tisdag, december 30, 2008

Snart slut på detta år


Julen är över. Barnen som varit totalt uppskruvade den senaste veckan börjar varva ner. Dagen före julafton var Prins Bus som en Duracell-kanin. Han skuttade runt här hemma, sprang som om han hade eld i baken. Det var nästan plågsamt att se hur jobbigt han hade det. Tänkte ett tag att det är väl lika bra att vi talar om för honom vad han skall få i julklapp så kanske han slappnar av lite. Nu gjorde vi inte det detta år men det vete sjutton om det inte vore det bästa hädanefter. Så slipper han stressa upp sig själv så otroligt mycket.


Efter julhelgen har han återgått till sitt mer "normala" beteende. Han är ju forfarande hyperaktiv, det är han ju alltid, det hör till hans diagnoser. Men nu är det mer hanterbart. Han har tålamod att sitta och titta på film och det har vi gjort riktigt mycket detta jullov. Igår skulle vi titta på "Harry Potter och Fenixorden" (den sista av Harry Potter-filmerna) och precis när filmen skulle börja berättar han för oss andra vem som kommer att dö i filmen. När vi andra muttrar: "men det behövde du väl inte berätta?!" ser han totalt oförstående ut. Han ser det som om han gjort oss en tjänst. Han vill inte bli överraskad och tror såklart att vi andra inte heller vill bli det. Nu hade han frågat en kompis som redan sett filmen och tyckte sedan det var självklart att vi ville veta det också. :-)


När jag ser tillbaka på året som gått märker jag att Prins Bus har förändrats en hel del. Han kan hantera sina funktionshinder på ett nytt sätt. Han kan sätta ord på vad han tycker är jobbigt och på så vis förstår vi ju honom bättre. Han skäms inte för sin adhd och tourette, han inser att de är en del av honom och han ser inga problem med det. Häromkvällen ropade han glatt från sin säng: "Mamma! Jag har ett nytt tics!" :-)


Vi får se hur det blir när skolan börjar igen. Läraren säger att hon märkt att Prins Bus började "släppa loss" lite mer i slutet av höstterminen. Han agerade polis i klassrummet och störde sig på det de andra barnen gjorde som i hans ögon inte var tillåtet. Han börjar bli varm i kläderna nu, med en nya skolan och de nya klasskamraterna.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är beviset på att han har 2 underbara föräldrar, som visar honom att man inte ska skämmas!!

Och ju äldre dom blir, desto lättare att hantera sina tics:-)

Kramar