde med sig och somnar i samma ögonblick han lägger huvudet på kudden.

Minnen och löften

På nyårsaftonen var vi bjudna till min syster men vi skulle inte åka dit förrän på kvällen. Vi åt middagen här hemma för oss själva.

Passade på att prata med Prins Bus och Lilla O om vad de tyckt varit det bästa och det sämsta med året som gått. Prins Bus tyckte att det sämsta var att han haft stora problem med infekterade mollusker (som nu är borta, tack o lov!!).

Det bästa var att han fått en rätt bra ersättning från försäkringsbolaget för de ärr han har kvar på armbåge och knä sedan han ramlat och skrapat upp fula sår. För pengarna fick han köpa ett Nintendo Wii och de kommer också att räcka till en ny cykel till våren.

Lilla O tyckte att det bästa var att vi köpt ny bil i somras. Just det blev jag rätt förvånad över eftersom hon i flera veckor efter att vi bytt bil klagade varje gång vi skulle ut och åka i den. DÅ tyckte hon att den var obekväm, NU var den det bästa som hänt under året. :-) Hennes sämsta var att lilla fritt fall-karusellen var stängd när vi besökte Gröna Lund i somras.

Jag frågade om de hade några nyårslöften inför 2009 och Prins Bus sa då att han tänkte lova att aldrig mer bråka. Fint tänkt av honom men det blir nog väldigt svårt att hålla det löftet. Han är ju ingen elak person men han råkar ofta i bråk och det hänger ju ihop med hans svårigheter att hejda sina impulser.

Lilla O´s löfte var att hon aldrig mer skall be om att få handla för månadspengen i förskott. Nu tänker hon bli sparsam och försöka få ihop pengar till en egen hundvalp.

En riktigt trevlig nyårsmiddag blev det. Senare på kvällen åkte vi hem till syrrans familj och där fortsatte kvällen med trevligt umgänge och ett hejdundrande fyverkeri.