Som tidigare utlovat tänker jag ägna största delen av detta inlägg till inredning. Det är ett av mina största intressen, jag tycker helt enkelt om att omge mig med vackra ting. På bilderna ovan ser ni detaljer från mitt kök. Ber om ursäkt för dålig bildkvalité men jag har fotat med mobilen och vinklarna var väl inte de bästa.
Jag blandar gammalt och nytt. Stora favoriten är ju att fynda på loppis men kan även hitta guldkorn i små fina butiker. Jag vill att inredning ska vara personlig, saker ska vara valda med omtanke och betyda något för mig.
I köket har jag en vit gammal byrå och på den en samling turkosa flaskor och en lykta i samma färg. Ett par hyllor har jag fyndat på loppis och målat om. En gammal knopphängare fick jag från mamma och där passar det bra att hänga vackra små dekorationer. Tavlan har min pappa målat, jag har flera av hans målningar här hemma. Det runda pelarbordet hittade jag på en loppis, betsad i den fulaste gula färg. Efter lite vit färg blev det riktigt fint och passar betydligt bättre in här hemma.
Inredningsintresset är väl så långt ifrån bokstavslandet man kan komma. Det är viktigt för mig att ha ett intresse där jag kan drömma mig bort en stund.
På tal om bokstavslandet så har vi nu ytterligare ett par bokstäver att lägga till. Idag har vi varit på återgivningssamtal på Hab eftersom Bus utredning är klar. Det blev en Asperger diagnos. Nu känns det som om alla pusselbitarna fallit på plats. Jag känner en enorm trötthet just nu men jag är inte ledsen. Enbart lättad. Vi har ju länge förstått att Bus inte "bara" har Adhd och Tourettes, det har varit så tydligt för oss att det varit något mer. För att han ska ha rätten till den hjälp han behöver från skola och sjukvård så behövs en Asperger diagnos. Nu har han det. Väldigt många års kamp är över. Nu ser vi framåt!
Stor kram till er alla!
måndag, februari 01, 2010
Detaljer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hejsan!
Har hittat hit via Mias sida :) Känner igen mig i dina ord om tröttheten och den enorma lättnaden om att ha fått det "klart". Hoppas att ni nu kan få den hjälp och det stöd som behövs!
ååå...vad fina blåa glas saker ni har, dottern min skulle gilla det, hon gillar blått och vill nu köpa lite sånt till sitt rum - äntligen!
om dina frågor...jag skriva massor :)
nu SKA ni snarast ta tag i dessa bitar:
LSS - ansöka om handläggare och en ledsagare åt BUS (som en storebror som man kan hitta på saker med)Sen begär ni en IP - individuell plan på en gång, där ni och BUS ska bjuda in dom viktigaste personerna ni vill ska vara delaktiga. tex. LSS, HAB, (BUP) SKOLA, LÄKARE mfl.
Ha alltid någon med er på alla möten, spela in med diktafon eller be denna någon anteckna.
VÅRDBIDRAG FK
ERAT FÖRSÄKRINGSBOLAG
(nya diagnos AS)
Tala med HAB och LSS (innan EVKn) om utbildad elevass. i skolan, att ni vill få fram detta på EVKn tala om att specialpedagogsmyndigheten handleder och utbildar skolan gratis, viktigt att alla runt BUS får information och utbildning om AS.
BUS har samma rätt som alla andra att gå i vanlig skol och få rätt stöd och hjälp där, anser ni att han behöver ha vanlig skolmiljö så bestämmer ni det och skolan får se till att det funkar för honom där.
Dom kan inte kräva att han ska gå i någon special/särskola med dom diagnoser han har. Utan ni kan kräva att dom stöttar honom där han redan går...Sen behöver ni också se på hur han klara av det i framtiden, med tex. högstadie och sånt utefter vad skolan kan erbjuda för resurser. Bäst vore om dom hade en utbildad specialpedagog som kunde bli BUS mentor och som kanske hade ett eget rum dit BUS kunde få gå om han kände han behövde lugn och ro tex.
