Byxproblem

Ett vanligt problem bland barn med adhd och tourettes syndrom är kläder. De brukar ha en bestämd uppfattning om vad som är skönt och bekvämt och oftast är det svårt att få dem att acceptera något annat.

Prins Bus bestämda uppfattning är att byxor skall ha kamouflagemönster. I morse var hans kamouflagemönstrade byxor smutsiga. Det har de varit länge men det är svårt att få en chans att tvätta dem eftersom Prins Bus tycker så mycket om att ha dem att han sällan tar av sig dem.

Jag smög undan dem i morse och plockade fram byxorna som hör till fotbollsoverallen. Nix! De dög inte. De satt åt för hårt i midjan. Jag justerade gummibandet i midjan och bad honom prova byxorna igen. Nix! Nu satt de för löst i midjan. Jag suckade och hämtade ett annat par byxor. Nix! Prins Bus sa att han fastnar med naglarna (som är helt nedbitna) i nätfodret om han måste klia sig på benet. Nu börjar jag bli arg och plockar fram ytterligare ett par byxor. Nix! Utan förklaring vägrar Prins Bus ta på sig dem.

"Jag vill ha kamouflagebyxorna har jag sagt!". Nu börjar Prins Bus slå omkring sig och skriker så hunden gömmer sig. Det hjälper inte hur mycket jag än försöker förklara att byxorna är för smutsiga att ha på sig idag. Klockan tickar på och vi är ordentligt försenade. Första lektionen har precis börjat. Jag visar Prins Bus på klockan att han måste klä på sig nu! Han tittar ursinnigt på mig och sätter sig i soffan med armarna i kors över bröstet. "Jag går ingenstans om jag inte får ha mina kamouflagebyxor!". Jag ger upp. Han får gå till skolan som en lortgris. Lilla O måste till dagis för att hinna äta frukost där, jag har en tid hos kuratorn och maken måste till jobbet. Vi kan inte tjafsa mer om byxor nu. 1-0 till Prins Bus.