En spelfri dag

Först och främst vill jag tacka Mia-Marie för den fina utmärkelsen. Skall snart lägga in en bild på den också men jag måste ha viss teknisk support med det. ;-)


Helgen har varit rätt så rörig. Världens snöoväder drog fram så vi blev sittandes hemma. Hade annars planerat att besöka någon av våra grannstäder.

Bus fördjupade sig totalt i specialintresset för stunden. Det är Xbox-live. Han spelar över internet och möter folk från hela världen. Ett bra sätt att lära sig engelska. Tyvärr blev det för mycket av det goda i helgen. Man kan säga att han levde Xbox-live hela helgen. Hans headset satt som klistrad på skallen och han tog inte ens av det när han gick på toa utan fortsatte prata med sina medspelare även därifrån. Han är väldigt duktig på att spela (övning ger ju färdighet och här övas mycket ;-)) och det är han som kommer med instruktioner till sina medspelare hur de skall göra.

På söndagkväll var Bus så stressad av detta spelande så jag bestämde att det var dags att bryta. Han skulle duscha och det är en ganska lång procedur för Bus. Lyckades till slut få in honom i duschen men han vägrade en lång stund att ens skruva på vattnet. Han förstår inte syftet med att duscha. Jag har upptäckt att han oftast inte heller duschar efter gympan i skolan. När jag frågar säger han att han inte vet varför men jag skulle tro att det är en sådan omständig procedur för honom att han helt enkelt inte gör sig tid.

Efter en timme var han klar och då hade han stänkt ner hela badrummet, halva mig och nästan hela shampooflaskan var tömd (bara för att känna efter hur det kändes med handen totalt dränkt av shampoo). Efter duschen berättade jag för honom att vi bestämt att nästa dag skulle vara en spelfri dag. Det blev vansinniga protester men vi stod fast vid vårt beslut.

Igår var det så dags för den spelfria dagen. Bus var sur redan på morgonen, kunde inte fatta hur han skulle klara dagen utan spel. Hans sura humör höll i sig under skoldagen. När jag kom till skolan för att hämta honom ville hans lärare prata med mig. Det hade varit bråk och Bus hade ett stort blåmärke på kindbenet.

Han har hållit sig undan konflikter i skolan ganska bra under detta skolår men denna dag var han så ur balans (antagligen pga spelförbudet) så han bara inte kunde behärska sig. Bus hade kört en armbåge i ansiktet på en annan kille och själv fått en smäll över kindbenet. När läraren kom var Bus i full färd med att jaga ifatt den andra killen som var vettskrämd över Bus ilskeutbrott. Resten av skoldagen hade Bus varit stökig och läraren hade suttit med honom för att hålla honom på plats.

Vi skulle precis som vanligt promenera hem men det gick inte. Bus vägrade gå från skolan, "Det är ingen mening med att gå hem för jag får ju ändå inte spela", snyftade han. Jag lyckades ordna skjuts hem eftersom jag såg framför mig vilket helvete det skulle bli att försöka få honom att promenera.

När vi kom hem fortsatte han sura. Förbannade mig och mina idéer. Öste ur sig ilskan om hur dum jag var mot honom som jobbat så bra i skolan och därför var värd en belöning och gissa vad belöningen skulle vara, jo spel! Som en gåva från himlen ringde telefonen och Bus kompis ville att han skulle komma ut och åka pulka. Bus insåg att detta var den enda möjligheten att få lite kul en annars så skitdålig dag så han drog iväg till pulkbacken.

Kvällen gick bättre. Det var friidrottsträning och det är bra för då får han göra av med en massa överskottsenergi. När han kom hem frågade jag om han ville se favoritprogrammen på tv: "Skitiga jobb" och "Mythbusters" på Discovery. Överlycklig studsade han ner för trappen och när han rusade förbi mig frågade han: "Men imorgon blir det väl spel va´?".

Varken skolan eller jag orkar med så speciellt många spelfria dagar och allra helst inte två på raken så visst blir det spel. :-)