Mitt kaos

Tack alla snälla som kommenterat, för era uppmuntrande och tröstande ord som går rakt in i mitt hjärta!

Hade ett möte med arbetsförmedlingen igår. Inte klokt egentligen, när jag mår som allra sämst ska jag försöka komma ut på arbetsträning. Jag som haft svår att ta mig igenom en dag här hemma i huset utan att må väldigt dåligt ska helt plötsligt klara av att vistas på en arbetsplats.

Det var som om min oro och ångest stod skrivet i mitt ansikte för det första handlläggaren på arbetsförmedlingen sa var: "Detta känns väldigt jobbigt för dig, eller hur?"

Jag bestämde mig där och då att lägga alla korten på bordet och berätta EXAKT hur jobbigt det kändes för mig. Vilket kaos det är i mitt huvud och hur dåligt jag mår av värken. Att all kraft går åt till Bus och vad den kommande månaden kommer att innebära i form av utredning och medicinbyte. Att jag måste fokusera på mitt eget mående för att orka stötta Bus.

Handläggaren sa att hon absolut tyckte att vi skjuter upp arbetsträningen tills Bus utredning är klar och att vi då tar kontakt för att höra hur jag mår. Vilken lättnad! Jag började nästan gråta där i det lilla rummet på arbetsförmedlingen. Att träffa på en myndighetsmänniska med hjärtat på rätta stället verkar få förunnat nuförtiden.

Om det som hände senare på kvällen berodde på den senare tidens stress eller om det var gallan som spökade vet jag inte. Jag fick svåra magplågor, kramp i ryggen, tryck över bröstet, svettningar och kraftigt illamående. Kröp ihop på soffan med en hink brevid mig på golvet den tid jag inte tillbringade på toaletten. Vaknade gång på gång under natten och kände mig mer död än levande när väckarklockan ringde.

Morgonen blev som alla andra, d v s stress, bråk, tjat. Till slut svämmade det över hos mig och tårarna forsade fram. Lilla O blev bestört och försökte trösta, Bus skrattade som han så ofta gör när han blir osäker och inte riktigt vet hur han ska reagera. Jag torkade tårarna och samlade ihop mig för att få iväg ungarna till skolan.

På måndag ska jag till psykologen på utvärdering av stresshanteringskursen. Tack vare kursen har jag ju fått de s k "verktygen" till att hantera stress. Nu gäller det att börja använda dem också. Måste bara hitta dem först, de har liksom kommit bort i röran...