Med AS behöver man ha en planerad, strukturerad, förutsägbar dag.
Man behöver stöd direkt på morgon - fångas upp - gå igenom dagen, ev. förändringar måste förberedas så ni behöver info dagar före.
Efter dagens slut genomgång av dagen, påminna om läxor osv.
Ni vet hur BUS fungerar, skriv ner sånt ni sett och uppfattat tidigare, kan ha gett honom svårigheter, där ni tycker stödet behöver bli bättre osv.
Bara att maila och fråga om du undrar nått...Kram
Hej igen :) Har du någon mailadress jag skulle kunna få skicka till?
Se där..ytterligare en punkt som vi prickar in oss rätt på båda två ha ha..
Jag tycker mer och mer om inredning och är flitig gäst på sommarens alla loppisar..prenumererar på Drömhem och trädgård..är en lisa för själen att läsa den!! Jag är i städiga förändringsprojekt här hemma :-) då tiden och orken till det finns!!
Skönt att få diagnosen på papper för alla parter!Sam brukar inte reflektera så mycket kring sin AS, mest är väl känsligheten för mat o kläder som han är så väl medveten om vad den beror på..Däremot brukar vi prata mycket om hans adhd eftersom det är den som framträder mest hos honom..
Allt gott till dig!
K R A M I S A R
Hej vännen! Vilka fina bilder !!! Jag ser min favoritfärg, turkosblått, underbart lugn den inger. Jag ser även vad jag tror är Brandéns Panelskiva från Ljusdal, den har vi i vår stuga och när Skilla blir frisk hoppas jag på några meter här hemma också. Förlåt att jag inte hört mig av. Loppan är utsatt för kränkande behandling/mobbning av ett par pojkar i Lillfisens klass. Lillfisen i sin tur har det inte så lätt han heller, han höll på att bli strypt av en klasskamrat i måndags. Blä. Så vi har det lite tufft idag. Men jag återkommer så fort känslorna landat. KRAMAR!!!
lycka till idag!
Vilka fina bilder! Och vilken fin tavla din pappa målat! Vad roligt att ha!
Inredning är roligt och det är rogivande att pyssla till det ibland.
Ja, det känns skönt när man får bekräftat vad man känt, som du skriver, pusselbitarna som fattats får man och "pusslet" kan börja byggas på riktigt! Jag blev också väldigt, väldigt trött när Store Brors diagnos blev verklighet. Det var som all luft gick ur, all kraft som gått åt att kämpa, ta reda på, strida för o s v bara försvann. Jag var som ett tomt skal länge och dras med sviter av det ännu.
Store Bror gick i vanlig skola men vi lyckades aldrig få till den rätta hjälpen. Ja, barnen har rätt till det men det fungerade inte. Det blev resursskola för honom och de framsteg han har gjort där tror jag hade varit helt omöjliga att uppnå i vanlig skola. Hans självförtroende har vuxit otroligt mycket. Nu, 1 1/2 år senare, han går i sjuan nu, håller vi på att skola in honom i "vanliga" skolan igen. På den högstadieskolan har man förstått vad det handlar om och det är aldrig snack om att det inte finns resurser.
Oj, nu blev det långt igen. Tack för din uppmuntrande kommentar inne hos mig! Det är kämpigt just nu, men, allt går över så småningom!
Kram!
Hej!
Vad trevligt att se dina inredningsbilder. Älskar sånt, fast tiden tryter för det mesta. Fint med det vita och turkosa. Tavlan gillar jag helskarpt. Du har också konstnärlig talang, syns på inredningen.
Skönt att utredningen är klar och att resultatet blev som väntat. Nu hoppas jag Bus får bättre hjälp i skolan framöver, något som är värt att kämpa för.
Ha det gott! Kram!
Skicka en kommentar