Tjafs, tråkigheter och så lite roligheter

Veckan som gått har inneburit allt vad rubriken säger.

Tjafset har ett par av Lilla O´s kompisar stått för. Två flickor i skolan som egentligen hör till Lilla O´s bästa vänner men som nu bestämt sig för att visa en inte alltför smickrande sida. Flickorna jävlas och fryser ut allt eftersom på vilket humör de är och Lilla O blir ledsen. Själv blir jag förbannad och skulle mer än gärna ta ett snack med dessa små primadonnor men får inte för Lilla O eftersom hon tror att det bara gör saken värre. Jag har i allafall pratat med lärarna och de har lovat hålla koll men nu är det ju så att dessa flickor inte direkt gör detta inför öppen ridå utan allt sker utom synhåll för lärarna och sedan står de där med tindrande ögon och spelar oskyldiga. Det gör ont i mammahjärtat och jag lider med Lilla O som är en genuint godhjärtad liten människa som aldrig skulle vara taskig mot en kompis.

Tråkigheterna har bestått av att jag inte får stanna kvar på arbetsplatsen där jag arbetstränar. Alla (arbetsförmedlingen, min handledare och mina arbetskamrater och inte minst jag själv) trodde att jag skulle få förlängt efter sista november men så sitter det ju en chef någonstans och bestämmer att så blir inte fallet. Jag är dödligt besviken och faktiskt rätt så arg eftersom detta beslut kom helt utan förvarning. Nu måste jag hitta någon ny plast och jag har ingen som helst idé eftersom jag liksom tyckt att jag redan hittat den perfekta arbetsplatsen. Nu vet jag ju att känslan jag har just nu kommer att gå över (jag är som en sådan där docka som är rund i botten och som reser sig trots att någon knuffar omkull den) men ett tag till kommer det att kännas en aning tungt.

Så till roligheterna! Denna vecka blir ett enda långt födelsedagskalas då bloggerskan själv fyller 40! Någon stor fest blir det inte men vi kalasar lite ändå med smörgåstårta och smarrigt fika. Igår kom några kompisar hit och på torsdag (som är självaste födelsdagen) ramlar släkten in är det tänkt. På fredag åker vi till Stockholm och går på teater och bor på hotell!

Kram!

Jobbigt...

I förra inlägget skrev jag att Bus åkt till badhuset med 2 kompisar. De åkte dit kl 10 och stannade tills stängning kl 15. Jag hoppades att det skulle vara en trött men nöjd Bus som kom hem. Tyvärr var Bus på uruselt humör. Jag frågade om allt gått bra och då fick jag ett vrål till svar. Då undrade jag om han var trött men det ville han inte erkänna. Urförbannad skrek han: "Det är jävligt jobbigt!!! Fattar du? Det är jävligt jobbigt!!! Låt mig vara ifred!!!"

Det var inte läge att ställa några följdfrågor eller några som helst andra krav på honom resten av eftermiddagen och kvällen. Jag hade haft på känn att det skulle bli alldeles för lång tid för honom att vara på badhuset så många timmar men när han äntligen fick chansen att åka dit själv med kompisar så ville vi ju inte förstöra för honom. Fast med facit i hand var det nog det vi skulle ha gjort. Alltså inte förstöra men vi skulle ha begränsat hans tid där.

Idag är Bus på betydligt bättre humör. Hans råtta Remmi förgyller hans tillvaro och Bus säger ofta: "Tänk att man kan tycka om en råtta så himla mycket!" :-)
Vi har ju ett helt gäng med husdjur i vår familj men råttan är Bus alldeles egna och betyder extra mycket för honom. Passar perfekt att ha Remmi sittandes på axeln och finnas till tröst när dagen har varit så där jävla jobbig...

/Ann-Sofie

Halloween och lite annat...

Det har firats Halloween i barnens skola. Disco och maskerad där pris delades ut för bästa utklädning. Av alla barn från förskoleklass till klass 9 visade sig Lilla O vara den som lyckats bäst med sin maskeradkostym! Det var en stolt storebror Bus som fick se Lilla O ta emot första pris som var ett presentkort i skolcafeterian. Nu är Lilla O egentligen för ung för att få handla i cafeterian (man måste gå i 4:an enl skolans policy) men hennes lärare gav henne dispans så länge hon hade sällskap av vuxen.

