tisdag, december 09, 2008

En jobbig dag

Prins Bus har en oro i kroppen. Han har klagat på huvudvärk de senaste dagarna och jag har funderat på om det kan vara en förkylning på gång, tjafs på skolan eller i värsta fall en biverkning av hans höjda medicindos.

Igår ringde han redan på fm och ville bli hämtad från skolan. Han kom hem och redan från början såg jag att detta inte bara handlade om huvudvärk. Han betedde sig oroligt, kunde inte sitta stilla, hade nära till både gråt och ilska. Frågade honom gång på gång om det hänt något på skolan men han svarade att det hade det inte.

På eftermiddagen gick jag för att hämta hem Lilla O från skolan. Jag berättade för Prins Bus att det skulle ta ca 1 timme innan jag var hemma igen. Han svarade att han skulle klara sig själv. När vi kom hem mötte han oss i dörren och undrade vart jag hade varit så länge. Han såg att jag bar dagens post i min hand och ryckte åt sig bunten, bläddrade igenom den snabbt, slängde den ifrån sig så att kuvert och reklam spreds ut över hallen. Han suckade besviket och stampade upp för trappen till sitt rum.

Ett par timmar senare var det dags att äta middag. Jag ropade på Prins Bus och efter en lång väntan kom han ner till köket med blanka ögon och jag visste vad som väntade. Jag bad honom sätta sig och äta och han sa att han inte kunde sitta i köket med mig och Lilla O. Han måste sitta själv. "Jag vill att du sitter med oss" sa jag. Då började hans tårar spruta och helt förtvivlat skrek han: "Jag KAN inte sitta med er, säger jag!!!". Vi bestämde att han skulle sitta i vardagsrummet istället.

Vi skulle äta våfflor och jag bad honom göra i ordning hans portion. Han har svårt att hantera bestick på rätt sätt och behöver ofta hjälp med att skära maten. Eftersom våfflor är lätta att skära tyckte jag att han kunde försöka själv. Ännu en gång började tårarna spruta och han blev helt ifrån sig. "Det blir inte RAKT när jag skär, det måste bli rakt fattar du väl!!!". Jag skar hans våfflor och han åt upp dem snabbt och försvann sedan upp till sitt rum igen.

En liten stund senare kom han ner och sa: "Mamma, imorgon kommer spelet! Då är det den 9:e vet du..". Då föll alla bitarna på plats för mig. Han har börjar prenumerera på en tidning och som premie skall han få ett dataspel. Någonstans har han sett datumet 9/12 och tagit fasta på att det är då spelet skall komma. En sådan sak kan rubba hela hans värld. Han är så spänd i sin förväntan att han inte kan fungera normalt. Idag är det den 9:e och gud hjälpe mig om spelet inte kommer med posten.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Nä, men va ledsen jag blir att höra hans frustration.

Tror du att det va spelet som gjorde det, eller beror det på medicinhöjningen??


Han han en spelfantast??

Massor med kramar.

Mamman sa...

Pilla!
Jo, han är verkligen en spelfantast. Just nu är det främst WoW som gäller (World of Warcraft) som han spelar över internet mot personer i alla åldrar från hela världen. Antar att det är därför han lärt sig så bra engelska.

Jag är övertygad om att det var väntan på spelet som gjorde honom orolig men det är klart att visst kan oron ha fått lite extra skjuts av Ritalinet. Han har kunnat reagera lite konstigt tidigare när dosen höjts fast då har det mest handlat om att han blivit otroligt ifrågasättande och jobbig på så vis.

Kram

Ann-Sofie

Anonym sa...

ÅH vad jag känner igen mig i dina funderingar...man känner på sig att något är fel, mne man får inget svar eller svaret att allt är bra, men man ser ju att det inte är det och istället för att säga något blir det gråt och tandagnisslan, även ilskeutbrott.
Hoppas att spelet kom i tid!

Guldlock sa...

Hej!
Jag tittade, läste och blev mycket berörd av din blogg. Jag känner igen mig och min son i mycket du skriver. På många ställen log jag igenkännade och kunde se det framför mig. Min son 12 år gammal har ADHD men inte Tourettes och jag kan verkligen känna igen mig i det du berättar. TACK för din underbara blogg!
Guldlock