Lilla O´s hälsningsfras

Lilla O satt och pysslade häromdagen. Hon tycker om att skriva och rita och ofta blir det små skyltar som hon sätter upp lite överallt här i huset. Efter en stund kom hon ut till mig i köket och satte upp sin lilla skylt på köksskåpet.

"Jäkligt Välkommen!" stod det skrivet med spretiga bokstäver. Jag började fnissa och då undrade hon lite ilsket vad det var som var så roligt. "Säger man inte så då?" undrade hon på fullaste allvar. Det visade sig att hon missuppfattat hälsningsfrasen "Hjärtligt Välkommen!" och trodde att det var "Jäkligt" man sa. :-)

Lilla O är en rolig liten tjej. Hon suger i sig som en svamp av allt som sägs och händer omkring henne men ibland så uppfattar hon vissa ord helt fel.

Idag ska vi till Habiliteringen med Bus och det är han inte så glad åt. Det blev lite surt på morgonen och när han är ilsken är det som vanligt Lilla O som får känna på det. I morse tjatade han om att han var så jäkla trött på sin adhd och han började skrika att Lilla O minsann hade adhd hon också. Hon tittade förvånat på mig och sa "Har jag???" men mycket mer än så reagerade hon inte. Jag sa till Bus att hela familjen antagligen har en släng av adhd och då såg han ganska nöjd ut.

Bus har aldrig klagat på att han har en Asperger och en Tourettes diagnos också, när han är sur är det alltid enbart Ahdh:n som han muttrar om. Vet inte varför.

Vi har fortfarande inte åkt till Arlanda för att visa barnen hur det ser ut där men förhoppningsvis kanske det kan bli av till helgen. Bus vill inte åka dit eftersom "det är så jobbigt med bilresan" men vi ska försöka övertala honom.

Mind maps

Bus klass har de senaste veckorna läst om medeltiden. Vecka efter vecka har han fått läxa om detta och som vanligt när det gäller läxor så blir det konflikter. Bus är inte intresserad av historia, han blandar ihop Skötkonung med Ladulås och Jarl och gud vet allt vad de gamla kungarna hette.

I skolan har de fått använda sig av s k "mind maps", stödord som ska få barnen att lättare komma ihåg när de ska redovisa. Denna vecka fick Bus 9 papper med sig hem där han skrivit olika mind maps om medeltiden. Ingen fullständig text till oss föräldrar för att kunna hjälpa honom på traven när han låser fast (och det gör han hela tiden) i sen redogörelse.

Igår gick jag ännu en gång igenom allt med honom, i allafall allt som jag kunde tyda ut av hans mind maps. Jag vet ju inte vad de har pratat om i skolan så då är det inte heller lätt att tyda hans stödord och få ihop det hela. Bus blev surare och surare, suckade uppgivet gång på gång att han inte förstod eller kom ihåg.

I morse gjorde jag ett nytt försök eftersom de skulle få skriftligt förhör i skolan idag. Jag ställde frågor om digerdöden, hur den kom hit upp till Norden. Bus vägrade svara. Frågade honom flera gånger men OM han överhuvudtaget sa något så var det fula ord. Lilla O satt tyst brevid mig och plockade med sin frukost.

När det var dags att åka till skolan var Bus fortfarande sur. Jag tror han är så vansinnigt less på skolan nu. I ren frustration rev han ner flera jackor från klädhängaren i hallen och kastade dem över Lilla O som satt i trappen och knöt skorna. Hennes glasögon slogs av när Bus viftade till med jackorna över henne ansikte. Hon suckade, tog på sig glasögonen och blinkade bort tårarna. L tog med sig Bus ut på gården och jag försökte uppmuntra Lilla O som så många gånger råkar ut för Bus utbrott. Jag strök Lilla O med handen över håret och hon tittade upp på mig och sa: "Den kom med båt!". "Vadå??" sa jag som inte fattade vad hon menade. "Digerdöden kom med båt från England, det hörde jag igår när du läste för Bus".

