Rättegång

Jag har varit förkyld och hängig sedan i söndags. Inte orkat göra något annat än att kolla på tv. Idag laddade jag med alvedon och ignorerade febersvettningarna och begav mig till tingsrätten. Där var det rättegång och min systerson A var målsägande. A som blev mycket illa behandlad av tre klasskamrater i slutet av förra terminen.

Rättegången gick bra, de åtalade erkände och det behövdes bara korta förhör. Jag tyckte synd om A som skulle berätta för rätten hur han upplevde händelsen i skolan och hur han har blivit behandlad tidigare under hösten. Han har fått utstå slag i princip varje dag under hela hösten.

En av de åtalade killarna satt under hela rättegången och smaskade med sitt tuggummi, blåste bubblor, spände musklerna, stretchade nacken och gäspade demonstrativt. En annan satt mest och tittade ner i bordet och den tredje såg mycket ångerfull ut. De två sistnämnda var vettiga nog att hålla med om att det var mobbing det handlade om. Den kaxige killen vägrade likställa detta med mobbing, för honom hade det varit en kul grej. Han hade inte ens sina föräldrar med på rättegången och för mig är det uppenbart att de skiter vad han gör med sitt liv.

Rätten dömde helt efter åklagarens linje, det blev böter för killarna och de ska även betala skadestånd till A. Rättens ordförande avslutade med att lyfta ett varningens finger åt de åtalade killarna och sa: "Det här gör ni inte om för då kommer ni snart att sitta här igen!"

Skönt att detta är över. Hoppas A kan få en bra skolgång under sina år på gymnasiet. Och hoppas han förstår att han gjorde rätt, killarna gjorde fel.

I nästa inlägg blir det förhoppningsvis lite inredning (Snacka om tvära kast! ;-)).
Ska försöka fota lite här hemma men idag är det snöstorm och inte mycket till ljus så fotografering är bara att glömma.

Ha det så bra kära vänner!

Kram!

Fredag!

Så var det då äntligen fredag. Efter en vecka med en hel del händelser, både bra och dåliga, är det väldigt skönt att få känna sig avslappnad.

Fönstret är lagat. Glasmästaren kom hem i tisdags, plockade med sig hela altandörren och efter några timmar kom han tillbaka med nya rutor imonterade. Som ett litet extra tack överraskades glasmästaren av ett takras. Vi stod och pratade och plötsligt rasade massor av snö från taket och hamnade i huvudet på den stackars killen. Jag nära på skrattade ihjäl mig. Han var inte lika road men höll med om att det nog såg rätt så roligt ut.:)

Har även varit på utvecklingssamtal med Lilla O´s lärare. Fick veta att min dotter är superbegåvad och att hon i princip redan nått målen för årskurs 2 trots att hon bara går i 1:an. Nu har fröken bestämt att Lilla O ska få lite mer utmaningar att jobba med så att hon inte tröttnar pga att det är för enkla uppgifter.

Själv har jag påbörjat terapin hos min psykolog. Ni kanske kommer ihåg när jag berättade om första gången jag träffade honom, då tyckte jag att han såg ut som en
16-åring och jag retade mig enormt på att han efter allt jag sa svarade "Gott". Nåja, han ser fortfarande ut som en 16-åring men jag måste erkänna att han bättrat sig sedan sist. Har bestämt mig för att inte byta ut honom ännu.

Vi har även hunnit med ett besök på badhuset. Inte helt utan problem, Bus är inte så lätt att få med på någonting överhuvudtaget trots att han verkligen älskar att bada. Nu var vi ordentligt osams innan vi kom iväg men när vi väl var där så ville han som vanligt aldrig sluta bada.

I helgen blir det friidrott hela lördagen för Pappa L och Lilla O. På söndag lämnar vi barnen hos mormor och tar med oss farmor till Ikea eftersom hon behöver köpa lite nya möbler inför hennes flytt.

Här hemma ska nya gardiner upp idag. Fick hem nya fina äppelgröna ryamattan igår och nu ska det bli vårfint även i fönstren hade jag tänkt.

Hoppas ni får en härlig helg!

Kram!

Spark med stor stövel

Så var det då dags att äta middag och den bestod av sprödbakad fisk och potatismos med remouladsås. Potatismosen var hemlagad och det är en ovanlighet i detta hus där pulvermos oftast setts som räddaren i nöden. Nu ville jag göra ett försöka att få Bus och Lilla O att tycka det är gott med potatismos och tänkte att jag fick väl anstränga mig lite och göra den mer ätbar än pulvervarianten.

Tji fick jag! Visserligen blev Lilla O mycket förtjust, hon t o m hjälpte mig laga maten men hennes bror var inte alls imponerad. Han protesterade högljutt och vräkte omkull stolar i köket. Tog på sig Pappa L´s gummistövlar och trampade omkring och letade nycklarna till förrådet där vi har frysen. Minipizza skulle han ha. Jag som verkligen börjar lessna på hans ovilja att äta annat än minipizzor till middag hade gömt nycklarna i tryggt förvar i min byxficka. Big misstake!

