Hipp Hipp Hurra!

Idag är det 6 år sedan Lilla O med raketfart kom till oss! Vilken underbar liten tjej hon är! Lillgammal, förståndig, kreativ och söt som socker.

Hon älskar att rita och pyssla, byta kläder och är katten Zlatans alldeles speciella människa. Det är hos henne han sover om natten och han hänger med på alla hennes upptåg t o m när hon klär honom i klänning.

Lilla O är lillasystern som dyrkar sin bror trots alla han egenheter. Hon är kompisen som ritar fina teckningar till alla vänner och framför allt är hon dottern som alltid har en kram att bjuda på och ett glatt skratt.

Meddelande till Lilja!

Tack för dina fina kommentarer! Gick in på din blogg och försökte skriva en kommentar där men jag hittar inte något sådant ställe. Finns inte den möjligheten?

Har hört talas om Mellanvården i våra grannkommuner men här tror jag alla hör till Bup. De som kommer hem till oss har iaf aldrig sagt något annat än Bup och ibland träffar vi ju dem även på mottagningen.

De är ett bra stöd för oss även om de inte har svar på alla våra frågor och funderingar. Just detta med Prins Bus aggressiva utbrott har vi inte fått så mycket hjälp med. De har insett att vi inte kan hålla fast honom, då blir det bara värre. Det bästa är om jag (det funkar inte med pappa) stänger in mig med honom på hans rum och försöker tala lugnt med honom. Ibland kan det ta evigheter innan han lugnat sig och många gånger har han slagit mig både gul och blå. Utbrotten är det värsta med hela hans funktionshinder, de är grymt jobbiga för både honom och oss.

Kram

Att slappna av

När det är dags för Prins Bus att lägga sig och sova brukar det bli ganska stökigt. Han har svårt att varva ner och han måste:

hoppa i sängar

jaga katten och hunden

bråka med Lilla O

kissa 4-5 gånger

dricka vatten ungefär lika många gånger

leta kläder att sova i

klaga högljutt på att det är för kallt i rummet

höja temperaturen på elementet

dricka mer vatten

krypa in under min madrass

krypa in under Lilla O´s madrass

kissa en gång till

Efter denna procedur brukar han oftast lägga sig men då är resten av familjen så uppstressade så vi är ruskigt osams och hatar varandra allihopa.

Nu har Bup kommit med ett förslag om att vi skall använda oss av avslappning innan läggdags. Vår kontaktperson kom hit idag och testade det på mig och barnen. Fr o m ikväll är det meningen att jag skall läsa dessa avslappningsövningar när barnen skall sova. När vi testade det idag gick det lite halvdåligt, vår katt Zlatan vandrade fram och tillbaka över våra kroppar där vi låg utsträckta i sängarna. Lilla O började fnissa och det var ganska svårt att slappna av när man hade en katt som strök sig mot mitt ansikte hela tiden.

Vi testar detta några veckor och eventuellt lägger vi till lite avlappningsmassage också. Med eller utan hjälp av katten... ;-)

Följande utspelar sig i bilen.

Lilla O beklagar sig över att hon är törstig och jag börjar förbereda mig för gnäll som snart skall övergå till gråt eftersom tålamod inte är Lilla O´s starka sida. Kommer på att jag har en flaska vatten i väskan. Lyckan är total!

Lilla O tar några klunkar ur flaskan och Prins Bus säger att han också är törstig.

Jag: "Då måste du dricka ur samma flaska eftersom det är den enda jag har".

Prins Bus ser äcklad ut men inser att om han skall ha vatten så finns det inget annat att välja på.

När han får flaskan tar han Lilla O´s mössa som ligger på sätet i bilen och torkar av flasköppningen med den.

En förbannad Lilla O: "Men vad gör du!!! Mamma! Han tog min mössa och torkade av flaskan med den!

Prins Bus: "Jamen, jag vill inte ha ditt äckliga spott på flaskan när jag skall dricka!"

En ännu argare Lilla O: "Äh, vad spelar det för roll!! Vi har ju ändå samma dialekt!"

Jag och barnens pappa brukar skoja om att det gör ju inget om vi dricker ur samma glas eftersom vi ändå har samma sjukdomar. Lilla O visste ju så väl att det var något vi brukade säga när man delar en flaska eller ett glas men det blev ju liiiite fel i slutändan. :-)

Ett nytt försök

För ca 1 år sedan höjdes Prins Bus medicindos. Eftermiddagarna hade blivit jobbiga och för att lindra detta beslutade doktorn att Prins Bus inte bara skulle få medicin på morgonen utan även en låg dos på eftermiddagen direkt efter skolan. Visst blev Prins Bus lugnare men biverkningarna av medicinen blev så allvarliga att doktorn bestämde att vi inte fick forsätta ge honom eftermiddagsdosen. Han hade stora problem med vikten, var smal som en sticka och hade ingen aptit. Dessutom hade ticsen ökat avsevärt när medicindosen höjdes.