Lilla duktiga Lilla O. Bus är ju också jätteduktig men det är så tydligt att detta sätt att lära inte passar honom. Han kommer ju inte ihåg varför han skrivit vissa av stödorden i sina mind maps. Såg att tv4 ska börja sända en tv-serie om Sveriges historia. Måste försöka få Bus att titta på den för jag tror att han skulle lära sig mycket på så sätt.

Nygammalt specialintresse

Bus specialintressen har varierat genom åren och nu är ett nygammalt på tapeten igen. Pokémon har åter uppslukat honom och helt plötsligt kretsar allt kring dessa fantasifigurer. Tidigare har detta specialintresse innefattat samlarkort, samlarfigurer och diverse spel men denna gång verkar det som om han enbart bryr sig om speldelen.

Han har dammat av sin sedan länge bortglömda Nintendo DS och spelar Pokémonspel på den, surfar på internet för att leta diverse info om spelet där och pratar oavbrutet om detta. Han har t o m lyckats övertyga Lilla O om att hon verkligen skulle gilla att spela Pokémon hon också och tycker att hon ska önska ett sådant spel från oss.

Nu hoppas jag att han inte får upp ögonen för samlarkorten igen eftersom de tusentals han redan har räcker gott och väl. Minns med fasa åren då han tjatade om nya Pokémonkort varje dag. Vågar knappt tänka på hur mycket pengar vi köpt dessa kort för totalt.

Bus för mer än gärna ha specialintressen men när det börjar handla om kostsamma intressen blir det väldigt lätt konflikter eftersom Bus har noll koll på pengars värde.

Kan förresten även berätta att Bus förra veckan fick erbjudande om att låna lärarens dusch (för att kunna ställa om temperaturen). Bus tackade artigt nej och läraren trodde att han duschade i vanliga omklädningsrummet. På väg hem från skolan berättade Bus att han i vanlig ordning endast sköljt av håret under kranen i tvättstället. Jag sa åt honom att det inte gör något, han får se till att duscha hemma istället de dagar han haft gympa. Trots detta löfte blev det ett jäkla liv igår morse när Bus skulle till skolan. Tisdagar = gympa. Känns på något vis som om han inte riktigt förstår att han inte behöver smyga med detta för oss och läraren. Kanske behöver han bara tid att låta det sjunka in.

Igår betalade vi vår resa till Turkiet så nu börjar det kännas verkligt. Hoppas nu bara att den där envisa vulkanen inte ställer till det för oss för då har vi även ett utbrott att vänta oss här hemma. Bus har förvarnat...

Kram till er alla!

Ångest

Igår kväll satt vi och tittade på tv när Bus kom ner från sitt rum. Jag behövde bara slänga en blick på honom för att se att allt inte stod rätt till. Han svettades, var nervös och orolig, flackade med blicken och dessutom hade han bitit på naglarna så blodet kom fram.

Jag frågade vad som hänt och han sa att han nog behövde duscha eftersom han var så svettig. När han duschat färdigt gick jag in till hans rum och där satt han i sin soffa och såg om möjligt ännu mer ångestfylld ut.

"Vad är det som oroar dig?" sa jag.

"Nä men jag är bara lite svettig" svarade han och blev alldeles blank i ögonen och likblek i ansiktet.

"Jag ser ju att du inte mår bra och det kommer att kännas mycket bättre om du berättar vad som hänt" sa jag.

Då började han berätta. Han var rädd för att han trodde han skulle få skäll av läraren eftersom han varit hemma från skolan dagen innan. Dessutom hade han struntat i att duscha efter gympan och det visste han var fel.

"Varför duschade du inte då?" sa jag.

"Mamma, vattnet går inte att ställa om och det är så hett så det gör ont" berättade han samtidigt som han tacksamt tog emot hinken som jag tagit fram. Hans ångestattacker brukar resultera i kräkningar.

