Ångest

Igår kväll satt vi och tittade på tv när Bus kom ner från sitt rum. Jag behövde bara slänga en blick på honom för att se att allt inte stod rätt till. Han svettades, var nervös och orolig, flackade med blicken och dessutom hade han bitit på naglarna så blodet kom fram.

Jag frågade vad som hänt och han sa att han nog behövde duscha eftersom han var så svettig. När han duschat färdigt gick jag in till hans rum och där satt han i sin soffa och såg om möjligt ännu mer ångestfylld ut.

"Vad är det som oroar dig?" sa jag.

"Nä men jag är bara lite svettig" svarade han och blev alldeles blank i ögonen och likblek i ansiktet.

"Jag ser ju att du inte mår bra och det kommer att kännas mycket bättre om du berättar vad som hänt" sa jag.

Då började han berätta. Han var rädd för att han trodde han skulle få skäll av läraren eftersom han varit hemma från skolan dagen innan. Dessutom hade han struntat i att duscha efter gympan och det visste han var fel.

"Varför duschade du inte då?" sa jag.

"Mamma, vattnet går inte att ställa om och det är så hett så det gör ont" berättade han samtidigt som han tacksamt tog emot hinken som jag tagit fram. Hans ångestattacker brukar resultera i kräkningar.

Jag kände mig förtvivlad. Hela läsåret har jag och läraren försökt få Bus att berätta varför han fuskar med duschningen efter gympan. Vi har gissat på att det är för stökigt och stojigt i omklädningsrummet eller att han helt enkelt tycker det är för besvärligt att hinna med på den lilla tid de har på sig. Att få veta att det egentligen beror på att han upplever vattnet så hett att det gör ont gjorde mig förtvivlad. Och jag vet inte hur jag ska lösa det eftersom det antagligen bara är han som upplever det som hett. Precis på samma sätt som han upplever en lätt klapp på axeln som ett slag.

Han satt fortfarande med hinken framför sig och så berättade han att han är jätterädd för att få en ångestattack under flygresan när vi ska till Turkiet. Det har ju hänt tidigare att han råkat ut för det när vi åkt någonstans. T ex förra sommaren, när vi skulle göra en dagsutflykt till Stockholm för att gå på Gröna Lund. Vi har besökt Grönan varje år sedan Bus föddes så han är van att åka dit men ändå fick han en ångestattack i bilen eftersom han inte riktigt visste vilka karuseller han skulle åka.

Igår kväll satt han länge med hinken framför sig, vissa stunder fick ingen prata för då blev ångesten starkare. Till slut gick han med på att lägga sig då jag lovat att ha ljuset på och ligga brevid honom och titta på honom tills han sov.

Nu har vi planerat att åka till Arlanda för att visa Bus (och Lilla O) hur det ser ut där och förbereda så mycket vi kan. Jag tänker också ta kontakt med flygbolaget och fråga vad de kan hjälpa till med om han börjar må dåligt. Jag vet att de tar sådant här på största allvar.

Jag blir bara mer och mer tacksam över att jag själv genomgår KBT för min egen ångest. Jag har fått lära mig så otroligt mycket, hur kroppen fungerar och varför man reagerar som man gör. Det jag lär mig kan jag i min tur lära Bus.

Back to school

Bus kom iväg till skolan idag. Han behövde den där extra dagen för att vänja sig vid tanken på att lovet var slut. I morse bråkade han inte men han var speedad så det blev lite trixande innan han kom iväg.

Vi har bestämt oss för att cykla till och från skolan nu när vägarna blivit snöfria. Dels spar vi lite pengar och det blir betydligt mindre tjafs på väg hem från skolan om Bus cyklar istället för att gå. Då har han ingen möjlighet att knuffa på Lilla O.

Nackdelen med att cykla är att Bus tycker det är jobbigt med cykelhjälmen. Han tycker den kliar och skaver trots att den nog egentligen inte gör det. Men han upplever det så och då blir det besvärligt. Nu har han fått för sig att hans hår fastnar i hjälmen om han inte har mössa på sig. Jag gav förslag på keps men det gick inte. Jag frågade då lite försynt om han hade tänkt använda mössa under hjälmen mitt i sommaren också och då fick jag en blick som idiotförklarade mig samtidigt som han sa att det var väl självklart. Ok.....

Idag fortsätter jag röjningen här hemma. Flera annonser är bokade eftersom vi har en hel del prylar att sälja. Ska bli så skönt att bli av med allt som tar upp plats i onödan och att de dessutom ger ett litet extra tillskott till resan gör ju inte saken sämre.

Kram!

Måndag

Jaha, så var det dags för skola igen då, efter ett härligt påsklov. Precis som jag trodde skulle det bli svårt att få iväg Bus till skolan idag. Han tvärvägrade helt enkelt. Han har sovit dåligt i natt, antagligen legat vaken och gruvat sig för skolan. Jag ringde till läraren och sa precis som det var.