Sedan dess har Prins Bus med hjälp av näringsdryck lyckats hålla vikten, han ser mycket hälsosammare ut och växer som han ska. Eftermiddagarna är åter igen jobbiga. När jag hämtar honom efter skolan blir det ofta bråk hela vägen hem. Det är en promenad på ca 30 minuter och den blir otroligt påfrestande med ett sällskap som argumenterar, knuffas och i värsta fall slåss. Inget annat kan planeras, Prins Bus accepterar inte att gå någon annanstans än raka vägen hem.

Förra veckan var det dags för utvecklingssamtal på skolan. Jag hade flera tider att välja bland och valde den tid som stämde bäst överens med vilken tid skolan slutade. Prins Bus skoldag slutade kl 13.55 och tiden för utvecklingssamtalet blev kl 14.30. Detta förberedde jag honom på i en veckas tid. Den dag det var dags påminde jag Prins Bus en extra gång på morgonen. "I dag när du slutar så måste vi vänta i 30 minuter innan det är dags för utvecklingssamtalet med Erik".

Kl 13.55 stormade Prins Bus och hans klasskompisar ut ur klassrummet. Jag sa genast att vi måste sitta och vänta och fick en ilsken blick till svar. Läraren Erik kom och sa att han gärna ville hinna med en kopp kaffe först och jag svarade att vi var förberedda på att vänta. Erik hann bara försvinna in i personalrummet så började Prins Bus högljudda protester. Han sparkade på allt i hans närhet och skällde ut mig som bokat in en sådan dum tid. Jag försökte förklara att jag valt det bästa alternativet som fanns med det tyckte naturligtvis inte han. Han gormade om läraren och hans "jäkla kaffedrickande".

Efter 30 minuter var det dags för samtalet och 40 minuter senare kunde vi påbörja promenaden hem. Prins Bus gapade och skrek och idotförklarade mig hela vägen hem. Då fick jag nog. Orkar inte detta mer. Pratade med Bup och bad om att få utöka medicineringen igen. Vi gör ett nytt försök och hoppas på att han klarar att hålla vikten och att ticsen blir hanterbara.

Kul med jul?

Julen närmar sig och det börjar märkas på Prins Bus beteende. Alla högtider är påfrestande för honom. Han har så många förväntningar och blir allmänt speedad en ganska lång tid innan.

Denna julafton firar vi hemma hos oss. Det är bra för då har han något att sysselsätta sig med under dagen i väntan på att släkten skall komma till julklappsutdelningen som brukar vara på kvällen.

Fast detta år funderar vi på om vi kanske skall dela upp Prins Bus och Lilla O´s julklappar så att de får hälften av paketen redan på morgonen. Det skulle antagligen göra vår julafton en smula lugnare.

Visste ni förresten att Prins Bus går att beskåda i tecknad version på Kalle Ankas Jul? Det är han som är hackspetten som driver Kalle till vansinne i djungeln. ;-)

Hot och förolämpning

Ibland träffar jag på barn som får mina egna att framstå som änglar. Barn som uppför sig på ett sådant sätt att man verkligen funderar på hur det skall gå för dem i framtiden.

Igår skulle jag hämta Prins Bus och Lilla O på skolan. Det gör jag varje dag och eftersom jag ofta kommer dit lite tidigt så får jag möjlighet att få en ganska god inblick i hur det är på skolan. Där finns ett stort antal barn som i mina ögon är ute på hal is i sitt sätt att uppföra sig. Nu har ju jag en egen son som ofta har glorian rejält på sned men i jämförelse med dessa killar (för det är alltid killar...) så ligger han i lä.

Igår betraktade jag en kille som förolämpade en kvinnlig lärare å det grövsta. Killen är 10 år och skrek över hela skolgården att läraren var dum i huvudet, ful och fet som en gris, att han hatade henne och skulle se till att hon skulle bli märkt. Mitt i allt vände han sig om och fick se mig stå där och betrakta honom. Då frågade han mig om jag var en lärare. Jag svarade "Nej" och fick då till svar: "Det var tur för dig!". Jag svarade tillbaka: "Nej, men det var nog tur för dig". Läraren som blivit förolämpad gick in och killen fortsatte att visa sin ilska men denna gång mot ett dött föremål, en skräpkorg.

Denna kille har även två yngre bröder som uppför sig på liknande sätt. Skrämmande. På skolan har de hårda regler om att eleverna måste komma i tid till lektionerna för annars blir det kvarsittning samma dag. En elev som hotar och förolämpar en lärare kommer undan med det. Det blir ingen som helst konsekvens av hans beteende. Jo, förresten! Konsekvensen blir att ett sådant beteende kan han fortsätta med eftersom ingen stoppar honom.