Följde med till skolan i torsdags. Lilla O´s klass hade pysseldag och då passade det ju bra att en extra vuxen fanns till hands.
Började lugnt och stillsamt med kristyrpynt. Detta var 1:a pysselstationen av 5. Barnen var tysta och väntade snällt på sin tur. När kristyren var klar var det dags att göra små domherrar av tjockt papp och garnbollar. Redan nu tappade vissa barn tålamodet och det blev snart ett evigt tjat och surr och trassel med garnet. Efterföljande pysselstationer var: smällkaramell, spratteltomte och till sist en skidåkande tomte. När det var dags att limma ihop tomten på skidorna var de allra flesta barn otroligt hyperaktiva, lärarna dödströtta och jag själv såg verkligen fram emot att snart få ta med mig Lilla O och gå hem.
Tidigare på dagen när Lilla O hade rast bestämde jag mig för att titta in till Prins Bus för att se hur han hade det i sitt klassrum. Läraren berättade att han inte var där, han hade fått följa med till stödundervisningen.
Det är nämligen så att läraren som har stödundervisningen berättade för mig tidigare i höst att Prins Bus alltid brukade fråga henne om inte han kunde få följa med till hennes klassrum någon gång. Det är ett par elever från klassen som går dit ganska ofta. Stödläraren sa till mig att Prins Bus inte kunde få följa med eftersom han var alldeles för duktig, han behövde ju ingen hjälp av henne. Jag svarade då att min önskan var att han ändå kunde få följa med till henne någon gång eftersom han kunde behöva komma ifrån det stökiga klassrummet ibland. Eftersom han är så duktig så skulle han ju inte ta upp någon tid från henne, han behövde ju bara en stol och ett bord. Hon skulle tänka på saken sa hon då.
Denna dag hade hon beslutat att ta honom med sig. På lunchrasten kom hon fram till mig och berättade att han varit hos henne.
Hon var jätteglad och sa: "Men tänk vad bra det gick! Han är ju så duktig! Han satt alldeles tyst och jobbade bra hela tiden. Förra läsåret så var det enda man hörde på skolan; Prins Bus har gjort si och Prins Bus har gjort så. Han var inblandad i allt tok tyckte man. Men vet du, detta läsår har jag inte hört hans namn nämnas i sådana sammanhang en enda gång!!
Tänk vad glad jag blev! Positiv feedback är jätteviktigt. Jag som har en unge som brukar ställa till det för sig blir ju överlycklig när någon berömmer honom så mycket. När jag märker att fler och fler upptäcker hans goda sidor. Hennes ord blev en riktigt fin julklapp till mig!
lördag, december 20, 2008
Pysseldag och fin julklapp!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Gud va härligt.
Tänk va lite lugn o ro i en mindre grupp kan göra.
Dom orden från henne måste ha värmt enormt.
Va mysigt med julpyssel. * Vill oxå*
Sånt annordnar inte våra skolor nångång.
Klart det blir jobbigt för dom små liven, att sitta stilla och pyssla..
Nu är det inte långt kvar till jul!
Massa kramar
Skicka en kommentar