Tur i oturen

För 2 år sedan råkade Bus ut för en olyckshändelse på skolgympan. De var ute och sprang och han halkade på löst grus som låg på asfalten och ramlade så olyckligt att han skrapade upp armbåge, lår och knä. Ingen lärare var med och de hade lång väg tillbaka till skolan så när Bus kom tillbaka dit var han en syn lärare och elever sent ska glömma. Huden var helt avskrapad och han blödde väldigt mycket och han var hysterisk.

Såren var svårläkta och eftersom huden var söndertrasad så gick det inte heller att sy. Det blev infekterat så antibiotika sattes in och det blev flera återbesök på sjukhuset innan såren var läkta. Som minne av denna händelse har Bus kvar ärr på knä och armbåge. Olyckan anmäldes till försäkringsbolaget och nu då det passerat 2 år sedan händelsen var det dags att skicka in foton på ärren.

För ett par dagar sedan fick Bus ett brev från försäkringsbolaget där de lämnade besked om att han få en ordentlig summa pengar som ersättning för de bestående ärren. Vi har bestämt att han ska få använda pengarna till något roligt och han har bestämt att han först och främst ska köpa en ny dator och kanske även en platt-tv.

Lilla O tycker det är grymt orättvist (eller obevänligt som hon själv brukar säga) att han fått så mycket pengar. Hon som själv nästan bet av sig tungan häromveckan får ju inte ett öre. Och tänk alla gånger hon ramlat och slagit sig gul och blå. Dessutom har hon ju t o m brytit nyckelbenet när hon gick på dagis. Men saken är ju den att hon inte fått några bestående skador eller ärr av någon av alla dessa olyckshändelser och då blir det inte heller någon ersättning. Livet är hårt för somliga små flickor.

Jag frågade Bus om han möjligtvis kunde tänka sig att köpa en present till Lilla O, som en liten tröst. Han skulle ju ändå få så mycket pengar över till sig själv. Det nappade han direkt på. I hemlighet åkte vi till leksaksaffären medans Lilla O var hos mormor. Där valde han ut en stor förpackning med Polly-docka och Barbie-kläder. När vi hämtade Lilla O lämnade han stolt över det inslagna paketet till en förvånad Lilla O som försynt undrade: "Vad är det för pessiellt ida´?" Bus mumlade något om att det var mammas förtjänst att hon fick leksakerna. "Men, du tyckte ju att det var en bra idé", sa jag. Då flinade han lite och sa: "Ja, det kanske jag tyckte".

Lilla O gav sin storebror en stor kram som tack och lite generad klappade han om henne. Bakom hans ibland hårda fasad finns ett varmt hjärta och även om han troligtvis inte skulle kommit på idén själv så insåg han ju att det inte är så tokigt att vara lite snäll mot lillasyster ibland. Trots att det inte var någon "pessiell" dag. ;-)

Kram till er alla därute och trevlig helg!