Idag ska jag försöka få med honom ut och cykla och hoppas att allt känns lite lättare för honom i morgon.

Påsklovet har varit perfekt för Bus. Han har träffat bästa kompisen varje dag och i princip har konflikterna varit som bortblåsta.

Idag ringde jag till kirugmottagningen och efterlyste ultraljudsvaret. Det har ju gått rätt så lång tid nu. Sköterskan sa först att hon inte fick lämna ut något svar över telefon men då jag berättat för henne att jag lider av panikångestsyndrom och att de senaste veckorna varit ett helvete för mig ändrade hon sig och sa att enl svaret finns inte något anmärkningsvärt i min lever. För första gången på flera veckor kände jag att axlarna åkte ner på rätt nivå igen.

När jag äntligen hade en vettig människa på tråden passade jag på att fråga vilken plats jag står i operationskön. Jag ska ju operera bort gallblåsan. Tur jag frågade för det hade läkaren missat. Jag var inte uppsatt i någon kö. Väntetiden är dessutom minst 3 månader så nu vet jag ju bestämt att det inte blir någon operation innan resan till Turkiet.

Efter senaste veckornas stress har min kropp börjat protestera högljutt. Är i stort behov av massage just nu. Trist att inte plånboken kan ställa upp på det. Tycker faktiskt att det är förjäkligt att man inte kan få massage på remiss. Det är ju den enda behandlingen som hjälper mot min fibrosmärta.

Nu ska jag försöka övetala Bus att vi ska baka lite muffins!

Kram!

Påsklov!

Det blev en liten bloggpaus. Det var inte planerat men så mycket annat har upptagit min tid så bloggen har fått vila lite.

Nä, jag vet fortfarande inte något mer om resultaten från leverundersökningen. Har ringt till sjukhuset idag för att snabba på svaret.

Nu ska vi försöka njuta av att det är påsklov denna vecka. Riktigt skönt att slippa allt vad skolarbete heter. Bus har haft en jobbig termin i skolan. Mängder av nationella prov som ska avklaras och däremellan olika tema-arbeten och en massa annat.

Nu är det mindre än två månader kvar på detta skolår. Barnen får sommarlov en vecka tidigare eftersom vi åker till Turkiet i början av juni. Igår förbokade vi våra platser i planet. Perfekt att kunna göra sådant när man har ett barn som hatar överraskningar och som vill veta ALLT i god tid. Nu har vi t o m kunnat kolla i planet på nätet och Bus har kunnat se exakt hur det ser ut. Varje flygplansstol har en egen tv-skärm och där kommer man att kunna välja mellan 24 olika filmer, mängder av tv-serieavsnitt, spel och musik. Det är ju perfekt och kommer att vara till mycket stor hjälp för att få Bus att klara av resan.

Hab har varit på hembesök och det gick bra. De hade med sig ett s k kedjetäcke som Bus får låna ett tag. Tidigare har vi provat bolltäcke men de är så klumpiga och otympliga så Bus retade sig på det. Kedjetäcket är mycket smidigare och inte alls lika tungt och har dessutom bättre effekt (ligger tungt på kroppen) och ett stort plus är ju att man kan tvätta det i maskin. Bus blev mycket förtjust i kedjetäcket och troligtvis kommer vi att köpa ett sådant. Men det är dyrt (ca 3 500 kr) så jag hoppas verkligen att vi får höjt vårdbidrag nu när jag snart ska lämna in en ny ansökan. Annars tänker jag försöka söka fondmedel för den kostnaden.

Idag ska jag ägna dagen åt att rensa och sortera i röran. Precis som många andra har vi ett rum i huset där det mesta som vi inte använder hamnar. Vi kallar det för "rosa rummet" (har varit Lilla O´s rum en gång och det var i hennes rosa period...) och där finns som sagt var allt mellan himmel och jord. Jag har ännu inte kommit fram till vilken funktion det rummet ska ha för oss. Gästrum kanske men vi har ju aldrig övernattande gäster här så det känns lite onödigt. Arbetsrum är ju ett alternativ, jag har faktiskt en symaskin uppställd där inne men den har inte blivit använd ännu (alldeles för mycket saker som står i vägen). Ett annat alternativ är att göra om hela rummet till en stor walk-in-closet. Vore ju underbart att ha ett helt rum där kläderna kunde hängas upp snyggt och prydligt. Det är nog det sista alternativet som känns bäst just nu. Då skulle ju rummet verkligen komma till användning. Men innan det ens finns en chans att förverkliga den planen så måste det som sagt rensas och sorteras.

Kram till er alla!

Åh, denna väntan gör mig galen!

