Oj, vad mycket som har hänt de senaste dagarna. Till råga på allt mår jag inte speciellt bra. Känner mig deppig och stressad. Har tusen tankar i huvudet som bara gör mig förvirrad.
Kan iallafall berätta att Bus varit på läkarbesök på Bup. Dr vill att Bus byter medicin. Strattera ska sättas in och Ritalinet troligtvis tas bort helt under hösten. Syftet med detta är att Bus får en medicin vars effekt sitter i hela tiden. Ritalin går snabbt ur kroppen och det har bara varit några timmar under skoltid som effekten funnits där.
Känns inte enbart positivt att ny medicin sätts in eftersom det finns riktigt läskiga biverkningar men Bus kommer att hållas under god uppsikt från Bup så vi gör ett försök. Visar det sig inte fungera bra kommer vi att avsluta genast.
Innan nya medicinen sätts in måste blodprov tas och i fredags morse var vi till Lab på sjukhuset. Blodprov har ju varit rena rama skräckscenariot tidigare men terapi, terapi och åter massor av terapi har gett resultat och det gick hur bra som helst. :-)
På eftermiddagen åkte vi till Hab i Bollnäs för att påbörja Autismspektra-utredningen och första mötet var med arbetsterapeuten. Bus har ju varit motståndare till denna utredning och det har haft olika orsaker. Främst vill han inte behöva åka så långt som till Bollnäs varje gång han ska till Hab och sedan har han börjat tycka det är jobbigt med tanken på att detta kanske resulterar i ännu en diagnos. Han tycker det räcker med de han redan har.
Mötet med arbetsterapeuten gick bra och Bus fick även hälsa på psykologen som han kommer att träffa om några veckor. De var så snälla mot honom och jag tror att de t o m lyckade få honm att känna sig lite smickrad.
Efteråt hade han såklart bråttom hem (dataspelet hägrade) och när vi ville stanna och äta på MAX innan hemfärd blev han sur och tvär. Det skulle ta så lång tid tyckte han och vägrade kliva ur bilen. Efter en hel del lirkande sa jag att även om han inte ville äta så tänkte jag och Pappa L äta eftersom vi var jättehungriga, alltså kunde han lika gärna kliva ur bilen och vänta inne i restaurangen på oss.
När vi kom in muttrade han fram att han också ville ha mat. Samtidigt fick jag lova att skynda mig äta, morsor kan ju tydligen vara väldigt långsamma... ;-)
När vi fått vår mat gick Bus till toaletten och där blev han kvar länge. Så länge att vi började undra vart han tagit vägen. Till slut kom han tillbaka och vi undrade om det varit lång kö. Det hade inte varit någon kö alls, visade det sig. Han hade passat på att spela på mobilen medans han satt på toa och såklart inte kunnat slita sig från det. :-) Han som hade så bråttom hem...
På kvällen sa han att veckan gått mycket bättre än vad han trott och att han var glad över att han avklarat både tandläkarbesök och provtagning utan att flippa ut.
Så blev det helg och jag trodde jag skulle slappna av och känna mig mindre stressad men se där gick jag på en nit. Gjorde ett försök att åka till köpcentret men mådde inte alls bra när jag var där. Fick ångest, svettades och kände ett starkt tryck över bröstet, gråten trängde fram och jag ville bara åka därifrån. Var hemma hela dagen igår och kände att jag inte orkade lämna huset.
Idag måste jag ändå ut härifrån. Upptäckte av en slump att min legitimation gått ut förra veckan och jag måste ju ha ett nytt leg.
Hoppas alla ni där ute får en bra dag!
Kram!
måndag, oktober 12, 2009
Habiliteringen mm
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
skickar styrke kramar tillbaka och hoppas dagen idag går bra...
Förstår att du nu har mycket och att det blir helt enkelt för mycket att hålla inom sig och ut ska det - där av ångest och att man känenr deppig och låg...
Vi är bara mänskliga vi föräldrar =) och vi kan inte ta hur mycket som helst utan att lämna efter oss något i form av tårar, ångets, depp eller ilska rent av mot alla som behandlar våra barn illa på något vis...
önskar en en fortsatt bra vecka och tummen upp för BUS som fixat så mycket så bra!!!
Hej!
Vad tråkigt att du mår så dåligt just nu. Önskar dig att du snart blir bättre.
Kan lugna dig med att min son äter Strattera, rätt hög dos, men han får inga biverkningar alls av den. Värre har det varit med andra sorter. Och barnen kollas ju upp väldigt noga av läkare, som tur är.
Skönt att Bus tog sig igenom veckan så pass bra som han gjorde. Som mamma så är man ju på helspänn inför olika besök som måste göras.
Sköt om er i familjen!
Ja, till slut kommer ju reaktionerna på allt som man har runt omkring sig. Tyvärr!
Hoppas du känner att du har stöd och förståelse runt omkring dig, det kan ju kännas lite lättare då även om det inte förändrar själva grundsituationen.
Tänk va! Vad mycket Bus har fixat i veckan!
Varmaste kramarna till dig och stort tack för uppmuntran på min blogg!
See you!
Skicka en kommentar