Tandvärk

Prins Bus har varit på dåligt humör i flera dagar när han en kväll erkänner att han har tandvärk. Sedan en längre tid tillbaka har han haft ett hål i en mjölktand. Tandläkaren har sagt att så länge det inte blir besvärligt för honom så får tanden vara ifred, de lagar inte en mjölktand. Vi har ju varit tacksamma för det eftersom Bus har stor skräck för tandläkare.

Att han överhuvudtaget bestämde sig för att erkänna att han har haft ont tyder på att den värkt ordentligt. När han berättade om tanden grät han och fick panik när jag sa att han måste till tandläkaren. Han förstod ju att tanden måste dras ut och han visste att han då måste bli bedövad och då måste han bli stucken i munnen. Detta har han gråtit över de senaste dagarna.

Igår berättade jag att jag ordnat en tid hos tandläkaren. Vi pratade länge om hur det skulle bli och till slut så sa han att han inte klarade av att tugga maten eftersom det gjorde så ont. "Då inser du att tanden måste bort?" sa jag. Det gjorde han. Han peppade upp sig själv och visade en helt ny sida som jag inte sett tidigare.

I morse när han vaknade sa han: "Nu ska äntligen tandjäveln bort!". Förmiddagen blev stressig. Vi hade först tid hos familjeläkaren för att kolla upp knölen som Bus haft på halsen. Den var nu helt borta tack o lov! Direkt efter hälsocentralen åkte vi till tandläkaren.

Satt i väntrummet några minuter tills en kvinnlig tandläkare kom och ropade upp oss. Jag hade talat om redan när jag bokade tiden att Bus är väldigt rädd så det var tandläkaren beredd på. Hon var helt underbar! Lugnt och försiktigt förklarade hon för Bus vad som skulle hända och hon svarade på en miljon frågor som han hade. Han blev bedövad med emlasalva och sedan fick han tre bedövningssprutor. När han kände att han började domna bort utropade han glatt: "Det här går ju galant!!!".

Jag höll honom i handen hela tiden. Tandläkaren tog god tid på sig när hon skulle dra ut tanden och det oroade Bus lite. Han blev blank i ögonen men det stannade vid det. Tanden kom ut och vi fick se vilket jättehål han haft i den. Undra på att han haft ont! Efteråt hade han lite svårt att hantera att bedövningen satt kvar så pass länge. Han kunde inte fokusera på något annat och det hade blivit lite jobbigt i skolan. Nu är det kväll och han har full känsel igen. Han är stolt och glad över vad han lyckats med. Detta är ett jättesteg för honom. :-)