När jag vänt ryggen till för att lägga upp Bus mat på tallriken hörde jag ett ljud som jag allt för väl kände igen och det var ljudet av krossat glas. Inte något litet vattenglas eller tavelglas som han tidigare kastat sönder. Nej, det gick inte att ta miste på att denna gång hade Prins Bus lyckats rejält.

Från inte mindre än 7 meters håll hade ungen sparkat iväg en av Pappa L´s stövlar och den flög i en perfekt båge från vardagsrummet till genom köket och slutligen in i fönstret till altandörren. Båda rutorna gick sönder och stöveln lämnade ett stort hål efter sig.

De följande 5 sekunderna skrek både jag, Bus och Lilla O. Av rädsla och ilska. Sedan tog ett stort kliv över glasskrävorna och kramade Bus hårt. Fattar jag ju att det inte alls var hans mening att krossa rutan. Han var arg och hann inte tänka. Det är ju adhd i ett nötskal.

Nu sitter jag här och det börjar bli en aning kyligt här inne. Ett stort hål i fönstret släpper in rätt mycket kall luft kan jag säga. L och Lilla O har åkt till friidrottsträningen och morfar är här för att täcka för den trasiga rutan med en träskiva. I morgon ringer vi till glasmästaren och hoppas på att försäkringen täcker detta.

När Pappa L kom hem från jobbet och fick se förödelsen sa han till Bus: "Det var ju nästan synd att du slutade med fotbollen..."

Jag kan inte annat än att hålla med. Pricksäker som få med spark med stor stövel. Vad skulle han då inte kunna göra med en boll? ;)

Kram!

Förnyelse

Nytt år och dags för lite förnyelse tycker jag. Bloggen får sig en liten make-over och detsamma gäller för huset och kanske till och med mig själv. Huset ska äntligen få ett fint badrum och övriga projekt som väntar är:

*Måla träpaneltaket i sovrummet.

*Tapetsera Lilla O´s rum och förvandla det till en Indisk dröm.

*Tapetsera arbetsrummet och inreda det till att vara både praktiskt och fint.

*Fixa tvättstugan genom att på billigaste sätt få den att se lyxig och inbjudande ut.

*Måla alla möbler som jag fyndat och som kommer att bli underbara med lite färg.

Listan skulle kunna göras hur lång som helst egentligen men det gäller nog att bara nämna fem projekt åt gången för annars har jag en man som garanterat går i baklås. Med mig som arbetsledare kan livet vara ganska hårt. ;-)

Bus har varit på sin sista testomgång på Hab. Psykologen påpekar gång på gång hur intelligent han är och det märks att Bus favorit litteratur alltid varit faktaböcker. Men när hon frågade honom om han visste vem Ludvig von Beethoven var så sa han först att det var en kille som höll på med musik. Psykologen nickade uppmuntrande och undrade om han ville säga något mer om denna musiker. Då sa Bus att den där Beethoven hade något med rock eller blues att göra. :-) Nåja, man kan ju inte kunna allt. Det är väl inte direkt faktaböcker om musik han läst genom åren.

Vi har varit på farfars begravning och den var så vacker och blev för oss ett riktigt fint minne. Det kom väldigt mycket folk, farfar har nämligen jobbat som militär och det var många gamla arbetskamrater som ville ta ett sista farväl. Vid kaffet efteråt bjöds vi på flera riktigt roliga anekdoter om farfar från den tiden när han fortfarande jobbade. Kändes bra att det blev en varm och trevlig minnesstund.

Ikväll väntar kalas hos min syster som fyllde 42 för några dagar sedan. Ni kanske kommer ihåg att jag skrev om hennes son som blivit misshandlad på skolan? Nu har detta gått till åtal och rättegången blir i slutet av januari. Då tänker minsann moster också se till att vara där för att ge det stöd som behövs. Vår tidining har skrivit artiklar två dagar i rad om händelsen och nyhetschefen skrev till och med om att han själv varit en mobbare i skolan. Något som han såklart skäms väldigt mycket för idag.

Nej, nu ska här fortsättas att planera badrummet. Badkar (massage), toastol och handfat är redan införskaffat. Nu återstår att välja hur väggarna ska se ut. Har hittat en laminatskiva som ser ut som kakel och som kan fästas utanpå våtväggen. Hur smidigt som helst. Det borde ju inte trötta ut mannen allt för mycket så då orkar han nog med några andra projekt på min lista också!

Trevlig helg!

Mellandagstankar

Så var julen över för denna gång. Det blev väl ungefär som väntat. Barn som vaknade alldeles för tidigt (Bus vaknade kl 03.00 och Lilla O 04.00 på julaftonsmorgonen) sprickfärdiga av förväntan inför dagen. De allra viktigaste julklapparna öppnades på morgonen och resten tog vi med hem till min syster där vi tillbringade kvällen. Bus längtade hem, han har blivit allt mer osocial det senaste året. Vi åkte hem tidigt och fick avsluta julaftonskvällen i hemmets lugna vrå.

Resten av julhelgen har vi hållit oss till största del hemma. Trots det kom ett stort utbrott igår. Orsaken var en lång historia som jag inte orkar gå in på här men Bus kände sig illa behandlad av några kompisar och hans ilska gick ut över mig. Han öste över mig knytnävsslag, vrålade och skrek, knuffades och sparkades.

Vi hade en lång diskussion efteråt när han lugnat ner sig. Det var ju mest jag som pratade såklart. Han ansåg att jag fick skylla mig själv eftersom jag gjort honom arg. Jag blir så ledsen när jag tänker på hur vår framtid ser ut. Bus är 11 år nu. 154 cm lång och väger endast 40 kg. När han blir arg får han ofattbar styrka. Det låter ju löjligt att en så liten kille ska kunna skada en vuxen människa men tro mig, det kan han. Hur ska det bli när han blir 15? Han kommer säkerligen att bli lång eftersom både jag och Pappa L är det. Hur stark ska han inte bli då?

Kring nyår har jag alltid känt ett vemod och inte alls något sug efter fest och roligheter. Vet inte varför men ångesten har alltid funnits där som en värkande klump i bröstet när nyårsafton närmar sig. Ser inte alls fram emot det nya året. Jag vill slå på bromsen nu. Det finns allt för många frågor utan svar och det gillar jag inte. Min bästa kompis är mycket allvarligt sjuk, Bus utredning ska vara färdig om drygt 1 månad och några månader framåt väntar det som just nu känns som ett stort svart hål som sakta drar mig till sig. Min sjukersättning tar slut och jag har ingen jävla aning om vad som händer sedan. Jo, visst vet jag att jag blir inskriven på arbetsförmedlingen men vad hjälper det när jag fortfarande är lika förbannat sjuk som tidigare.

En ljusglimt ser jag långt där framme år 2010. Det är vår resa till Turkiet. Vi åker i juni och just nu är det den veckan som tänder en liten liten låga i min kropp.

Nyårsafton firar vi i stillhet här hemma. Det blir något gott att äta och förhoppningsvis en bra film. Fyrverkerier skippar vi och skumpan också. Det känns bäst så.

Kram till er alla!

God Jul!

Vill med detta inlägg önska Er alla en riktigt God Jul! Här hemma ska vi snart äta en god middag och sedan blir det uppesittarkväll med Bingolotto. Bus och Lilla O har gjort 3 sorters julgodis och förväntan inför julafton är stor. Granen står grann men inte speciellt grön, har aldrig varit med om makan till gran att barra. I morgon tar vi farmor med oss och åker till mormor och morfar för att äta julmiddag och efter det fortsätter vi hem till min syrra och hennes familj och har vi riktig tur så kommer tomten dit!

Hoppas ni får en riktigt härlig jul!

Kram!

Sorg

Barnens farfar är död. Beskedet kom i förrgår och det var oväntat. Visserligen hade farfar Alzheimers och bodde på gruppboende men han hade inte visat några tecken på annan sjukdom. Tvärtom var han pigg och välmående, förutom sitt dåliga minne.

Det gick hastigt, plötsligt hade han ramlat bakåt och personalen trodde att han fick ett ep-anfall. Andningen försämrades snabbt och det gick så fort så ambulansen hann inte ens fram innan allt var över. Troligtvis var det hjärtat. Det är i allafall läkarens teori.

Vi trodde inte att vi skulle mista honom så här. Inte så snabbt. Men med facit i hand var det såklart det bästa sättet, om det nu finns något bra sätt att lämna jordelivet på. Vi ville inte se honom tyna bort i en sjuksäng som de flesta Alzheimerspatienter gör i slutet av sitt liv.

Barnen reagerar olika. Lilla O undrar om farfar hade ont innan han dog och hon har haft svårt att koncentrera sig på lek och hon har blivit arg och ledsen för småsaker. Bus har knappt visat någon reaktion alls. Han frågade Pappa L om han var ledsen och sedan tog han på sig hörlurarna och fortsatte med sitt World of Warcraft-spelande på datorn. Att han inte visar någon reaktion betyder inte att han inte sörjer farfar. Det är bara det att han gör det på sitt eget sätt.

Vi låter helgerna passera innan det blir begravning i mitten av januari. Försöker ta hand om farmor och ge henne det stöd hon behöver. Någonstans bland molnen finns farfar, sittandes i sin segelbåt och spelar på sitt munspel.