Tack snälla vänner för er omtanke och allt fina stöd!

Jag väntar fortfarande på besked om vad som finns i min lever. Gjorde ett ultraljud med kontrast idag och trodde röntgenläkaren kunde säga något men icke. Han hade en underläkare med sig och satt bara hummande och pekade på ultraljudsbilden på skärmen. När jag frågade om han kunde upplysa mig om vad han såg så sa han att han måste jämföra denna undersökning med den som gjordes för någon vecka sedan. Jag får helt enkelt vänta på att remissvaret kommit till kirurgen.

För övrigt har väl inte speciellt mycket hänt sedan sist. Förutom att hunden varit på rymmen, Lilla O har tävlat i friidrott, Bus har haft tandvärk och katten på något sätt tagit sig upp på garagetaket. Ungefär som vanligt alltså.

Hunden kom tillrätta men får ej längre leka med grannens pudeltjej för hon tycks kunna lura med honom på dåligheter. Vår hund som annars är världens lydigaste glömde helt bort vem som bestämmer (JAG) bara för att en snygg vit storpudel råkar komma förbi.

Lilla O slog personbästa i både 60 m och länghopp men det räckte tyvärr inte till någon medalj. Vi är ju så stolta över henne ändå men för hennes egen skull önskar vi ju såklart att hon snart få en medalj också.

Bus tandvärk startade på fredagkväll och den är en lös tand som ännu inte är tillräckligt lös för att kunna dras ut men den hamnar snett ibland och då gör det ju så jädrans ont. Bus har alltid haft jobbigt med tandlossning, han tycker det är obehagligt med lösa tänder och så är han ju rädd för blod också. Vi får se hur det blir med denna tand, kanske måste vi låta tandläkaren dra ut den.

Vår katt Zlatan är en mycket speciell personlighet. Han är kändis här på gatan, mer populär hos vissa grannar och mindre hos andra. De som gillar honom tycker att han är så rolig när han "pratar" med alla som vill lyssna. De som är mindre förtjusta i honom blir lite upprörda när han ibland lurpassar på småfåglarna här i området. Jag ogillar också att han tar fåglar ibland (speciellt när han kommit in med dem och lagt dem framför mina fötter... jo det har hänt) men han grym på att fånga möss och sorkar så det är nog bara att acceptera att det slinker med någon liten pippi ibland också. Igår hade han som sagt lyckats ta sig upp på garagetaket och där hade han ju kunnat bli kvar hela natten om inte L råkat se honom igår kväll.

Till sist måste jag bara ännu en gång konstatera att skolan inte verkar fatta mycket av hur Bus fungerar. Igår fick jag hem ett veckobrev där man kunde läsa att hans lärare ska resa bort nästa vecka och istället ska klassen ha en vikarie. Jag kände inte igen namnet på vikarien så jag frågade Bus om det var någon som han visste vem det var. Det gjorde han inte. Idag träffade jag läraren och frågade om vikarien var någon som jobbat där tidigare. Det var det inte. Jag undrade då om läraren tänkt på att informera vikarien om Bus Npf. Nej, det hade han inte tänkt på alls. Men vafaan!
Hur många gånger ska jag behöva tala om för skolan att FÖRÄNDRINGAR är skitsvåra att hantera för Bus!!! Det kan bli helt fel för honom att ha en vikarie som inte alls känner till hans problematik.

Nu blängde jag med mina svartaste ögon på läraren och sa att vikarien SKA informeras och jag blev lovad att det skulle ske. Men visst har jag väl rätt när jag tycker att det skulle skolan kunna tänka på utan att jag måste påpeka det?

Jo, en grej till måste jag berätta. Jag var till arbetsförmedlingen igår och blev jätteförvånad när jag träffade min nya handläggare. Det är nämligen samma handläggare som jag haft på f-kassan. Hon hade bytt jobb! Jag blev jätteglad för det är en mycket trevlig och kompetent person som ju dessutom känner till mina krämpor och besvär. Synd om f-kassan bara som tappar en av få bra handläggare.

Tack o hej!

Kram!

Det gör ont

Tror inte jag kan peka ut en enda del av min kropp som inte gör ont just nu. Jo förresten, näsan är helt ok. I övrigt värker det överallt. Det är fibromyalgin som lever rövare i min kropp.

Visserligen är jag van vid värk, kan inte ens komma ihåg att jag någonsin varit helt smärtfri men de senaste dagarna har varit överjävliga. Det kommer inte som någon överraskning direkt. Har levt under stark stress de senaste månaderna och förra veckan fick jag ett besked som skrämt slag på mig.

