En kompromiss

I förrgår kväll skulle vi på egen hand testa avslappningsövningen som vi fått från Bup. Hur det gick? Jävligt dåligt, är väl en ganska exakt beskrivning. Och då var inte ens katten inblandad...

Lilla O var med på noterna men inte hennes storebror. Han mulnade efter att han krävt och inte fått igenom att det var HAN och ingen annan som skulle läsa texten som hör till övningen. Att det är HAN och egentligen ingen annan som mest behöver denna övning brydde han sig inte om.

Efter en hel evighet fick jag honom att lägga sig i sängen och när jag sedan började läsa texten så gjorde han allt för att sabotera. Han kommenterade varje ord jag läste och när jag bad honom vara tyst så fick jag inte så snälla ord tillbaka. Lilla O däremot, hon låg så snällt i sin säng och följde övningens alla moment.

Besviken och arg var jag. Det hade ju funkat rätt så bra när Bup var här (om man bortser från katten...) och nu skulle det såklart inte funka bara för att vi var själva. Kände mig rätt dålig och misslyckad. Denna besvikelse dolde jag inte för Prins Bus, tvärtom, jag fullständigt öste ur mig hur förbannad och less jag var. Prins Bus svar var att jag skulle ha låtit honom läsa texten istället. Det var det han låst på och en sådan låsning är i princip omöjlig att häva.

Igår kväll var det dags för avlappningsövningen igen. Testade en annan variant denna gång. Lät Prins Bus läsa texten för mig (Lilla O sov redan). Han blev glatt överraskad av mitt beslut och det riktigt strålade om honom när han kröp ner brevid mig i dubbelsängen och sedan började han läsa. Jag följde övningen och när den var klar frågade jag om jag kanske kunde få läsa för honom? Han såg förvånad ut men jovisst fick jag det! Denna gång fick jag inga kommentarer utan han låg tyst och stilla under hela övningen. Efteråt tassade han snällt in i sitt rum, kröp ner i sängen, ropade att han älskade mig och släckte lampan.