söndag, december 06, 2009

Vilken lättnad...

I fredags hade jag ett gemensamt möte med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan inbokat. Jag har ju sjukersättning som tar slut i mars nästa år och enligt vår regering ska jag ju bli frisk då. Tanken har varit att jag skulle ut på arbetsträning men vilket typ av arbete jag skulle kunna klara av har jag ägnat månader åt att grubbla på. Innan jag blev sjuk hade jag arbetat i mer än 10 år med administration och det har varit uteslutet att jag skulle kunna fortsätta med den typen av arbetsuppgifter.

Vid mitt senaste möte med Af och Fk bestämde vi att jag skulle få fokusera på Bus utredning och eftersom den var planerad att vara färdig den 25 november bokade vi in nästa möte till 4 december. Nu blev ju hela utredningen försenad och jag har mått urdåligt över vetskapen om att jag ändå måste tvingas ut på arbetsträning.

Kl 11.00 var mötet inbokat och det var med tunga steg jag gick in till Af för att vänta på mina handläggare. När kl var 11.15 hade jag ännu inte blivit uppropad och tjejen som satt i kundtjänst frågade vem jag väntade på. Efter en stund kom Af-handläggaren ut och berättade att något måste ha blivit fel, hon hade en helt annan person inbokad. Jag var stupsäker på att jag hade rätt tid uppskriven men suckade och sa att de fick skicka mig en ny tid. Jag var förbannad när jag gick därifrån för även om jag gruvat mig för mötet så gillar jag inte när de slarvar och inte håller reda på vem de ska träffa.

Senare på dagen ringde Fk-handläggaren. Jag har turen att ha en väldigt bra handläggare och hon gjorde mig inte besviken denna gång heller. Hon bad om ursäkt och förklarade att det var helt och hållet deras fel och att det såklart varit meningen att jag skulle ha blivit underrättad om att tiden var avbokad. Sedan sa hon att hon och Af var överens om att jag ska få mer tid på mig till att fokusera på Bus och mig själv. Någon arbetsträning ska det inte bli tal om förrän tidigast efter mars och när sjukersättningen slutar betalas ut kommer jag att få ersättning som motsvarar a-kassa.

Jag är lättad. Somliga kanske tycker att jag bara skjuter problemen framför mig och på sätt och vis gör jag ju det men just nu är det precis vad jag måste få göra.

Kram!

4 kommentarer:

mamma zoffe sa...

Bara det där måste vara en stor börda..inte nog med att ni har det ni har i eran familj menar jag..stress över vad andra kan göra med er tillvaro och man är helt maktlös själv..
Personligen hoppas jag på ny regering som inte har dessa superhårda regler..visserligen var det FÖR slappt tidigare men som det blev nu är ju skrämmande..
Skönt att det ordnade sig iallafall i ditt fall nu..

KRAMIS

Bellan sa...

Vad skönt det är när rätt människor är på rätt plats. Skönt att de har förståelse för din situation. Du behöver nog ha lugn och ro i alla fall tills utredningen är klar. Sen får vi hoppas att det löser sig till det bästa för dig.
Kram!

Anonym sa...

*skönt* att ha en sådan förstående person på Fk och AF.
Det är stressigt nog som det är...

Hoppas det ordnar sig bra och kanske du kan kika på arbetsträning med barn som har diagnos? Eller personlig assistent?

Kram MiA

Cina sa...

Vad härligt att läsa! Jag vet ju så väl hur det känns att vara i din situation!
Jag tycker inte att du skjuter problem framför dig, jag tycker att du tar en sak i taget och just nu är det Bus och utredningen som tar din tid och kraft. När den är klar och ni vet lite mer, kanske ser andra vägar och möjligheter, DÅ först kan du fokusera på dig och ditt. En sak i taget, du vet! Jag vet inte heller vad jag vill arbetsträna med eller vad jag klarar. Jag vet att jag mår bra av att vara kreativ så vi tittar på olika alternativ där. I morgon har jag mitt möte med Fk och Af! Jag har ändå fått besked att jag får A-kasseersättning fr o m 1/1. Förhoppningsvis är jag lite klokare i morgon!
Ha en bra vecka!
Varma kramen!