Efter alla problem med gallan har det gjorts en ultraljudsundersökning och då konstaterades gallsten. Så långt var jag förberedd. Det jag inte visste om var att samtidigt som gallan undersöktes så kollades även levern. När jag förra veckan skulle få träffa en kirurg för att besluta om att operera bort gallblåsan fick jag veta att allra först måste levern utredas ytterligare. Jag fattade inte något, dels på grund av att läkaren bröt kraftigt och dels för att jag inte hade en aning om att levern blivit undersökt överhuvudtaget.

Hur som helst så finns det något i min lever. Dr tror att det är ett s k Hemangiom, ett nystan av små små blodkärl. Helt ofarligt. Samma sak kan man ha på huden och då brukar man kalla det för smultronbett. Det som oroar mig enormt är läkarens ord: "det kan även vara något annat".

För en person med panikångestsyndrom är dessa 6 ord något som triggar igång en panikångestattack. Jag har mått fruktansvärt dåligt på grund av denna ovisshet. I och med att stressen ökat har även fibromyalgin reagerat kraftigt.

Nu väntar jag på en tid för att göra kontrast-ultraljud på levern. Jag har ringt röntgen för att höra om de fått någon remiss. Nej, det hade de inte. Jag har ringt kirurgen för att höra om remiss överhuvudtaget gått iväg. Nej, det hade den inte. Jag berättade då för sköterskan att jag lider av panikångest och mår skitdåligt av denna ovisshet. Hon sa genast att hon skulle skynda på läkarsekreteraren.

Idag ringde jag röntgen ännu en gång men de hade fortfarande inte fått någon remiss. Fick rådet att prova igen på em.

Nu finns det mycket som pekar på att det är ett Hemangiom som jag har i levern. Jag har nämligen en hel del små på huden också, på överarmarna och bröstet. De har funnits där i flera år och jag har inte brytt mig nämnvärt. Alltså är ju sannorlikheten stor att jag även har sådan på fler ställen i kroppen. Enligt dr är det väldigt många människor som har detta och de vet helt enkelt inte om det eftersom ingen undersökning varit aktuell.

Mina mörkaste funderingar kring vad som finns i levern tror jag ni alla förstår. De tankarna kommer och sköljer över mig som iskallt vatten som får mig att tappa andan.

Tills jag fått besked övar jag på att andas i kvadrat. Vet ni vad det är? Jo, man tar ett djupt andetag under 3-4 sekunder, håller inne luften lika länge och sedan ska även utandningen pågå i lika lång tid. Fick det som tips av min psykolog och tänka sig, det funkar! Väldigt mycket hänger nämligen ihop med andningen. Är väl inget nytt tänker de flesta. Andas man inte så dör man. Ja, det är sant. Men visste ni att man kan gå omkring och hyperventilera utan att veta om det? Och hur mår man om man hyperventilerar? Jo, då framkallar man samma symptom som vid panikångest. Alltså ta kontroll över andningen och andas i kvadrat!

Kram!

Nu är jag tillbaka!

Det blev ett par veckors vila från bloggen. Det behövdes eftersom allt som hänt det senaste halvåret kom ikapp och slog undan benen på mig. De senaste veckorna har jag känt mig trött och deppig. Kan tyvärr inte påstå att jag är mindre trött eller för den delen mindre deppig men jag gör ändå ett försök att skriva igen.

Det har varit många möten med Hab och Bup. Bus är inte speciellt förtjust i allt som är på gång, bland annat ska vi med hjälp av bildscheman planera hela kommande veckan varje söndag. På mötet med Hab sa han att han skulle ställa upp på detta men sedan när vi satt i bilen på väg hem sa han att han skiter fullständigt i någon sådan planering.*suck*

I skolan har de jobbat mycket med geografi och idag är det prov på Europas länder och huvudstäder. Geografi är jättesvårt för Bus. Han har väldigt dålig koll och totalt ointresse. I morse pekade jag på en ö på kartan och frågade vilket land det var. Han svarade: "Eftersom det är en ö så måste det vara Polen". Jag förklarade att Polen inte är en ö men då protesterade han vilt och sa att hans klasskompis S har varit i Polen och dit åkte hon båt, alltså måste det vara en ö. I själva verket var Irland landet jag frågade efter. Bus ryckte på axlarna och tyckte att det inte spelar någon roll om man kan sånt eller ej. När vi frågade vilken världsdel man kommer till om man fortsätter söderut från Europa svarade han Nordamerika.

Nästa vecka är det sportlov och vi får äntligen ett uppehåll från skolarbete. I morgon kväll har Bus och Lilla O varsin kompis här som ska få sova över. Det är första gången det händer. Ska bli mycket intressant att se hur det fungerar.

Resten av sportlovet är ännu inte planerat förutom måndag då vi åker till Bollnäs för att hämta våra pass. Lilla O har önskat skridskoåkning och det ska vi försöka ordna.

Solen skiner och det finns hopp om våren!

Kram!