Igår tog vi en tur till Valbo köpcenter för att försöka reparera ett av Bus tv-spel som blivit repigt. Spelaffären slipar skivorna för endast 40:- och det blir ju otroligt mycket lönsammare än att behöva köpa ett nytt spel för 500:-. Jag och
Lilla O uträttade några ärenden inne på Ikea medans Bus och Pappa L fixade spelet och eftersom vi lärt oss bli ganska effektiva när det gäller shopping så var vi snart på väg hem igen. Det gäller att inte utmana ödet att reta upp Bus genom att gå i massor av affärer. Vi kompromissar och då kan det funka riktigt bra om vi har tur.

Idag har Bus varit på badhuset sedan förmiddagen. Han har sällskap av sin bästis och en fd granne som inte längre bor i vår stad men som hälsar på nu när det är höstlov. Dessa killar har Bus umgåtts med sedan han var riktigt liten och de är nog de som känner honom bäst. Det kommer att vara en trött men nöjd Bus som kommer hem om ca 1 timme.

Kram!

Bloggaren som försvann...

Ja, det blev ett långt blogg-uppehåll. Helt oplanerat men nödvändigt eftersom det varken fanns tid eller ork till att blogga.

Under min frånvaro från bloggen har vårt liv här hemma rullat på utan några större nyheter eller händelser. Bus tillbringar allt mer tid på sitt rum. Det är inga problem med att få honom att vara i skolan men i stort sett all fritid tillbringas på rummet. Om det vid något tillfälle är nödvändigt för oss att han följer med oss bort är det viktigare än någonsin att han är väl förberedd i god tid innan. Just den delen är absolut jobbigast just nu tycker jag. Att aldrig få vara spontan. Ibland är jag så vansinnigt trött på att ständigt planera, planera och planera.

Något som vi har planerat sedan länge är en teaterresa. I mitten av november åker hela familjen tåg till Stockholm och där ska vi hinna med lite shopping, se på musikalen "Sugar - I hetaste laget" samt besöka Vasa-museet. För att göra det så bra som möjligt för Bus kommer vi att bo på ett hotell som vi bott på tidigare och musikalen spelas på Oscars-teatern som han även varit på vid en tidigare resa. Det nya för honom kommer att bli Vasa-museet men det ser vi ändå som ett säkert kort eftersom det är något som han själv önskat.

Nu är det bara ett par skoldagar kvar och sedan blir det höstlov. Eftersom jag jobbar nu kommer det att bli det första höstlovet Bus måste klara sig själv hemma. Känns lite jobbigt att lämna honom ensam men det kommer nog att gå bra ändå.

Kram!

Vad hette det sa du?

Vi svänger in på Tempos parkering och när jag och pappa L får se att bilen framför oss har bokstäverna URK på sin regskylt börjar vi fnissa och skämta om detta.

Lilla O hänger inte riktigt med i det roliga och frågar nyfiket varför vi skrattar. Vi förklarar och hon undrar då vad URK egentligen betyder och jag säger att det är typ något som man kanske kan säga om man tycker något är riktigt äckligt. Något skeptiskt köper hon min förklaring.

L går in på affären och efter en liten stund har Lilla O kopplat loss bältet, rest sig upp och kikat ut genom vindrutan.

Strax hör jag henne säga: " Jahaaa! Menade du urk?!!!!

Jag: "Öh, jaa... Vad tyckte du jag sa då?"

Lilla O: "Jag tyckte du sa TURK!"

Förstår att hon var skeptiskt till min tidigare förklaring om att detta var något man kan säga när något är äckligt. ;-)

Jo men lite har vi ju ändå gjort...

Efter mitt förra inlägg kändes det nästan som om vi inte gjort något alls denna sommar. Men det är ju fel. Vid några tillfällen har vi ju faktiskt lyckats locka Bus att lämna sitt rum och följa med oss på små äventyr.

Vi varit till Stockholm och besökt både Tom Tits Experiment och Gröna Lund. Precis som alltid lyckades vi pricka in sommarens absolut varmaste dagar och fick närapå värmeslag innan det var dags att åka hem till vår lilla kuststad i södra norrland. Tom Tits har vi aldrig besökt tidigare och det gillades av både barnen och mamman och pappan. Inför besöket på Grönan hade jag i ett svagt ögonblick lovat att jag skulle åka Kvasten och det blev en nära-döden-upplevelse jag sent ska glömma. Det är bara att konstatera: höga höjder och karuseller är ingen bra kombo för mig. Åkte även bläckfisken med Lilla O och det var betydligt roligare men då skrattade jag så Lilla O tyckte jag var pinsam...

