Både Prins Bus och Lilla O är rädda för doktorn. De har ju tyvärr haft otur och råkat ut för en hel del som i slutändan inneburit besök hos doktorn. Lilla O är ängslig och nervös och erkände inte ens när hon brutit nyckelbenet att det nog var nödvändigt att åka till sjukhuset. Prins Bus har fobi för blod och sprutor. Senast det skulle tas ett blodprov (och då var det bara ett litet stick i fingret) satte han upp båda fötterna i sköterskans magen och knuffade med våldsam kraft in henne i väggen. Denna rädsla har vi länge försökt hjälpa honom bli kvitt men ännu har vi inte lyckats. Tvärtom, det blir bara värre och värre.
Försöker ofta förbereda läkare och sköterskor men det är inte alltid man hinner eller får förståelse.
En dag för ett par år sedan hämtade jag Prins Bus på skolan. Jag såg genast att något var fel med hans öra. Fritidsfröken sa att han gungat och snurrar ihop gungans kedjor för att göra en "karusell". Tokigt nog hade han samtidigt som han snurrade lutat ut huvudet och följden av det blev att han slog i huvudet i gungställningen. Örat var lila och mycket tjockt. Det blev till att åka till akuten. När jourläkaren tittat på örat såg hon bekymrad ut och sa att vi skulle åka till grannstaden eftersom där fanns öronläkare och hans kompetens behövdes i detta fall. Sagt och gjort, vi åkte iväg och Prins Bus blev mer och mer orolig.
När vi kom fram gick allt väldigt fort. Jag hann inte alls förbereda och förklara ordentligt för personalen utan tjoff! in med oss på ett rum och sedan var läkaren där! Han tittade på örat och sa: "Det där måste vi skära i!". Prins Bus skrek förtvivlat och jag försökte lugna honom medans jag samtidigt försökte få läkaren att förstå att Prins Bus var livrädd för blod och.... Då abröt läkaren mig och sa: "Ingen fara! Vi bedövar med en spruta!". Prins Bus grinade och vrålade: "NEJ! NEJ! Inga sprutor!". "Jag skulle just säga att han är lika rädd för sprutor!" sa jag. Nu började läkaren inse att detta är ingen vanlig patient så han sa: "Vi bedövar med spray!". Det var ju himla tur, tänkte jag.
Prins Bus var så upprörd så han hade inte uppfattat att det inte skulle bli några sprutor och när sköterskan som assisterade skulle gå iväg för att hämta handskar frågade hon läkaren: "Vill du ha 8?". Detta handlade alltså om vilken storlek läkaren vill ha på handsken. Prins Bus hade bara hemska tankar om sprutor i skallen så han skrek panikslaget: "8 SPRUTOR???!!!". Och sedan svimmade han nästan av skräck. Efter detta kaos vet jag knappt hur vi lyckades hålla Prins Bus stilla men på något vis gick det och örat snittades och tömdes på blod. I en vecka gick Prins Bus med ett jättebandage eftersom snittet skulle hållas öppet så att det inte fylldes på med mer blod. Han såg ut som en liten huligan med sitt bandage.
Försöker ofta förbereda läkare och sköterskor men det är inte alltid man hinner eller får förståelse.
En dag för ett par år sedan hämtade jag Prins Bus på skolan. Jag såg genast att något var fel med hans öra. Fritidsfröken sa att han gungat och snurrar ihop gungans kedjor för att göra en "karusell". Tokigt nog hade han samtidigt som han snurrade lutat ut huvudet och följden av det blev att han slog i huvudet i gungställningen. Örat var lila och mycket tjockt. Det blev till att åka till akuten. När jourläkaren tittat på örat såg hon bekymrad ut och sa att vi skulle åka till grannstaden eftersom där fanns öronläkare och hans kompetens behövdes i detta fall. Sagt och gjort, vi åkte iväg och Prins Bus blev mer och mer orolig.
När vi kom fram gick allt väldigt fort. Jag hann inte alls förbereda och förklara ordentligt för personalen utan tjoff! in med oss på ett rum och sedan var läkaren där! Han tittade på örat och sa: "Det där måste vi skära i!". Prins Bus skrek förtvivlat och jag försökte lugna honom medans jag samtidigt försökte få läkaren att förstå att Prins Bus var livrädd för blod och.... Då abröt läkaren mig och sa: "Ingen fara! Vi bedövar med en spruta!". Prins Bus grinade och vrålade: "NEJ! NEJ! Inga sprutor!". "Jag skulle just säga att han är lika rädd för sprutor!" sa jag. Nu började läkaren inse att detta är ingen vanlig patient så han sa: "Vi bedövar med spray!". Det var ju himla tur, tänkte jag.
Prins Bus var så upprörd så han hade inte uppfattat att det inte skulle bli några sprutor och när sköterskan som assisterade skulle gå iväg för att hämta handskar frågade hon läkaren: "Vill du ha 8?". Detta handlade alltså om vilken storlek läkaren vill ha på handsken. Prins Bus hade bara hemska tankar om sprutor i skallen så han skrek panikslaget: "8 SPRUTOR???!!!". Och sedan svimmade han nästan av skräck. Efter detta kaos vet jag knappt hur vi lyckades hålla Prins Bus stilla men på något vis gick det och örat snittades och tömdes på blod. I en vecka gick Prins Bus med ett jättebandage eftersom snittet skulle hållas öppet så att det inte fylldes på med mer blod. Han såg ut som en liten huligan med sitt bandage.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar