När Prins Bus slutade på dagis och började 6-årsverksamheten blev hans problem tydligare och tydligare. Han hade börjat med tics. Det var först små hummande läten och sedan blinkningar, harklingar och höga pipljud. Han bet på naglarna, både på fingrar och tår och fick ofta infektioner där han bitit för mycket. På skolan hade han svårt att sitta stilla och hamnade i bråk varje dag.
Under denna period läste jag allt jag kunde hitta om adhd och andra neuropsykiatriska funktionshinder (Npf) och jag blev mer och mer övertygad. Jag pratade med skolpersonalen och det var som om de bara väntat på att jag skulle säga något själv. Det ordnades en tid hos skolläkaren och han skickade en remiss till skolpsykologen som skulle göra en utredning för att komma tillrätta med Prins Bus problem.
Skolpsykologen (eller Dr Phil som Prins Bus föredrog att kalla henne) fattade genast tycke för Prins Bus och han charmade henne med sitt trevliga och artiga sätt. För det är just så Prins Bus kan vara när andan faller på. Han gillade utredningen som bestod i massor av tester, allt från att lägga pussel till mer komplicerade övningar. Skolpsykologen tog del av våran berättelse och skolans. Hon berättade att Prins Bus hade adhd men hon misstänkte även att någon annan diagnos också kunde vara aktuell så det skickades remiss till Barn- och Ungdomspsykiatrin (Bup). Väntetiden var 1 år.
Under detta år var det kaos både hemma och i skolan. Hans utbrott, hyperaktivitet och tics blev bara värre och värre. Droppen som fick bägaren att rinna över var när Prins Bus anklagades för att ha försökt strypa en klasskompis. Detta var ren lögn men herregud vilket liv det blev! Tack och lov hade vi både läraren och rektorn på vår sida men några föräldrar till Prins Bus klasskamrater anklagade oss för att vara urdåliga föräldrar som inte kunde uppfostra vår son och barnen i klassen gav honom skulden för ALLT tok som hände VARJE dag, även om han inte ens varit i närheten.
P g a detta fick Prins Bus förtur i kön till utredningen på Bup. Där jobbade de effektivt och efter ett par månader var allt klart. Hans adhd-diagnos fick sällskap med Tourettes syndrom. Då föll alla bitarna på plats för mig. Nu visste vi!
måndag, mars 10, 2008
Bitarna faller på plats!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar