måndag, juli 20, 2009

Att be om hjälp

Idag är det L´s första dag tillbaka på jobbet efter 4 veckors semester. Vi har sedan en tid tillbaka bestämt att detta även skulle bli dagen då vi kapitulerar och ber om hjälp för att få Bus på rälsen igen. Han har ju spårat ur rejält sedan hans medicinuppehåll startade. Ett uppehåll som vi inte önskat men som Bup låtit oss förstå är viktigt när man medicineras med centralstimulantia. Kroppen behöver återhämta sig och för att inte skolan ska bli lidande planeras dessa uppehåll till loven.

Jag ringde i morse till Bup och pratade med vår kontaktperson M som idag kommit tillbaka från semestern. Jag berättade hur jobbigt vi haft det de senaste 3 veckorna och framför allt hur dåligt Bus mår utan sin medicin. Jag är så trött på att skälla och vakta på honom och jag förstår att det är kaos inne i hans huvud nu.

Det värsta av allt är att Bus själv säger att han inte tänker börja med medicinen igen. Han känner sig inte lika snabb när han äter medicin säger han. Nä, det kan jag förstå. Utan medicin är han ju så hyperaktiv så det är klart att han känner sig snabb. Men han måste ju också märka att han råkar i trubbel pga att han inte kan styra sig.

Nu har vi i alla fall fått en tid till Bup i morgon. Förhoppningsvis håller dr med vår kontaktperson om att medicinen ska sättas in igen, tidigare än beräknat.

Tack för alla fina och stöttande kommentarer till förra inlägget! Ni läsare betyder väldigt mycket för mig! Kramar till er!!!

5 kommentarer:

Pilla sa...

Jag förstår att det blir jättejobbigt för dig nu när L går tillbaka till jobbet. Man blir faktiskt lite bortskämd att dela på sysslorna, men även att ha en vuxen människa att prata med, bortom alla fighter med barnen.

Visst förstår man Bus. Han är van att fungera på högvarv. Men det fungerar inte i långa loppet, varken för honom, Lilla o, er eller skola, samt vänner.

Be om hjälp måste man!! Att våga visa sig svag och be om hjälp är faktiskt en OTROLIG styrka!! Ni är starka. Och du... Jag vet att du fixar allt när L nu är tillbaka till jobbet.

Önskar jag kunde finnas närmare:-(

Du har mina telnr. Ring om du vill babbla bort lite tid. Kram

Mia sa...

Tänker på er och hoppas ni får hjälp och att dom kan lösa det på annat sätt om nu inte medicin ska sättas in ännu annars hoppas jag dom ger medicin i morgon!

Förstår att det blir tungt och jobbigt för er alla inte minst Bus.

Bara att höra av dig på mejlen, skriv av dig jag lyssnar...
Styrkekramar! //Mia

Anonym sa...

Hej vilken fin blogg du har , själv har jag en son som vi har precis fått veta att han har Adhd och vi har fått en medicin som heter Ritalin.Tycker att den funkar så där men vi kommer pröva få en starkare doss för han. Har mycket förväntningar att den kommr funka bra tillslut. Hoppas ni får hjälp att få mer medicin! kommer titta in fler gånger.Kramar från en piteåbo

Anonym sa...

Tack för din fina kommentar om min blogg. Trist att sonen ej mår bra men bra att ni vågar be om hjälp.
Du är superduktig o mannen din med och ni kämpar för era barn. Sonen och dottern är mkt vackra barn och jag önskar innerligt allt gott åt dem och er oxå.
Om du vill prata av dig eller liknande så finns jag här och lyssnar. Bara att du hör av dig via Attention så får du mailadress/tel nr via P.M.
Kommer att läsa bloggen kontinuerligt. Ha det bra och massor m kramar

Female.X sa...

Tack för din fina kommentar om min blogg. Trist att sonen ej mår bra men bra att ni vågar be om hjälp.
Du är superduktig o mannen din med och ni kämpar för era barn. Sonen och dottern är mkt vackra barn och jag önskar innerligt allt gott åt dem och er oxå.
Om du vill prata av dig eller liknande så finns jag här och lyssnar. Bara att du hör av dig via Attention så får du mailadress/tel nr via P.M.
Kommer att läsa bloggen kontinuerligt. Ha det bra o massor m kramar
Female.X