Ångest

Igår kväll satt vi och tittade på tv när Bus kom ner från sitt rum. Jag behövde bara slänga en blick på honom för att se att allt inte stod rätt till. Han svettades, var nervös och orolig, flackade med blicken och dessutom hade han bitit på naglarna så blodet kom fram.

Jag frågade vad som hänt och han sa att han nog behövde duscha eftersom han var så svettig. När han duschat färdigt gick jag in till hans rum och där satt han i sin soffa och såg om möjligt ännu mer ångestfylld ut.

"Vad är det som oroar dig?" sa jag.

"Nä men jag är bara lite svettig" svarade han och blev alldeles blank i ögonen och likblek i ansiktet.

"Jag ser ju att du inte mår bra och det kommer att kännas mycket bättre om du berättar vad som hänt" sa jag.

Då började han berätta. Han var rädd för att han trodde han skulle få skäll av läraren eftersom han varit hemma från skolan dagen innan. Dessutom hade han struntat i att duscha efter gympan och det visste han var fel.

"Varför duschade du inte då?" sa jag.

"Mamma, vattnet går inte att ställa om och det är så hett så det gör ont" berättade han samtidigt som han tacksamt tog emot hinken som jag tagit fram. Hans ångestattacker brukar resultera i kräkningar.

Jag kände mig förtvivlad. Hela läsåret har jag och läraren försökt få Bus att berätta varför han fuskar med duschningen efter gympan. Vi har gissat på att det är för stökigt och stojigt i omklädningsrummet eller att han helt enkelt tycker det är för besvärligt att hinna med på den lilla tid de har på sig. Att få veta att det egentligen beror på att han upplever vattnet så hett att det gör ont gjorde mig förtvivlad. Och jag vet inte hur jag ska lösa det eftersom det antagligen bara är han som upplever det som hett. Precis på samma sätt som han upplever en lätt klapp på axeln som ett slag.

Han satt fortfarande med hinken framför sig och så berättade han att han är jätterädd för att få en ångestattack under flygresan när vi ska till Turkiet. Det har ju hänt tidigare att han råkat ut för det när vi åkt någonstans. T ex förra sommaren, när vi skulle göra en dagsutflykt till Stockholm för att gå på Gröna Lund. Vi har besökt Grönan varje år sedan Bus föddes så han är van att åka dit men ändå fick han en ångestattack i bilen eftersom han inte riktigt visste vilka karuseller han skulle åka.

Igår kväll satt han länge med hinken framför sig, vissa stunder fick ingen prata för då blev ångesten starkare. Till slut gick han med på att lägga sig då jag lovat att ha ljuset på och ligga brevid honom och titta på honom tills han sov.

Nu har vi planerat att åka till Arlanda för att visa Bus (och Lilla O) hur det ser ut där och förbereda så mycket vi kan. Jag tänker också ta kontakt med flygbolaget och fråga vad de kan hjälpa till med om han börjar må dåligt. Jag vet att de tar sådant här på största allvar.

Jag blir bara mer och mer tacksam över att jag själv genomgår KBT för min egen ångest. Jag har fått lära mig så otroligt mycket, hur kroppen fungerar och varför man reagerar som man gör. Det jag lär mig kan jag i min tur lära Bus.