Jag kände mig förtvivlad. Hela läsåret har jag och läraren försökt få Bus att berätta varför han fuskar med duschningen efter gympan. Vi har gissat på att det är för stökigt och stojigt i omklädningsrummet eller att han helt enkelt tycker det är för besvärligt att hinna med på den lilla tid de har på sig. Att få veta att det egentligen beror på att han upplever vattnet så hett att det gör ont gjorde mig förtvivlad. Och jag vet inte hur jag ska lösa det eftersom det antagligen bara är han som upplever det som hett. Precis på samma sätt som han upplever en lätt klapp på axeln som ett slag.

Han satt fortfarande med hinken framför sig och så berättade han att han är jätterädd för att få en ångestattack under flygresan när vi ska till Turkiet. Det har ju hänt tidigare att han råkat ut för det när vi åkt någonstans. T ex förra sommaren, när vi skulle göra en dagsutflykt till Stockholm för att gå på Gröna Lund. Vi har besökt Grönan varje år sedan Bus föddes så han är van att åka dit men ändå fick han en ångestattack i bilen eftersom han inte riktigt visste vilka karuseller han skulle åka.

Igår kväll satt han länge med hinken framför sig, vissa stunder fick ingen prata för då blev ångesten starkare. Till slut gick han med på att lägga sig då jag lovat att ha ljuset på och ligga brevid honom och titta på honom tills han sov.

Nu har vi planerat att åka till Arlanda för att visa Bus (och Lilla O) hur det ser ut där och förbereda så mycket vi kan. Jag tänker också ta kontakt med flygbolaget och fråga vad de kan hjälpa till med om han börjar må dåligt. Jag vet att de tar sådant här på största allvar.

Jag blir bara mer och mer tacksam över att jag själv genomgår KBT för min egen ångest. Jag har fått lära mig så otroligt mycket, hur kroppen fungerar och varför man reagerar som man gör. Det jag lär mig kan jag i min tur lära Bus.

Back to school

Bus kom iväg till skolan idag. Han behövde den där extra dagen för att vänja sig vid tanken på att lovet var slut. I morse bråkade han inte men han var speedad så det blev lite trixande innan han kom iväg.

Vi har bestämt oss för att cykla till och från skolan nu när vägarna blivit snöfria. Dels spar vi lite pengar och det blir betydligt mindre tjafs på väg hem från skolan om Bus cyklar istället för att gå. Då har han ingen möjlighet att knuffa på Lilla O.

Nackdelen med att cykla är att Bus tycker det är jobbigt med cykelhjälmen. Han tycker den kliar och skaver trots att den nog egentligen inte gör det. Men han upplever det så och då blir det besvärligt. Nu har han fått för sig att hans hår fastnar i hjälmen om han inte har mössa på sig. Jag gav förslag på keps men det gick inte. Jag frågade då lite försynt om han hade tänkt använda mössa under hjälmen mitt i sommaren också och då fick jag en blick som idiotförklarade mig samtidigt som han sa att det var väl självklart. Ok.....

Idag fortsätter jag röjningen här hemma. Flera annonser är bokade eftersom vi har en hel del prylar att sälja. Ska bli så skönt att bli av med allt som tar upp plats i onödan och att de dessutom ger ett litet extra tillskott till resan gör ju inte saken sämre.

Kram!

Måndag

Jaha, så var det dags för skola igen då, efter ett härligt påsklov. Precis som jag trodde skulle det bli svårt att få iväg Bus till skolan idag. Han tvärvägrade helt enkelt. Han har sovit dåligt i natt, antagligen legat vaken och gruvat sig för skolan. Jag ringde till läraren och sa precis som det var.

Idag ska jag försöka få med honom ut och cykla och hoppas att allt känns lite lättare för honom i morgon.

Påsklovet har varit perfekt för Bus. Han har träffat bästa kompisen varje dag och i princip har konflikterna varit som bortblåsta.

Idag ringde jag till kirugmottagningen och efterlyste ultraljudsvaret. Det har ju gått rätt så lång tid nu. Sköterskan sa först att hon inte fick lämna ut något svar över telefon men då jag berättat för henne att jag lider av panikångestsyndrom och att de senaste veckorna varit ett helvete för mig ändrade hon sig och sa att enl svaret finns inte något anmärkningsvärt i min lever. För första gången på flera veckor kände jag att axlarna åkte ner på rätt nivå igen.

När jag äntligen hade en vettig människa på tråden passade jag på att fråga vilken plats jag står i operationskön. Jag ska ju operera bort gallblåsan. Tur jag frågade för det hade läkaren missat. Jag var inte uppsatt i någon kö. Väntetiden är dessutom minst 3 månader så nu vet jag ju bestämt att det inte blir någon operation innan resan till Turkiet.

Efter senaste veckornas stress har min kropp börjat protestera högljutt. Är i stort behov av massage just nu. Trist att inte plånboken kan ställa upp på det. Tycker faktiskt att det är förjäkligt att man inte kan få massage på remiss. Det är ju den enda behandlingen som hjälper mot min fibrosmärta.

Nu ska jag försöka övetala Bus att vi ska baka lite muffins!

Kram!

Påsklov!

Det blev en liten bloggpaus. Det var inte planerat men så mycket annat har upptagit min tid så bloggen har fått vila lite.

Nä, jag vet fortfarande inte något mer om resultaten från leverundersökningen. Har ringt till sjukhuset idag för att snabba på svaret.

Nu ska vi försöka njuta av att det är påsklov denna vecka. Riktigt skönt att slippa allt vad skolarbete heter. Bus har haft en jobbig termin i skolan. Mängder av nationella prov som ska avklaras och däremellan olika tema-arbeten och en massa annat.

Nu är det mindre än två månader kvar på detta skolår. Barnen får sommarlov en vecka tidigare eftersom vi åker till Turkiet i början av juni. Igår förbokade vi våra platser i planet. Perfekt att kunna göra sådant när man har ett barn som hatar överraskningar och som vill veta ALLT i god tid. Nu har vi t o m kunnat kolla i planet på nätet och Bus har kunnat se exakt hur det ser ut. Varje flygplansstol har en egen tv-skärm och där kommer man att kunna välja mellan 24 olika filmer, mängder av tv-serieavsnitt, spel och musik. Det är ju perfekt och kommer att vara till mycket stor hjälp för att få Bus att klara av resan.

Hab har varit på hembesök och det gick bra. De hade med sig ett s k kedjetäcke som Bus får låna ett tag. Tidigare har vi provat bolltäcke men de är så klumpiga och otympliga så Bus retade sig på det. Kedjetäcket är mycket smidigare och inte alls lika tungt och har dessutom bättre effekt (ligger tungt på kroppen) och ett stort plus är ju att man kan tvätta det i maskin. Bus blev mycket förtjust i kedjetäcket och troligtvis kommer vi att köpa ett sådant. Men det är dyrt (ca 3 500 kr) så jag hoppas verkligen att vi får höjt vårdbidrag nu när jag snart ska lämna in en ny ansökan. Annars tänker jag försöka söka fondmedel för den kostnaden.

Idag ska jag ägna dagen åt att rensa och sortera i röran. Precis som många andra har vi ett rum i huset där det mesta som vi inte använder hamnar. Vi kallar det för "rosa rummet" (har varit Lilla O´s rum en gång och det var i hennes rosa period...) och där finns som sagt var allt mellan himmel och jord. Jag har ännu inte kommit fram till vilken funktion det rummet ska ha för oss. Gästrum kanske men vi har ju aldrig övernattande gäster här så det känns lite onödigt. Arbetsrum är ju ett alternativ, jag har faktiskt en symaskin uppställd där inne men den har inte blivit använd ännu (alldeles för mycket saker som står i vägen). Ett annat alternativ är att göra om hela rummet till en stor walk-in-closet. Vore ju underbart att ha ett helt rum där kläderna kunde hängas upp snyggt och prydligt. Det är nog det sista alternativet som känns bäst just nu. Då skulle ju rummet verkligen komma till användning. Men innan det ens finns en chans att förverkliga den planen så måste det som sagt rensas och sorteras.

Kram till er alla!