Senare när Pappa L börjat jobba igen åkte jag och barnen med mormor och morfar på en dagsutflykt till Orsa och Björnparken. Höjdpunkten där var isbjörnarna som bjöd på improviserad show. Bus har längtat enormt mycket efter att få se isbjörnar så det var en riktigt lyckodag för honom.

För mig har det blivit några loppisrundor och en hel del fynd har gjorts. Har t ex köpt ett skruttigt dockskåp som jag och Lilla O håller på att rusta upp så nu försöker mina ögon ställa om sig och se hur minsta lilla pryl kan användas och bli någonting helt nytt i miniatyrvärlden.

Bus mest älskade ägodel Xboxen passade på att gå sönder och då var sammanbrottet nära men det löstes med att ny Xbox inhandlades akut och efter lite trix hade även det som fanns sparat på den gamla överförts till den nya och allt var frid och fröjd på spelfronten igen.

Ikea har också förärats ett besök av oss men det blev sådan kaos så nästa gång är det barnförbjudet där har jag bestämt. Bus och Lilla O röjde runt och tävlade om vem som snabbast kunde kasta sig i sofforna och då är det inte kul att vara mamman och pappan. Mycket av det som var planerat att köpa glömdes bort i kaoset men vi har väl oss sjävla att skylla när vi tar med oss barnen till ett sådant ställe. :(

Idag skulle jag ha jobbat men kroppen sa ifrån för första gången på hela sommaren. Värken gör sig påmind i varje led och muskel så det fick bli en vilodag. Det har regnat större delen av dagen men det ser ut att klarna upp lite till kvällen och då ska jag försöka mig på en promenad med en kompis medans våra flickor tränar friidrott.

Kram!

Gör ett försök....

Bloggpausen var inte planerad, den bara blev. Helt plötsligt tappades lusten att skriva. Gör ett försök att komma tillbaka, för på något sätt känns det inte riktigt rätt att bara ge upp detta.

För första gången på flera år har jag jobbat denna sommar. Och för första gången på väldigt många år tycker jag det är roligt att jobba. Arbetsträningen har visat sig vara mitt drömjobb och gud vad jag önskar att jag på något sätt ska kunna stanna kvar där längre än till slutet av september som är bestämt som sista dag.

Bus har tillbringat hela sitt sommarlov i sitt rum. Hans kompisar har varit bortresta så den kontakt han haft med andra har varit via Xbox-live. Fördelen med detta är att han pratat en hel del engelska då flera av spelkompisarna bor i engelsktalande länder. Nackdelarna med att tillbringa ett helt sommarlov ensam på sitt rum är för mig hur många som helst men nu är det ju inte jag som har Asperger heller. Bus har haft chansen att umgås med andra barn (ett par killar har både ringt till honom och varit hem till oss för att försöka få honom att hänga med ut) men han har vänligt men bestämt nobbat dem. Om han inte kan vara med sina bästa vänner så är han hellre ensam. Det är första sommaren som han resonerar så och nog gör det ont i mammahjärtat men jag tror att han helt enkelt inte längre orkar försöka vara en person han inte är och om han ska umgås med personer som han inte riktigt litar på så kan han inte vara sig själv.

Lilla O har varit desto mer krävande på att ständigt bli underhållen. Hennes humör blir bara mer och mer berg-o-dal-bane-lik och det är stundtals oerhört påfrestande. Dessutom har hennes sätt att bemöta Bus förändrats. Hon backar inte undan längre utan nu jäklar går hon till attack mot honom så snart han retar upp henne. Hon nyper, klöser och sparkar honom. Mycket tid går åt till att medla mellan barnen.

Snart väntar skolstart och det innebär möten och planering. Bus börjar 6:an och det är mycket som behövs förbättras i skolans sätt att hantera honom och hans diagnoser. Bup flyttar snart till grannkommunen och det innebär betydligt längre resväg för alla kontroller.

Jag ligger lååååångt efter med att läsa era bloggar men ska försöka ta tag i det också. :-)

Kram!